På Record Store Day den 26 april 2014 släpps Epitafium EP av Mattias Alkbergs Begravning. Den är ett samarbete med Karin Mamma Andersson, Staffan Westerberg och Skator. Alkberg låter hälsa:
”Jag hatar världen som den verkar ha varit, definitivt är och förmodligen kommer fortsätta vara men jag älskar många människor, till och med de flesta, och jag ska aldrig dö.
Det här är det sista inspelade materialet som finns och kommer att finnas med Mattias Alkbergs Begravning. På så vis är detta ett epitaf, en gravskrift, ett minnestal. Man kan göra flera såna kopplingar, det handlar om låtval och så, men jag vill inte skriva någon på näsan. Och måhända är det oändligt pretentiöst att kalla denna skiva för Epitafium. Men jag skiter vänligen helt i vad andra tycker.”
/ Mattias Alkberg, sent år 2013, mitt i snön och snön
* * *
Epitafium är en 12-tums vinyl med målningar av Karin Mamma Andersson, ett gediget omslag som också är en stor utvikningsbar poster.
Vi hör Alkberg sjunga nya låten Ändå men ändå och Nord och Syd-covern Inte idag. Skator gör en egensinnig och vibrerande tolkning av låten Solljus/Gravljus från albumet Mattias Alkbergs Begravning. Staffan Westerberg framför också sin tolkning av samma låt, en version som heter Ritten och är en homoerotisk fantasi om hans egen far.
Sammantaget är EPn ett konstverk där fyra av landets största konstnärer möts, alla tongivande för sin generation och alla med rötterna i norra Sverige: Luleå och Luleå och Luleå och Umeå.
Epitafium är ett slags fysisk manifestering av taktila värden. Den släpps enbart på vinyl och kommer inte att göras tillgänglig digitalt. Detta finns inte till för att konsumeras som vore det luft.
Hur man än beter sig är det kört. En dag ska allt bli luft, men allt är inte luft.
sweeeeet
Indeeeed
Hur kommer det sig att priserna är så höga? 280 kr för en LP och 80 kr för en sjua är ju dyrare än allt annat på Teg.
Fiiin!
Från början hette den kilos C-60 feberuari, sen märtz, sen sket jag i det. Det här med att leverera har aldrig varit min grej.
”Disco not disco”
1. Gertrud Stein är först ut. Nygjord minimal electro. Bra också.
2. Gina X. Texten till Kaddish baseras på en judisk sorgrit och sjungs med kraftig tysk brytning. Naturligtvis helt bisarr och genialisk.
3. Martin Dupont. Propper fransk cold wave.
4. Monument. Som om Roxy Music bildades tio år senare. Med Vince Clarke istället för Brian Eno. Typ.
5. Naked Lunch. Fanns med på legendariska ”Some bizzare album” 1981. Lika bra då som nu.
6. Pale TV. Italienskt. Härligt uttal.
7. Ruins. Kopierar från spotify: ”The overall sound is chaotic yet precise, noisy yet harmonious, catchy yet repelling, frenetic yet disciplined”
8. The Shortwave Mystery. Tidig (-85) EBM/Darkwave från USA. Tidigare outgivet.
9. Suicide Romeo. Fransk nodisco från 1980.
10. Turquoise Days. Låter lika entusiastiska i sången som (tidiga) norska Fra Lippo Lippi, men de är från Jersey. 1984.
11. Units. Låter frenetiskt som inget annat. ”I need to know her, I need to know her, I need to know her!”
12. Victrola. Italiensk minimal electro från -83. Dansvänligt och mörkt, som det ska va’ när det är som bäst.
http://open.spotify.com/user/kilotin76/playlist/405N9g024Z40iFcxQLfjPH
http://open.spotify.com/user/kilotin76/playlist/405N9g024Z40iFcxQLfjPH
http://open.spotify.com/user/kilotin76/playlist/405N9g024Z40iFcxQLfjPH
http://open.spotify.com/user/kilotin76/playlist/405N9g024Z40iFcxQLfjPH
…och 2014 skulle jag ju lämna 80-talet. Det går…sådär.
Mycket nöje!
Det höga priset kommer sig av att jag och Teg har bestämt oss för att det är ett konsthandverk, och ingen vanlig skiva. Och vi förstår såklart att det kanske innebär att somliga inte köper den. Men se, då får det vara så. Det är hög tid att rockmusik blir musealt och finkulturellt. Att de/vi som håller på med det vördas efter förtjänst. Som konstnärer, jazzmusiker, konstmusiker, dramatiker och andra i samhället alltid och med all rätt blivit. Jag menar också att det är ett statement och ett experiment. Blir det finkultur om man påstår att det är det? Vem bestämmer?
Beställde på en gång, viva la fulkultur!
Konsthantverk, inte stavas det så, nä nä.
beställde också, leve konsten
hoppas affischen kommer rullad!
Grymt, ny platta och nytt inlägg. Skulle helt klart köpa om jag inte vore fattigare än någonsin.
Jaså, är det här ni är??!!
Vore grymt roligt om den släpptes på itunes också, och spåren kostade 70 kr stycket.
Hur begränsad är upplagan? Tänkte om jag råkar snubbla över en koffert full med pengar om ett par månader, och det är omöjligt att få tag i plattan då.
då säljer jag den för 1000 kr
Jag säger bara: DÖDSFEST!
Igår hade jag Cocteau Twins-torsdag men idag: Dödsfest-fredag för hela Luleå. Dödsfest till Makten!
Tack å bock kilo och TP.
Det blir ju verkligen ett konstverk för oss som tänker köpa skivan och sen bara titta på den, aldrig lyssna, på grund av vet inte vad en vinylskiva är längre ens.
Ps. Skrattar jag på skivan? E d med fortfarande?
60 år ung
https://www.youtube.com/watch?v=iJmhPE5czqg
Kim <3
Så enkelt kan en pissig början vändas till en god dag.
Det bästa med Det sista äventyret är trummorna, basen, gitarrerna och sången. Grym skiva!
Åh, vad grymt med 12″! Lite billig dock.
Subliminal Sounds återutgivning av Jola Rota, inte är det nåt fel på den inte. Helt sjukt fantastisk känsla att sitta och till sist kunna lyssna på den på vinyl. Som i himlen. Möjligen det andra stället.
Och när vi pratar LP-skivor: Optic Nests Ride On Silver: finfn! Ex.vis Benny och Kilo borde lyssna lite, tror det faller er i smaken. Den finns på Spotify med.
Så vansinnigt mycket folk på basketen. Grymt! Halvtid, underläge med sju men det är ju ingenting ju.
Rolling Stones är så jävla bra. Och Motörhead.
JAAAAAAAAAA!! BASKET!!!
Band som låter som Rolling Stones är också bäst.
okänd festival för mig. sicket fiasko http://youtu.be/20DyvBpFayY
Fylla i papper om försörjningsstöd. Peppen.
Kom hem till verkligheten efter helt grym inspelning i skogen.
Fick det här tipset av Jari i fredags, fin låt som hjälper lite i alla fall.
https://www.youtube.com/watch?v=0U0BBZTl58M
https://www.youtube.com/watch?v=0U0BBZTl58M
https://www.youtube.com/watch?v=0U0BBZTl58M
https://www.youtube.com/watch?v=0U0BBZTl58M
Chops: Ångesten det gav mig, oss. Tänker på det minst en gång i veckan, kommer aldrig vilja glömma.
Grym låt också
Till matti, alltså. Alla andras var skit. Näe…
Idag måndag blir mitt mellanbarn 10 år. 10!
Ändå, vad lite som har hänt i mig sen dess.
Jag kommer ihåg att jag första dagen sa ”det här blir nog en bestämd liten flicka”, och fick rätt. Vad som gav vad vet jag inte.
Grattis mellanbarnet!
Tog tag i somligt, bestämde mig för att skita i somligt, och självkänslan bara sköljde över mig som ett regn efter en eldstorm.
Peppen på (försiktig, lågmäld) topp. Men det är vår i alla fall.
Arya Stark och The Hound förra veckan, Joffrey och Cercei den här. Jag älskar ju ändå GoT, ja det gör jag.
Övar på att associera helt fritt. Vet inte vad det ska leda till, men det är väldigt roligt.
Puh, snart är en ikapp. Här är juni 2013.
http://open.spotify.com/user/karlitos/playlist/0NFmRtwxD0oQeUbeIUPuhc
http://open.spotify.com/user/karlitos/playlist/0NFmRtwxD0oQeUbeIUPuhc
http://open.spotify.com/user/karlitos/playlist/0NFmRtwxD0oQeUbeIUPuhc
http://open.spotify.com/user/karlitos/playlist/0NFmRtwxD0oQeUbeIUPuhc
Man fattar ju att folk hatar Beatles.
http://mobil.dn.se/kultur-noje/musik/ackordet-som-startade-en-revolution/
Ja, vilken soppa dom hamnat i på GoT. Hur ska dom ta sig ur knipan!?
Jag älskar Beatles.
Som Benny, som KBoi.
Stod och tänkte på det här med Beatles, hur hamnade de i knäet på George Martin? Var det så, som jag har för mig, att de fick honom emot sin vilja? De tyckte att de var ett tufft rockband och han var nån avdankad reklamjingelproducent? Eller var de med på planen från början?
I alla fall så är halva min familj bortrest. Jag och ettåringen donar med vårt och jag lyssnar bara på Rolling Stones. Har gjort en spellista med de bästa låtarna 1964-1966, typ två timmar, som jag lyssnar på om och om igen.
Beatles For Sale är bästa Beatles-skivan. Jo, det tycker jag. Out of Our Heads är bästa med Stones.
Igår såg jag ett avsnitt av Pluras Kök, i studiesyfte. Fy fan vad rutten TV. 1 timme kändes som 3 och en halv.
Mest talande var en scen där Ken Ring, Plura och nån tredje stackare åker ut till en vinbonde nånstans i Spanien. De provsmakar ett vitt vin. Ken Ring: ”Vin är vin, liksom. Jag tycker det smakar bättre när man blandar det med fruktsoda”. Varpå Plura frågar bonden hur mycket vin de producerar på gården.
Bonden – 60 000 bottles.
Plura – Quite big then?
Bonden – No, we’re small.
Kändisar gör saker de inte behärskar inför kameran. Buhuhuhuhuhuhuhu.
GoT – ska se om det här avsnittet i rosa overall och skrika ”Äntligen!” I slutet.
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/592xbNkbhpp5eWsGX9zhpD
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/592xbNkbhpp5eWsGX9zhpD
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/592xbNkbhpp5eWsGX9zhpD
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/592xbNkbhpp5eWsGX9zhpD
1. Karl Gerhard – Borta med vinden. Texten. ”En sån gnista han hade när vi spel’d in den / på premiären så var den borta med vinden”.
2. Problem – Boss Moss. Äntligen har jag hittat denna en av världens bästa svenska skivor på Spotify. Vill att H ska lyssna på den, om du inte redan är bekant med den.
3. Void – Get out of my way. Är i en HC-period.
4. Mac Demarco – Salad Days. Var helt säker på att han hade en så här bra skiva i sig.
5. Space 1999 – Year One – Main Titles. Det var den här Gravmaskin inledde med på Riche.
6. Garbochock – Fusion 1999. Matti, du har fel. Ritual är lika bra som sitt rykte. Men det är sjukt illa att Stry fuckat upp låtordningen på CD-utgåvan och lagt extraspår mitt i skivan.
7. The Sonics – Boss Hoss. Har liksom aldrig greppat vinken från Problem förrän nu.
8. Off! – Over our heads. Tycker nog albumet är lite en besvikelse. Men det finns ju asbra låtar där. Hade bara önskat att de skulle gått i en annan riktning. Nu lite tryggare, lite fetare sound, lite tristare.
9. Swans – Sex God Sex. Den här live-versionen från förra (?) turnén, ujujuj vad bra det är. 4.20 in i låten händer det som man minns från konserten.
10. Docent Död – Lisa. Ibland måste man kolla upp hur bra Zebo Hillborg var på gitarr.
11. Roky Erickson – If you have Ghosts. Ibland måste man kolla upp hur bra Duane Aslaksen var på gitarr.
12. Actress – Contagious. Låter ju som Swans!
13. Noise – Som om. Synd att deras album inte blev bra. Bara den här låten.
14. Government Issue – Asshole. Jag är i en HC-period.
15. Damien Jurado – Silver Timothy. Har missat karln helt innan. Obegripligt.
16. The Nomads – Boss Hoss. Visste ju att Nomads och Problem var kompisar. Ändå har jag som sagt inte gjort den där kopplingen förrän nu. Lika bra som originalet, vilket är helt sjukt.
17. Townes Van Zandt – Kathleen. Såg klart True Detectives ikväll. Oj, vad det brände till sista 4 avsnitten. Blev ju sugen på Van Zandt igen också.
18. Lou Reed – Magic And Loss – Summation. Lägg märke till hur inledande riffet påminner om i det i Sex God Sex. Tror det är en ren slump, men kan ju inte låta bli att visa mig på styva linan.
19. Ernst Rolf – Det går så länge som det går. Så olik Karl Gerhard. Inte intellektuell, arbetarson, mycket mer själfull sångare. Ändå samma befriande elakhet.
Spotify’s nya utseende. Det som tidigare var rätt kasst är nu ett totalt haveri. Fan, låt mig jobba där! Ge mig 50 000 i månaden så ska jag styra upp er skit. Ni har ju problem!
Hahahaha, vad du kommer här och chefar Conny! <3 <3
Gjorde också en aprillista. Fan hade typ fyra olika listor förra månaden som jag höll på att pussla med tills jag blev blind. Det är mycket möjligt att jag delat halva den här tidigare. Jag vet faktiskt inte. Men samma Off-låt som Conny, ser jag. Gillar nya, men inte hunnit lyssna så noga än, mest hållit på med min egen gubbpunk. Och Tomas asfina skiva. Men allt här är bra. Temat är bara att jag lyssnat å mycket på de här låtarna senaste månaden för att jag älskar dem och skivorna de är med på.
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/4Uv4K10aKFOQSYSrd64WFU
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/4Uv4K10aKFOQSYSrd64WFU
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/4Uv4K10aKFOQSYSrd64WFU
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/4Uv4K10aKFOQSYSrd64WFU
Jodå, Problem är skitbra! Nomads har jag aldrig fattat. Fattar att de var viktiga på 80-talet, men är det nåt att lyssna på idag? Tycker det blir lite pinsamt när man lyssnar på deras och Sonics ”Boss Hoss” ihop såhär.
Om vi ändå postar C-60:n, kolla vilken rolig The Fall-lista jag gjorde för nån vecka sen.
http://open.spotify.com/user/joanboan/playlist/4OqYgSfa4UfnjJLAyKvAEU
Nästan bara sena The Fall, fortfarande relativt outforskad mark för mig. Och sån sorts tema som man hör när man lyssnar. I alla fall om man är jag, OCH DET ÄR JAG.
Karl Gerhard-låten på Connys C-60 är ju den som Tage Danielsson sjunger för Skrållan på hennes födelsedag i Vi på Saltkråkan!
Obs, när jag säger ”sena The Fall” menar jag i princip ”efter Bend Sinister”, insåg jag.
George Martin, klassiskt skolad, spelar oboe och piano, gav Beatles skivkontrakt. Han arrangerade allt blås och alla stråkar och de samarbetade på alla skivor utom två. Så, han var inte så avdankad och onödig som H påstår. Och angående mattis länk, alla knarriga magistrar gör att i alla fall jag älskar Beatles ännu mer.
Nu har rocken gått ut över läsförståelsen, KBoi. Dels påstod jag ingenting, jag frågade. Här finns alltså stort utrymme för den som vill att träda fram som magister. Dessutom skrev jag verkligen inte att George Martin var onödig, jag frågade om det stämmer, bilden jag har, att Beatles fick en rätt ocool producent och var missnöjda med det? Eller var det hot shit att bli producerad av George Martin 1962?
Jag älskar inte Beatles, men de har några bra låtar. Menar det som positivt.
Du sa att du hade för dig att han var avdankad. Tog det som ett påstående, trots frågetecknen runtom. Har ingen önskan att kliva in som magister, det finns nog med knarriga magistrar som klarar av det (se i dagens DN om harmonik). Att säga att George Martin inte var så viktig är nog ungefär som att säga att Neil Young egentligen inte kan spela gitarr. Det var nog hot shit att göra en skiva 1962, oavsett vem som producerade. Att det var han var nog bara tur.
Men ge dig!
”Dessutom skrev jag verkligen inte att George Martin var onödig”
Så skrev jag, ändå fortsätter du tro att jag säger att han ”inte var så viktig”. Jag pratar, spekulerar, om George Martins ställning/position/ryktbarhet/cv/status INNAN han började producera Beatles. Jag vet att han var jätteviktig för Beatles.
Detta utifrån en minnesbild jag har att han uppfattades som en lättviktare eller föredetting INNAN han började producera Beatles (INNAN). Det var nåt jag stod och funderade över igår kväll och så slängde jag ut en fråga om ifall det var så, särskilt viktigt var det inte. Kollar lite wikipedia nu istället.
Jag älskade DN-texten! Men om den fick någon att slå på Out of Step så begriper jag det med.
GoT *liten SPOLIERVARNING*: men var det alltså menat åt M, upphällt av C? fattar jag rätt då?
Förlåt om jag lät sur alltså. Det kändes bara så segt att två gånger behöva förklara hur jag menade, men det var säkert jag som skrev otydligt. Glömmer bort att det inte alltid är självklart var man är i tanken.
Ingen spoiler: jag menade bara att rollfigurerna hade att göra, var coola. Har läst böckerna, men spoilrar inte. Inte av princip, utan för att jag inte minns och det gör mig så himla glad.
Älskar Beatles mer än Stones, men älskar båda.
DN-texten ovan ger förstärkt innebörd till Steve Jones klassiska ”fuckin’ beatles-cords”, när han pratar om Glenn Matlock, vara andra oförlåtlighet låg i att ”he washed his feet, what can i say?”.
Men hela detta att en harmonisk klang representerar jaget… Älskar sådana teoribyggen, men ihåligheterna i resonemanget är så många och stora att jag knappt vet vart jag ska börja. Men ok, nummer 1. Harmoni-tänkare tenderar att alltid missa det som särskiljer rock från allt innan, nämligen sound. Och missar man en så essentiell grej kan man säkert landa i den miserabla uppfattningen att Steely Dan är rockens fulländade form.
conny: hahahahahaha
Jag började läsa DN-artikeln med nyfikenhet (spännande med musikteori, önskar att jag kunde mer om sånt) men surnade till och skummade minst hälften och sätter nu på Out of Step.
Men vänta nu, varför jämför ni Problem och Nomads? Det är olika låtar väl? Boss Hoss är en Sonics-cover (lika bra som originalet). Boss Moss är ett Problem-original, helt underbar låt det med. Men orättvist att jämföra ändå. Titeln till trots.
Mac Demarco har jag inte hört innan med den är bra, Salad Days.
Och Problems första är ju en klassiker. Fan vad bra den är.
Connys lista hade ”Boss Hoss” med både Sonics och Nomads, det var dem jag jämförde. Jag håller inte med om att Nomads version är lika bra som originalet, men det får man ju tycka som man vill.
Jag som läste fel, ursjäkta mej.
Boss Moss och Boss Hoss, har aldrig fattat det innan, men lyssna på riffen, de påminner om varandra, och jag vet att Stefan Ahlqvist var nere med all Psych och Garage väldigt tidigt, så det är en medveten fri översättning! Nästan 100 på det.
Slut-refrängerna på 90 000 med Problem, det är rock det.
Jag har lyssnat på Showdown-samlingen med Nomads nu. Vad lustigt att deras cover på Roky Ericksons ”I Have Always Been Here Before” låter exakt som Broder Daniel Forever men nästan tio år före, 1989 enligt wikipedia.
http://open.spotify.com/track/2vngo5kOmZWv8b1SdMduUl
asså, det är så jävla uselt med spotify att när man klickar länk så öppnas webplayern. går man in i programmet och kollar connys profil för att leta upp playlisten därifrån så får man ju migrän. kan de för fan inte ordna listorna i kronologisk ordning, eller nån jävla ordning öht. fan vad sned jag blir.
Mäktigt med första Showdownsamlingen på Spotify. Mycket på den som bara funnits på sjua och kassett tidigare. Som I Have Always[…]
nomads!
Nomads 82-84, tycker fortfarande det är bra på rikt. Tycker Solna-dialekten i engelskan tillför en kvalitet också. Nomads tolkar garagerock på samma sätt som alla de där australiensiska punkrockbandet från samma tid – saints, radio birdman, etc. Alltså mer primitivt och egentligen sämre än originalet, men skit samma, det är punk, liksom.
Jag tycker att ni klagar väl mycket på Spotify med tanke på att det bara kostar 99 kr i månaden (som två öl på krogen!) och att Daniel Ek är en svensk entreprenör som fortfarande klär sig i jeans och hoodie, något av en katt bland hermelinerna i vd-sammanhang.
Glömde skriva att han är från Rågsved.
Ja, jag tycker då att Spotify ryckt upp sig. Påminner om hur det var under glansdagarna. När man gjorde 1000-listor och så.
Jag tror ni utövar ironi. Mitt största problem med både I-tunes och Spotify är att det inte går att välja vilken vy man önskar. Jag vill kunna ha det som i win-amp. Bara en överskådlig lista med typ 50 låtar, artist, låttitel och låtlängd, inget annat i bild – jag lyckas inte få fram det.
Nä ingen ironi. Tycker på allvar Spotify funkar relativt bra nu. Det enda jag saknar är att jag inte kan se vilka som följer ens spellistor. I mobilen är det ju bättre än någonsin, man kan söka i sina egna spellistor. Äntligen.
Nomads: Typ hela första Showdown är ju svinbra (åtminstone 81-86/87). Nästan så jag tycker det är bättre nu än då. När jag var yngre hängde jag upp mig lite på sången, men nu tycker jag bara den är svincool.
Winamp var ju alla musikspelares flaggskepp. Cog låter bäst på mac, föredömligt rak i sin ljudåtergivning. Påminner dessutom lite om Winamp i det att den är så larvigt enkel: dra in låtar. Klart.
Jag var bara tramsig.
Det är listdags! Vi har inte listat på jättelänge! Alla skriver de typ tio mest saknade grejerna på Spotify! Nu! Man bestämmer regler själv.
1. Bonnie ’Prince’ Billy/Will Oldham/Palace Brothers/Palace Music
2. Richard Hell & The Void-Oids – ”Destiny Street”
3. Wipers / Greg Sage
4. Dead Kennedys – ”Fresh Fruit.” & ”In God We Trust”
5. Roky Erickson
6. Iggy Pop – ”Zombie Birdhouse”
7. The Beatles
8. Joanna Newsom
9. Einstürzende Neubauten, 85-89
10. Throbbing Gristle + Psychic TV 82-83
11. TT Reuter / Underjordiska Lyxorkestern
Fasen va kul att ni kommer till Östersund. Välkomna!
Skräddarn: Menat åt Matti, upphällt av Conny?
man saknar ju hela drag city på spotify.
men GoT alltså, ingen verkar fatta så jag antar att jag fattat fel.
angående Nomads så köpte jag where the wolf bane blooms för typ två veckor sedan. vi påverkar varandra undermedvetet. once you get into one of these groups, there are only a couple of ways you can get out. one is death, the other is… mental institution.
Jag fattade, men ville inte spoila. Det var inte som du trodde. Jag googlade i minnet, sen på rikt och jag mindes rätt.
Sista till skräddarn alltså n
Lista
Steve Albini
Peter Gabriel
AC/DC
The Sound (sena skivorna)
Joel RL Phelps (de flesta skivorna)
The Go-Betweens (tidiga)
Anita Ward (I’m ready for your love, hennes bästa låt)
Yoko Ono
John Lennon
Alla Conny nämner
Jag saknar inget på Spotify. Musikbiblioteket är sannolikt världens största. De har revolutionerat vårt sätt att lyssna på musik. Och programvaran är faktiskt skriven av svenska hackers.
H: Haha!
Ok, Matti, då får jag spekulera vidare.
Boss Moss låter väldigt mycket som Bob Hund. Det är inte skånskan jag menar.
Fortsätter lista, trots Hs valhänta ironier.
Gaahlskagg
The work which transforms god
Portal – Swarth
m b v (skivan)
Commando – Lyser
Jag är på Södermalm och ska köpa barnskor. Fan vad jag har börjat hata Stockholm.
Saknar på Spotify:
Gutter Gods – Innersense
No – båda tolvorna
Ano – Shit just got real (demo)
GLAD PÅSK
Ville ba sno inlägg 100 <3
Spenderade just en halvtimme i Gävle. Kan konstatera att staden är likadan som Sundsvall, men bättre. Kulturfientlig, men bättre.
Saknar: Bad Reputation med Joan Jett, Take A Run At The Sun med Dinosaur Jr.
Diskade stor disk och lagade mycket mat och lyssnade på två spellistor i min gamla ipod:” Gammal punk” och ”Vanlig pepp i bilen”. Förutom att Gammal punk innehöll två låtar per artist och Vanlig pepp William med Smiths, Locked med Mary Go Round, Only Ones’ Another Girl Another Planet och ovan nämnda Bad Reputation så var det samma låtar på båda. Man älskar ju gammal punk helt enkelt.
Jag älskar hardcore.
Jag älskar ny hardcore.
Jag älskar The Trip To Italy. Och Fargo, Fargo älskar jag också.
Att säga att jag älskar Banshee vore väl en överdrift, men fan vad kul det är! Börjar se säsong 2 nu. Tack för tipset, Conny.
Jag var starkt skeptisk efter första avsnittet Banshee, men det visade sig beroendeframkallande så nu är jag nästan färdig med säsong två. Det är ju sex och slagsmål och existensiella dilemman så man nästan storknar. Jag tycker det är ovanligt mycket cunnilingus och jag tycker det är bra. Frågor på det?
jag säger som john lennon: cunnilingus är ju trevligt
Det här ju för crazy, vet att jag pratat om det tidigare, men nu snubblade jag över det igen: http://open.spotify.com/user/chops/playlist/4w1Q8iy3PY6B4Kmt26zdGJ
Mycket är dessutom fantastiskt bra.
The Punk Singer på kunskapskanalen nu, ni som missat.
Men den var såklart nedklippt. Sämst av SVT men bra film ändå.
Tyst, lyssnar på Reel Around the Fountain.
Hellsongs har blivit småbarnsföräldrar och gör nu fetdistade versioner av t ex Krakel Spektakel under namnet Hellsings:
http://youtu.be/K5le9sYdYkM
Vad var klippt i The Punk Singer? För en del av när det blir informationsfilm om hennes sjukdom + typ hyllningskonserten kanske inte direkt var omistligt.
Det är mer om när hon blir sjuk, gör bort sig offentligt och så. Bättre balans i materialet. Den här klippningen gjorde det lite knepigt med sjukdomen. Kathleen framstod nästan galen nu, i svts version, konspiratorisk.
Men ja, det var i det mistliga materialet de hade klippt, men filmen blev ändå sämre.
Fattar. Jag tyckte att dokumentären tappade lite styrning när man fattar att det som är det viktiga för henne nu är att ge ansikte åt folk som har den här sjukdomen. Vilket jag förstås respekterar, men det blev en sämre dokumentär när det tog överhanden. Men det är ju klart att det inte självklart funkar att bara klippa ner det heller.
Minns inte om vi har pratat om Girls To The Front av Sarah Marcus här? Den tycker jag att alla ska läsa som inte redan har gjort det.
Inte prata om, inte läst, men vill och ska definitivt.
Inte prataT om. Prata gärna!
På tal om, ja, ungefär samma, men gud vad jag älskar Bratmobiles andra, återföreningsskivan.
Vet inte om det är all mesig pop jag exponerats för under åren, men jag har lyssnat mer på Allison Wolfe än Kathleen Hanna, hon är ju liksom mer pop, mer Shop Assistants och Beat Happening. Bikini Kill var hårdare och Le Tigre mer dans/electroclash än pop.
(Min fru [som själv spelade i band 91-92] tyckte det var konstigt att hon aldrig hört talas om Kathleen Hanna. Och ja, det är det ju. Men det skulle kunna vara en förklaring.)
Älskar Partylines skivor också.
Läs Girls To The Front så kan vi snacka sen. Om jag hade några invändningar så har jag glömt dem. Skitbra bok. Jag tycker att nackdelen med Kathleen Hanna-dokun var det här att hon ska sättas på piedestal. Jag fattar ju att det är poängen och har inget emot emot piedestal åt Hanna per se (samt: ska Thurston Moore och Henry Rollins och Ian Mackaye ha en så ska väl hon etc.), men det sker ju på bekostnad av sammanhang. Därför jag tycker att Girls To The Front är så bra, som handlar lika mycket om Bratmobile som om Bikini Kill, och lika mycket om scensammanhanget som om de enskilda banden. Jag undrar om jag någonsin läst en musikbok som lyckats ta ett så stort grepp på en odefinierad scen utan att det brister i sömmarna, liksom. Och som inte romantiserar.
Älskar också Bratmobiles återföreningsskiva, men första + tolvan är egentligen ännu mer magiska. Helt pivå riot grrrl. Bikini Kills bästa är singlarna.
Men ja, Allison Wolfe. Det är väl helt logiskt att det är Kathleen Hanna det görs en dokumentär om, men jag skulle egentligen hellre se en om henne.
”lika mycket om scensammanhanget som om de enskilda banden” – ska nog vara: handlar MER om scensammanhanget.
Läste precis en rätt kritisk recension av Girls To The Front, skriven av Allison Wolfe. Hon gillar boken men inte hur hon och Bratmobile framställs. Lite sorgsen recension. Hon lät sorgsen.
Alltså, jag gör verkligen inga anspråk på att vara helt nere med Riot Grrrl-rörelsen, för mig var det bara ytterligare ett ben av tidig grunge/”sen” punk (Beat Happening, tidiga Pavement, Albini post Big Black etc). Men har ju lyssnat, och gillat mycket genom åren. Men vet tyvärr ungefär lika mycket om beefen mellan Courtney Love och Kathleen Hanna som om den senares musik. Alltså relativt mycket men ändå skamliga proportioner, liksom.
Jag såg Huggy Bear på Emmaboda 92 eller om det var 93. Det var magiskt i alla fall.
Mina indieår förstörde mitt liv.
Förtydligande: ”Läs Girls To The Front så kan vi snacka sen.” Menade alltså att vi kan snacka om den boken då.
Nu lyssnar jag tillexempel på Cold Cold Hearts, aldrig hört innan. Vansinnigt bra. Den där jobbiga känslan när man får pepp och vill fördjupa sig omedelbart, men musiken är liksom för bra, det går inte att sluta lyssna, och man glömmer tankar på vägen, mens man lyssnar, band man måste kolla upp etc.
Har beställ den nu. Tar väl en vecka eller nåt. Och så två dagar till.
Boken alltså, den jag har beställt.
När jag hade sett dokun la jag upp en länk till den på Facebook, med en spellista, pga känner så många hockeykillar/ex.punx som borde se och lyssna, uppfostras. Men fick typ en premp på den, listan. Eller åtta, nu när jag kollar. Men hade trott över 20 utan att blinka, så peppad blev jag. Men livet pågick tydligen som jävla vanligt utanför min hjärna.
Mitt första minne av riot grrrl var när min storebror berättade för mig att det finns ett band som heter Bikini Kill som sjöng ”revolution girl style now” och ett band som hette Huggy Bear som sjöng ”boy girl revolution”, men att det aldrig skulle bli lika stort som grunge eftersom ingen ville vara förgrundsfigur. Borde alltså ha varit 1993-1994 och det var nog inte märkligare än att min fyra år äldre bror hade läst det nånstans. Minns det väl eftersom allt min bror sa om musik under de där åren gjorde enormt intryck.
Men jag skriver mer sen.
Har du läst England’s Dreaming? Tänkte på det där med att lyckas definiera en scen, placera den i ett sammanhang och så. Den är bra på det viset.
Fast, det är klart, punken är ju redan så dokumenterad. Även om ingen ger en fullständig bild så kan man få fram en hyfsat objektiv bild av tid och skeenden ändå, pga av själva mängden tillgänglig information.
Julie Ruin-skivan (inte The) den är ju femkringlig. Fast just det visste jag redan. Ville bara understryka det. Och saknar den på Spotify, så det blev två kommentarer i en.
Partyline – Zombie Terrorist. Helt bäst skiva. Av någon antagligen sjuk anledning tänker jag på Motorhead när jag inte kan sluta spisa den.
Banshee, måste nog säga att efter 2 säsonger spöar den det mesta. 1 skäl: Antony Starr gör huvudrollen så bra.
Ok, tar mig snart an Banshee då. Pga ett jävla tjat. :)
Jag tänkte inte efter så noga när jag skrev det där om att ta ett stort grepp om en scen. Menade: Sarah Marcus har ett gräsrotsperspektiv på riot grrl som hon är helt lojal med. Tonårstjejer som gör saker tillsammans. Bland det jag minns allra starkast från boken är skildringen av ett helt misslyckat riot grrl-konvent. (jättesorgligt)
England’s Dreaming var jag ganska ung när jag läste, typ tonåring (minns att jag tyckte att den var svår). Jag borde läsa om den. Härom året köpte jag The England’s Dreaming Tapes-boken, som vad jag förstår är hans oredigerade intervjuer för England’s Dreaming. Inte hunnit eller kommit mig för att mer än bläddra i den dock.
När jag skrev förut att jag skulle skriva mer sen fanns det massa mer jag ville skriva. Typiskt att man tappar tråden.
Första stycket i det där jag just skrev är ju helt obegripligt, eller det hänger inte ihop. Förlåt för det. Men hon följer scenen mer än hon följer banden. Hon följer banden för att hon följer scenen.
Jag fattar hur du menar. Den verkar ju asgrym, boken.
En annan grej, kanske en dum fråga, men var passar Lisa Carver in i det här egentligen?
Inte riktigt säker på hur du menar frågan? Men hon är ju nåt annat. Hennes självbiografi Drugs Are Nice är också väldigt bra förresten.
Wooooo, apropå detta: en av världens bästa skivor finns på bandcamp (eller ”saknas på Spotify” som ni skulle ha sagt)! Kitty Finger med Matrimony. Sydney, 1989. Låter som om om Bratmobile var prog.
https://killrockstars.bandcamp.com/album/kitty-finger
Jag vill vara uppe och lyssna på musik hela natten. Helst full. Inget av det kommer att hända.
De är ju samtida, i samma ålder. Gjorde ju liknande grejer. Ibland blandar jag ihop dem till och med, Carver och Hanna. Men vet inte riktigt varför, det är därför jag frågar.
http://mobil.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/malena-rydell-dagens-nyhetskonsumtion-ar-klasstyrd-kalla-det-lex-marie-antoinette/
Jag tror det är liberalernas valfrihets fel. Den jag skyller på.
Det finns väl absolut beröringspunkter, men jag tycker att Lisa Carver kom från ett annat håll och hade en annan agenda (och några år före riot grrl och i en annan del av USA). Hon har mer gemensamt med GG Allins självskadebeteende och nihilism. Närmre noise- och industriscenen musikaliskt och estetiskt. Destruktiv och individualistisk där riot grrl är uppbyggligt och kollektivistiskt. (lägger ingen värdering här)
Jävlar vad nya Mando sågas. Har inte hört den men de måste ju gjort rätt mycket rätt.
// Eternity Now
GP skriver:
”Under flera andra låtar far mina tankar iväg till Human League, Spandau Ballet och Simple Minds första skivor.”
Har svårt att förstå problemet…
köpte Dödsfest och nya Afghan Whigs. oklanderlig smak.
Mer om MD. Expressen. Ouch:
”…Om man är ärlig är det ett skrattretande hafsverk av ett band som saknar verklighetsförankring. En tio spår lång sketch av ett nytt Killinggäng…”.
Well. Jag har bara hört den här singeln ”Black Saturday”, och … nja. Den får Markus Krunegård’s ”Prinsen av Peking” och t.o.m. Kent’s disco-flirtar på 2000-talet att framstå som avantgardistiska experiment.
Men, jag kan inte sluta tänka på den där intervjun i TV som Benny länkade till häromveckan. För när jag ser den reagerar jag som att det kryper i kroppen på mig. Men, hade det varit typ David Bowie eller George Clinton eller Lou Reed som suttit där och sagt exakt samma saker hade jag bara tyckt det varit coolt, och garvat åt det där uppblåsta. Och jag menar, Mando Diao har väl ganska stor rätt att tycka sig vara hot shots? 16,7 miljoner lyssningar har ”Strövtåg i hembygden”. Menar bara att det inte ska vara Jante-Lagen som ska avgöra hur höga hästar det ska vara tillåtet att kliva upp på.
Dessutom tycker jag att den där Fröding-skivan de gjorde så här i efterhand är rätt enastående. Jag menar främst att den fyller en funktion, och är en välsignelse, för den knuffar undan Lediner och Gesslar med gelikar och tar deras plats i folksjälen, och eftersom de är mycket, mycket bättre än det som de ersätter så kommer livet på servicehuset när man inte kan byta radiokanal därigenom bli mer uthärdligt. Dessutom menar jag att det måste vara fruktansvärt svårt att sjunga Fröding utan att det känns helt skitnödigt. Jag har helt enkelt omvärderat skivan, och tycker den är bra. Lika bra som låt säga Ted Gärestad.
Conny du borde bli krönikör. Du e genial.
Jag har inte hört nåt, men man får ju ge Mando att de följer upp skivan som gjorde dem folkkära med en ”konstig” skiva, eller åtminstone ett stilbyte som ingen verkar förstå sig på.
Helt oberoende av hur skivan låter så gillar jag den där tv-intervjun. Tycker Gustav är helt genomsympatisk och intressant i den. Hade inte sett den innan, såg den nu, nyss alltså.
Skojar du? Om inte döper jag om dig till Mattias Achberg på telefonen.
Jag tror att ni äveranalyserar. Jag tror han köpt mycket drogor och sett ett klipp om KLF på youtube. På sin iphone helt i guld. Det han säger i intervjun är totalt nonsens, Fröding-skivan närmaste de varit Bob Marley? Och sen någon slags 13-åringsfilosofi. Bowie och Reed var geniala för att de var geniala. Man blir inte genial för att man kör en gimmick med exakt noll innehåll.
Men jag är bias, jag kan ärligt säga att jag hatar heöa det dår Kvarnsveden-röset. Piss-moderater med förutfattade meningar.
Tittade på The Punk Singer. Konsertglimtarna med Kathleen Hannas adrenalinintensitet, driv och kompromisslöshet ville jag se mer av. Gillade också det på vilket sätt hon tog plats. Jaja, det där vet ni ju redan. Tycker också att sjukdomsdelen var ganska kort, gåtfull och inte helt onödig. Den gav en till dimension, bröt hon ihop av panikångest eller en bakterie? Det kan ju vara svårt att erkänna panikångest för en stark portalfigur. Men som sagt det adrenalinstinna var grejjen. Hade gärna sett en djupare politisk och feministisk diskussion också, nTittade på The Punk Singer. Konsertglimtarna med Kathleen Hannas adrenalinintensitet, driv och kompromisslöshet ville jag se mer av. Gillade också det på vilket sätt hon tog plats. Jaja, det där vet ni ju redan. Tycker också att sjukdomsdelen var ganska kort, gåtfull och inte helt onödig. Den gav en till dimension, bröt hon ihop av panikångest eller en bakterie? Kan vara svårt att erkänna panikångest för en stark portalfigur. Men som sagt det adrenalinstinna var grejjen även om jag gärna sett en djupare politisk och feministisk diskussion, nu blev det mest lite normal amerikansk ytlighet.
Benny: du överanalyserar. Han kör lite rymdstil bara. George Clinton och BSG-orakel. Underhållning. Problemet är ju att musiken antagligen låter korv och potatis snarare än yttre världsrymden. Baserat på vad jag hört hittills alltså.
Plus tror inte de är moderater. Gammelsossar som pga kulturarbete inte röstar C eller FP. Eller SD. Du blandar ihop dem med Stiftelsen/Takida.
Ska man säga meningslösheter ska man göra det dubbelt. Tänkte förresten på likheten mellan KH & Poly Styrene och hittade en doku jag snabbt tröttnade på. Men Xray Spex håller fortfarande, kanske pga nostalgi.
Matti: du underanalyserar, det dår är riktiga pretentioner. Sämsta sortens. Och jag VET att dom är moderater, det var lite deras grej som ynglingar. Har till och med för mig att Norénarna var aktiva i nån MUF-kampanj inför valet 2002, hängde en del i Borlänge på den tiden.
Sitter på regionalbuss säderut. Utanför fönstret står en man som ser EXAKT ut som Mats Lundstedt, med brillor och allt. Enda skillnaden är atthan har en munktröja som det står ’Black’n’White’ på. Alltså nationalrätten.
Blä för mobberater, blä.
Har ingen aning om huruvida de är M eller S eller något annat, och i sammanhanget tycker jag inte det spelar någon roll. Och Bob Marley-liknelsen har jag lätt att förstå. Han menar inte att de blivit Jamaicaner eller att de börjat spela reggae, han syftar till det breda tilltalet, att Bob Marley är kanske världens mest omtyckta artist, pga att hans sång och texter så att säga går genom rutan.
Jag har en GoT-teori nu som är så bra så det skulle kännas som spoiler att skriva den.
http://www.asapetersen.se/blogg/2014/04/inga-nazister-pa-luleas-gator/
Jo, jag förstod vad han menade. Fortfarande sämst perspektiv.
Men det är okej, ni får gilla honom om ni vill. Trots att han äter barn och stjäl från dom som inget har.
Avatar går på teve, tycker den verkar ball. Fick värsta BSG-vibben av vissa lugna partier av krigandet (utan slomo). Nån som kan bekräfta, t.ex. Achberg?
Bekräfta vet jag inte om jag men det slog mig att jag jämför alla SF med BSG. Och började kolla på The Plan i stället. När Brother Cavil ber femman att bli självmordsbombare, jag dör åt den svarta humorn (och har dragit det citatet tidigare, jag vet):
”They call this a suicide vest, but I think that undersells all the homicide that goes along with it, don’t you?”
angående nassepacket i Luleå (och i Piteå, tydligen) så tyckte jag faktiskt det var mycket bulor på stan igår. Men jag var och åt med farmor, så jag kunde inte följa upp. Hur jag nu skulle ha gjort det egentligen.
Spotify är ju för faen på gränsen till oanvändbart efter uppdateringen. Fonten och bilderna är så stora att man på sidan bara kan se ett halvt album i taget när man scrollar, resten är bara en massa jävla mög. Tur att jag har den uråldriga versionen på mobilen, med EQ och allt. Fuck the king.
Bardo Pond släppte en 20-minuter lång cover på Lou Reeds ”Ride Into the Sun” i lördags, finns på Spotify, går inte att lyssna på utan att dö.
H: Åååh, yes!
Benny: Har inte de problemen med Spotify. Fast jag har inte uppdaterat OS sen 2009 eller nåt.
Bardo Pond, inte lyssnat på dem på länge, men förra året gjorde de ju en annan skiva med två covers på: Maggot Brain och The Creator Has A Master Plan. Ser jag nu alltså. Grymt projekt, eller vad det är.
Ja, blir tydligen en trilogi nästa år. Bardo Pond har mest varit ett namn för mig fram till nu. Blir ändring på det med basta.
På tal om gitarrmusik, Sentimental Pet från Skellefteå. Jävla bra DJR/Neil Young/Pistepirkko-mörs, när de freakar ut liksom, man. Gammal är äldst.
http://open.spotify.com/track/1r34gfO4g6J86YgzFIaxJ5
Detta för att jag uppdaterade min Dinosaur Jr-lista från 2012, då Hand It Over äntligen dykt upp på Spotify. Deras mest underskattade. Och Green Mind har dykt upp sen dess också. En av de bästa.
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/2V6hQwKZ8JKHNf9TQpYpkz
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/2V6hQwKZ8JKHNf9TQpYpkz
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/2V6hQwKZ8JKHNf9TQpYpkz
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/2V6hQwKZ8JKHNf9TQpYpkz
Dinosaur Jr gör ju bästa tradrocken i världen genom tiderna. J är en bättre gitarrist än exempelvis Hendrix. De påminner om Ramones och Kraftwerk i det att de alltid låtit likadant, eller att man aldrig kan ta miste på dem i alla fall. Men fan, jag tror jag gillar Dinosaur mer.
Kan inte alla i gästisen göra en sån 80-talets topp 20, som Nisse Johansson gjort? Man skulle ju få minst 10 nya favoritskivor, som man missat. Kanske. Osäker på min statistiska metod här.
80-talslista? Jajjemus.
förutom på scen har jag stött på Dinosaur Jr två gånger.
1. vid första reunion touren när jag gick på götgatan. plötsligt ser jag mascis stå och dricka kaffe utanför 7-eleven. jag blev så paff att jag bara gick vidare. vet iofs inte vad jag annars skulle gjort?
2. visst var det våren 2013 som de spelade i sthlm sist? hur som, jobbade som lastare på arlanda och skulle skicka iväg ett plan till helsingfors, ett sånt där lite mindre flygplan, Fokker 50 för den intresserade, där man lastar handbaggagen i ett lastrum innan man går in och sätter sig. rätt var det var dyker först Mascis upp och sen Murph och Lou 20 m efter! den gången sa jag nåt cheesy i stil med, – love your music…, var på Mascis svarade, – cool dude. gjorde ju min dag kan jag säga. minns att J var helt klädd i lila och neongrönt och att Lou tog kort när vi lastade och la upp på instagram.
Men den här listan, alltså det är omöjligt om man får ha med flera skivor med samma band. Det kan man ha som regel, va? En skiva per artist/band?
Har fyrtio nu, inga svenska. Det får bli en egen lista. Alltså, jag måste ta bort så mycket jag älskar. Velar mellan vad jag tycker och vad jag tyckte. Eller snarare vad jag tycker och vad jag känner.
En fruktansvärd uppgift. Måste sova på den.
Har nu 50 skivor. kommer bara på fler, kan inte ta bort.
Hjälp mig,mamma.
Ingen säger nåt om GoT nu.
Nä, men jag gillar det skarpt fortfarande. GoT menar jag.
Ett typiskt listproblem: It Takes A Nation Of Millions med Public Enemy (1988) eller Greatest Hits vol.2 med Cockney Rejects (1980)? Har lyssnat ungefär lika mycket på båda två. Båda tillhör kanon, även om det traditionellt kan sägas vara olika kanon. Ska jag ha med båda och stryka Don’t Break The Oath med Mercyful Fate (1987), då jag upptäckt den nu, i sammanhanget nyss, alltså efter 2003, nån gång?
Lyssnar fortfarande på alla tre regelbundet, älskar dem förbehållslöst. Scratch Acids Just Keep Eating (1986) lyssnar jag inte alls lika mycket på, men herre vad den betytt mycket. Eller Bitch Magnets Umber (1989). För att inte tala om genusperspektivet: har än så länge med fem tydligt kvinnliga akter. Av drygt 50. Det är ju illa. Men jag fyllde 20 1989, det var andra tider och jag var ännu mer idiot då än nu. Bör det reflekteras?
Jaja, det här är såklart problem som alla och envar brottas med dagligen.
Och vilken Gun Club-skiva????
En annan grej (som inte intresserar mig så mycket som man kanske kan tro, så mycket som den verkar intresserar andra): Thentes text i dag: http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/nathatarna-ger-uttryck-for-de-bortsorterades-rost/
Kanske man helt skulle sluta försöka förstå och faktiskt verkligen ha en egen åsikt och försöka försvara den i stället? Göra något åt problemet/n och sluta älta. Detta lika mycket till mig själv som till någon annan alltså.
Det är väl lika dumt/ fel/farligt/ofarlig/självklart/stört etc att näthata som att skicka bajskorvar med posten/hänga upp arga lappar och flygblad/rösta höger som det var innan internet? Menar, vi pratar åsiktmotståndares METODER här, inte vad vi själva gör och/eller bör göra.
Sitter jag här (i kallingar, med andra handen i chipspåsen, på internet) och skriver…
Äter du chips kvart i elva en tisdagsförmiddag, allvarligt? Mad respect.
Tack!
Jag kan lista Gun Club-skivorna om ni vill. Rätt ur huvudet, utan att kontrollyssna och, vad annars?, helt subjektivt.
1. Miami
2. Pastoral Hide and Seek
3. Las Vegas Story
4. Fire of Love
5. Lucky Jim
6. Mother Juno
7. Divinity
Det står ju mellan Miami och TLVS, helt klart. För mig altså.
men hörni vi syns väl på rundgång/fågelsång dårå. miami förresten.
Det gör vi!
BWAHAHAHAHAHA! Chips-konvon. Kort men ändå bäst på länge.
var har du ena handen förresten?
På tangetbordet förstås. Inte i kallingarna, som du.
Och vilken Wipers? Just nu är pengarna på Over The Edge. Vilken fulländad skiva.
Och Neubauten? Förstår ju att Halber-Mensch är viktigare än Haus Der Lüge, men jag har lyssnat allra mest på den senare.
Mitt huvud håller på att explodera, jävla Nils, jävla Benny.
Plus tänker att jag kanske borde vara utelämna allt uppenbart som Closer och The Queen Is Dead och annat som fick så mycket mainstreamberöm när det kom, och fortfarande får. Även om det kanske är ett bevis i sig på deras höga verkshöjd.
OBS, även begreppet mainstream är ju relativt här. Postpunken var ju knappast mainstream då, men nu är det ju det. Mer i alla fall.
Minns när 80-talets bästa skivor rankades 89/90 och att Remain in Light toppade alla seriösa listor. Det går ju knappt att förstå nu. Den är bra, men den är inte ens topp 40.
kalsingar? hahaha
Näää, Halber Mensch är bättre.
Problemet med 80-talsskivorna att många av de bästa är helt sönderlyssnade. Tender Prey till exempel. Mindre så med First born. Och Mother Juno är ju helt klart brutalt underskattad här, mellan 2a och 4e plats ska den hamna.
Av GunClubskivorna alltså
Egentligen är ju Meat Is Murder precis lika bra som The Queen Is Dead.
den är bättre. den är perfekt.
Ja men eller hur? TQID har två något svagare spår. Den femte kringlan flämtar lite.
TP: Tvekan inför om Lucky Jim verkligen var bättre än Mother Juno lade tio sekunder till den dryga minut det tog att göra listan. Men jag kände så just då åtminstone. Tycker inte att Mother Juno är dålig, men hos mig skulle den ha svårt att ta sig högre än plats fem. Men: de enda listor jag VERKLIGEN bryr mig om är gästlistorna på Stureplan.
H: Svårt värre med GC, gillar ju nästan allt, men Mother Juno har flera riktigt riktigt bra låtar. Till exempel världens bästa låt ibland – ”Port of Souls”. Svårt svårt. Det får bli en påse chips istället.
Ni duckar för den verkliga uppgiften, listan över 80-talets bästa skivor. Ni flyr mot Stureplan med Gun Club i lurarna.
Lyssnar på Pastoral Hide and Seek nu. Fan att jag fegade ur och inte satte den etta på min Gun Club-lista. Men nu är det för sent.
Flowing är på Pastoral. Deras, hmmm få se, femte bästa låt.
You call it rain
But the human name
Doesn’t mean shit to a tree
Ja, nog duckas det alltid, hmmm.
Men vet ni vad, IDAG KOM begravningsPRESENTEN! Hinner inte lyssna nu, men snart, snart. Skippar Stureplan.
My Dreams
Carry Home
The Great Divide
House on Highland Ave.
Flowing
Lätt lista.
Helvete vad ”Moonlight Motel” låter som X. Aldrig tänkt på det förut, men det kunde varit en cover. Jag sitter på tunnelbanan och dj:ar Gun Club för mig själv på ipodden. Seriösa planer på att köpa en påse chips till kvällen.
Har hållit på med listan så mycket att jag inte vågar posta den.
Note to self: ”Idiot Waltz” är INTE tunnelbanesäker, när han sjunger ”It was foolish to be alive” på slutet…
Black Flag – Damaged (1981)
Mary Margaret O’Hara – Miss America (1988)
Discharge – Here Nothing See Nothing Say Nothing (1982)
Sonic Youth – Sister (1987)
The Smiths – Meat Is Murder (1985)
The Raincoats – Odyshape (1981)
The Wipers – Over The Edge (1983)
The Birthday Party – Prayers On Fire (1981)
Big Black – Songs About Fucking (1987)
The Gun Club – The Las Vegas Story (1984)
Rudimentary Peni – Death Church (1983)
Kate Bush – Hounds of Love (1985)
Circle Jerks – Group Sex (1980)
De La Soul – 3 Feet High and Rising (1989)
Einstürzende Neubauten – Halber Mensch (1985)
Kraftwerk – Computer World (1981)
Siouxsie & the Banshees – Kaleidoscope (1980)
Lydia Lunch – Queen Of Siam (1980)
Slayer – South of Heaven (1988)
The Go-Betweens – Before Hollywood (1982)
Flyttar upp Lydia Lunch lite, till mellan BP och BB, men annars är det typ i ordning och allt.
Har även listat de 30 som inte kom med på topp 20 men jag tänker att jag kanske väntar med dem lite.
Ska nog også göra en ikväll.
Jävlar vad fin nya Inte idag-versionen blev
Med det här med Remain in the Light får herrn ju förklara. Annars blire jävel.
Tycker att
A) Det är inte Talking Heds bästa, knappt ens på 80-talet.
B) Tvillingskivan, My Life In The Bush Of Ghosts är bättre. Den kom på femtionde plats. (De 30 sista är inte HELT i ordning, men typ 20 helt grymma skivor rök helt eftersom)
Tack Bob Dylan!
Om det varit söndag hade jag skrivit att jag köpt samma två skivor som Skräddarn men att jag mest lyssnat på debutskivan eftersom comebackplattan är urtråkig.
Nu är det tisdag och jag lyssnar på Sundströms senaste i stället. Härligt sväng.
Nils hade med Hatful of Hollow, det tycker jag är fel. Det är som om jag hade haft med Metals and Shells! Alltså, tänk tanken! Helt absurt ju!
Jag ska lista de bästa samlingarna. Singles Going Steady och No Remorse ligger bra till.
Jag jobbar även på en lista över bästa various artists-skivorna. Grindcrusher kommer att hamna högt.
Pixies.
https://www.youtube.com/watch?v=e9BppDosyl8
Bästa samlingskivan är Really Fast vol 1. Det tycker jag på blodigt allvar.
Förlåt, bästa VA.
Velvet Anderground?
Jag har med MLITBOG på min 20, såhär långt.
Om jag har med nån Smiths, är det HoH, TWWL eller S/t. Jag har totalt förstört TQID och MIM, är liksom ’för nära’ fortfarande. Få skivor som jag känner så för, att jag liksom är lite rädd för dom. Jag kan inte välja alls, allt bara flyter ihop.
Smart inlägg, tackar.
Bara S/t som räknas av dem ju.
Fan, allt 80-tal jag verkligen gillar är ju från 1979.
THE CLASH
Combat och Sandinista hmmm… eller mest mmmm.
och är det någon som enkelt plockar ut en Fallplatta? Om Gun Club är svårt för vissa är the Fall än värre för andra.
Top 5
The Breaking Hands
My Dreams
Idiot Waltz
Carry Home
The Stranger in Our Town
Jag ska göra en Smiths-C60! Nu!
Nej, nu har jag fastnat + tröttnade. Det blir inget.
Eller vad fan (ursäkta mitt velande): en C-30 får jag ihop och den blev såhär:
http://open.spotify.com/user/joanboan/playlist/0yIDD0rgbyVJIVG11PueQm
Förväntar mig inget mer än sympatiprempen från Matti, men den var kul att sätta ihop. Jag tror det syns vilket Smiths jag gillar bäst.
De snabba, glatt argsinta. Grymt. Still Ill är ju en av de bästa. En sån där utan egentlig refräng ändå helt magisk ur ett popperspektiv, den sätter sig som ett djupt ärr på handleden.
Äh, Clash gjorde inga bra album på 80-talet. Sandinista hade platsat på topp 100. Hade den varit apmycket kortare hade den kunnatr vara med på topp 70, kanske.
Remain in Light, håller med er båda två. Det är sjukt svårt att utelämna den – för den är en sån grundsten som andra byggt sitt elände på. Men! Skivan är stel i kroppen. Jag har löst det genom att ta med en Live-platta, det är liksom 100 grader mer angeläget, Talking Heads live måste varit typ bäst nånsin.
1. Joy Division – Closer [1980]
2. Kraftwerk – Computerwelt [1981]
3. Einstürzende Neubauten – Fuenf Auf Der Nach Oben Offenen Richterskala [1987]
4. Richard Hell & The Void-Oids – Destiny Street [1982]
5. The Cure – Faith [1981]
6. The Fall – This Nation’s Saving Grace [1987]
7. PiL – Metal Box [1980]
8. The Wipers – Over the Edge [1982]
9. David Bowie – Scary Monsters (And Super Creeps) [1980]
10. Bad Brains – Roir Tapes [1982]
11. Neil Young & Crazy Horse – Reactor [1981]
12. Lou Reed – The Blue Mask [1982]
13. De La Soul – 3 Feet High and Rising [1989]
14. Sonic Youth – Evol [1986]
15. New Order – Movement [1981]
16. Talking Heads – Rome Concert 1980 [1980]
17. Slayer – South of Heaven [1988]
18. Gun Club – Fire of Love [1981]
19. Meat Puppets – II [1984]
20. Echo & the Bunnymen – Ocean Rain [1984]
Valde att vara mer ärlig än hip den här gången. Det där är skivorna jag lyssnat på länge och fortfarande lyssnar på, som jag återkommer till gång på gång, ja, ni fattar.
OBS! JAG TJUVKIKADE INTE!
Jo, jag tjeck-tjuvkikade, fast bara när jag var klar. Jag hade glömt Computerwelt! Det var enda ändringen, plus att jag kom på det här att ersätta Remain in Light, som jag hade på plats 19 med den här Liven som är mycket bättre, och därför hamnade högre upp i listan. Rome Concert har TV-ljud, rätt burkigt, men innehåller så vidrigt sjukt bra versioner av låtar från Fear of Music och Remain In Light att man blir ärligt förbannad för att man inte kunde vara på det giget.
Självkännedomen och självkritiken i det här:
http://www.dn.se/kultur-noje/musik/julafton-for-per-gessle-fans/
H: Som tur gjorde jag klart ett istället, igår kväll!!!!!
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/6t5hQKwixprTQAr6yWV5lM
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/6t5hQKwixprTQAr6yWV5lM
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/6t5hQKwixprTQAr6yWV5lM
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/6t5hQKwixprTQAr6yWV5lM
F.ö. står utom all tvivel att S/t är bästa Smiths-skivan, när inte HoH får räknas. Annars är det typ dött lopp mellan dem.
H: Vi hade tre samma låtar. Och det är en korrekt mening.
Jag missade Destiny Street helt och hållet. Annars är jag nöjd med min lista, och Connys är också grym!
Fast Metal Box kom 79!
Har i alla fall 5 från Connys lista. Gillar speciellt att Reactor är med. En underskattad skiva. Ska försöka göra en snabblista på lunch.
ja reactor är ju grymme såklart.
Jag vill se Stalles. Nudge nudge.
Usch, vilken miss! Second Edition var med på massa årsbästa-listor 1980, har alltid trott att Metal Box – som ju är samma skiva fast på 2 LP istället för 3 12or – kom samma år. Reviderar och återkommer.
Vill ha TT Reuters andra, nu bums. Hittar inte LP:n, har den inte digitalt verkar det som.
Allt är den där samlingen på Spotify, men vet helt ärligt inte om det ens är rätt versioner av låtarna. Även om det är grymme bra där med. Fast Ökenliv är inte med.
Hittar inte första heller. Helvete. Även om den är från sjuttiotalet.
”Flera av låtarna har omarbetats i så måtto att de mixats om och nya pålägg med gitarr och sång gjorts.”
Åh. Inte helt olikt en annan skåning dock. Revisionister. Gör nytt i stället för om.
Men såna här gånger skulle man vara mindre låst vid det här med album. Hip hop och dans-musik kommer alltid i skymundan för att det inte är tänkt att vara album-musik. ”The Message” med Grandmaster Flash ska givetvis vara med på listan, liksom ”Planet E” med KC Flight, MPn ”The Bad Seed” med Birthday Party” och ”Blue Monday” borde jag haft med istället för ”movement”, men jag tycker det är deras bästa skiva. Fools Gold eller She Bangs the Drums och Nervous Breakdown hade också varit med tror jag. Dreams Less Sweet med Psychic TV kanske går in istället för metal box. Ska fundera. Jävla Nils.
Ja. Och på svenska är det ännu värre! Så mycket grym punk som bara finns på singel/kassett/samlingar.
Inte bara punk. Tänk ex.vis: Skallarna, Farenheit, Biljardakademien, Stry & Stripparna, Hörförståelse etc etc.
benny, det blir ju en mix av connys och mattis. typ, inget nytt under solen
I mitt sökande av årtal etc, för min svenska 80-talslista så snubblar man givetvis över en massa Jet Set Junta-kommentarer som får en att hata (90-talet och) popteori mer än krig. Popakademiker som inte kan känna en verklig känsla om den inte har lugg i ansiktet och för korta byxor och alla Style Council-tolvor i en liten påse man köpt på en upprorisk trip till Camden för alla pappas pengar före alla andra.
Måste med tåget, men snabbt tillägg till ovanstående, helt fantastiska och insiktsfulla, listor:
Pixies – Surfer Rosa 1988. Ja, så är det.
Nick Cave – Tender Prey 1988. trots sönderlyssnad, upphöjd etc., Världens bästa skiva mellan 1988 till slutet av 90-talet, ca
Union Carbide Productions – In the air tonight 1987 Uj uj uj… går ej att missa
Birthday Party – Junkyard 1982. Ja så är det.
Tom Waits- Rain dogs 1985 – ja, mainstream, upphöjd etc, men den har ju bara topplåtar (nästan)! Swordfishtrombones, eller Franks Wild years är ju också fina (t. ex. innocent when you dream), men är ojämna.
Eno&Byrne- My life in the bush of ghosts 1981. Inte ska den hamna på 50 hos mig. Nej, nej.
Talking Heads- Remain in light 1980. Känns lite skitnödigt om jag skulle utelämna denna skiva som fick mitt huvve att sprängas när det begav sig. Lyssnar aldrig på den idag. Nästan.
Laurie Andersson – Big Science 1982. På något sätt himla viktig och bra. En smygare.
(The league of Gentlemen 1981 – njäe… men gud vad insnöad jag var 1981 -1982.)
Fast det här är en svensk bortglömd klassiker. Deras enda singel.
http://open.spotify.com/track/3g32CDrvwZOChPMD8USkR6
En pseudonym på nattduksbord i husvagnar
tröttnade på flottiga fingrar och laglöshet.
Han brände sitt namn och sitt digra schablonförråd,
fyllde på sitt bläckhorn och skrev sin nya bok.
Och fast den saknade intrig och var fattig på sex,
fast den var långsam och svår och hade klotter mellan raderna,
fast hans handstil var slarvig (som om han skämdes när han skrev),
så fanns det blod i varje ord, tappat ur hans tunga hjärta.
Nu satt han på ett tak med en hink målarfärg
och med penseln i vänster hand (som en gång höll en penna)
såg han mörka moln flockas över himlen,
men när regnet föll satt han kvar och tittade rakt ner –
Han hade alltid velat måla och kunna kalla sig konstnär,
han ville skissa sitt liv och färglägga glatt,
nu kastade han sig ner med tankens grälla färger
– det fanns blod i varje ord när han spillde sina fallbilder.
bob hund: Sveriges Einstürzende Neubauten?
Nä
Nya Off är ju bra, problemet är låtordningen. De meckiga låtarna kommer för tätt i början av skivan. Det gör att den känns lite konstigt svårtillgänglig, lite Black Flag-ig kanske men alltså, den är full med hits, lyssna lite mer på den.
Fast jag är ju svag för grungeriff också. Hypnotized-introt låter ju som Nirvana. Och typ samma riff används ju flera gånger.
På tal om grunge så lyssnar jag på Courtney Loves nya singel. Gillar den.
Ämmenvaffan, nu blockerar inte Avast antivirus Facebook i Aftonbladets kommentarsfält längre. Det var ju så jävla skönt att slippa se alla puckon under artiklarna.
Matti, den där nya skivan ”Södra Sverige” som SVT nämnde i en bisats, när kommer den?
När har de nämnt den? Den kommer i juni om allt går som det ska.
Vad tycker ni om Nenneh Cherry ”Blank Project” då? Jag har utvecklat klick-allergi, tror jag. Kan knappt lyssna på musik som är uppklippt och totalt metrisk. I mina öron blir ”Blank Projekt” lite som jazz utan jazz och soul utan soul, just för att det är så jävulskt uppstyrt i ljudbilden. Saknar nerven och slaka linan, annars hade det kunnat vara hur bra som helst.
Det är av samma skäl jag egentligen bara gillar synth- och trummaskiner som är inspelade innan sequenzer-programmen kom in i bilden. Vill mena att Kraftwerk har den där levande pulsen.
Har en stark övertygelse om att jag i mitt musiklyssnande här ligger en så där 5-10 år framför Jan Gradvall (han får symbolisera mainstream här) i tiden. 2025 kommer kvantiserad och uppklippt musik vara något passerat som man skrattar åt, på samma sätt som man skrattar åt cementsäcks-virvel från mitten av 80-talet. Avicci är inte framtiden, det är Ibizza-technons svanesång.
Felet korrigerat:
1. Joy Division – Closer [1980]
2. Kraftwerk – Computerwelt [1981]
3. Einstürzende Neubauten – Fuenf Auf Der Nach Oben Offenen Richterskala [1987]
4. Richard Hell & The Void-Oids – Destiny Street [1982]
5. The Cure – Faith [1981]
6. The Fall – This Nation’s Saving Grace [1987]
7. The Wipers – Over the Edge [1982]
8. David Bowie – Scary Monsters (And Super Creeps) [1980]
9. Bad Brains – Roir Tapes [1982]
10. Neil Young & Crazy Horse – Reactor [1981]
11. Lou Reed – The Blue Mask [1982]
12. De La Soul – 3 Feet High and Rising [1989]
13. Sonic Youth – Evol [1986]
14. New Order – Movement [1981]
15. Talking Heads – Rome Concert 1980 [1980]
16. Slayer – South of Heaven [1988]
17. Gun Club – Fire of Love [1981]
18. Psychic TV – Dreams Less Sweet [1983]
19. Meat Puppets – II [1984]
20. Echo & the Bunnymen – Ocean Rain [1984]
Tydligen håller Television på att spela in en ny skiva. På Music & Arts ska de spela Marquee Moon från början till slut. Känns sådär kul. Men. Kolla det här: https://www.youtube.com/watch?v=6Jj42fKOlQA Det är rätt uselt ljud och illa filmat, men Verlaine spelar som en gud, improviserar och allt. Och de verkar ha mycket roligare med Jimmy Rip än med Richard Lloyd, som på senare år verkar ha förvandlats till en självgod gubbe. Menar, göra en platta med Hendrix-covers är ju inte särskilt fräscht. Fan, jag vill ändå se dem.
alla tecken pekar på att jag ska dit. menar, le marc gör ju comeback
Fem timmar sömn räcker tydligen.
https://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=f3zRegfwEkg
This just in. Videomaterial från Dödsfests releasefest. Schuckert!
Helt rätt stil!
Jag har en spaning, håll i hatten. Det kommer helt sjukt mycket bra musik från Skåne just nu. Av alla sorter också. Som vore det ett eget land.
Och med ”just nu” menar jag kontinuerligt sedan ett par, sju kanske, år tillbaka, och att det inte verkar avta heller.
På denna lista är väl temat kanske snarare hur långt Sverige är, och att i mitten och runt om allt ligger Stockholm. Det är april vol 3.
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/3D9RbSkUbgTWX7meP7Wcni
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/3D9RbSkUbgTWX7meP7Wcni
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/3D9RbSkUbgTWX7meP7Wcni
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/3D9RbSkUbgTWX7meP7Wcni
(Det finns en tvåa också, men den består av så himla långa låtar, den blev fyra minuter för lång, jag kan inte dela den med gott samvete. men den finns där någonstans bland mina listor, om man är intresserad.)
Och ja, den här gången sjunger faktiskt någon om mig på riktigt! Robert, jag blir helt generad varenda gång jag hör det, men låten är bara så himla bra.
Härligt med skiva i juni!
Ja, de nämnde den lite slarvigt i samband med EP-släppet.
http://www.svt.se/kultur/musik/mattias-alkbergs-begravning-begravs
Har ni sett att James Williamson gör en Stooges-skiva utan Iggy?
Ja, ganska konstigt. Dock lite oklart om det verkligen är Stooges. Stooges-låtar dock. Den här till exempel: http://www.youtube.com/watch?v=piytyC-jLZ0
det är ju gästartister som sjunger låtarna. inte stoogesskiva, men en kul grej.
kul att han tror sig spela med begravningen.
Aha, okej, inte under namnet Stooges i alla fall.
Idag är jag på dåligt humör. Tänker unna mig det.
dubbel A-sida: https://www.youtube.com/watch?v=dw9XAfMrjEQ
Vad är grejen med Mark Lannegan? Han är ju apdålig.
Däremot nya Swans, gud vad jag längtar. Singeln är ju helt fantastisk. Som den växer. Ju högre man lyssnar desto bättre blir den.
Är du hög kvart över elva en torsdagsförmiddag, allvarligt? Mad respect.
Tackar!
Lanegans egna material vet jag inget om, men hans röst är fan grym på Hangin’ Tree med QOTSA. Så långt sträcker sig mina åsikter i ämnet. Nästa!
Gillar Transfiguration med Screaming Trees, när de var lite ösiga och spelade psych. Sedan blev det bara mummel om hur mycket han han super/supit.
Jag fattar inte heller Lanegan, har försökt men det blir för mycket macho-gegga för mig. Skrattretande emellanåt. Men kan inte säga det högt bland vissa kompisar, Rågsvedsdylan och Ven-Pelle bl.a. tycker han är grym.
Jaa, om Tom spelar så där är jag där.
En ängel skickade skivan jag längtade så efter tidigare idag, den vars singel växte så. Och än så länge verkar den till och med bättre än förra. Som var typ deras bästa. Så ni fattar ju.
Å andra sidan är den (som vanligt) drygt två timmar lång, jag har hört 20 minuter. Men det är 20 minuter of black bliss.
Pleasure to Kill med Kreator är en äckligt bra skiva.
Länge sedan jag lyssnade på den: men tysk thrash från den där tiden är ju den beste: Destruction, Sodom. Efter Swans om jag kan.
Men alltså, Sodom. Den här Wikipediapassagen kan jag läsa om hur många gånger som helst: ”Sodom’s original line-up consisted of Tom Angelripper, Bloody Monster, Arius ”Blasphemer”, and Aggressor. The band was initiated by Tom as a desperate attempt to get out of having to work in coal mines in his home town of Gelsenkirchen.”
Den kombinerad med: ”In the early days Sodom’s lyrics focused on Satanic and occult themes but war soon became their main subject.” som går att läsa i stycket innan säger typ allt om vad jag älskar med metal och varför, förutom att det är så bra låtar och så alltså.
En tysk hårdrockare som heter Bloody Monster, som vill slippa jobba i gruvan. Jag dör på det.
Har länge hävdat att dom inte är nåt att ha, helt fel tydligen.
http://open.spotify.com/track/0vSwvLhyPWBYjPiJGPSXXE
Bloody Monster hade ganska starkt utseende må jag säga:
http://www.metal-archives.com/images/5/0/7/8/5078_artist.jpg?4250
Hahaha, ja starkt. Han var inte med i bandet så länge heller. Ville hem till chipsen och hata i stället.
När vi är inne på metal så läste jag precis Hatpastorns lå-å-å-å-ånga text om Mayhem och jag håller väl med lite, fast jag älskar Ordo (och Deathcrush, egentligen allt som Maniac inte är med på). Men har ni hört nya singeln?
Tycker den är sjukt bra, b-sidan ännu bättre. Låter inget som Ordo mer än de öppna ackorden och Attila. Fullt ställ bara. PANG!
http://open.spotify.com/album/00Ihp23GyvNWg7j60JRlEo
Är liksom inte insatt i tysk thrash, men Kreator är ju inte sådär tekniskt som de stora amerikanska banden utan det låter rätt rassigt ibland, och så blir det ösigare av det, intensitet som jappe-hc på sina håll.
Igår lyssnade jag på den här death metal-samlingen som hänger ihop med boken Swedish Death Metal. Också svinbra. Vill ha en metalperiod nu. Men bara mangel, inget melodiskt eller djupt.
Apropå mangel – som inte är melodiskt är djupt – så släppte ju Autopsy ny skiva typ igår. Mindre än ett år efter förra. Hur bra som helst. Såklart. Svinfult omslag dessvärre. Alla borde lyssna men blunda för förpackningen.
https://www.youtube.com/watch?v=VU_5to7VsS4
https://www.youtube.com/watch?v=VU_5to7VsS4
https://www.youtube.com/watch?v=VU_5to7VsS4
https://www.youtube.com/watch?v=VU_5to7VsS4
nu har man sett allt tänker man, nu måste man sova, åsså ba:
https://www.youtube.com/watch?v=ESkgIR2tMBM
https://www.youtube.com/watch?v=ESkgIR2tMBM
https://www.youtube.com/watch?v=ESkgIR2tMBM
https://www.youtube.com/watch?v=ESkgIR2tMBM
Japcore, japp. Så är det. Förlåt för göteborska.
Grym ju, nya Autopsy.
Senaste The Americans, vilken spänning, på alla sätt. Har helt ont i magen.
Hörde ”Inte idag” på radion. Fint Morricone-komp. Fin låt.
Ny Kent-singel idag igen.
Blev tipsad om Maja Gödicke nyss. Jävlar vad bra. La in på senaste C-60, efter Hurula. Innan var den en minut kort, nu en minut för lång. Same same.
Tillbaka till Pleasure To Kill då.
Vill skriva världens längsta inlägg om Hurula, vill jämföra och hålla på. Herregud så bra det är. Rakt in i kanon, helt övertygad.
biljett till neil young & crazy horse. check.
ja, television också ferståss
Gör det Bee, var inte rädd.
Jag vill höra musik som misslyckas.
Men just nu lyssnar jag på senaste Autopsy och tycker det är svinbra. Tidigare i förmiddags har jag lyssnat på Morbid och Nihilist och det har jag tänkt göra igen efter detta.
Tänkt mycket på det Conny skrev om klickallergi.
Lååång Sodom dokumentär:
https://www.youtube.com/watch?v=pVQm4rwpOAI
Vad löjligt och pretentiöst det ser ut: ”Jag vill höra musik som misslyckas.”
Jag menar någonting. Kan inte sätta fingret på det.
Tänker att jag vill lyssna på dålig musik.
Men vad säger ni om Mayhem då? Är det inte grinigt och typiskt att inte gilla det nya?
På Swans, de gör så jävla coola grejer: skrattar ont, lägger in ljudeffekter, typ hästar och sånt. Sån jävla, jag vet inte, makt är kanske ordet, de utstrålar. Det är fantastiskt bra. Men två timmar är två timmar.
Allt som är nytt är bra. Swans nya är ännu bättre! Alla fall de två låtar jag hört. Sen, det här med att gå på konsert, känner mig ganska sugen på att åka till Finland i höst och kolla Shellac och the Fall.
http://supermassive.fi
Annars har jag kollat liveklipp med Butthole Surfers hela natten, försökte posta i går kväll men blev filtrerad, och kan inte lyssna på nåt annat nu. Autopsy, Mayhem och den här Hurula får vi ta i helgen. Dags för öl nu va?
Tycker Mayhem-singeln är meh. Men är inget större fan av Mayhem alls, ens Di mysteriis (föredrar Deathcrush). Gillar inte Atilla. Tycker inte nåt av det gör mig grinig, det är bara en smak.
Haha, olk.
Ok stavas så.
Supermassive: Rodelius! Shabazz Palaces!
Trodde du kallade mig för olk, lulesamiska för jubelidiot. Där hade du tur, nära att det smällde.
Puh.
Grymt skämt av Conny, H och vem det nu var som tipsade om Banshee! Grymt som i elakt! Herregud vad dåligt det är. Har ju i o f bara sett 2 avsnitt. Men jag har svårt att se hur det skulle vända till något bra?!
Gillar du inte när folk dör av att få en flaska pantad ner i strupen eller vad är problemet?
Alltså, jag sa ju att Banshee smakade äckelgott. Det är ju inte bra på samma sätt dom The Wire är bra, men jag tycker det är bättre än True Blood, och bättre än Walking Dead. Bara för att Antony Starr och The Wire-skådisarna som dyker upp är så bra. Och för att den är bra klippt, speciellt andra säsongen. Men jag tyckte också det var skit de första avsnitten, innan jag började njuta av allt blod.
Hahaha, precis, vad är problemet????
Obs, inte sett.
H: tror du har mest utvecklad klickallergi i hela landet. Med mig som avsändare är detta en väldig komplimang.
Åh, har en hel skiva om Den levande döden i hörlurarna nu. Perfekt mix och allt. Så jävla mallig över den.
vakna era svin
Matti: London. Ska se Hurula ikväll, kasta burköl på gitarristen.
Vakna? Jag började fem.
Och: Early birds catches…
På återvinningen på matrasten.
Yellow Submarin, Revolver, Hey Jude, Sgt Pepper, 62-66, 67-70, två intervjuskivor, Anthology 1, Help! m.fl.
Tre kronor styck. Kostar på mig en smiley. =)
Och på RSD och allt. Kilo!
Jag var också 22 när jag lämnade Luuuuuuleeeeåååå.
Jag kanske lägger ut texten om Hurula senare. Men ni kanske har uppfattat att jag över tid liksom gjort upp med min uppfattning om Håkan Hellström, att jag egentligen inte fattar ett smack av vad han skriver, att det är en slags lego-poesi, där han lägger känsloladdade strofer på varandra, utan att det hänger ihop. Att han fuskar. Jag tycker det är konsekvent förminskande att jämföra personer med varandra på det där sättet, men det kan inte hjälpas. Jag tänker på Håkans första skiva, och hur viktig den skivan var för min egen del. Första popskivan, istälelt för punk. Robert gör samma sorts efter-tonåren-grej, med romantik och grejer. Vi och dom. Men att han pratar sammanhängande, han kan berätta grejer. Tror det är punk-tydligheten, samma som i Masshysteri. Sånt jag tycker mig förstå, som uppfattar som sanningsenligt. Skivan är ju inte år noll, men den är Tunaskolan åtminstone.
Kommer garanterat börja grina ikväll.
En orelaterad grej som blev relaterad: tänkte precis ondgöra mig över män som kallar sina manliga favoritartister vid förnamn: Hank, Dwight etc, för det är nästan alltid bara countrymän. Men så Håkan och Robert här ovan. Och jag har nog sagt det själv om båda. Alla kan ju inte heta Morrissey. Eller Danzig.
Eller Alkberg. Folk blir provocerade av att jag kallar dig Matti. Förutom här i gästboken, då jag hellre kallar dig Matte.
Grinade förresten en skvätt nyss.
Och typ +15 i star quality på Robert Hurula, på en skala mellan 1–5.
Jag tycker det signalerar nåt att man kallar personer för förnamn trots att man inte känner dem. Sen om det är motiverat eller ej avgörs väl av personen själv, oavsett Olsson eller Alkberg i efternamn.
Lite vag empiri här, men har en känsla av att de som kallar sina favoritartister vid förnamn är ungefär samma som kallar sina vänner vid efternamn. Tänker sport, tänker lumpare.
Morrissey, Danzig, Hurula. Håkan Hellström, Mattias Alkberg. Det är ju en skillnad här.
Men du känner ju mig, jag är Matti.
Och håller med om Hurula, och gillar att du gillar.
Ja, och kronan på verket – Brucan. Man intar ju attack-position direkt. Tranan.
Jag menar mer att jag inte kan vara arg på sånt. Tycker det är grundläggande fint att folk identifierar sig med musik eller musiker. Sen att det finns en blöt patriarkal filt över det som förstör ibland, så är det väl med allt.
Du är Matti och jag är Benny.
Ja, grundläggande fint är det.
Tycker om punkstandard: endast förnamn. Köttkorven e Kalle, Micke, Kicki och Sofie. Vem bryr sig om att Kalle heter Karl Danielsson i passet. Men om det inte är punk så blir det nån falsk intimisering, tycker jag. Håkan. Eller att kalla Eminem för Marshall (ännu värre). Tycker det är olika saker. Men jag tycker nog att man ska säga som det står på skivan för att undvika att bli missförstådd.
jag säger då alltid ”den gode robert zimmerman” om ni vet vem.
Tycker du ska börja säga; ”Den gode Robert Zimmerman, om ni vet vem, nudge nudge.” Det vore inte alls snobbigt och irriterande. :)
fast jag tycker det är skönare att liksom lite passivt aggresivt stöta armbågen i folk två gånger istället för att säga nudge nudge.
Helt annan grej, jag tycker senaste(?) Shining är rätt bra. Det är, för mig i alla fall, förvånade. Det är väl för att det är en massa olika sångare och inte bara den där underlige Kvarforth. Hur allvarlig (eller allvarligt störd) han än må vara så är det liksom nåt Anderssonskans Kalle-aktigt över honom. Men det kanske bara är jag som är genuint rädd för honom, och därför förminskar honom. Hoppas jag aldrig får veta.
Skalla dem två gånger i stället, vråla” JAG SA ROBERT ZIMMERMAN HÖRDE DU DET???” i deras ansikten, gör det på tio till 12 personer. Eller vore det konstigt?
Köpte Robert precis. Matti, Steve och Anton också.
Men helvetets helvete vad bra Good Throb-lp:n är. Fuck Off heter den, bara en sån sak. Går nu sjätte varvet sen jag fick hem den igår och snart skallar jag ett Robert Zimmerman-fan i skallen av lycka.
Matti laddar ner NU, drar upp volymen och intar pogoposition.
Tänk The Fall möter Huggy Bear.
Tänker, men är på utflykt med barn.
Jag var nyss ute på utflykt och skallade 10-12 ungar. Hann inte uppfatta deras förnamn, men jag antar att nån hette Neo och nån hette Arwen.
Utomhus? Det vill jag inte veta av. Jag sitter inne och glor på There Is No Authority But Yourself på youtubes istället. Sen blir det Game of Thrones. Har äntligen börjat se skiten, och det gör jag rätt i.
Men vad är det med internet? Hittar inte Good Throbs nånstans, bara nån stream här och nån där. Vill ha den där skivan!
Soulseek?
Mac.
Finns hela skivan streamad någonstans? I så fall kan man förmodligen rippa ljudfilerna, om kvalitén duger.
Rippandet hänger såklart inte på hur många låtar som ligger uppe. Skriver fort och illa.
Soulseek finns ju för mac. Och nu har jag laddat ner skivan åt dig, på soulseek för mac. Mejlar efter Gladiatorerna.
Excuse me? Soulseek för Mac? Som verkligen funkar? Sen när? Misstror dig inte, blir bara så upphetsad.
Det är väl inte i nivå med soulseek för pc (som å andra sidan inte är vad det brukade vara heller), men funkar gör det och jag brukar väl i alla fall oftast hitta det jag behöver.
Hittade nåt, men verkar ha för gammal dator (OS 10 6 8). Och ratiovarning från mitt vanliga plejs: verkar leta för smala skivor, seedar inte nog mycket, för få som vill ha. Och fattar inte vad jag ska göra åt det.
Epitafium, vilken jävla ep! Den här Skator, geni va?
Ur Kissan päivät #3: ”vi spelade med benmjöl på en festival som trummisen från jon erektion arrangerade”.
Rätt fint tycker jag.
H eller Alkberg: Kan någon vänligen länka till slsk för mac.
Angående det där med namn så vill jag att ni kallar mig Herr KBoi från och med nu. Ujujuj, vi rockade ringmuren igår. Roch am Ringmur.
Benny Bula: soulseekqt heter det jag använder.
Fett med G-land! Fett med Hu-Ruler?
Själv såg jag fyra första Banshee igår. Tyckte givetvis det var fett.
OOOOOOOH, Good Throb!
Det här:
http://www.dn.se/kultur-noje/kulturmannen-portratt-av-en-utdoende-art/
Hon har såklart rätt och det gäller väl mig (och såna som i mig) i allra högsta grad, men ändå. Det är nåt som skaver här som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Någon?
Alltså, om inte annat så tycker jag att hennes case för att Kulturmannen (definierat som en äldre kulturell man som raggar på yngre kulturella kvinnor) är utdöende är lite svagt baserat på att han i en halvny film blir knuffad från ett fönster?
H: Du menar Game of Thrones?
Hurula var mycket råare än jag tänkt. Det var helt fruktansvärd akutik, som alltid på det stället. Det blir inget göttigt med gitarrmattor om det bara skriker i öronen. Sången låg för långt bak också. Jag vet inte riktigt varför. Men Jonna var en uppvisning i sig, så sjukt bra. Och materialet är ju helt outstanding. Spökstad och Låt Dom Hata Oss spelade också, om jag minns rätt. Jag var lite fullgubbe.
Mmm, gitarrmattor som skriker i öronen…
ja, är det inte så att hon helt enkelt inte råkar ut för kulturmannen längre?
Kulturmanstexten. Jag vet vad som är fel med den. Hon utser, mellan raderna, kulturmännens kvinnliga partners till mähän. Jaha, man måste vara fru (Madonna) eller musa (hora) för att ha en kärleksrelation till en s k kulturman? Jag känner mig förorättad å kvinnornas vägnar, vilka de än är. Som om de inte vill vara ihop med en människa – bara med en symbol.
Och det är därför Alice Munro är en så bra författare.
Hörde det där ihop med min kommentar, H? Utveckla.
Ja, men jag var ju rätt otydlig. Menade att jag håller med om att relationer inte är så svartvita som de skissades upp i Åsa Beckmans artikel och att det går att skildra.
Alltså, jag tycker verkligen hon är klyschig. På gränsen till kioskvältarroman. Fast jag fattar ju vart hon vill komma, kritiken av ”det manliga geniet” är ju giltig. Men då blir det också helt konstigt när hon slutar hela texten med att nu är kulturmannen över, nu är det kulturkvinnans tur. Jasså, det säger du????
T ex Lykke Li. Samma dag i DN. Hon tar sig själv på största möjliga allvar och det blir ju pekoral men ändå, hon är världsstjärna. Och utnämner Tarik Saleh, sin regissör och sitt ex, till ”mästare och baron”.
Så inte vet jag om kulturmannen är över riktigt än.
En annan grej. Vilken kulturman skulle på rikt rekommendera Den allvarsamma leken till nån? Alltså det känns inte som om Åsa Beckman vet så mycket om varken kulturella strukturer eller kulturell manlighet. Hon tar för lätt på patriarkatet och går för hårt åt individerna. Men hon var säkert helt förälskad i sin egen text när hon skrev den.
Det är det där DN-perspektivet öh, tror jag. Som om det helt självklart äger validitet utanför DN. OBS, det är även en generations- och klassgrej och jag är något yngre och något mindre, eh, rik. Sen kan man såklart hävda att Beckman har rätt att berätta sin historia. Men man måste ju inte tycka om den för det.
OBS igen, att det rör mig betyder INTE att jag skickar dikter till yngre tjejer. Det betyder att jag är man och håller på med kultur och respekteras för det. Och ingår i strukturen och vet om det.
Håller med Bullis alltså.
du skickar dikter till mig ditt pervo
Hehehehehe. Det är nåt speciellt med dig stalle, du är ju yngre än mig och så himla, HIMLA söt.
Jag lyssnar på Damon Albarn nya (första). Tycker den är jättefin. Men jag undrar, han var ju flintis för ett tag sen, men nu är han inte det. Hur har han gjort? Jag vill göra samma.
Matti har ju faktiskt uppmanat sin publik att spöa mig.
Nu blandar du ihop ”uppmanat sin publik att spöa mig” och ”skicka dikter”, H.
He hit me and it felt like a kiss.
Kan inte komma över att jag skrev ”jag är man”. Spyr i munnen. Kille kan jag ta, gubbe också. Men MAN, jag vet inte. Åh fyfan, nu kom det en liten klick kräk till.
Lite videomaterial från Gotland.
https://www.youtube.com/watch?v=tm2Jy64b0dI
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!!!
Nu sitter det uppe klistermärken i min förort med foto på vår lokale Kärrtorpsdömde nazist. Hur ska man känna inför det?
Är det typ RF/AFA?
Det här med att ni skojar bort alltihop tar jag som att min textanalys var genial och att inget mer finns att tillägga :)
Mvh kvinnligt geni
:)
matti: RF tror jag. De sprejar rätt friskt i området. Jag tycker att det är rätt obehagligt. Men även obehagligt att han bor och nazistfestar här.
Bullis: Nä, jag tyckte att du satte fingret på’t.
Som kvinnligt geni kan jag meddela att det naturligtvis inte är Den allvarsamma leken ni ska läsa, utan Gun-Britt Sundströms replik För Lydia. Ni har väl den allihop? Annars kan jag skicka den :))))
Nazistfestar. Vill ju LOLa på det ordet, men det går fan inte.
Nej, det är inte lika kul som det låter.
Man kan kalla det för grisfest, så blir det liksom dubbelbottnat. Eller trippel om man är vego.
Och tillbaka till enkelbottnat om man är militant vego.
Efter en lyckad dag i studio där förhoppningsvis de allra sista förbannade jävla sångtonerna till skivjäveln hamnade på plats har jag bedrivit en slags avundsjukans forskning, och kollat hur mycket olika artister spelats på Spotify. Kluken-låten har har passerat 200 000 lyssningar, matti! Grattis!
Antalet spelningar av Aviciis mest spelade låt dividerat med antalet spelningar av min mest spelade låt förser mig med den deprimerande statistiken att Avicci’s musik är 43 909 gånger mer värd än min.
Å andra sidan var jag en gång 10 000 000 gånger fattigare än killarna i The Hives, men nu är förhållandena de omvända. Det bästa man kan göra här i livet förefaller vara att stå blick stilla och inte göra någonting alls efter dagen då man fyller typ 20. Det är säkrast så.
Den här jättelånga texten är jätterolig: thequietus.com/articles/15092-blur-parklife-anniversary-review/
Bob Dylan: Det där var en av de bästa texterna jag läst om Britpop. Tack för tipset!
Vem hade 1994 trott att Damon Albarn skulle stå där längst av alla och gå och göra nån sorts lyckad blandning av dub, lover’s rock, kinkspop och ballader? Inte jag. Det är som att allt han tar i blir bra. The Good, the Bad and the Queen-skivan från 2007 är fortfarande fantastisk och nya Everyday Robots är fantastisk (hittills). Dr Dee är stundtals fantastisk, men helheten är inte så bra. Fast vad kan man begära av en opera på skiva?
Och hur många gånger kan man egentligen skriva fantastisk i ett inlägg? Diskutera i smågrupper.
Damon Albarms skiva är fantastisk, tar några lyssningar.
Det här är ett fantastiskt band, som ett engelskt Butthole Surfers. Eller som ett psykedeliskt Oi-band.
http://www.youtube.com/watch?v=QOZFFysmFHU
Försökte lyssna på Damon Albarns skiva nu. Förlåt, men vilket jävla brunchsoundtrack.
Det bevisar bara din inskränkthet. Fri diskussion innebär inte alltid att man måste berätta exakt vad man tycker om allt. Man kan behålla dylikt för sig själv.
Ja, det kan man förstås göra.
Det var alltså inte ironiskt, utan du har helt rätt.
H, Hr KBoi: man får även säga det högt. Fast man har fel. Suverän skiva, helt utan attityd och pretentioner.
Men jag känner att en liten brasklapp är på sin plats. Utan att förringa vare sig Albarn själv, Rocket Juice and the Moon, The Good The Bad and the Queen etc så var britpopen när den peakade och dess följder katastrofala, och det är på sätt och vis Albarns fel, även om han verkar oändligt mycket mer sympatisk än ex.vis Liam Gallagher eller Brett Anderson. Och det är märkligt, faktiskt overkligt, att det är inte går att göra ett C-60 med britpoplåtar (en låt/artist). Hur KAN ens något varit så genomdåligt?
Och ändå roligare att prata om nya engelska band som är grymma: Good Throb, Fat White Family, Playlounge, Sleaford Mods. Fyll gärna på.
Amazing Snakeheads
Slim Customers
http://kinglemon.bandcamp.com/
Har också börjat plöja Banshee. Och instämmer med de flesta här att den är en guilty pleasure. Men.. är den inte lite för liberal?
Punk: Så här är det (bra eller dåligt).
Indie: Eller så här (eller så här, eller så här, eller så här etc).
Det går att kombinera dessa, det måste gå.
Men just idag känns det härligtee nazistuthängningarna. De sitter verkligen överallt. Göm er hemma, naziäckel.
Skrivfel by telefon
Liberal? Hänger inte med. För visst är det väl underförstått att exakt all amerikansk mainstream-kultur konsumeras som guilty pleasure? Annars är man ju galen.
Jo, men även en guilty pleasure har väl en moralisk eller ideologisk kompass den måste följa (seriens eget universum)? Efter sju avsnitt ser jag följande:
Alla karaktärernas berättarlinjer tycks gå åt det hållet där man ska bryta sig loss från systemet/familjen för att istället göra sig oberoende och slutligen autonom. Och när de lyckas med det, så blir de rikligt belönade (man får döda eller knulla). Om man däremot visat tillit till systemet så visar man tecken på svaghet och blir bestraffad (blir dödad eller lämnad). Häri ligger så klart all guilty plesure men också moralen.
Det jag vill säga är att serien tar ett tydligt moraliskt ställningstagande och blir då per automatik ideologisk. Kan tycka att det hade blivit ännu mera intressant på ytterligare en nivå om man lyckats berätta lite mindre enahanda. Vridit och vändit lite på moralen och kanske lyckas berätta lite om exempelvis anarkins grunder.
Skulle behöva se mer för att se vad de gör av allt detta.
Anledningen till invändningen beror nog på att jag gillar serien så mycket i övrigt. Mycket vill ha mer!
Intressant, jag har inte alls analyserat serien. Frågan är hur mycket serien själv vill ta sig på allvar. Spontant skulle jag säga att Banshee bara är postmodern (antihjältar) Cowboy-pang-pang. Mer John Wayne än Kurusawa. Kan inte se att seriens skapare själva ser det djupare än så – coola fighter, snygga bilder och bra skådisar, som när man gör rockvideos eller reklam.
Och vissa av de där grejerna du nämner förändras i säsong 2! Ska inte spoila.
Är i Frankrike och äter etiskt tvivelaktig mat. Liberal mat, etiskt liberal.
Jag tycker man kan jämföra Banshee med True Blood och From Dusk till Dawn (teveserien). i det sammanhanget är Banshee bäst.
Men annars är ju såklart Ghost Writers analys giltig, fast jag ser på serien mer som Conny. Bara sett fem första avsnitten ännu.
Jag är ständigt medveten om att jag är typ enda tjejen som skriver här. Jag undrar ofta om det gör att jag gör mig till, om jag liksom accentuerar att jag är kvinna. Jag tror inte att jag drar ner på det i alla fall. Typiskt för en normbrytare att självrannsaka sig, kanske.
Bullis, tycker inte det. Du kan skämta på din egen bekostnad, det är sympatiskt, inte är väl det att göra sig till?
Nu får ni en present av mig igen. Den som orkar lyssna förbi det ofta något enerverande jublandet kommer upptäcka att i princip hela den här timmen består av versioner som spöar studioinspelningarna:
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/4Gzebf5jMSwc9RV5Ix1sd1
Jag dör åt Connys lista! Lolar och hjärtar och gillar!
Kent har släppt en ny skiva. Nöjesguiden skriver att ”detta är inte en skiva, det är en deppig samtidsroman om ett land i kris”. WTF? Roman?
hej då nöjesguiden.
*** DEPPIG SAMTIDSROMAN OM ETT LAND I KRIS ***
vad är det med sonics youths murray street som gör den så ointressant?
Jag ska till London i helgen och förverkliga mig själv med punk. Eller hade jag tänkt. Men nu börjar jag tänka om: det är inte en nöjesresa, det är en deppig samtidsroman om ett land i kris.
Hinka i dig blaskig lager, så blir det en deppig diskbänksrealistisk samtidsroman om ett land i kris.
vad är det med sonics youths murray street som gör den att den känns som en deppig samtidsroman om ett land i kris?
Äntligen en deppig samtidsroman om ett land i kris!
Serien tar ju såklart inte sig själv på allvar och det är ju också dess stora förtjänst. Att den liksom inte glömmer det. Ändå var det just det jag reagerade på där i mitten av första säsongen (efter biker-avsnittet). Tyckte berättandet började gå på repeat och fram trädde berättarstrukturerna och möjligen en moral. Tack och lov försvann det undan för undan.
Nu är det så där bra som man vill att det ska vara (större variation i berättandet, bättre balans mellan postmodernism och drama etc) + den nerviga Nic Roeg klippningen. 5 avsnitt kvar att avnjuta.
Murder and mayhem!
http://open.spotify.com/user/karlitos/playlist/2uujhhzjv3R1T0WEXganlk
http://open.spotify.com/user/karlitos/playlist/2uujhhzjv3R1T0WEXganlk
http://open.spotify.com/user/karlitos/playlist/2uujhhzjv3R1T0WEXganlk
http://open.spotify.com/user/karlitos/playlist/2uujhhzjv3R1T0WEXganlk
Här, en deppig samtidsroman om ett land i kris, eller förlåt, jag menar en spellista. Jag tänker att man ska lyssna på den när man äter brunch.
Gillar Murray Street. Mycket bättre än de två sista i alla fall. Omslaget är ju typ snyggast också.
jag tycker den känns som nåt dom gjort på rutin
Det är inget omslag, det är en – ja, ni vet.
Jaja, men vad tycker ni om det här??? Hehe.
http://www.kuriren.nu/nyheter/johan-eriksson-borgare-lever-langre-och-lyckligare-7599433.aspx
Det måste vara skönt för Johan Eriksson att leva ett liv utan samvete och empati. Vilka enorma mängder stress och frustration som undviks med det där tänkandet. Han kommer säkert leva länge tack vare det, vare sig han motionerar eller inte.
Johan Eriksson, vad är det för dåre? Med den där argumentationen hoppas jag han inte äger något större inflytande. Så sällsynt dumt skrivet.
born with teeth, sweet beef samt euthanasia. kvällens mest oväntade. ragnar bäst. klart slut.
Ragnar nästan alltid bäst. Kommer ni ihåg när det var If you have a heart?
Ha ha ha, som att det finns en motsättning mellan att träna och gå i första maj-tåg. Kanske de som tränar tränar för att kunna gå långt? Eller mer allvarligt: Kanske för att slitjobbet inte ska bryta ner dem så att de inte kan försörja sin familj. Eller är det bara borgare som borde orka jogga, rent logiskt, är det det Johan menar? Med sin flextid och röda dagar och klämdagar och halvdag före röda dagar och friskvårdstimme med betalt gymkort. Som de har efter 40 dagars semester och konferens i Riksgränsen och förmånsbil och traktamente och bonus…
Länge sen jag kände mig så peppad att gå första maj, tack Johan. Synd att jag jobbar.
Stefan Jarls Godheten på Youtube för den som är intresserad: https://www.youtube.com/watch?v=YIxQxkTN-S4
Ujujuj?
Jag går för dig, kilo!
Gör det! Så spelar jag Ekelund & Stålet för Luleå istället. Och Dan Berglund efter rast.
Det här tyckte jag var roligt. Ett par japanska snubbar spelar Same Old C/O.
https://www.youtube.com/watch?v=WO3vkXnd2-s
Fan, han har gjort fler covers upptäcker jag nu! Mom and Dad: https://www.youtube.com/watch?v=fOJuyZuDGHs
”I’m their big fan from Japanese! I want to be like them.”
Förlåt om det här är den där sortens inlägg som du helst inte vill se, matti, men jag tycker det är så jävla fint, bara. Att se när bra musik hittar fram till de som behöver den, oavsett var de kommer ifrån eller vilket språk de talar.
Blir otroligt rörd av covers, det gör mig inget alls att du postar dem här!
Kan inte kolla förrän jag kommer hem dock. Är på en resa nästan utan slut.
Vilken vacker metafor för livet, Matti. Du borde bli poet.
nästan lika vackert som en deppig samtidsroman om ett land i kris.
Tänk er; Matti & Connys tågluff, en deppig samtidsresa i utan slut, genom ett land i kris
En dröm har gått i uppfyllelse för matti och conny. de har länge drömt om att bara få kasta loss från allt ansvar och tågluffa tillsammans i frankrike. sagt och gjort. i ett av de mest udda reseprogram som gjorts sätter radarparet sin vänskap på prov med en intim och påfrestande resa längs franska atlantkusten och pyrenéerna.
Men inte för en sekund har tittaren tråkigt i Matti och Connys sällskap. Det här är två killar som gör vad som faller dem in, och det kan vara precis vad som helst. Deras road trip bjuder på täta garv och dråpliga situationer, men med ett ofta oväntat djup och mörk klangbotten. Vi får ta del av en och annan tankeställare och livsförändrande insikt.
Hahaha. Och en och annan starköl.
Hahahahaha!
Matti ba: Conny jag vill heeeeeem!!
Hr Jan Gradvall recenserade Lykke Li idag i DI Weekend. Jag har valt att återge recensionen i dess helhet, here goes:
”5/5
Lykke Li
I Never Learn
Warner
En korp fäller ut sina vingar.
Kran Promenadvall”
Diskutera i smågrupper. Själv är jag mållös.
Meh! Du skämtar väl KBoi?
En korp fäller ut sina vingar över en deppig samtidsroman om ett land i kris.
– Vart är vi på väg, matti?
– Till Pyrenéerna. Dagsmarsch, 15 mil.
– Men ååååååhh!
Sett två konserter idag, Sean Banan och Windhand. Båda får tre av fem möjliga.
Vad går från rosa till svart och låter ”ssssss”?
Ett barn i en lägereld.
kilo!! haha
Nån som sett?
http://youtu.be/LVdU_bLD2-M
Blir rätt peppad!
En sån skivspelare har jag!
Där slutar likheterna.
Gillade aldrig Slint pga Bitch Magnet. Hade säkert fel.
Fick den där boken. Läser den, lyssnar på den här:
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/568fn8W7ggM4edJRoIJjie
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/568fn8W7ggM4edJRoIJjie
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/568fn8W7ggM4edJRoIJjie
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/568fn8W7ggM4edJRoIJjie
LÄR DIG NÅT NÅN GÅNG MANNEN
Varit i London i trettiosex timmar, sett nio spelningar med åtta band. Två band med Good Throb-medlemmar i sättningen. Två band med bara tjejer, tre band med bara killar, tre band med både tjejer och killar. Folk som vill säga något hittar ett sätt att få säga det. Punk forever.
Yes. Punk 4evs.
GoT börjar tappa tempo. Kom ihåg var du hörde det först.
Varför har spädbarn en fontanell?
Så man kan plocka upp dem fem åt gången.
Maj. Inte så spännande, bara bra.
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/1MTSf5cYnkckweVNnkCf2I
Min yngsta flicka fyller 13 och det är ju otroligt det. Bra otroligt alltså, och tårar på det.
Jag ville vara med och prata om Banshee men har inte haft tid att tänka eller formulera mig. Som, tror jag, alla andra så intresserar handlingen mig i den grad att den leder fram till spännande pang-pang och kittlande övervåld. Men om jag skulle skriva en sån Kjell Häglund-text om idéinnehållet hade jag skrivit om tillhörighet och uteslutning. Det är ett tema som återkommer hela tiden.
Lite langustique:
http://rappers.mdaniels.com.s3-website-us-east-1.amazonaws.com
Wu-Tang!
ang Bennys länk, alltså.
Och vad lite jag har lyssnat på Aesop! Har inte en enda skiva ens. Börjar nu.
WU-TANG WU-TANG
rolig länk! men GoT blev ju bättre den här veckan ju?
HO-DOR HO-DOR
En dryg vecka senare och jag är äntligen ifatt GoT! Eller, har inte sett allra senaste, men det kanske får bli nurå.
Skitkul länk där, Benny. Etymology of Shorty var jäkligt intressant med.
shreds: Ja, helt okej den här veckan. Men jag börjar tappa feeling tror jag.
Grattis till trettonåringen! Jag känner samma om min snart tretton. Har ju typ glömt hur han var som bebis och har ångest för det. Vad har jag då kvar om lika länge till?
Blev otydligt. Menade: Hur mycket kommer jag komma ihåg om ytterligare tretton år?
Fredrik Wikingsson skriver fint om Jan Gradvall i dagens Expressen. Så många otroligheter i förra meningen att den var tvungen att yttras.
Tycker fortfarande att han borde kamma sig.
Jag tyckte också att det var en fin recension. Tycker däremot inte att den var med verkligheten överensstämmande.
Med min uppfattning överensstämmande. Jag har inga anspråk på verkligheten.
Ja men jo. Men ändå.
Det var jag. Båda borde kamma sig.
Aftonbladets recension var inte lika välskriven, men mer rimlig (enligt min uppfattning, vilket alltid ska vara underförstått om jag glömmer att skriva det).
Och jag kommer plötsligt ihåg att jag mejlade Jan Gradvall i internets barndom. Om ni inte orkar med en självbiografisk anekdot från nån som kallar sig ”H” i Mattis gästbok kan ni hoppa över att läsa.
Jo, jag var väl ungefär 15 år och ville höra Reeperbahns singelsamling Samlade singlar, drabbat som jag var av samlingen 79-83 (utgiven 1993, året jag fyllde 13). Och med internet fanns folk plötsligt inom räckhåll, så jag tänkte att Jan Gradvall hade såklart den skivan, mejlade honom och frågade om han kunde spela av den till mig. För att han verkligen skulle förstå att jag förtjänade att få den avspelad skrev jag ett långt mejl med blödande formuleringar om hur mycekt musik betydde för mig som bodde i en småstad och gick i högstadiet. Gradvall svarade att han inte hade skivan, men att jag borde bli musikjournalist. Det har jag tack och lov inte blivit, men det var ändå ett fint svar till en 15-åring. Jag hade glömt detta, men nu kom jag ihåg det.
Det här är dagens citat: ”Imorgon kommer DN igen. Räkna med ny tankeoreda.”
Fint H!
Och rimligare i AB, men lika typisk.
Nya Alf-EPn, hur bra som helst!
http://open.spotify.com/album/2ZFlAp5zbjpY2r6P4ZtxMz
Är det inte lite symtomatiskt att Kranne Najadvall är så trött att han, istället för att skriva en bok, ger ut sina gamla krönikor? Av recensionen i AB framgår att han visst försökt skriva en bok om Kent (sic), men misslyckats.
Ändå grym ansats pga omöjligt att skriva bok om Kent.
Därav mitt (sic).
Kent-boken var ju utannonserad, så jag kan tänka mig att den här boken är något slags kompromiss för att biografin havererade i ett relativt sent skede. Å andra sidan verkar det ju finnas ett intresse. Alla är inte så griniga som oss.
Jag skulle helt klart läsa en bok om Jörg Becker och hans orkester från Torshälla om den var skriven av Nanne Grönvall.
Lyssnade på Everbody gets to play imorse innan jobbet. Började såklart storlipa.
Nya Autopsy är ju sjukt bra. Vad avigt de spelar sina rätt enkla låtar. Vad härligt det är.
Jag igen. Fattar inte varför jag blir anonym. Bland mycket annat som jag inte fattar.
Är i Sthlm förresten men det skiter jag i.
Vad gör du här? I strid med kulturblockaden och allt. Du är Norrbottens Paul Simon.
Den här kvällen räddas av Bäddat för trubbels nya cd-samling med demos och uddalåtar, Gammalt strunt vol. 1.
norrbottens paul simon. kboi du dödade mig just litegrann.
Jag sitter och lyssnar på nya Lykke Li och tycker att det är rätt bra. Bra pop.
Tänk på att det är en dassig samtidsroman om en deppig korp. Det har Nanne Grönvall sagt och då är det så, stor konst. Inte pop.
Har han skrivit det där om en korp på riktigt? Jag tycker att det är bra Madonna-pop, hennes ballader, uppdaterat med lite fräckish 00-talsgrus a’la deppig samtidsroman, men extrovert och tillgängligt. Trevlig lyssning. Bra pop.
Jag återgav hans recension ordagrant förut, inte på skämt. Han gav fem av fem och skrev en kort mening om en korp. Jag har inget emot det, lyssnar dock inte på det. Det jag har problem med, precis som med Kent, är ambitionen att det ska vara något annat än det faktiskt är. Det är ok att vara Madonna-pop med lite 00-talsgrus. Men man blir inte en stor lidande konstnär som sysslar med något stort och viktigt att likställa med romaner och teater för att man skriver banala texter om att man är ensam eller att man är radhusrasismen. Sen är det givetvis en (o)intressant diskussion huruvida pop och litteratur kan och bör jämföras.
NÄ?? Jag var helt säker på att du skämtade och tyckte att du var rolig.
Jag har inte läst en enda intervju med Lykke Li inför skivsläppet och det är nog en fördel. Jag tycker att den här superpatetiska dramatiken är fin och rörande, men jag tar den ju inte riktigt på allvar. Bra pop, trevlig lyssning. Ej att förväxla med dålig pop och otrevlig lyssning, ej heller att förväxla med stor konst (vad nu det är och hur sugen man är på det).
Kan lyssna ca 1 minut på LL, sen vill jag slåss för att det är så tråkigt.
Lustans Lakejer.
Los Lobos.
http://www.gradvall.se/artiklar.asp?entry_id=1087
jag är ännu inte övertygad om att den där recensionen är på riktigt.
Korp-recensionen, upplever den mest som gubbsjuk och sexistisk. Föreställ er samma recension på en platta med relativt ung manlig artist. Omöjligt! Förutsättningen för att det alls ska funka vore om det var en ikon med 20 plattor bakom sig som släppt en mörk platta, Thåström, eller Kajsa Grytt, det hade varit begripligt.
Gubbsjuk, hur menar du då? Jag tycker nog bara att den är larvig. Bara och bara förresten, superlarvig snarare.
Jag sa ju det. Det är en lite drägglig recension som fokuserar på hennes appearence och ignorerar arbetet. Och jag kan inte föreställa mig JG skriva likadant om exempelvis en ny skiva med Matti Alkbergs Begravning.
Näe? Eller är det jag som tänker fel eller missförstår dig? Jag vill ju inte alls försvara recensionen i sig, men är den drägglig? Jag tror att Grönwall tycker att det är en mäktig och suggestiv bild, med korpen. Fast det är ju totalt intetsägande.
Korpar? Det är ju vikingar och skit. Ultima Thule. Rasism!
Den där recensionen är ju ett stolpskott av gigantiska mått. Däremot är den rätt talande för hur LL uppfattas och behandlas av, ja, somliga. Som guds fucking gåva till oss som är fula och feta och sämst.
Det är för mig omöjligt att se förbi den kontexten och tänker därför inte lyssna på skivan. Jag vill inte leva av helt andra anledningar, behöver inte fler.
Trodde inte heller att det var sant först, men det stämmer det som KBoi skriver. Nanne Bergstrand HAR gett ut en deppig samtidsroman som kretsar kring Counting Crows (sic).
H: Nej, ordet korp behöver inte ens ha erotiska eller sensuella undertoner för att jag ska läsa recensionen som jag gör. Suktar inte efter medhåll, men menar du att du inte förstår vad jag menar när jag tycker det är problematiskt att en 50-årig gubbe tycker det är ok att bedöma den unga kvinnliga fotomodellens skiva med betyget 5/5, utan att med ett ord beskriva det HON GJORT, utan bara nämna hur han uppfattar HENNE?
Jag hatar musikjournalister lika mycket dom Lou Reed gjorde. Har absolut inget emot Lykke Li. Men hajpen. Så äckligt.
Conny: Vi har helt enkelt detta meningsutbyte för att själva recensionen är bisarro. Jag fattar bättre hur du menar nu. Vad Gräsberg menar är däremot höljt i dunkel.
Som gammal Neubauten och Joy Division-fan har jag lite svårt att uppfatta det dom journalisterna syftar till när de pratar om gränslöst mörker och mörk svärta i recensioner av Kent och Lykke Li. Det är väl också därför jag blir provocerad, att normen är typ Eric Saade. I jämförelse med Euro-schlagern är Kent och Lykke Li’s musik och texter mörka, men vaddå, liksom!
Keine schönheit ohne gefahr!
Zweite fünf und gerade aus, bitte.
Kein problem!
http://youtu.be/q1sprC3-nmM
Allt som kidsen gillar är bra. Heja popkulturen, och ner med de som säger att det var bättre förr.
Gradvalls estitik är antikonservativ. Jonas Jonasson i bob hund och han tycker lika.
Personligen kan jag inte vara lika omfamnade. Inte heller jag är något fan av rockrävar som tycker att musikhistorien peakade med ”Exile on main street” eller Muddy Waters, och som tycker att gitarr är ett ärligare instrument än en synth. Kan förvisso uppskatta att umgås i de flesta nörd-kretsar, men det blir alltid osexigt när konservatister börjar fördöma det som ligger utanför fokus på deras förstoringsglas.
Men för den delen vill jag inte sätta likhetstecken mellan Kraftwerk och Swedish House Mafia. Det jag vill mena är att misstaget Jan och Jonas begår är den gubbigaste gubbigheten av alla. De sätter parentes runt sin egen smak, av politiska skäl, vilket ingen av dem gjorde när de själva var unga. De ljuger för sig själva, helt enkelt. Som en pinsam farsa som börjar dansa på sina ungars tonårsdisco för att visa att han hänger med. Swedish House Maffia är snarare vår tids Secret Service än vår tids Kraftwerk. Jag vet att jag har rätt, för jag använder bara mina öron. Jag är Stig Larsson med den objektiva smaken. Jag vill mena att den som säger sig inte vara Stig Larsson med den objektiva smaken, hen är inte helt ärlig.
Musikjournalister i allmänhet tenderar att övervärdera det de skriver om. Kanske ligger det i sakens natur. Skulle Jan Gradvall ge fyra skivor i veckan betyget 1/5 skulle han förmodligen få sparken rätt omgående.
Det enda tokhyllade albumet på senare tid som jag verkligen tycker förtjänar alla lovord är Veronica Maggios skiva från i fjol. Hon överträffar allt i sin genre. Veronica Maggio är 100 gånger bättre än Lisa Nilsson, Orup eller Mauro Scocco någonsin varit.
Skillnaden i min och Jan Gradvalls hållning är att jag vägrar se popkultur som ett fenomen utanför mig. Jag ser musiken som inkorporerad med mitt liv, på riktigt, fortfarande. Jag är 47 år ung och han är 51 år gammal.
det där var tamefan det bästa jag läst på länge conny. klockren analys.
Conny <3
Secret Service, hahahahaha. Exakt.
LL, jag lyssnar såklart på den ändå. Tycker det är fel att låta den passera som "pop", sådär H. Hinner inte riktigt utveckla måste iväg och kulturråda nu. Men det är klart att den inte är värdelös sådär som Tiger-, vad det nu är, kvinnan, mamman? Felet med den är dock precis det Conny är inne på: den tilldelas egenskaper den helt enkelt inte har. Den är inte viktig. Jag har absolut inget emot oviktiga skivor. Men jag tycker kejsarens kläder-analogin är i högsta grad rimlig. Jag vill inte ens leva mindre pga skivan. Jag vill och vill inte en massa saker men inte pga av den.
Allting nytt är inte bättre än allting gammalt. Nånting kanske peakade med Exile on Main Street (eller så gjorde det inte det, inte min poäng). Renässansmåleri var sannolikt bättre på 1400-talet. Det finns ingen motsättning. Vad vill jag säga? Vet inte riktigt. Men det där med antikonservatism definierat som att det nya alltid är bättre än det gamla, det låter rätt poänglöst tycker jag. Som att historien är ett snöre.
det enda som möjligen peakade med exile var väl stones?
Stones peakade ju 1965!
Mvh, konservativ rockgubbe
Men nånting betyder det förstås att de skivor/artister vi diskuterar livligast här är De största.
Jag tycker, på allvar, att Conny ska skicka den där texten till en redaktion. Det där måste ju ut ur Röda Rummet och upp på redaktionsborden.
matti: Exakt. Det är ingen slump att Gradvall bakåt i tiden associerar till Donna Summer och inte till Göran Rydh (Keep On Jogging, någon som minns den hiten?) Det är den inkonsekvensen som jag tycker stjälper den sene Gradvalls korståg mot konservatismen.
Snarare är det väl så att 90% av alla listettor aldrig blir klassiker, utan mer förträngda kräkmedel. Jag ger m.a.o. inte så mycket för Gradvalls käpphäst att ”man vet att en låt betyder mycket för människor när den spelas på ett studentflak”.
Till skillnad från Gradvall så förhåller sig Fredrik Strage till popkulturella fenomen på ett mindre pretentiöst sätt. När den senare skriver om Twisted Sister gör han det utan att försöka upphöja deras gärning till betydande konst.
Jag kan tycka att det är ett okej perspektivskifte, att ett studentflak också är en plats där musik kan betyda något i människors liv. Det jag ogillar är tendensen att kvantifiera, att det på något sätt skulle betyda mer för att det är 25 personer som står och hoppar, än vad det betyder att det står 3 personer på samma flak och lider, som vill hem och lyssna på Discharge eller Smiths.
OBS, eller vill hem och lyssna på Parliament eller DJ Scud. Jag försökte bara ta två enkla exempel, inte veva gitarrflaggan.
jag vill fortfarande mest bara hem och lyssna på smiths, även om jag aldrig tog studenten.
Det betyder ju såklart inte mer för den enskilde lyssnaren eller artisten. Men det är ju enklare att resonera kring grejer som bär någon slags allmängiltighet oavsett bra/dåligt. Eftersom diskussionsunderlaget är tillgänglig för fler. Däri finns ju ett värde som inte exvis Good Throb eller ens Public Enemy har.
Plot twist: Vi spelade massor med Smiths på vårt studentflak.
Bra skrivet Conny! Jag håller med, det är inte fel att vara pop, men det blir patetik när gubbjournalister försöker upphöja helt vanlig smådyster pop till bitande samtidskritik med självmordssvärta.
Fö är jag antikonservativ och antikonservativ och konservativ.
Jag med. Det var bättre förr och det är bättre nu.
Jag är ingenting.
Jag är ingenting är väl en låt med KSMB? Eller är det Stockholms Neger. Nånting är det.
Det är en deppig samtidsroman om ett land i kris.
nu fäller jag ut mina vingar
Han har fixat det för sig nu, Gradvall. Här följer några kommande recensioner, han behöver bara justera betyget efter hur skivorna låter.
3/5
Ulf Lundell
En bedagad alkis sträcker ut sig på trottoaren.
4/5
Ane Brun
En norsk fjordlax slår med sin stjärtfena.
und so weiter…
”sträcker ut sig på trottoaren” Hahahahahaha!
Och när din soloskiva kommer Conny:
1/5
Conny Nimmersjö
En blind alternativrockare kan också hitta ett korn ibland.
1/5
Södra Sverige
En skadeskjuten uggla larmar och gör sig till.
Eller snarare
3/5
Conny Nimmersjö
Det här säljer ju ingenting, alltså är det inte så bra. Fast bob hund var ju bra, så det är något lurigt här. Bäst att jag sätter en trea ändå.
Hahaha. Möjligheterna här.
Lyssnar på PS du suger. Vilken bra skiva det är! Vilken sång, vilka texter, vilket gitarrspel!
5/5
Arg pippi pickar ut ögonen på borgare.
Så blev jag, högst tillfälligt, på bra humör igen.
Du saknas här, TP!
Markus Krunegård, den är inte helt oäven den där singeln från nya skivan. Gillar att han med sin uppenbart stora begåvning väljer att spänna bågen och inte göra det lätt för sig.
Gulle-H, men den där om skadeskjutna ugglan var ju bara för fin.
hittade en grej om connys nästa platta:
inspirationen till nya albumet har conny hämtat från 70-talsballader, dikter av pablo neruda samt filmen paris, Texas och på i never learn sjunger han ut om hjärtesorger över ett förhållande som tagit slut. ”man lär sig mycket i mörker och smärta. man försöker alltid måla upp det som något negativt men det är lika viktigt som ljus”.
Ja, Connys nästa platta: när,var, hur?
När släpps den?
Var köper jag den?
Hur NY-70-inspirerad är den?
Iaö
Bart: I know that’s funny, but I’m just not laughing. [taps head]
Lisa: Hmm. Pablo Neruda said, ”Laughter is the language of the soul.”
Bart: I am familiar with the works of Pablo Neruda.
Fillet tolv sekunder in i Utan din kyss. Blir alldeles matt varje gång jag hör det.
Det är världens bästa trummis som spelar det, så det är inte så konstigt.
Koolt att Neil Peart lirar på Dödsfest-plattan.
Han är ju det. Det är nåt med hur han spelar hi-hat också. Jag, som man brukar säga, dör på det.
Stalle! Hahahahaha! Du dödar mig!
Vilken är egentligens Abbas bästa LP? Diskutera.
Huvva, kräktes precis lite i munnen.
The Visitors e bäst. PS, jag tål kritik.
Kryper till korset och erkänner att det tog sig. Banshee. Behövde bara komma i stämning och fickparkera hjärnan lite.
En annan serie som är otippat grym e Hannibal. Svinigt bra tom. Ge det några avsnitt.
Rectify har jag tipsat om tidigare. Men gör det igen om ni glömt bort det. Så bra var den.
Abbas bästa skiva är ju Arrival.
Första Greatest Hits (gills den?), snyggast om inte annat.
Fyndade Tredje Mannen, träffade en vän som fick extra ex’et av B52’s Party Mix. Kändes bra. Jobbar hela helgen, vill dö. Eller warpa till nästa helg, eller liv. Fast nä egentligen, jag vill inte byta nått…
Abba? En helt ointressant ofråga.
Alla har rätt. Jag velar mellan Visitors och Arrival och tänker som vanligt att det är som med Blondie: så många grymma låtar, men inget albumband. Plus att det verkligen är en helt ointressant fråga
Mellan försöken att lyssna på Lykke Li (den är rätt bra ändå) återkommer jag hela tiden till Kriegs Isolationist. Den finns inte på Spotify, det är amerikansk black metal, han som sjunger i Twillights enmansband. Skivan är från 2010 och jag vet inte, men jag tycker det folk letar och tycker sig finna på I Never Learn finns på den skivan: Mörker, mörker mörker, grubbel och melodier. I den ordningen.
Vi har redan diskuterat Abba, de slutade med att Le Kboi fick åka ambulans.
gråter till mästarnas mästare
KBoi vet inte att jag suttit hela helgen med en uppochnervänd KBoi-docka i handen och lyssnat på ABBA.
Herr KBoi, om jag får be.
”uppochnervänd KBoi-docka” vilken omskrivning för vad du suttit med i handen och lyssnat på Abba hela helgen. Snusk!
Mellan försöken att lyssna på Lykke Li (den är rätt bra ändå) återkommer jag hela tiden till Kents Isola. Den finns inte på Spotify, det är amerikansk black metal, han som sjunger i Twillights enmansband. Skivan är från 2010 och jag vet inte, men jag tycker det folk letar och tycker sig finna på I Never Learn finns på den skivan: Mörker, mörker mörker, grubbel och melodier. I den ordningen.
Mellan försöken att lyssna på Kent (den är rätt bra ändå) återkommer jag hela tiden till Kent. Den finns inte på Spotify, det är sörmländsk black metal, han som sjunger i Kents enmansband. Skivan är från 2010 och jag vet inte, men jag tycker det folk letar och tycker sig finna på Tigerdrottningen finns på den skivan: Mörker, mörker mörker, grubbel och melodier. I den ordningen.
Abba > The Clash
Abba < Crass
ABBA > Ebbe
ABBA < Ebba
Shaddapp. Lyssna på Krieg nu, lifelovers.
Menar du Ebbe Carlsson?
Om du lever i uppfattningen att Crass sålde fler skivor än ABBA har du en del att lära.
Självklart Carlsson!
matti är inte klok. Han tror att jag suttit med en uppochnervänd skadeskjuten uggla i handen och lyssnat på ABBA hela helgen. Varför i herrans namn skulle jag göra det? Snusk!
Det var en korp med utfällda vingar Conny hade i handen, det vet väl alla.
Nu fattar jag varför Conny tyckte att Gradvalls recension var gubbsjuk. Snusk!
Mellan försöken att lyssna på Krieg (den är rätt bra ändå) återkommer jag hela tiden till Lykke Liis ”Livet – mer ett straff än en gåva”. Den finns inte på Spotify, det är amerikansk black metal, hon som sjunger i Twillights enmansband. Skivan är från 2004 och jag vet inte, men jag tycker det folk letar och tycker sig finna på Isolationist finns på den skivan: Mörker, mörker mörker, grubbel och melodier. I den ordningen.
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/0mRAknRyzrYvs1FsrCSwry
Conny: Ska även din nya skiva handla om ordvitsar? Gillade det temat.
Det ska vistas som aldrig förr!
Jaja, men ses vi på Kentfest eller?
quent heter dom.
QUENTUE
Kan någon förklara Dark ambient för mig? Obs seriös fråga. Undrar vad som skiljer det från exempelvis ambient industrial etc.
Cunt heter om
matti: GIYF
Men för att svara lekmannamässigt. Jag har aldrig hört sägas att dark ambient ska vara liksom ockultisk och industriell. Bara typ ’ledsen smiley i bakgrunden’, typ Brian Eno. Tänker att det är popig ambient, om man alltså fortsätter utgå ifrån Brian Eno som någon slags popmusik.
Tänker verkligen på Jon Hassell. Men som sagt, jag kan inte ett smack om genrer. Allmusic brukar väl vara goa på att förkalra sånt?
Ha! Wikipedia säger tyå exakt vad jag sa. Men sen säger dom att Lustmord och whatnot också är så, så min deklination föll ju där. Tydligen är det också dark ambient, och det innehåller ju ungefär bara ockultism och medeltidsljud.
Vill också att dark ambient ska ha låg procenthalt av ’rock’. Lustmord är ju rätt mycket rock. Och Goblin och sånt. Usch vad rockigt och inte alls akvareller.
Jag tänker tyllkjol.
Lyssnar på Krieg nu. Alltså jag tror knappt jag gillar black metal längre. Vill bara byta till typ S.O.D. och inget hindrar mig visserligen.
Har t.ex. skräddarn sett att det kom en ny Sleaford Mods-skiva rätt nyss? Finns på deras bandcamp.
Finns en rolig grej till med Krieg (förutom att det är bra, jag gillar ju fortfarande BM) och det är att Neil Jameson är typ bäst på hela internet. Han jobbar i skivaffär i New Jersey och skriver mycket om det på Facebook, alltså MYCKET.
Ja! Å den är som väntat bäst. Nåt för alla lifemetalheadz!
Jag dissade inte Krieg om nån trodde det. Rannsakade mig själv.
Har fått Södra Sverige nu, mastrad och klar. Det låter så bra så bra.
Låter väl mycket också hoppas jag.
Det var länge sen vi hade gurgel här i gästboken, så jag vill gärna dra igång ett:
Var det rätt låt som vann?
Jag tyckte jag saknade Violent Femman – St på åttiotalslistan.
I dag skulle den varit högt upp på min lista
Femmes, nedrans autokorrekt
Sån ångest över detta.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5860530
”Förloppet ser inte ut att vara möjligt att stoppa”
det finns ju poesi i den utsagan ändå.
Rätt låt vann, tyckte den var bra som 60-talspastisch. Tyckte även om Sveriges låt av samma anledning som jag gillade den där hon vann med förra gången: hög Titanicfaktor. Inte båten och dess öde utan Celine Dion-låten, som jag älskar. Helt bortsett från all annan kontext så är problemet med schlagerfestivalen (som jag kallar den, pga snart 50 år gammal) att låtarna är så korta. Den sortens powerballader ska ju vara fyra, fem minuter långa. Men då det är två bra låtar av flera hundra så kanske det ändå är bra. Det är ett pris som är värt att betala.
Sen gillar jag Jonas Lundqvists nya singel. Tycker den är perfekt som poplåt betraktat. Älskar att han sjunger falskt och fritt. Hade Håkan (eller Gessle) spelat in den hade den sålt i miljoner exemplar. Hoppas det blir värsta hitten.
Gjorde C-60 som inte är som de brukar vara, inte vol 1 i alla fall. Och en egen låt. Det var det här jag undrade lite över när jag frågade om dark ambient. Ljuset i slutet av tunneln kan vara ett kärnvapenprov.
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/0ku4nTn0BoLO5BNjgrg87l
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/0ku4nTn0BoLO5BNjgrg87l
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/0ku4nTn0BoLO5BNjgrg87l
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/0ku4nTn0BoLO5BNjgrg87l
”En hel natt” är den bästa Reeperbahn-låten.
GoT mycket bättre den här veckan. Kom ihåg vart ni hörde det först.
Är på hc-spelning. Svenskt band, amerikanskt band. Blir nog bra.
Hade missat detta; http://www.expressen.se/kultur/toppnyheter-/karens-svek-mot-ametist-azordegan/
Bra Gradvall!
Skaplig wtf-faktor på historien om hur Azordegan får en signerad skiva av Fjodor?
ehh? ja.
Ska vi snacka Giger då? Tråkigt, i alla fall.
OBS möjlig GoT-spoiler OBS: bra avsnit, fast rätt hög wtf-faktor på att först inta en borg och sen fly för ett par jyckar? samt att se Anders Wendin sitta i juryn som dömer Tyrion?!
Bra avsnitt. Jag hejar på han den korta.
För jävla tråkigt med Giger. Jag ska försöka ha lite traumatiserande mardrömmar till hans ära inatt.
En gång för fyra-fem år sen blödde en av mina drömmar in i verkligheten på ett jävligt kusligt sätt, och den gjorde det med hjälp av ett Gigerskt monster. Jag minns inte exakt vad jag drömde, men jag vaknade hastigt av skräck, och när jag såg upp i taket satt ett spindelliknande djur stort som en katt rakt ovanför mitt ansikte. Det kilade iväg över taket och bort mot en bokhylla som stod mitt i rummet där jag sov, och rent instinktivt hävde jag mig upp och rusade efter den, men så fort den slank in bakom hyllan var den borta. Hela förloppet tog väl bara ett par sekunder, och när jag vaknade till ordentligt kände jag mig jävligt dum, och lite rädd för min egen dumhet i och med att man förmodligen inte bör springa efter en facehugger när man ser den. Inte utan en eldkastare eller ett par Scud-missiler i varje fall.
Någon sa att epileptiker(tror jag) kan ha liknande upplevelser, men i mitt fall var det nog mest en kombination av överdosmängder skräckilm och för lite sömn. Hoppas jag.
Har Hagge Geigert dött? Nej fy fan vad sorgligt.
Ps, hahaha på Anders Wendin och hahaha på livsmottot att man inte bör springa efter sin facehugger när man ser den.
Tar tillbaka rätt mycket av det jag sagt om Lykke Liis skiva. På många sätt är den jättebra. Låtar och produktion är bättre än tex Bat For Lashes. Och hon sjunger inte längre med bebis-röst, utan bra. Kanske värd 4/5, eller 5/5, bedömd i sin genre. Men fortfarande ”bara” snygg pop med rätt förutsägbara, för att inte säga klyschiga texter.
”snygg pop med förutsägbara, för att inte säga klyschiga texter” är bara ett annat sätt att säga att en korp fäller ut sina vingar.
Vad H sa.
OBS REKLMAINSLAG INNEHÅLLER INSLAG AV MARKNADSFÖRING
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/56tqOdtdFArpLqjCF3Lnf7
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/56tqOdtdFArpLqjCF3Lnf7
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/56tqOdtdFArpLqjCF3Lnf7
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/56tqOdtdFArpLqjCF3Lnf7
OBS OVAN VAR NYTT C-60 MED LÅTAR I/PÅ
Vad Marvel Agents of SHIELD tog sig mot slutet. Klassisk Marvel.
Nya Swans? Vete fan ändå. Tycker att den är lite omäktig på nåt sätt. Sen önskar jag lite mer, hur ska jag säga, frejdigt kanske, musicerande. Saknar liksom en Caspar Brötzmann eller Alice Coltrane i ljudbilden.
OBS! Lär ju ändra mig snart.
Ge Swans nån dag. Då hör du hur Gira bestämt sig för att utplåna alla andra band, som herr Palm skrev till mig häromdan.
Jag tycker ändå att topparna på The Seer är något högre (än så länge) men att som album är nya bättre. Drar jag på The Seer hoppar jag ofta fram till exempelvis ”Avatar” relativt omgående medan ”To be kind” känns roligare att lyssna igenom från start till mål. När man har tid dvs.
”Jag tycker ändå att topparna på The Seer är något högre (än så länge) men att som album är nya bättre”
Tycker nästan tvärtom, finner helheten klarare i The Seer, medan To be kind spretar lite överallt. Fantastiska stunder, men jag famlar efter en röd tråd. Det är nästan som att lyssna på tre album samtidigt, vilket är häftigt och ballt och så, men också jävligt jobbigt.
Jag gillar ju tanken på att Michael Gira skulle göra ”mer frejdig musik”.
Ja, men mera Butthole Surfers och mindre, ehh, Waits. H, fattar, han gillar hurtig musik.
Fast The Seer låter ju inte som Butthole Surfers? Och To Be Kind låter verkligen inte som Tom Waits? Tycker bådas skivorna är helt grymma, två av Swans allra bästa. Om den senaste låter som nåt är det väl Talking Heads, typ. Eller ond glam. Det senare gäller även för The Seer.
Rent generellt borde väl iofs allt låta mer som Butthole Surfers och inte ens Tom Waits borde låta så mycket som Tom Waits, men det är en annan diskussion kan jag tycka.
Och lol på frejdig. Menar inte att göra mig lustig över ordvalet.
Jag raljerade ju så klart! Med BS menade jag mer kaos. Å Waits var ju mest för dra er i benet, men även för sjungandet på franska.
”som att lyssna på tre album samtidigt, vilket är häftigt och ballt och så, men också jävligt jobbigt”
Håller med helt och för att fullt njuta av det måste mitt humör stå i ett hörn av ytterlighet. Och det gör det ju ibland.
Andra dagar älskar jag Waits även när han låter speciellt mycket Waits (notera användandet av bara efternamn) medan Butthole surfers, till exempel, ändrar humöret till det bättre oavsett utgånspunkt.
älskar den redan efter en genomlyssning. barnen tyckte det var obehagligt skratt.
Trodde tills häromdan att andra strofen i Mayhem Troopers med Cortex var ”harikiri”. Tycker min version är bättre.
Förlåt, ”harakiri”.
Ja, mycket bra Gradvall!
H: Skandal! ”En hel natt” har cool sång i versen, men inte mycket mer. Usel refräng och på det hela en mycket trött låtstöld. Och generellt tycker jag Reeperbahns – och Olles – största svaghet är de låtar där de tycker de kan vara Rolling Stones.
Nej, Reeperbahns bästa låt är tvärt emot vad du säger och andra tror ”Amfibie”.
Sällar mig till Conny i tvekampen. Gillar flera delar av Venuspassagen f.ö., trots prettovarningar och influenser. Mer gillade, märker jag nu, men Amfibie är fortfarande grym.
Chockerande okunskaper från Conny och TP! Närå, men jag tycker att ”En hel natt” är helt bedårande replokals-Television. Medan det mesta Reeperbahn känns ganska olyssningsbart nuförtin.
Hehe, okunskap, jojo, hehe.
Ni pratar om Reeperbahn. De har helt ärligt aldrig betytt något för mig. Men prata på ni, jag läser så glatt och lyssnar på War and Pain med Voivod under tiden.
Peepshow är fortfarande bra på sina ställen. Venuspassagens tid har så att säga passerat, bortsett Amfibie då, som jag tycker är Olles allra bästa, även sologrejerna inräknade.
Vilken är Olle Ljungströms bästa skiva? Jag skulle nog rösta på Peepshow ändå. Och den får betyget 4 halvt utfällda korpvingar.
Läser DNs ledare. Blir så arg att jag kan steka ägg i mina tinningar. Carl Johan von Seth, jävla snorvalp.
Vet inte om den här länken funkar längre, eller i andra hand, men ändå. Grym bok David skrivit som ni borde läsa.
http://www.vk.se/plus/1194496/minimalistisk-forkunnelse?pak=oybLgLCKTF79P8UBnEGEETqLgsbrA%2F2dS%2Fy3pkgu2Q%3D%3D
Ska tänka på Olle Ljungströms skivor sen, men nu är jag helt inne på thrash och crossover. Overkill – Taking Over nu. Oooh vad bra den är.
Är det samma David som brukar dyka upp här? Jag räknar inte med svar men den David öppnade iaf the-Fall-bingen för mig och jag är evigt tacksam. Boken verkar ju helcool och visst har du nämnt den förr eller är det bara feberyrsel./?
Tror inte det är samme David, och jag har inte nämnt boken innan, men säkert David, och säkert någon av hans tidigare böcker.
Förresten, jag spelar akustiskt på Clarion Sense i morgon kväll. Redan 17.45 kör jag första setet. Det kan alltså bli tal om två. After Work. Hjälp, jag dör.
Spela snabbare.
Nu har jag läst Girls To the Front. Ja jävlar vad bra.
Vet att det är mitt fel att vi pratar om Reeperbahn och de betydde rätt mycket för mig i 16-årsåldern, men jag har inte alls nån lust att lyssna på dem nu. Gillar enstaka låtar här och där. Har mycket svårt för Olle Ljungström och mytologin runt honom + tycker att han är svårt överskattad som textförfattare. Låten (solo) som jag tror heter ”Tänk om det vore värt nåt”, texten går så i alla fall, den brukar jag gå och tänka på ibland.
Matti: jag e på om du vill säga nåt mer om Girls To the Front. Var ett tag sen som jag läste den så jag har den längre bak i huvudet.
ni lyssnar väl på farväl till ungdomens nya? skitbra.
matti: Jobbar, men jag kör 15.49 från dig om du vill åka. Kommer du ihåg när du och Mats spelade covers i Kulturens Hus lounge (2007?)? Och hur du refererade till låtarna som om de var dina egna och ingen i publiken fattade nått? Hysteriskt roligt, gör det igen!
Mmm. Som en tysk indian, en befriad german, det är blaha blaha mycket av de där formuleringarna.
Måste dra och fixa med den här spelningen nu, hinner antagligen inte skriva långt förrän i kväll, men ja, jag vill jättegärna prata Girls to the Front. Särskit en grej som inte har med den att göra utan mer med mig och såna som mig: avundsjukan, Att alltid, alltid känna sig utanför händelsernas centrum. Fast vi har förstås också skapat något eget.
Jaja, vet inte om jag formulerar mig nå bättre sen. Vi får se.
Och vill såklart prata boken och banden, och rörelsen i stort också!
En befjädrad german sjunger han, inte befriad.
Befjädrad betyder ’har fisit* på tyska.
I en mening: Ouch, ehr hat befjädret.
Hahahaha!
Körde Super Confidence. Den gick a ok.
ändå: http://krogshow.blogspot.se/2006_01_01_archive.html
Haparanda here we come, bästa svenska riffet genom tiderna. Motbevisa’rå?!
Just det.
Tvivelsutan har skräddarn helt rätt. Bästa nånsin.
Ja ändå, vp.
Happis: rodnar. (håller med)
Ok. Jag sköt från höften. Befjädrad, ok, det är ännu fjantigare.
Jag är inte David.
The New Man har en låt med som end credits i Banshee. Det är ju fan helt sjukt stort ju.
Stalle slog just ett humorrekord på facebook, bröt ihop av skratt.
var inte det i förrgår när jag jagade dig med rasistkortet?
nån som hört?
http://www.thrilljockey.com/thrill/The-Soft-Pink-Truth/Why-Do-the-Heathen-Rage#.U3j8CV79q-I
stalle: Haha, ja fy fan. Det var en riktig pärla, det också. Men inget slår så hårt som lyteskomik medelst sport.
skräddarn: Har du hört den punkcoverskivan han gjorde? Minns den som rätt röten, med reservation för att jag inte hört den sen den kom och att jag kanske inte tillhör målgruppen. Men det blir liksom bara Black Ingvars av sånt där, tycker jag.
H: håller med dig, och nej, det har jag inte gjort. Tänker bara att han kanske har förutsättningarna att lyckas hyfsat i alla fall. Vad heter punkskivan?
Do you want new wave or do you want the Soft Pink Truth heter den (efter en låt med ditt hurtriffande favoritband).
Game of Thrones och Nirvana. Två värda grejer.
Och Silicon Valley. Så, tre.
Jag ska gå nån sorts kurs i stresshantering på jobbet nu i eftermiddag. När jag tänker på det får jag ont i magen av stress.
The Julie Ruin har ställt in hela augustiturnén inklusive Way Out West. Vad är det för mening med något överhuvudtaget.
Finns massa ny musik att lyssna på. Men jag vill bara höra The Ramones.
Det låter bara sunt, Matti.
Stalle är fortsatt roligast på fb.
I väntan på 1000
som vanligt finns det ju några riktiga schack matt-låtar på den här:
http://open.spotify.com/album/0omIbNwsx6r4qvGGnhLYkD
det är våren matti
Å på den här med
http://open.spotify.com/album/0VXfXpcJxYTpDzImRh4VBh
Den här med, helt säkert http://open.spotify.com/album/3nV5hS1YrU9a8yyz4w6x1n
Inte hunnit lyssna noga ännu pga Ramones och Jimmie Åkesson.
Är Nirvana en tv-serie? Obs, seriös fråga.
H: Nej, det är ett rockband som höll på under 1990-talet.
Som Matti gillar sida vid sida med två aktuella tv-serier?
Ja, som Benny säger. Som jag gillar sida vid sida med två aktuella teveserier. Tre, för jag började kolla på Penny Dreadful igår och ja, den är fin hörni! Om man gillar Banshee och The Walking Dead, tänker jag. Spänning och ockultism. Nu säljer jag ju in den som True Detective eller True Blood, men glöm det. Tänk Alan Moore i stället. From Hell och League of Extraordinary Gentlemen, inte filmerna, de tecknade serierna. Och Eva Green är så j ä v l a bra.
Jag lyssnade på ”Secret Fires” med Gun Club runt runt på tåget till jobbet i morse och längtade bort litegrann. Vilken jävla låt det är.
Ja gud vilken låt. Har inte lyssnat så mycket på den, den är inte med på LPn, bara kassettutgåvan och senare på CDn, då. Han sjunger så falskt och fint!
Chad VanGaalens nya är verkligen fantastisk, som jag trodde.
Nu gör han ju inte ren genremusik, långt därifrån, men så lätt det verkar att göra intressant country och att det ändå är så få som gör det. Ett mysterium.
Den kom som b-sida på en sjua också i samma veva som cd:arna. Jag har mycket specifika minnen till den här låten. Det bästa är precis efter sticket, när han går över i sista versen och inte har kunnat hämta andan på så länge så det låter som att han ska spricka.
Jag blir tokig på vilket Kalle Anka-skurknamn Chad VanGaalen är!
hahaha, jo, fast det rår han ju inte för. Eller gör han det kanske? Han är bra i alla fall.
Det är lite tråkigt att kultursidorna är så mycket politik och så lite exempelvis litteratur.
När de blir mer som bonus-ledarsidor ja.
kalle anka-skurknamn, hahaha. lyssnar på skivan nu.
Ja. Man kunde ju ha politiksidor och kultursidor.
en del av det är väl att vänstern för mkt av sin politik på kultursidor, eller i vart syns de bättre på kultursidorna, medan högern håller sig på ledarplats. eller?
Egentligen inte för mycket politik, tycker jag. Ibland för lite politik. Men för mycket politisk debatt och opinionsjournalistik. Men jag säger väl inget nu som ingen inte redan hört.
alltså, jag menar för i betydelsen driver.
Stalle: beror väl iofs att högern inte har någon (kultur-)politik(isk kultur).
Allt är väl iofs politik. Och allt är väl iofs kultur. Men generellt för mycket debatt on hur SD bör bemötas och för lite om språkmaterialism. Jag är inte ironisk alltså.
Just språkmaterialismen hoppas jag väl ändå är färdigdebatterad nu…
Men jag håller ju med.
Samtidigt som jag skriver det här om politiken och kulturen ser jag om Tillsammans och den är lika bra igen och som vanligt. Så det är ju ingen motsättning i sig, menar jag. Varken mellan kultur och politik eller för den delen högt och lågt.
Ingen motsättning mellan politik och estetik!
Precis! Eller idé och idé.
På tal om att sjunga falskt. Här är en sympatisk intervju med en helt tondöv Jeffrey Lee Pierce.
https://www.youtube.com/watch?v=-Peye1nR9sE
Och Secret Fires är hjärta
Lyssnade på Chad VanGaalen-skivan på vägen hem nyss. Den är ju som sagt grym! Vilka refränger.
Såg klart Tillsammans nu, verkligheten kom emellan. Jag har inte en kritisk tanke till den filmen. Pga DNA tror jag iofs, men ändå. Bara tjuter och tjuter. Blir ett barn igen. Ett barn 1975 alltså.
”har inte en kritisk tanke till den” Formulerar mig som jag gjorde 1975 också. Som en sexåring alltså.
Har aldrig sett klart Tillsammans, verkligheten kom emellan. Jag har inte en kritisk tanke till den filmen. Pga djup ångest vet jag iofs, men ändå. Bara kräks och kräks. Blir en tonåring igen. En tonåring 1975 alltså.
”har inte en kritisk tanke till den” Formulerar mig som Matti gjorde 1975 också. Som en sexåring alltså.
Har inte sett Tillsammans sen den gick på bio, verkligheten kom emellan. Jag har knappt några minnen från den filmen förutom när lillkillen trampar på en snigel. Pga dåligt minne vet jag iofs, men ändå. Bara stirrar ut i luften. Blir till intet igen. Ett intet 1975 alltså.
Förlåt att en visar lite känslor. Ska inte hända igen.
Man ska vara tuff och hård, det är vad jag tycker.
Alltså, jag menar inte att vara tuff och hård, inte alls. Inte heller nedvärderar jag dina känslor Matti. Skulle aldrig göra. Jag har en annan historia helt enkelt och ett rejält problem med den tiden. Som tonåring bland något äldre tillsammanstyper såg jag bara överlägsna, inskränkta, i ryggmärgen konservativa idioter som älskade hierarkier och auktoriteter. I sina egna ögon var de vidsynta, intellektuella och revolutionära sanningsägare. Men deras självgodhet och falskhet fick mig att kräkas. Jag var nästan en av dem ett kort tag, därför kräks jag igen. Och det är helt sant att jag inte kan se filmen pga ångest.
Tur att Punken lyfte mig ur detta idiotträsk. Tack Punken.
Och jag skrev förstås bara på skaemt att man ska vara tuff och hård.
Men tack punken, tack så mycket.
Klartjafattar H. Fö tycker jag Punken alltid ska stavas med stort P.
Äh, jag skaemtade tillbaka bara.
Äh, trodde bara du var lite känslig. Ska sluta upp med det nu. Basta.
Är ju känslig. Men tål skämt oxå.
Bra kombo. Allvarligt alltså.
Skämta bara
Jag är okänslig och tål inte skämt. Inte ens en liten vitsue.
Det är den vanligaste kombon.
Vet att ni inte bryr er men nu har jag börjat kolla på ytterligare en serie: In The Flesh. Engelsk post-zombieapokalypsdrama. Premisserna är lite som i American Zombie, eller som en ”Shaun of the Dead-vad hände sen?”, utan humorn. Sorglig, spännande. Handlar inte så mycket om att överleva (mer än existentiellt), mer om föräldraskap och extremism. Bra! Två säsonger, den första är bara tre avsnitt lång, och den andra verkar vara på sex (två kvar)
Jo, jag bryr mig så länge det inte är drama där de bara pratar. Men jag postar ju för mycket som det är, så jag försöker skippa ”kul, ska ladda ner!”-inlägg. Men när jag nu ändå håller på kan jag säga att jag laddade hem den där Penny-serien som du skrev om härom dagen, inte hunnit se än. Ska testa denna också. Nu vet ni det. Ps, ”In the Flesh” med Blondie e grym.
Hahaha, Ja med Blondie!
Jag verkar inte ha gjort någon egen C-60 med Blondie, men du gjorde ju en när du fyllde år, H. Den lyssnar jag på nu. Den är jättebra, men jag hade nog haft med mer ”hits” och mindre udda shuffle-låtar med blås och så. Men det är ju jag. Det är du som är experten. Samma gäller fö Ramones, men den diskussionen har vi ju haft en biljard gånger.
Minns inte vilka låtar som är med, men det är ju skillnad om man tänker att man ska göra en typ objektiv best of eller om man gör en mer personlig lista. Och som alla vet får man ju en del knasiga favoritlåtar när man lyssnat mycket på nåt.
Gjorde en egen helt snabbt. Kan vara så att en del låtar dyker upp flera gånger. Då får jag väl ta bort dem då.
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/3V0Ttr1bm5MgPxpju6eujQ
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/3V0Ttr1bm5MgPxpju6eujQ
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/3V0Ttr1bm5MgPxpju6eujQ
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/3V0Ttr1bm5MgPxpju6eujQ
Jo, men min personliga är liksom hitsen, det är så jag har lyssnat på på Blondie. Har fö gjort covers på såväl Dreaming som Union City Blue, men det är många år sen nu. Kanske 20.
Jag har mer respekt för din lista än min egen.
Vad Moderat låter som Burial lät förut. II är ju en grym skiva.
Moderat Likvidation?
Nä, nå idm från Tyskland (tror jag).
Hittade min gamla Blondie-lista nu (http://open.spotify.com/user/joanboan/playlist/5Q6sykZyAKQMrUjYiGhGRu om nån e brydd) och den speglar min Blondie-smak rätt bra, men om jag rent hypotetiskt skulle göra en grundkurs till Blondie åt någon hade den ju sett annorlunda ut. (den hade däremot inte sett ut som din lista heller, höhö)
’kej sthlm show me
Hänger inte helt med på liknelsen. Tycker Moderat är typ pop.
I alla fall II. Men jag gillar den skivan. Okej, jag fattar väl lite mer vad du menar, om du håller dig till den skivan. Men allt annat är pop. I have spoken!
Menar mest de pitchade rösterna och att så mycket går i moll. Och breakbeats. II är enda skivan jag lyssnat på hittills. Just nu lyssnar jag på Husker Du. Känns som en sån dag, så här på Kallax i alla fall. Vem vet hur det känns om 100 mil.
Plus Burial hade ju kortare låtar förut. Lika med typ pop.
Dü har säkert rätt, som vanligt.
Välkommen till värmen, Matti. Hemma tar du väl fortfarande skidorna till affärn kan jag tänka mig.
matti, har du nånsin åkt skidor ens?
Schmidor.
Spännande med ny Dramatenchef?
när börjar du?
Nu, därför jag är i Schmockholm.
tänkte just det. boss hoss.
humorn i detta:
Svenskt Näringslivs styrelseordförande Jens Spendrup omvaldes vid intresseorganisationens stämma på torsdagen. Nya ledamöter i styrelsen är bland andra före detta näringsministern Maud Olofsson och Investors Jacob Wallenberg, skriver SvD Näringsliv på nätet.
Jens Spendrup hamnade i blåsväder i vintras när han i en intervju i Sveriges Radio sade att det råder brist på kompetenta kvinnor som kan ta plats i bolagsstyrelser.
http://www.sd.nu = dagens roligaste länk. obs: går att klicka på jobbet, framför barnen etc.
Klart Bullis ska bli folkets förebild i Luleå! Kolla i länken hur man röstar. Gör det innan klockan 17 imorgon. Bullis forever!
http://www.naringslivetspris.se/folkets-foerebild/
den kvarten marken är tjälfri
https://www.youtube.com/watch?v=gRDrLmgWc_U
Alltså allvarligt, det känns som om Chris Stein och Debbie Harry har hamnat i händerna på en svengali eller nåt. Var är musikjournalisterna när man väl behöver dem?
https://www.youtube.com/watch?v=GvVFOSMqZuQ&feature=kp
Det är MYCKET svårt att igång den här gästboken på ämnet Blondie.
Tyckte Blondie var OK 1978-80. Sedan tog det slut.
Jag är självironisk. Har tänkt så intensivt på Blondie hela förmiddagen, eller jag har ju jobbat också, och inser att ingen, varken här eller någon annanstans, är det minsta intresserad.
Hade ett långt samtal irl med Conny igår. Om Blondie, Kiss och Abba.
låter nästan som om du läxade upp honom. om blondie, kiss och abba.
Jag anar vartåt det barkar och det är inte mitt perspektiv på Blondie.
Förlåt
Jaha, är det onsdag helt plötsligt?
Varje dag är min onsdag
Hehe, kiss.
Morgondagen är min onsdag
Jag hatar punk men Matti hatar punk ännu mer.
De heter Köksförrädare och de hatar alla normer kring hur, när och var mat tillreds i det här jävla samhället.
Tack fan cluben, du får gärna höra av dig på mejl så kan vi formalisera vårt samarbete <3 Det gick som så att Anna Barthold, Northland Basket, fick 33,1 procent av rösterna och vann. Jag fick 32,9 procent. Så jag somnar lycklig :)
Jag röstade på Bullis.
Har nu spelat och sett Anna Järvinen och båda var grymt. Nu på Hornstull och liksom tom och slut. Utmattad. Ingen särskild ångest eller så, bara slut och vill bli full/är full, den känslan liksom.
Tack för en grym spelning igår. Verkligen. Får en fråga vad den där covern hette, alltså inte ”Dunkar varmt” eller ”Visst vet du…” utan den tredje (som i inleds med att personen kommer på sina föräldrar i något slags urscen). Eller var det kanske fler covers ändå? Hur som och återigen, stort tack! Kom snart tillbaka till Uppsala/Sthlm är du snäll.
Hahaha, det var Mom and Dad, en gammal BQ-dänga. Tack för beröm och tack för att du kom.
En psyk video gjordes till den oxå: http://m.youtube.com/watch?v=xF6ukz7_YB0å
Nya Chad VanGaalen är årets skiva. Lyssnar på den hela tiden. Ni minns förstås teasern Where Are You? Den är representativ för skivan, men den är också mest albumspår, ett ackord, ett trumkomp och random ljud. I sammanhanget helt magisk, löstryckt väl så konstig. Shrink Dust är lika bra som Soft Aeroplane som i sin tur är av de bästa skivorna de senaste 20 nånting åren. Den är punk H!
Jag gillar den riktiga texten till Mom and Dad bättre, den om att ha sexiga föräldrar.
Åhå, då vet jag. Schysst med snabb respons! Du får ursäkta kunskapsluckan (som kanske kan te sig pinsam för andra invigda poplovers), men sanningen att säga har jag ännu inte gett mig in i BQ-landet, trots det väl är tio år (!) sedan jag kom över ”Tunaskolan” och har tokdiggat alla soloprylarna därifrån och framåt, inkl. grejerna med Bröderna Lindgren m.m. Åh nej, nu kanske denna bekännelse gjorde det hela än mer pinsamt. Ledsen för det isf osv.
Men bra låt som fan! (Även i BQ-tappning)
Börja med Everybody Else och My War.
Kristdemokraterna, vad vill dom egentligen mer än att inte brinna i helvetet?
@Hr KBoi: Tack för tipset! Will do!
Måndag med versal på varje. MÅNDAG. Som ett februari med bara MÅNDAG, mitt prick nu.
Matti: solsting?
SOLSTING?
Nä. Men exakt allt blev till skit. Ingen fara.
Everything turns to shit, and I know I’m next!
http://www.aftonbladet.se/kultur/article18953057.ab
Notera även exemplen, att detta handlar om de som har tillgång till finrummen, de stora mediabolagens kultursidor. Landsortens skribenter har det inte precis bättre.
Det här. Möjligen lite onyanserat, men jag ville verkligen ta ställning fort som fan, innan jag blev rädd för repressalier och sånt: http://www.nsd.se/noje/vi-maste-valja-vanster-8510547.aspx
Det är ju varmt ute och så, jag gjorde en Headcoats-lista i december som jag aldrig postade här. Om nån ville ha den så följer länk nedan.
Redaktionell kommentar: alla Headcoats-skivor finns inte på Spotify, men tillräckligt många för att den inte ska ha jobbiga hål. Helt representativ är den inte, det är mycket Kinks-riffande och inte så mycket blues, och oproportionerligt mycket emotexter. Det skulle till exempel gå att göra en mycket mer sorglös Headcoats-lista. Men det var med Headcoats som Billy Childish började skriva den här sortens privata, terapeutiska texter som han sen har fortsatt med, och jag tycker att det är mäktigt.
Jaja, länkjävul: http://open.spotify.com/user/joanboan/playlist/0szCCnjdPJXtcVVSt4YK25
(inga covers heller) (tror jag)
Bra text! Jag valde att vara pragmatiker den här gången och röstade, för första gången i mitt liv, på Miljöpartiet utifrån att jag hoppas att EU:s miljöpolitik kan göra faktisk skillnad. Kommer dock inte att rösta på Mp i höst.
Håller med, men röstade vänster och förstår inte varför vänstern inte omöjliggjort Fi och Mp genom att anta deras program. Fast, det är ju klart, det är inte mycket jag förstår, hm, förutom att jag röstade på ett gäng fegisar förståss.
Schweinbra text, matti.
Har inget att tillägga i övrigt. Känner mig bara nedstämd och stridslysten.
En sån överdjävulskt bra text. Borde ju submittas till blaskor som DN och SvD och läsas av andra än de redan frälsta.
Ni är fina. Tack.
resonerade precis som h gjorde och gör inför höstens val. bra skrivet anarkogubbe!
…jag har sålt mina visor till nöjets estrader och gud må förlåta mig somliga rader…
Må vara utjatad men Lille Bror gör den till bäst.
Jag jobbar till Bennys Betamax från januari. Sjitbra mjusik.
Jag tycker det är dags att ni håller er till ämnet, jag förstår inte vad allt det ni säger har med Tago Mago att göra.
Slutgiltig master på Södra Sverige. Nu smäller det på som det ska!
Mmmmmm, när kan jag spräcka mina högtalare igen?
TP: You’ve Got Mail
Vilken version av Wailers Dirty Robber är egentligen bäst? Alla är ju hur bra som helst.
Gjorde en C-60 för juni. Lite premature, men vafan. Den kan ni spela på er skolavslutning. Eller er unges skolavslutning. Eller er kompis unges skolavslutning. Eller när ni står och glor på studentflak.
Eller närsomhelst, det är liksom skräpmusik, men helt tidlös sådan, den mesta gjord innan till och med jag föddes.
Börjar lite soft, men jävlar vad det drar igång efter ett tag.
En del klassiker (Action Woman, Communication Breakdown, några till), men mer obskyra grejer den här gången. Rått är ledordet. Och gitarrer. Två ord.
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/52SeZy2VEbyZF6eoDyJYaf
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/52SeZy2VEbyZF6eoDyJYaf
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/52SeZy2VEbyZF6eoDyJYaf
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/52SeZy2VEbyZF6eoDyJYaf
Hon som sjunger i Fifty Foot Hose låter ju exakt som Toody Smith i Dead Moon!
Alltså, det här sjuka youtubeklippet, ”SDU: Salute to the European youth”, måste ni bara se. Äckligt är vad det är.
https://www.youtube.com/watch?v=VR-lAGj_dlQ
kasselstrand är ju så fullständigt vidrig.
Toody Cole heter hon, inget annat.
Känns lite opportunt nu när Tommy Blom precis dött och så men Tages, fan vad de var bra.
Han som säger det där på tyska har jag gått i skola med. Han tyckte att mina argument om att kollektivtrafik över tid måste bli offentligt ägd, eftersom utrymmet för att driva det med vinst succesivt har minskat de gångna 15 åren, till följd av ökade omkostnader för tjänsten.
När jag ser det där förstår jag varför han inte tyckte det gällde. För att han äter barn.
Torsten Ekbom har också dött. Jag trodde att han var odödlig, så mycket som han hade i skallen.
hiawatha: Det finns inte ord för hur motbjudande det där är. Vad fan är det för fel på dem?
Jag orkar inte med SD och moderaterna och de där svinen mer den här veckan. Har stängt av. Lyssnar bara på musik i stället. Och låter antirasismen/-fascismen/-nazismen/-sexismen/-kapitalismen/-xenofobin etc bygga något fint i mig medan jag själv gör annat.
Lyssnar också bara. I min bubbla är allt bäst idag. Dynamitbäst.
hjort: Ja, det ligger nog nära till hands att börja psykologisera och därmed riskera att individualisera och i slutändan avpolitisera fanskapen och varför de tycker som de gör. Men den fällan ska man nog akta sig för. Men exakt, jag håller med, vad fan är det för fel på dem EGENTLIGEN?!?
Som en sorts tröst har jag under kvällen nostalgitrippat på en gammal trallpunkdänga som hängt med sedan mellanstadiet.
http://open.spotify.com/track/3NTCBbWlJJwyBKE5yZWRNS
hiawatha: En av mina gamla barndomsvänner gick och blev SD-supporter och allmänt fascistoid för några år sen. I hans fall fanns det vissa personliga motgångar som till viss del skulle kunna förklara att han sökte sig till enkla lösningar och tydliga gränsdragningar mellan grupper, men hur en tänkande människa på fullaste allvar kan börja tro på all skit som spys upp av asen i SD och högerut är för mig fullständigt obegripligt. Än mindre hur tio procent av befolkningen kan göra det. Skiten är verklighetsfrånvänd, intelligensbefriad, rent jävla ondskefull och måste dö ut. Fort.
Men vafan, jag kanske ska ta ledigt från asen ett tag jag med. Syrénerna står i blom, och jag har Miles Davis och Swimmingpoo1 att lyssna på. Bäst att njuta medan man kan.
Radioaktiva Räker!
Fast hjort, obs, inte tio procent av befolkningen, utan tio procent av de som röstade. Även t.ex. SVT:s programledare gjorde den där sammanblandningen på valvakan.
H svär som kapten Haddock!
H: Ja, det har du såklart rätt i.
http://www.funnyordie.com/articles/2f1119d418/will-ferrell-vs-chad-smith-the-drum-off-plus-dramatic-behind-the-scenes-footage
LOLOLOLLOLOL
Ingen borde behöva rensa bland sina böcker.
Motörhead, No Remorse-samlingen, lindrar smärtan.
Råpunk? 70-talshårdrock? Råpunk? 70-talshårdrock? Råpunk? 70-talshårdrock? Råpunk? 70-talshårdrock? Råpunk? 70-talshårdrock?
Råpunk. Ses på FG7 ikväll då.
Egen termos. Bästa uttrycket jag hört på år å dar.
Rock*a*teens finns igen. Eller har åtminstone spelningar i USA i sommar.
Jag håller fan på att sätta ihop en C-60 med trallpunk nu.
Hujujujujuj.
hjort: Absolut. Klart att det kan vara precis exakt och på pricken så som du skriver. Ingen anledning till tvekan där inte. Uppskattar dock att du just skriver hur det var ”i hans fall” även om det såklart kan finnas fler liknande exempel, men där tror jag att det är detsamma oavsett politisk åskådning eller partipolitisk tillhörighet. Alltså, vad jag menar är att jag knappast tror att det är så på gruppnivå och att resonera i de termerna tror jag är riktigt feltänkt. Alltså att deras supporters alla skulle ha dragits med (tunga) personliga motgångar.
H: Ser fram emot att få lyssna på din C-60! Alternativt få låtlistan utskriven här. Trallpunk kan man ju inte få nog av, särskilt inte såhär års när folkölen är som godast. Och apropå detta, visst har ni hört Johan Johanssons underbara tolkningar av The Sparks?
http://open.spotify.com/track/70n71om4OLigbtvSpANwBw
http://open.spotify.com/track/48SDVqUJ2BaSkd4CDQTqVg
http://open.spotify.com/track/70n71om4OLigbtvSpANwBw
http://open.spotify.com/track/48SDVqUJ2BaSkd4CDQTqVg
Det här måste vara den roligaste text som publicerats på en etablerad kultursida: ”Stig Larsson och hans vänner väljer bland de bästa svenska deckarna”
http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article18964732.ab
hiawatha: Jag lägger upp den senare ikväll. Är typ klar, den blev skitbra.
På Tomas Bäcklunds bröllop, jag bara tjuter. Sjunger en del, tjuter mer.
hiawatha: Nej precis, jag tror inte min vän är representativ för rörelsen i stort på något sätt, och även om jag hade trott det så skulle det vara skitdåligt av mig att använda en anekdot som något slags bevis för det ena eller det andra. Hans utveckling är bara lättare för mig att förstå eller åtminstone tro mig förstå. Själva fascismen förstår jag inte alls, den bara äcklar mig.
Här är trallpunkstimmen då. Inte gjord på skämt eller nåt. Knäck dunken! Krossa kapitalet! Krama en kompis!
http://open.spotify.com/user/joanboan/playlist/5EooXwK4lsiejJUYuATsdA
H: Yeah! Big up! Många av mina favoritlåtar är representerade, framförallt ”Raseri”. Åh. Kände mig bara så illa tvungen att göra en egen lista med andra godingar, inklusive en skatepunkdänga med Skumdum som kanske inte riktigt kvalar in. Men men. Fick lägga band på mig för att inte fastna i gamla ”Definitivt 50 spänn”-hits, men det blev några av den varan med.
http://open.spotify.com/user/imanalaie/playlist/4dxie7G16YJbhY1186RfMP
hjort: Nä, jag vet, den är svår att förstå sig på. Respekt för det där om att inte använda anekdotiska utsagor som bevis för något man vill leda i bevis. Me like. Skönt med samförstånd. [smiley]
Man kanske skulle flytta till Boden?
http://www.nsd.se/nyheter/boden/zombies-spred-skrack-i-centrala-boden-8484176.aspx
Sju kom och man genomförde, starkt!
Det är mäktigt att det är 48 låtar på ditt C-60.
Ja, det var vad jag hade att säga om det.
Var det din skål på bröllopet?
Jag vill inte bli vare sig begravd eller kremerad. Jag vill kastas ut ur en helikopter, uppåt, rätt i propellern och regna kött, blod och eld över jorden.
Nämen, det kan vi väl ordna.
var det bröllopstalet?!?!
Bara en fin bild jag ville dela med av.
Helt syk.
Du ser för mycket på teve
Teven har räddat mig från annat missbruk.
“Television! Teacher. Mother. Secret lover.”
Ikväll blir det äntligen mer GoT. Jajajajajaja.
Usch, jag har så bra smak jämfört med alla.
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/2fWXPzUUzV5caF36O6SHfv
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/2fWXPzUUzV5caF36O6SHfv
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/2fWXPzUUzV5caF36O6SHfv
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/2fWXPzUUzV5caF36O6SHfv
På tal om min goda smak om exakt allt stjärnstopp,
http://open.spotify.com/album/1boq333z569Vu7VICUjqXO
Det där är en skiva jag rekommenderar, alltså.
Sorry, lyssnar enbart på min trallpunkslista just nu.
Har ni inte sett Silicon Valley, gör det, det tar en kväll, hela första säsongen, så otroligt roligt och nördigt.
Och den där Sun/Ulver-skivan är asmäktig. Hade en Ulverdag, förrförra veckan någonting och denna dök upp. Deras bästa sen Nattens Madrigal. Och bästa jag hört med Sun. Fast dem har jag inte lyssnat så mycket på.
H: Ja, den blev fet.
Kan ju inte hoppa på varenda TV-serie ni serieknarkare följer, men jag blev precis länkad till det här klippet från Silicon Valley, och måste kanske börja glo.
https://www.youtube.com/watch?v=pE4LVSESyXc
Perfektion.
Alltså wtf GoT jesus chirst.
snart ska jag också se!
men den här låten
http://open.spotify.com/track/318qKzK6sYAy85ryNdU5J8
”undrar hur vi ska klara oss, för pressen har varit enorm”
Gore galore. Asbra.
Asså vad ska hända nu?!?
Shit i helvitte, såg precis klart GoT. Jag kommer inte palla vänta i en hel vecka på nästa avsnitt, så ni får allt gå samman och filma en swedad version baserad på er hypotes om vad som kommer hända. Jag vill ha den färdiga versionen senast såhär dags imorrn. Chop chop.
Jag förutsätter naturligtvis en fortsatt hög halt av full frontal nudity och gore. Gärna kombinerat.
Tror fan Eternal Return på Sunn/Ulver-skivan åker in på min 1000-lista. Helt makalös.
Fick jag lägga in en låt på min 1000-lista (har 1029 nu, av någon märklig anledning) vore det denna:
http://open.spotify.com/track/25qmior9GuFkTEptC2F4O2
Vilken pärla. Den enda låten Guided By Voice aldrig gjorde.
Annars är detta dagen jag ger The Who en chans till. Litar på att Connys gamla lista ska göra jobbet. Att jag ska vara mottaglig den här gången.
Tobi Vail har skrivit fint om The Who nånstans, om deras låtar om ungdom och könsidentitet. Det fick mig att gilla dem mycket mer.
Ja, man borde ju älska dem, allt finns där men ändå. Det är så risigt liksom. Om man tänker att det är urbrittiskt ungefär som Oi, så är de i såna fall The Business. En del svingrymma låtar men står lite i farstun hemma hos Cockney Rejects, Sham 69, Blitz och Last Resort.
Eller Beatles, Kinks, Rolling Stones och Small Faces. Om man vill stanna i rätt årtionde.
Jag slog på The Mob i stället. Som ju också är ett band i farstun när jag tänker efter.
Kanske man skulle göra en grym lista med band i farstun? En öppen, alltså?
Jag lyssnade just på Lowers nya singel, de står väl i Iceages farstu, är det så du menar? Tyvärr var den kass. (enligt mig!!!!!!)
Och The Who är ju lite som en sämre variant av en massa bättre band. Fast det är också det fina med dem. Inte alls lika kaxiga som Rolling Stones eller lika smarta som Kinks eller begåvade som Beatles eller snygga som Small Faces. Små låtar. Lite risiga.
Men jag tänkte egentligen skriva om The Jam, som jag kom att tänka på apropå The Who. Försökte sätta ihop en C60 med dem för nån månad sen eller kanske ännu längre sen och kom fram till att jag hatar dem. Paul Weller låter varken särskilt uppriktig eller som någon man vill ta en öl med. Bruce Foxton är en fruktansvärt irriterande basist vars självhävdelsebehov ofta gör låtarna helt olyssningsbara. Och inte står de i någons farstu heller, de har ombildat och gjort ett klipp.
På youtube finns en intervju där Paul Weller och Joan Jett, båda tonåringar, är med på en amerikansk talk show 1977. Paul Weller är kaxig och självsäker, Joan Jett trulig och tonårig (”ööh vad sa du, jag lyssnade inte när du ställde frågan”, som om hon var i skolan). De får frågan om inte de, som är unga rebeller nu, om inte de kommer att bli etablissemang och allt det de gör uppror emot. Och Paul Weller, jag tror att han kalkylerar med att The Jam ska bli sin generations Rolling Stones, han säger nöjt att självklart, han kommer att bli etablerad och i sin tur utmanad och avsatt av nästa generation (det är det här som är patriarkatet). Han är ung, men han vet vart han ska och att han kommer att bli insläppt. Joan Jett svarar helt tvärtom, att vadå, Runaways är tjejer, ingen tar dem på allvar, de kommer aldrig att bli etablissemang, det enda de kan hoppas på är att andra tonårstjejer hör dem och bli inspirerade.
Jag tror jag föredrar farstun när jag tänker på det.
Farstun 4ever
”No one has ever called me Sir in my entire life” – The Fall
Ja. Paul Weller är ju vidrig. Men vad jag menade med farstun i det här fallet är mer i linje med den där ”utanför kanon”-listan vi gjorde för nåt år sen. Och den finns ju redan iofs. Men skillnaden skulle kanske vara den att man kan ha med typ In The City med Jam, fast de är så mediokra, för att låten är bra. Och de tillhör väl definitivt kanon, annars? Andra band jag tänker på: Dr Feelgood, 999, Vibrators etc. Band utan det där lilla extra, rockmagin (sorry för bara killexempel förresten).
The Mob var ju bra men har inget att komma med om man ställer dem bredvid exempelvis Crass, Conflict, Subhumans och Rudimentary Peni.
Samma som Dark Funeral bredvid Darktrhone, Mayhem, Burzum etc, även om de är samtida och bitvis rätt grymma.
Bara killexempel förresten. Det här sättet att tänka och resonera hierarkiskt är ju sjukt manligt. Förlåt. Men jag sitter här och försöker att inte tänka på att jag inte har någon mat och inga pengar just nu.
Det är här ni hänger, Kulturmän? Fått ligga nått på sistone?
Ja. Så in i helvete.
matti: Fattade egentligen att du menade så, jag blev bara taggad och, ja, politiserade farstutanken, men då blev det nåt annat.
Definierat som band utan det lilla extra (gu vad deppigt) så är ju The Jam definitivt ett farstuband med några lyckträffar.
Kulturmän, med versal och allt. Som ett namn, menar du? Och att vi som kanske hänger här kanske heter det?
Frågan som inte var retorisk skiter jag i och det borde du med.
Matti, har du nån gång fått fråga om att vara sommarpratare? Seriös fråga apropå: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=5877720
Jag vet inte varför jag frågade, det var på impuls. Du borde ju passa, skulle nån kunna tänka, eller så har de läst den här gästboken och tänker att de här farsturesonemangen inte intresserar målgruppen.
Hahaha. Nä, men det finns ett evighetsskämt på den här sidan om att jag aldrig blir tillfrågad. Varje år drar jag det. Med en hel del bitterhet kamouflerad som spelad bitterhet.
<3 MES
Åh förlåt, såklart, jag är för ung i gästboken, det är klart jag inte är först med den tanken. Och att den som var först naturligtvis var du, en av Australiens största sångare genom tiderna.
Ja, exakt så är är det ju. Och är jag ju.
Ok. Fattar den där Kulturmannenfrågan lite bättre nu, efter att ha läst lite Expresen och DN. Vi pratade väl om den tidigare här? Jag är man, sprider kultur och har åsikter om den, emellanåt i offentligheten till och med. Dessutom är jag vit, straight och 45 år. Jag är väl kulturman. Jag hänger här.
Med det sagt så fattar jag inte vad Jens Liljestrand menar, vill han mest skvallra? Men Ebba Witt skriver intressant som alltid.
Alltså, jag vill ju inte vara med längre. Hela min gärning är ju faktiskt grundad i dessa föreställningar om manligt geni/manlig konstnär. Å ena sidan i alla fall. Å andra så kan man väl argumentera för att det här: http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/manifest-den-manliga-konstnaren/
gäller patriarkatet i stort. Jag kommer ju inte riktigt bort från att jag är snubbe etc men jag kan ju försöka ändra på det andra åtminstone? Jo, jag försöker det.
Jens Liljestrand ber väl att få syna korten hos debattörerna. Jag säger inte att han har rätt eller att jag håller med honom eller att det är en bra artikel, men tycker egentligen inte att det är orimligt. Svårt med de här runda slevarna, slöa knivarna, grovmaskiga näten, vad heter det, där liksom allt och inget passar in. Vi vill inte Kulturmän, okej, och sen kan vi definiera honom som det passar oss, som någon vi inte tycker om, i nödfall kan vi säga att han är Stig Larsson.
Ebba W-B har jag inte hunnit läsa, men hon verkar ju lyfta blicken en aning. Lyfta blickar gillar man ju. Också ett tomt argument som inte går att säga emot förresten: vadå hen LYFTER JU BLICKEN, är du inkrökt ellur din jävla fjös?
Vi vill inte Kulturmän
skulle stå
Vi gillar inte Kulturmän
Ja, jag tycker man ska nämna namn. Såklart livrädd att någon nämner mitt, men ändå. Med tanke på hur privilegierad jag varit såhär långt får jag väl lov att tugga i mig det, och opponera mig om jag har invändningar. Likaväl som Markus Krunegård, Anders Wendin, Dennis Lyxzén, Magnus Ekelund, Jari Haapalainen, Jocke Åhlund, David Vikgren, Po Tidholm, Henrik Oja, Ebbot, Ulf Stureson, Conny Nimmersjö, Robert Hurula etc etc etc får det. Ja, det är de jag känner lite som jag kommer på just nu i alla fall.
Jag tycker inte att folk rent allmänt ska hängas ut på kultursidor för bristande privatmoral, det var inte så jag menade. Annat än ett litet fåtal som faktiskt borde bli uthängda. Att en ansedd författarskola slutat ha uppläsningar på en ansedd litterär scen för att mannen som driver den har tafsat på studenter till exempel, varför står inte det i tidningen?
Haha, vilken roligt Paintbrush-klipp dom har i den där DN-artikeln. Ser ut som spikar. Ebba 4 president, i övrigt är det ju snömos-diskussion, det där.
Nu ska jag ut på stan och ligga lite, käka korv.
Menar inte heller privatmoral! Herregud! Menar tolkningsföreträdet, allt det andra.
Det är nog jag som inte riktigt har klart för mig vad diskussionen egentligen gäller. Det är väl på grund av det Benny säger: snömos.
Fast jag menar även att det finns ett problem med att nämna namn alltså. Hur fort lämnar man det strukturella och blir subjektiv? Alltså, namnen måste ha någon slags bäring i kulturlivet för att ha någon slags effekt som argument. Och då ligger det ju extremt nära till hands att personliga relationer (inte nödvändigtvis i form av jäv/nepotism- som i mitt fall och mina exempel ovan): smak, privatmoral etc. Kanske är värt det iofs, säger inte ja eller nej här, bara att det är svårt, och ännu svårare om man börjar exemplifiera.
Hur är det snömos? Typiskt snubbar att säga snömos om just det här.
Jag menar så som jag skrev: att alltför svepande beskrivningar av ”Kulturmän” blir svåra att använda, svåra att utgå ifrån. För kulturmannen blir en karikatyr som är lätt att värja sig emot eller vederlägga (som väl är vad Jens L försöker göra?).
Menar givetvis inte att det är snömos att prata om könsmaktordning. Tror inte att Benny menade så heller, men ska förstås inte tala för honom.
Ok. Trodde du (eg Benny) menade att det inte är ett problem: kulturpatriarkatet. För det ÄR det.
Kent har hyllats för att nästan bara kvinnor spelar på deras Kentfest, Nirvana hyllades för att bara kvinnor sjöng när de upptogs i Hall of Fame blabla vad det nu heter, Håkan Hellström lät ett gäng kvinnlig artister med egna karriärer sjunga nån av hans låtar som uppvärmare innan han själv kom ut på scenen på den här Allsång på Skansen-spelningen. Minns inte om det hyllades som feministiskt av Håkan, men hyllades gjorde det. Men handlar det inte också om att män inte känner sig hotade av kvinnor på samma sätt? Successionsordningen existerar inte. Som jag skrev förut, att tonårige Paul Weller räknar med att bli avsatt. Ingen kan fylla Kurt Cobains skor, men att låta en man stå där och sjunga blir lite för hotfullt. Kent och Håkan kan ha kvinnlig fägring innan de själva går upp på scenen och återställer ordningen. Lek med tanken att Ebbot, Matti och Hurula hade inlett Håkan Hellströms spelning. Eller Anna Järvinen hade ringt till Håkan Hellström och sagt ”du, jag har en grym låt som skulle kunna bli din nya singel”. Är jag något på spåren här, och har det något att göra med det vi pratar om? Jag tycker att Kurt Cobain kommer undan jävligt lätt för att han pratade mer om feminism än andra rocksnubbar gjort före honom. Eller okej, han är död, men den där Hall of Fame-grejen kändes mer falsk för mig än den verkar ha gjort för andra. (varför nu nån bryr sig om Rocknroll hall of fameblabla ens)
16:57 – ja, det är det verkligen.
(jag ifrågasätter inte att Kent har gott uppsåt när de sätter kvinnliga artister som förband, jag undrar bara om de förtjänar hyllningarna)
Helt snabbt så hade väl inte Cobain så mycket med säga till om gällande Hall of Fame. Pga död altså.
Och ja, du är ngt på spåren. Men damned if you do doomed if you don’t, lite också. Om kvinnorna på Hall of Fame, Kent och Håkan. Spelar det någon roll VILKA kvinnor det är, undrar jag? Som bjuds in till dessa grejer, alltså.
Nej, inte Cobain personligen pga död. Men det hela tillskrevs ju Cobains feministiska övertygelse och som en förlängning av densamma. Medan ett annat sätt att se på saken är att det på något sätt vore mer utmanande mot både Cobain och den tillfällige sångaren i fråga att sätta en man vid mikrofonen. Kvinnor utgör inte ett hot. Vet inte om det handlar om VILKA så mycket som HUR. Jag tyckte att Håkan H reducerade ett antal artister till doasångerskor. De kunde ha deltagit på andra sätt. ”Jaha, det blir ju fel hur man än gör” är ingen vidare analys.
Tycker Håkan gjorde det med. Men det hade han aldrig kunnat göra med ex.vis Karin Dreijer eller Cecilia Nordlund eller Könsförrädare. Tror ingen hade kunnat det. Vet dessutom ett par (kvinnor) som har sagt nej till att åka med Kent trots SVINBRA betalt pga att de är för dåliga. Jag tro de bör känna sig lite hotade. Paul McCartney sjöng väl fö också lite med Nirvana för ett tag sen?
Hade inget lakoniskt ”Jaha” före damned if you’re doomed-grejen. Inget ju mitt i heller.
Vill oxå säga att jag raljerade lite när jag kallade er, H och Benny, för snubbar.
Vet. Det var därför du inte fick nåt ”obs, vet att du inte menar så” efter där där med jaha.
Paul McCartney jammar med Nirvana är ju definitionen på patriarkat. Håller med om Karin Dreijer, Cecilia Nordlund och Könsförrädare. Ska dra och ligga med lite tjejer nu, men skriver mer senare om debatten fortsätter.
Matti: Klart det är ett problem. Diskussionen är däremot allt annat än saklig och konstruktiv. Ungefär 98% av diskussione är ett cirkel, utan skillnad på symptom och sjukdom. Jag sitter på läktaren.
Tycker H för min talan rätt bra i resonemangen. Han får min röst. Om det blir gurgel har alltså han två röster.
Och det här med sexet var väl mitt sätt att säga ”logga in på facebook istället, du anonyme riddare av rättrådighet”.
Veklagar min stackato-grammatik, skriver lite på volley på resande fot.
Lol Benny.
the whirlpool gets wider and wider
typiskt Benny att köra med stakkabo-grammatik
Ja men eller hur. Det är ju för att det inte går att definiera kulturmannen mer än att han konsumerar och producerar kultur och är ett (åtminstone latent) svin. Det vill säga min definition av mig själv här ovan. Allt annat är antingen för specifikt (”Knausgård”, ”Norén”, Jens Liljestrand”) eller för brett: (alla män, patriarkatet).
(Fast jag begriper mig uppriktigt inte på det här kravet med saklig och konstruktiv och läktarplats: diskuterar man inte för att nå konsensus, och det kan väl ta ett tag att komma dit, och det är det vi gör eller borde göra? Sen kan vi snurra upp Facebook på läktaren, när vi är sådär övertygade om hur saker och ting ligger till som man är där, broder.)
Jag gillar Byggjobbarmännen, och Akademikermännen. Som håller på och svinar och är patriarkala. Som inte låter tjejer ta plats, som abbonnerar på höga poster inom bygg/akademikeretablisemanget. Nu har jag drivit min tes tillräckligt långt, tack för mig.
Kan ta det där med sakligt imorrn, nu ska jag sova.
Jag började skriva nåt, men plötsligt kändes det som att jag bara satt och sa självklarheter, eller upprepade sånt jag eller andra redan har sagt. Men jag håller med Matti 21:27. Jag har druckit två starköl ikväll, så ni fattar ju att jag är lite satt ur system.
Ebba W-B skriver bra och är imponerande. Tycker speciellt slutet om social illusion sätter huvudet på spiken. Däri ligger motorn till fenomenet som naturligtvis gäller fler än bara kulturmän. Ebba W-B lyfte det hela rejält tycker jag.
Alltså det här med att referera till exempelvis ”Matti 21:27” är ju totalroligt, p.g.a. Bibel.
Och om det här med att vara saklig: Jag ser ungefär tretti problem i debatten, från positioneringsbehov, till begreppsanvändning, MEN:
Min huvudinvändning är , tro det eller ej, att man inte håller sig till ämnet. Man drar anekdoter, halvvalsar och tolkar debattörer illvilligt. Då blir det snömos. Jag förstår givetvis att det ÄR en komplex fråga, med ett virrvarr av orsaker och utfall. Men jag har hittills inte sett någon endaste jävel säga ”Det här jag pekar på här (mekanismen) leder till det här (jobbigt utfall). Det är knappt så att jag har sett en vettig problemformulering, annat än att killar får lira mer rock än tjejer, och att det är det skit med. Inga vettiga orsaker, inga vettiga förslag på vad man ska göra. Och appselut ingen som tänker ”Vänta här nu, det här problemet vi ser om gruppen kulturmän, det är ju allmänt!”, och att samma möjligheter och verktyg är tillämpliga för i den lilla gruppen kulturmän. Det här spåret behöver jag inte gå vidare i, det har jag plöjt tretusen gånger här Mattias-boken.
Och jag tycker, på riktigt, att Håkan och hans band (och även andra band med lika brett mellan fötterna) utgör en kärna av problemet i just det avgränsade problemet ”rock i Sverige”, precis som en styrelsesammansättning i bolag är en kärna, och att Janne Josefsson är en kärna. Bra att identifiera kärnor, men det är nog ännu viktigare att abstrahera problemet till den nivå där påverkan smäller bäst. DET pragmatiska problemet kan man ju diskutera, där skiljer sig nog uppfattningarna på ett mer konstruktiv sätt, typ skillnad på fördelningspolitik och aktivism, eller fack och politik.
Och på ämnet ”debatt i Sverige”. Jag tycker Göran Greiders text i ETC om landsbygden är helt åt helvete. Den om något osar förakt. Ni som gillar den får gärna förklara varför.
Roligt med bibel pga matti är gud också.
Ett försök som görs angående spelandet av rock är ju att boka hälften tjejer, minst, till sommarens festivaler. Och Popkollo. Försök att medelst kvotering bryta strukturer. Jag tror ju på kvotering, stenhårt, alltså. Nu ska jag på möte om det förra.
Greider, tar det senare. Jag var en av de som gillade. Lite sådär håglöst pga tankspritt stockholmsförakt.
Nöff nöff.
En fråga bara, Nirvana och Hall of Fame och det. Är det de här klippen med Joan Jett, Kim Gordon och J Mascis?
Nöff nöff.
Haha, det är inte som att jag har sett det. Det ska vara olika som sjunger med överlevande Nirvana på instrument.
Kollade nu. Det är fyra kvinnor: Joan Jett, Lorde, Kim Gordon och St Vincent. Mascis sjöng på hemliga efterfestspelningen efter introduktionen i Hall of Fame.
Det här är vad jag tycker är dåligt med Hall of Fame-grejen: Vilka som sjunger. Kim Gordon är ok med mig, hon hade en personlig relation till det hele. Joan Jett är så jävla cool, hon chefar över alla, levande som död. De andra två vet jag inte så mycket om, men de gör väl ett ok jobb, eller om man nu ska kalla det jobb.
Tycker dock det är märkligt och lite fegt att man inte bjöd in Courtney Love ELLER Kat Bjelland ELLER Tobi Vail ELLER Kathleen Hanna. Eller alla. Menar, om man ändå ska infoga grejer som ligger utanför Nirvanas MUSIKALISKA gärning (feminismen) så kunde de ju sett till att det dessutom hade haft större historisk relevans. Som det nu blev så har du rätt H, du behöver inte kolla de där klippen :). Men fortfarande har det inget med Kurt Cobain att göra. Och förresten kan man inte tävla i musik.
På tal om det så är Katastrophy Wifes All Kneel rätt mäktig, den hör man aldrig någo prata om, eller? Som BiT (inte konstigt alls) och NYHC (såna där Cro-Mags/Judge/Biohazard-riff) och typ Breeders.
När kilo gjorde sitt största vinylfynd: http://www.youtube.com/watch?v=xSNlehjwrWU
Alltså, jag skulle ju inte sticka ut mina ögon för att slippa se Nirvanas Hall of Fame-framträdande, däremot är jag inte så intresserad heller.
Men jag tror att vi ger Kathleen Hanna slutordet med detta telefonsvararmeddelande till Mike Watt. Världens bästa inspelade ”nej, tack”:
http://www.youtube.com/watch?v=02p7xe5uCTw
Hon är så grym så man dör. Tänker på Henry Rollins av nån anledning, det är nåt med intensiteten och överbettet. Inga jämförelser i övrigt (eller, jo det finns det men jag vill inte prata om Rollins nu, fan vad boring).
Fin och rolig intervju här, inspelad efter The Punk Singer: http://live.huffingtonpost.com/r/segment/kathleen-hanna-the-punk-singer-bikini-kill-/527917772b8c2a6d3b000080
Två grejer: Vad lite gammal svensk punk det finns på Spotify. Och vad bra Chain and the Gang-skivan är.
TP å Matti, prata om Greider-artikeln då. Jag har läst den nu och tycker varken eller. ”I hate the countryside so much” – The Fall igen. MES, kulturmedelklass?
Jag läste den med och har inte mycket att säga jag heller. Jag är pro landsbygd, hjort som jag är, men tyckte inte Greiders text var något vidare för det. Svepande och diffus.
Hinner inte, tyckte Greijder slirade lite (förstod inte riktigt poängen, dvs håller med Hjort ser jag) och var faktiskt lite fördomsfull mot stadsbor. Men men, ögnade igenom den som hastigast bara. Gillar Greijder annars. Stenhårt så även om jag inte håller med’an alltid.
Nu iväg igen. Södra Sverige forever!
Ja, nä, jag tycker inte just nåt egentligen. Tänkte på att Johan Ehrenberg hade en liknande text idag, fast från andra hållet, där han försvarade Södermalm.
Ibland blir jag lite trött på ETC. De är liksom kvar i 80-talet. Tänker på skribenter, formgivning och vinklar. Inget fel på det egentligen, inget blir ju bättre innan det blir det liksom. Men just Greider och Ehrenberg (finns andra med, Nina Lekander exempelvis) uppfattar jag ibland som att det vuxit lite mossa på dem, som de försöker gnugga bort, men redskapen har också blivit lite trubbiga och omoderna. Jag tycker om dem rätt mycket och har alltid gjort det, men, ja.
Antagligen tycker nog många 25/35-åringar samma om mig. Det är väl tidens gång.
jag blev england!?
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/landslagsfotboll/vm2014/vmkompassen/
jag blev Australien???
Costa Rica blev jag, vad nu det betyder.
Ryssland
U-S-A! U-S-A!
Haha, Algeriet
haha, statslös.
Idag är det International Slayer Day. På rikt alltså. Såklart var jag uppe med getabocken och gjorde en C-90.
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/5auuNaNA4WSoBDqR5wQOHT
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/5auuNaNA4WSoBDqR5wQOHT
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/5auuNaNA4WSoBDqR5wQOHT
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/5auuNaNA4WSoBDqR5wQOHT
Lite synd att inte senaste skivan finns på Spotify bara. Det är ju deras bästa sen 80-talet. Sen 1990 i alla fall.
MES har släppt en uppdaterad version av ”English heartbeat” nu till VM också. Ni hittar säkert!
FÖRINTA NATIONERNA
Juni och man försöker ha gröna fingrar, spretiga sådana.
http://open.spotify.com/user/skauneboy/playlist/5W41KnAlD9dz5Q7q5klMBN
http://open.spotify.com/user/skauneboy/playlist/5W41KnAlD9dz5Q7q5klMBN
http://open.spotify.com/user/skauneboy/playlist/5W41KnAlD9dz5Q7q5klMBN
http://open.spotify.com/user/skauneboy/playlist/5W41KnAlD9dz5Q7q5klMBN
Klart det måste vara Ghana.
Blev Belgien!?!?!
Hej Kulturmän.
Ingen som nappade på farstu-listan, eller missade jag länken? Förstår jag saken rätt om nu menar artister och band som inte har ”det”? Alltså inte karriärens farstu, utan magins farstu? Som Primal Scream.
Ingen startade, men jag är på! Ja, exakt som Primal Scream!
Magins farstu. Lol.
Primal Scream har varit ända inne i huset och vänt. Som när de kom dragande med XTRMNTR. Kill All Hippies, Pills, Blood Money, fi fan. Det var i och för sig ett tag sen, och nu får de vara glada om de kan tälta i rabatten. Men ändå.
Jag skickade en dikt till Matti, inte fan fick jag ligga. Kulturmannaskapet suger så här långt.
I farstun med The Jam:
Manic Street Preachers. Pearl Jam. XTC. Townes Van Zandt.
Jag funderade på om Dickies är ett farstuband, eller är de för bra? Redd Kross?
Lite hårt att ställa Townes i farstun tycker jag nog. Dickies är ju byxor, vad har det med farstuband att göra?
Här är en lista då. Tom som ett moderathuvud.
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/5p5Azcxm2pSvKH8ISNXKJL
Red Kross var ju svinbra i början. Hade typ allt. Däremot Sloppy Seconds…
Fast vilken låt? Come Back Traci eller I Don’t Wanna Be A Homosexual?
Eller DIY Till We Die?
Britpop, vilken guldgruva i sammanhanget.
Oi, förresten. Det ingår ju liksom i genren att stå i farstun. Om inte är man nästan misslyckad.
Självklart inte tidiga Red Cross/Redd Kross. Men typ Neurotica känns som typisk farstu.
Morrissey har släppt tre singlar nyss. Från ny skiva som verkar hur dålig somhelst. #inteensifarstun
Man får kanske aldrig varit längre in än i farstun?
Nä, det är en bra regel tycker jag. Annars blir det bökigt att dra in typ Scott Walkers mellanskivor och dylikt.
Ja, precis.
Men hur bra får man vara? Vad är högstanivån utan att man faktiskt är inne? Jag tar Dickies, inte byxorna, som exempel igen. Tycker ju att de är bra. Lyssnar ibland och har en positiv upplevelse. Men ändå b-känsla och hela tiden medveten att det finns mycket bättre band.
Dickies är ju byxor, vad har det med farstuband att göra?
Kan inte ta detta just nu, är på Håkan i Gbg med Gradvall och de kör Ramlar.
HAHAHAHAHAAHAHA!
Det ska vara bra låtar med ett bra band som man v e t inte är s å bra bara. Inte s.k guilty pleasures. In The City med The Jam är ett perfekt exempel. The Jam är bra men sjukt överskattade.
Gotta Get Some Action är också perfekt.
Är Bjurre där? Kommer han storma scenen och pussa på Hawkan?
Bjurman ger de bästa kramarna på jorden. Jag är fortfarande helt varm. Och nu kör de Ramlar!
det blir ju så här med en sån här lista, MEN, blow my cool står faktiskt inte i magins farstu.
Jag HATARhatarHATAR ”Drive My Car” med Beatles.
22:25
Mitt roligaste idag.
Känn
Ingen
Äh, det går inte.
Hade velat vara där. Älskar Håkan, jag gör det.
skräddarn – nä, kanske inte. men andra delar av soundtracks första kommer lite för nära för att det ska vara bekvämt för mig att ta med på listan. blow my cool är tillräckligt fånig för att sätta tungan i kinden och avfärda. fattar du vad jag menar?
Hr KBoi: jag fattar hur du menar! Annars tycker jag att mkt av UCP, TSOOL första och andra är rätt magiska och därför borde skonas från listan pga det.
Var nån på Volt igår då? Jag bor typ granne, men jag tyckte lajnappen var lite för fisig.
Sjöwall Wahlöös Det slutna rummet är nog den roligaste bok jag vet. Skrattar högt varje gång jag läser den.
Och nog håller Mannen på taket fortfarande. Den odramatiska upplösningen och slutet, bara det.
Annars ser jag att Sonic är ett ymnighetshorn för farstumusik.
Townes Van Zandt är stundtals fantastiskt bra, men i mitt tycke lika karismatisk som Ingvar Carlsson, ungefär. Tycker ni annorlunda, Herr KBoi?
Vissa stunder är Townes ett geni, typ de tidiga plattorna. Detta undantar honom från tävlan i denna gren. Andra stunder är han skräp, men det gäller för många andra genier. Stone Roses andra platta är exempelvis inte så himla käck. Detta ändrar dock inte att de var genier ett kort tag mellan första och Fool’s Gold.
Är det bara jag som tycker att KBois inlägg fått mer tyngd sen han började kalla sig ”herr”?
Jo, farstubegreppet blir liksom bara relevant vid en viss nivå av kanonisering. Band som skulle kunna vara klassiska men som liksom inte riktigt håller måttet.
Ehm, det var inget svar på något specifikt, mer en pollett som trillade ner.
Här vet ju folk antagligen vad jag tycker, men så här skrev jag iaf på Facebook, och jag känner ju inte alla där. Inte här heller.
Hahahaha, har läst lite vad folk skrivit om Håkan Hellström efter gårdagens rekordspelning på Liseberg. Många gillar ju såklart, men jag tycker mig även urskilja ett missnöje som sträcker sig över alla gränser. Ett gränslöst missnöje, kan man säga.
Här, en death metal-gitarrist som tycker han gör sig till (till skillnad från, eh, sig själv kanske: en kvarboende dalmas som har mössa på sommaren och growlar om typ drakar och tortyr).
Där, en indieikon som klagar på att Håkan hade ett linne med Musse Pigg på, för att ingen har det helt enkelt.
Och en gammal stöt tillika musikalstjärna som kallar Håkans gärning för ”epigoneri” (trots att denne musikalartist själv inte skrivit en egen låt sen 60-talet, och inte gjort något originellt överhuvudtaget sedan, hmm, få se nu, nånsin).
Och så den vanliga om att han inte kan sjunga. En invändning som är så omusikalisk att klockorna stannar. Och att han och Björn Olsson snor låtarna av andra. Suck. Skulle kunna dra några grejer här om modernism och postmodernism och 90-talet och popmusik i allmänhet sedan tidernas begynnelse, men vad skulle det vara bra för. De som inte gillar vill inte gilla och så är det bara.
Jag var såklart inte i Göteborg (ingen av de som klagat heller), jag var hemma i norr och läste en bok. Men det spelar ingen roll. Inte heller spelar det nån roll om han var bra eller dålig just igår (70 000 människor KAN ha fel, samtidigt till och med). Men jag vill ändå säga att jag tycker Håkan är bäst.
Bästbästbäst.
Ingen annan har samma liksom elasticitet på sina skivor, i sin röst och sin utstrålning. Ingen annan tros sjunga om sig själv så mycket utan att nödvändigtvis göra det.
Fatta vilken grej det är, att vara så trovärdig i sitt uttryck att han blir beskylld för svek och lögn med jämna mellanrum, oftast av män i samma ålder som han själv, som gjort andra livsval och blir liksom förvånade när Håkan inte följer med dem.
Men det som är skrivet är skrivet och livet är livet. Som det står i visan. Jag blir bara så himla glad att det går så himla bra för just Håkan. Han är vår tids, få se nu, äh. Han är sig själv nog. Helt suverän. Bästbästbäst.
H: jag fattar inte riktigt, exemplifiera gärna åt båda hållen. La in tre låtar nu varav två säkerligen är kanoniserade nåt jävulskt av somliga, ungefär som The Jam.
Medans den tredje låten (Drain The Blood, fast mer bandet självt egentligen [The Distllers]) egentligen står mer i farstun. Som jag ser det alltså.
Nja, alltså, jag funderade över vad man ska ha farstubegreppet till och att det måste betyda något annat än icke-magisk. All dussinmusik av någorlunda kvalitet kan inte vara farstu (eller?). När man nått en viss historisk ryktbarhet, men faktiskt inte kan mäta sig med de magiska banden ur samma generation, då blir man farstu.
The Jam kan väl inte hitta nya generationer lyssnare? Alltså folk under typ 30 år. Med nedladdning och streaming, allt tillgängligt, är de inte varken tillräckligt bra, tillräckligt egna eller tillräckligt balla för att vara särskilt meningsfulla för någon.
Oblivians och Teengenerate: odödlig magi. Devil Dogs och New Bomb Turks: farstu.
Ps, om Håkan Hellström. Tror att de som reagerar med irritation gör det utifrån upplevelsen att få han liksom nedtryckt i halsen. Som det här, som jag hoppas att jag helt enkelt missförstår: ”De som inte gillar vill inte gilla och så är det bara.” Som att det enda egentligen önskvärda och normala är att älska Håkan Hellström(s musik), och om man inte gör det så är man avvikare, och det bara för sakens skull rent av.
Ångrar redan att jag skrev det sista, vill inte diskutera Håkan Hellström, som jag är i stort sett nollställd inför. Det var just den där formuleringen, Matti, som jag fastnade i och som jag ville ha utredd vad du egentligen menar med.
Obs, jag är inte grälsjuk.
Nä, jag menar att det inte är intressant att börja tjöta pop- och konsthistoria med någon som inte gillar att Håkan Hellström lyssnat på Killers. De är nog inte intresserade. Men klart folk får tycka vad de vill. Tycker lika illa om slentrianhyllningarna som sågningarna. På sätt och vis i alla fall. Tror ju inte det var så bra igår pga Augustifamiljen. Ville bara hylla i egenskap av mig själv. Så många andra semioffentliga personer som klagar helt ogenerat och oombedda.
The Jam, de är väl som Broder Daniel för somliga? Så hyllade av de som var med från början att ingen nånsin kommer förbi dem om de vill fördjupa sig i något liknande. Obs inga jämförelser i övrigt, mer än att de klädde bra i kostym.
Nä, självklart är folk ute och cyklar när de slentrianmässigt klagar på att Håkan Hellström har ”snott” eller på att han ”inte kan sjunga”. Menade att det kanske är reaktioner, om än missriktade, på en pågående masspsykos. Eller så är det precis som du säger, att folk helt enkelt bara klagar ogenerat.
The Jam har varit betydelsefulla för många. Men kan de vara betydelsefulla för någon som är född år 2000? Vilket jag tror att Sex Pistols, Swell Maps, The Fall, Raincoats och Joy Division kan. The Jam har ingenting unikt.
Lennart Persson skriver i Feber på 70-talet att Eddie and the Hot Rods antagligen kommer att bli punkens riktigt viktiga och varaktiga band, punkens Kinks tror jag att han skriver. Så blev det ju inte riktigt, men det kändes säkert så då och för honom. Det gjorde intryck på mig, den felaktiga profetian, när jag lånade upp och plöjde tidningarna på KB.
Skriver extremt illa nu, tog paus i Penny Dreadful för att skriva detta. Tycker att Penny Dreadful känns rätt kalkonartat än så länge, men fortsätter kanske att följa.
Tyckte Penny D hade nästintill Alan Moore-kvaliteter i de två första avsnitten, men nu är det (eller om jag såg igenom och upptäckte att det är) bara gammeldags skräck. Alltså, Draculafilm från 70-talet. Där värdet ligger i det kitchiga. I att serien/filmerna tar sig själva på sånt allvar. Det kan en ju ha eller mista. Lite som med vilken sommardeckare som helst (modell bättre än genomsnittet: Denise Mina, GW, Sjöwall Wahlöö, Ed McBain etc).
Hör ju inga kids prata om The Jam precis, men vafan jag hör inga kids prata om nåt annat heller. Det här är The Jams bästa låt (efter In The City, som är en ren klassiker, på alla sätt): http://open.spotify.com/track/1IU1asJaLSjA93zCrx92c6
Matti, skriver du under pseudonym här?
http://www.expressen.se/gt/kronikorer/frida-boisen/en-natt-vi-bar-med-oss-i-vara-hjartan-hakan/
I den mån jag känner mig sviken av Håkan Hellström, så är det väl för att jag tidigare tyckt att det är det genuinaste av det genuina men att jag över tid tycker det mer och mer framstår som ett lego-koncept (lite som den här sjöko-slumpgeneratorn de gör Family Guy-avsnitt med, i South Park, https://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=B-5OABcNfX0#t=151). Jag kan ju ha fel, men den där slumpgeneratorn är allt jag hör när jag hör Håkans texter numera, där vissa fraser såklart fortfarande är lite genialiska.
’70.000 Hellström-fans kan inte ha fel’, en parafras på en parafras!
Det är nog jag.
Pga skriver en mening per rad.
Som en handlingslista.
Mjölk.
Mjöl.
Rep.
Rakblad.
jag har inte lyssnar överdrivet mycket på hh ska jag säga, men håller med benny lite, känns som han förvaltar varumärket nu. men det gör inget för han gör ju sin grej så jäkla bra, och det känns ju verkligen äkta alltihop.
Jag vaknade med skivtiteln ”Too Register To Drive” på huvudet. Drömde något. Kan inte släppa detta. Jag vet inte ens vad det betyder riktigt.
Lyssnade på Håkan hela dan igår, och det var jättebra, kolla:
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/5StadQGDsQMduuJlZYTskX
Men jaja. Jag släpper ny singel/video om en timme! även här.
Håkan, hur han sjunger på senaste skivan. Helt otroligt bra. Han kan sjunga vad skit som helst med den rösten.
Riktigt rockig!
singeln är grym matti!
Det var det jag menade! PÅROM
Ja, råbra.
Tackar tackar kompisar (kamrater)! Nu drar jag. Skriver under nya inlägget i stället.
Det var det här jag skulle säga, att det påminner mig lite om Jello Biafras skiva med D.O.A. (och kanske även Nomeansno och Melvins, men det var D.O.A.-skivan jag tänkte på). Talträngd och lättidentifierad punksångare med hard rocking band som mjölar på snitsigt med rätt enkla låtar i bakgrunden. Men det som bra alltså. Får mig att längta efter Södra Sveriges ”Full Metal Jackoff”.
Men det som
ska stå
Menar det som
Jag stannar i slyskogen ett tag. Vi hörs!
Fan, Nöff nöff alltså, rätt i pallet på borgarna.
If you check for the cat toys on the internet or pet toys store, you will know that
there are several kind of toys available in the market. Will
not just think your own cat’s eye are getting more
mature once you notice a definite variation in eye quality, improved opacity, cloudiness or perhaps an alter inside
pupil dimension. Cat beds come in many different
types, shapes, colors and prices.
Hi blogger, i must say you have hi quality posts here. Your website can go viral.
You need initial traffic boost only. How to get it? Search for: Mertiso’s tips go viral