Lite om min begravning

+1

Ja, Mattias Alkbergs Begravning är betydligt mindre ödesmättat. Å andra sidan märker väl ingen någon skillnad, versalsjukan är rejält utbredd bland svenska band. Ps, spännande och allt det där ryggdunket.

Yep. Sötisar.

Jaså är det här ni är?

TP: Jag kan åtminstone oftare misstas för skön om jag är i ständig rörelse. Är det förresten din syster jag haft som föreläsare i programmering tro?

Matti: Jag tycker att de som ogillar namnet kan gå och gräva ner sig. Slottsbiografen eller Reginateatern kanske kan vara lämpliga lokaler i Uppsala?

Grymt med Vapnet i senaste Mästarnas Mästare.

(Alltså med Begravningen!)

Det ska jag Conny, fast nu är jag inne i en Dillinger-period. Om det är för att solen äntligen skiner, och för att man med lite god vilja kan låtsas att värmen är på väg.

Japp, det är vad jag menar Lyssna, nog är det här två av världens bästa skiva ihopknökade till en:

http://open.spotify.com/album/1OuacfkuAETZFDAF5O8owq

Jag sa en gång för länge sen att Mattias Alkbergs Begravning är ett av de bästa bandnamnen jag har hört, och det är det fortfarande. Musiken blir nog bra den med.

Men alltså, är BQ begravet? Tycker alla pratar om bandet som något som hör till förfluten tid. För mig var alltid Bear Quartet framtiden. Se, nu gör jag det också. Fan.

För övrigt drömde jag inatt att jag blivit taxichaufför, och skulle skjutsa Matti till en festivalspelning. När vi åkte förbi en grupp pensionärer som spelade boules i en park fick han spel och skrek att jag skulle stanna, så det gjorde jag.

Han rusade ut och började spela tillsammans med åldringarna, och upprepade hela tiden att han gått i pension. Sen fick jag ett helvete med att förklara för arrangörerna varför Matti inte kunde komma, och så fick jag sparken. Inte ens i mina drömmar går det bra.

MAB?!?!?! RockOPERA?!?!?!? Det mest intressangta sen Brainpools Junk, lätt.

Vad ska Battles skiva med klassiska julsånger heta?
– Claus trope.

TP: Undrar om du läste litet galet nu? Jag undrar om det kan vara så att den kvinna som delar ditt inte alltför vanliga efternamn, men också har ett till efternamn och inte bor på samma adress som du, och för ca tio år sedan undervisade mig i programmering vid Uppsala universitet är din syster. Det kan förstås också vara en människa du inte alls är släkt med eller en person du inte vill kännas vid, då får du ursäkta att jag tog upp det.

Bra C-60 förresten. Tycker man hör likheter i sound och sångstilar med andra band från ön; The Chills och Birthday Party bl a. Men jag har kanske redan en lutning åt inbillade släktskap.

stålet: vilken tid sparkas allt igång? när spelar förband? när spelar ni?

1930. Förband drar igång ganska omedelbart! Sedan en kort sveparpaus och sedan Stålet

Nu blev det för djupt för mig, alltså.

Lite allvar:

http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/malin-ullgren-varje-forsok-att-tala-om-fattigdom-tas-emot-som-en-potentiell-logn

KBoi: Om fattigdom: Tycker Malin Ullgren har en klar poäng i : ”Det är för att vissa aldrig, oavsett vilka fakta man ger dem och om det är 1800-tal eller 2000-tal, tycker att ekonomisk ojämlikhet är ett problem.”

Det intressanta, och egentligen mest otäcka, är att jag får en känsla av att dessa ”vissa” blir allt vanligare. Kanske är det för att inkomstklyftorna ökar, men kanske är det också för att det är inne att vara ”smart” – att okritiskt känna till fakta, att vara medveten. Sådan ”smarthet” ger social status även om fakta och medvetenheten är helt förvrängd.

Jaja, en lätt okritiskt reflektion kanske.
Men osmart smarthet smakar skit.

Liv Strömkvist var inne på en liknande grej, eller en tendens i linje med detta i alla fall, häromdan i AB.

http://www.aftonbladet.se/kultur/stromquist/article14831755.ab

Det är lätt att glömma var de här nya moderaterna kommer ifrån: MSU, Frihetsfronten etc. Ett HÖGST ideologiskt drivet projekt Sverige: mer än någonsin skulle jag vilja säga, då vi faktiskt aldrig haft vare sig Nyliberaler ELLER kommunister i regering tidigare. Om man inte räknar Feldt, förstås… Till de förstnämnda, alltså.
När hon som aldrig fick vara kulturminister inte hade betalat TV-licensen, det var ju inget misstag, det var ett politiskt ställningstagande.

Det är inte utan att man blir förbannad.

I nyhetsbrevet som jag fick från A-kassan ligger Sveriges ungdomsarbetslöshet löjligt högt upp (22% drygt tror jag) tillsammans med de EU-länder som står i full kris eller i väntande kris. Övriga skandinaviska länder ligger långt under oss.

Och så har regeringen mage att vara stolt över hur de skött ekonomin under de senaste åren. Det är ju ett helt otroligt slag på käften tycker jag. Surt också att några andra länders finansminstrar tycker likadant om Sverige.

Fast jag borde ju inte gnälla, för jag tjänar mer än jag förtjänar. Men jag gnäller inte, jag blir fan galet tokig!

Jag menade lettiska svenskor.

Matti: Håller med till hundra. Bra aftonbladstips.

Jävla gråmulen skitdag igen, hela hövve känns som en liktorn. Lite hjälper det att 1,5-åringen headbangar till http://open.spotify.com/track/6eSQUmlveAXYq9ZFku7jLx .

Matti = Kungen, Prinsen = Magnus ?!?!?!?

Det är jag som är prinsen.

Jag är Prince. Magnus är Michael.

Du är George Costanza.

Du är James Last.

Du e James Hetfield.

http://open.spotify.com/track/0lY4jEWUvamg4FwIC8Ld5K

Bullis: Äntligen.

Och det är jag som är Sylvester Alone.

Kom precis på att jag inte kan leva utan Min svarta diamant/Som den söndan-singeln. Nån som har som vill sälja? jag ger 120 spänn (plus frakt). Ser att den går för 100 på Tradera.

Bra val KBoi!

och med ”här” menar jag, så klart ”här på internet”.

Lite mer info om varför skivan går så snabbt på Spotify: http://www.djungeltrumman.se/magnusekelund

erkdv: Nu när du är på tråden, du är förträfflig. Vänta inte lika länge till nästa, är du hövlig.

Jag har börjat lyssna på Sveriges radio P1 igen. Helvete vad man lär sig! Å arg blir man.

LOL!!! Trodde de var en vitsue. Men skivan går ju verkligen svinafort på spötify. Very funny.

Jag gillar danser som är mer funkiga (112 p.).

Back to basics. Vilken pangskiva det här är.
http://www.youtube.com/watch?v=yHg7Yad0L9g
Finns rolig kuriosa om just Cordoba, om att Cale tog spanskalektioner under inspelningstiden och att textfragmenten är från en skolbok. Googla om ni ids, bra tankar.

Ber om ursäkt för att jag är så frånvarande i gästaboken. Ägnar tiden åt barnen. Varit ute och lekt och lagat köttbullar och bakat tårta.

krulls använder jag dagligen benny.

Såg klart Freaks and Geeks igår och igen. Som vanligt lite besatt av American Beauty ( skivan) efter det.

tänkte skriva ordvits med ordet krull men skrev inte pga hittade inget sammanhang att sätta ordet i.

Jag spolade ner Bobo Krulls kokain i toaletten, minst två gånger under nittiotalet.

Mitt liv: Fyra bröllop och Mattias Alkbergs Begravning

Steve Albini, på sin matblog om vad som är överskattat och ej:

”A rare few things in life are properly rated. Babe Ruth, properly rated. John Bonham, properly rated. Laying around on your day off doing fuck all, under-rated. Stealing bases, over-rated, catcher defense, under-rated. Backing vocals, probably number one most over-rated thing ever on earth. If there is a great celestial price/performance curve for every artistic endeavor, backing vocals are way out there on the continental shelf next to southern accent vocal coaches and gold plated toilets. Toast, the food item, is sadly under-rated. It may be the most under-rated food.”

Det är en av världens roligaste bloggar. Grym mat också. Även om matlagning delar ge-hey-guldet med hockey nuförtiden.

James Hetfield: http://www.spotifyripper.se/

Ska börja ladda ner spotify-skivor jag gillar. Less på att grejer försvinner.

Alltså att inte vara i ett akvarium?

Jahapp, hur ska vi fira prinsessan Estelles dop den 22 maj? Hon är så väldigt söt på nya bilderna, flickebarnet.

Jag tycker nog att Mattias Alkbergs Begravning för dagen den 22 maj kan byta namn till Estelle Bernadottes Dop och spela livsbejakande låtar som Matti apornas son.

Den närmaste innebörden av känslan av att vara i ett akvarium fast tvärtom borde vara känslan av att vara omgiven av ett akvarium. Särskilt när den konstaterade känslan följer på konstaterandet att det regnar ute. Annars skulle det möjligen kunna innebära känslan av att vara i ett terrarium.

Just nu diskuterar de begravningsavgiften i Agenda. Visst är det du som får pengarna Matti.

Höhö.

Hela dan har jag även varit på väg att dra skämtet ”Rena begravningsstämningen” här.

Eftersom jag nu har tvingats inse att det inte blir något namnbyte på bandet försöker jag skoja bort dödsskräcken istället.

NEEEEEEEJ inte för min skull. Det är bara jag som är nojig och börjar gråta hit och dit hela tiden.

Känslan av att, när det är varmt ute, befinna sig i ett terrarium fast tvärtom. Det vore då att vara omgiven av ett terrarium när man själv sitter i frysen. En ovanlig känsla.

Hehe. Nu är juni C-60:t klart. Men det är ju för tidigt… Ska lyssna några dagar innan jag kastar det till er.

Ditt förra var kungkungkung.

Jag har stora problem med mitt C-60 också. Ted Nugent, Damon Albarn, Grateful Dead, Subhumans. Ingen riktning alls. Vill börja om.

Vad heter Direktörn på wf? Det sägs att han ska va nåt i hest väg.

tegl.

En sån enorm cynism och så den där vänskapliga våldtäkten på soffan. Jag döör. Mitt hjärta är en gammal bräcklig tants.

Jag har inte lyssnat på Morrissey på evigheter. Men det slog mig nu, att sista låten på Viva Hate kanske är det bästa han gjort. Ska jämföra med några andra favoriter, den står sig troligtvis bra.

JAG GILALR DEN OK BENNY

”Jag är en kämpe som har ont.”

http://svt.se/nyheter/sverige/fick-ofrivilligt-s-toppars-sms

Benny: Tack och hej, men spelar man in covers på samma låt med tätare intervall än tio år får man säkert någon diagnos. Eller anmäls för stalkning.

Men hörni, Dödsfesten, goddam!
Om Joy Division kommit före punken och sjungit på svenska.

Mitt C-60 kommer bli 2. Var tvungen att skicka smörballaderna och noise-industri-avant-garde-trash-punken åt olika håll. Lou Reed 1986 gifte sig inte helt med Harry Pussy om man säger.

Har hittat ett gäng bra låtar från 2011-2012 som jag aldrig hört talas om innan. Juni vol. 1 kommer inledas med en amerikansk låt som skulle kunna kallas Jeansjackepostpunk (såsom jag uppfattar Hanna Hirsh och Vånna Inget), låter som ett modernt Mission of Burma de stunder de senare är mer melodiösa.

Erkdv: Jag läste dig lite slarvigt, jag tänkte att du pratade om egna låtar. Det är dem jag kritiserar dig för, att de kommer för sällan. Kritik p.g.a. mycket bra.

var kan man höra den där dödsfesten?

Ok, det tar sig. Aka jag är fast.

Benny: det trista är att på fredag är jag i grannland. Nästa tillfälle!

Jag har aldrig fattat varken Spacemen 3 eller Spiritualized. Tycker det bara låter ordinärt. Polletten har inte trillat ner. Om jag ska ge någon av dem en chans, ge mig 1 låt man inte kan leva utan.

Känns lite väl säkert och tråkigt, men ”Ladies and gentlemen…” går ju faktiskt inte att leva utan: http://www.youtube.com/watch?v=iB7E1D_3Na4

avslutande spåret från senaste skivan är också sanslöst vacker: http://www.youtube.com/watch?v=VesyhH8zams

Till skillnad för den sårade sura sumpmörten Reinfeldts omskrivningar och förnekande av verkligheten talar vår egen arbetsmarknadsminister Hillevi Engström ut i all tydlighet :

”Vi har sett att den förda politiken har gett resultat, att det blivit mer lönsamt att arbeta och att skillnaderna blivit större jämfört med att inte arbeta” (enligt TT)”

Skönt, då vet vi.

Och nog påminner ”the evil Egghead” ibland om en mört som kippar efter andan när han letar efter formuleringar för att förvanska verklighet.

Spiritualized – Out of Sight.

Jag vill älska Spiritualized men det är ju två ackord med ett nytt pålägg vartannat varv bara. Två bra ackord, iofs, två bra pålägg, men ändå.

Plus det där jag skrev om texter eller rock eller vad det var, I forget.

Girls: lite tråkigt att relationerna är så extremt förutsägbara, enligt tv-mallen alltså, inte verkligheten. Den bohemiska tjejen som bott utomlands ska väl bli ihop med en sextioåring verkar det som. Hon med en kille som är ”för snäll” blir peppad när någon gallerist väser typ ”jag ska knulla dig”.

Och det här att alla killar ska vara cyniska as på gränsen till våldtäktsmän hela tiden. Man kan väl se det som att det ska spegla verkligheten, men det kan ju också bli normaliserande. Får lite samma känsla som att läsa VICE, att man ska beskriva övergrepp lite hejigt.

mörn: Jag lyssnar på demos med en gammal hjälte (nåja, gammal och hjälte i min begränsade värld) och tycker det låter som en blandning av Jason Pierce och dig. Önskar jag kunde vara tydligare än så, men jag har lovat.

Mörn: Japp, håller med. Galleristen väste ju t o m ”När jag knullar dig första gången kommer du först att bli rädd, för jag kan mina saker.” Varpå hon rusar in på tjejetoan och onanerar.

Sen är ju tv tv. Det verkar ändå krävas ett visst mått av stereotyper för att hålla mig kvar avsnitt efter avsnitt. Girls som obehaglig men ändå ganska smart lockelse, kanske.

Fast du Mörn, den där 60-åringen är nog mer 35 som jag. Fattade inte vem du menade först :)

Den er god, den skivfan.

månaden majs? är det popcorn du menar så stavade du fel.

Nä gubben är ju minst 50… Jag är ju snart 35. Eller har jag dålig självuppfattning.

Det är ju bra att tjejerna har en egen lust och inte bara använder sex som förhandling eller av krav, som är ett populärt tema i amerikansk drama/komedi annars, men det är lite tråkigt att det jämt måste vara ett inslag av makt och underordning. Så är det ju i alla relationer i den serien. Om en kille tappar övertaget (som han som säger ”jag älskar dig”) så blir tjejerna äcklade direkt.

Obs! skriver inte under på den nygamla funktionella kultursyn som börjar växa fram, där syfte och moral är samma sak som konstärlig kvalitet. Tycker bara att det är lite trist att göra samma sak gång på gång.

Mörn: Jag tänker att det kan vara så att Girls har ambitionen att vara ett generationsepos. Och då lyckas den ju rätt bra. Jag tror att könsrollerna i sexet ser ut så för väldigt, väldigt många unga. Åtminstone de radikala i urbaniserade miljöer. Jämställdheten minns inte direkt i sexet, i vad man tänder på.

Det kan vara nyttigt att skildra det också. Att se en stereotyp karaktär i en tv-serie och känna starkt obehag och att inse att man själv spelat samma sexuella spel hundra gånger. Blir uppenbart att man kan välja något annat, om man vill.

Känner mig som moraltant, är inte det

Bullis: nej, det håller jag ju med om. Att dikten kan spegla verkligheten istället för att diktera en verklighet. Och att man inte kan kräva att sexualitet följer hjärnan, det är det inte snack om.

Men samtidigt tänker jag att det vore skönt om någon av karaktärerna tände på något annat än underordning. Kanske för att snacket innan har lovat en helt ny serie. Hade kanske för höga krav.

Har nu gjort juni månads definitiva:
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/7lYtqF0bmRgFHiYjKbVvgY

Sjukt bra, mycket mer för exempelvis Bullis och Benny som hatar allt bredbent med slips kring hövvet!

Mörn: Jag undrar om tjejer som tänder på överordning, eller bara okomplicerat rakt på sak-sex helt enkelt, ses som ”gammalt” i tv-industrin? Det gjorde ju Sex and the City-karaktärerna, och det var ju 1998 gudbevars.

Eller har könsrollerna i sexet helt enkelt förändrats eller snarare förstärkts sedan Sex and the City? Att det är kvinnans underordning och männens överordning som gäller nu för tiden, men inte då?

I såna fall är vi inne i en backlash som blir svår att ta sig ur, eftersom så mycket av könsmaktsordningen kokar ner i heterosex.

Det kan även vara så att okomplicerat sex sågs som det enda möjliga att skildra 1998, att det alltid har varit som i Girls men att det skildras först nu.

Jag vet inte, och jag vill inte analysera, hur nätporren spelar roll för utvecklingen. Det är en diskussion där man trampar fel hur man än sätter ner fötterna.

Matti: Bredbent och slips kring huvet och i övrigt naket går bra!!!!! Med kängor till givetvis.

tänder bara för gråtrunken. då vill man se allt.

Public note to self: Mattias Alkberg är poet, således omöjlig att använda till enklare språkvetenskaplig studie.

Känslodynamiken mellan karaktärerna är inte alls trovärdig.

Känslodynamiken är spot on, skulle jag vilja säga.

Stalle: Word. Älskar att det blir som ett kalejdoskopfyrverkeri med det plötsliga ljuset och tårar i ögera?

Ta bort frågetecknet.

Svt1: Weird Al Yankovich tänkte jag skriva, men det går inte beskriva.

Trummor som leadinstrument går ju fetbort.

Nemas problemas! Tänkte bara att det fanns nån girlsanalys för mig att sluka kanske. Kan inte minnas att jag varit så här besatt sen West Wing, men nu är det dubbla känslor så det är tjorvigare.

Undrar förresten varför alla verkar så smutsiga i Girls. Jag hoppas verkligen att de tvättar sig ibland.

Är inte det ett gammalt internskämt här förresten, att tvätta sig?

Meh! Prempa då!

http://open.spotify.com/user/chops/playlist/7lYtqF0bmRgFHiYjKbVvgY

De här Black Wine, håll med att de påminner om Mission of Burma! På ett bra sätt tycker jag. Och de spelar jeansjackepostpunk.

http://blackwine.bandcamp.com/

Har haft P3 på hela morgonen. Hur det låter, allt. Helt idiotiskt: musik såväl som retorik.

H: tack för tipset om artikeln. Trodde jag hade läst den, men det var en annan, i en annan tidning. Men jag minns inte vilken. Har sämre koll än vad jag egentligen vill erkänna på Riot Grrl-inflytandet i modern tid. Om du tycker det är fattigt med det Jenny Damberg säger det bestå av (och jag tänker spontant att det är fattigt, jag med) så får du gärna upplysa mig. Har förstås en hel del tankar kring det, men vill gärna höra någon annans.

Jag är mer intresserad av det konstnärliga än av det politiska. Inte av någon annan anledning än att jag har rätt bra koll på det sistnämnda, men aldrig får nog av det förstnämnda.

Som om man kunde skilja konst från politik när det kommer till Riot Grrl. Påminner mycket om anarkopunken på det sättet. Och jag älskar’t mer eller mindre gränslöst.

Skulle just skriva att jag inte kan skilja på konst och politik (vilket inte är samma sak som ”politisk konst”), men sen skrev du samma sak, Matti. Jag kan återkomma om riot grrrl. Har tänkt säga nåt om jeansjackepunk också, och jag har en fragmentarisk essä om Girls i huvudet som nog aldrig kommer att skrivas ner. När det blir för mycket blir det inget alls istället. Men jag återkommer om riot grrrl, det var ju jag som kastade den handsken, så då får jag ta ansvar.

Men nu sitter jag på jobbet, och det gör Bäddat för trubbel också, kolla vilka genier va (musikvideo, ni vill klicka):
http://youtu.be/UD1D5kdhcGc

Bullis: jag tänker mig att underordning har varit ett centralt tema inom tv länge, och inte något nytt. Ett centralt tema i Sex and the City är ju att som kvinna är man i slutändan alltid beroende av en man för att bli lycklig, oavsett hur framgångsrik du är. Typ Mr. Big som ständigt klappar Carrie på huvudet, som den blandning av älskare och pappafigur som amerikaner verkar vara så förtjusta i.

I Girls känns det som att de sexet krockar mot karaktärernas övriga värderingar, vilket på sätt och vis gör det mer intressant. Det kan ju vara ett tecken på en backlash, som du säger, eller på en utveckling där sexualiteten har halkat efter. Men de här karaktärerna känns ju som att de har ett fullständigt liv i sig själva, inte som att de går omkring och väntar på att bli fulländade genom killar.

När man börjar tänka på SATC så blir ju Girls definitivt bättre. Det är ju bara att jämför respektive töntar i serierna: där hon överklasstjejen i SATC bara vill gifta sig och ha barn så är Girls-tönten bara bekymrad över att bli av med oskulden. Så skönt att det inte finns någon ”jag måste hitta den rätte”-skit i serien.

ni tillhör numera målgruppen för P4.

Men Annika Lantz är ju lite av geni, tycker jag.

Äsch, då missar du nakenbilderna jag ska lägga upp imorrn.

KSMB var fel skiva i.
Steve Winwood. Nästan samma ju.
http://www.youtube.com/watch?v=oqlauwX_ums
Give meee a hiiigher looove, whouhou, give meee a hiiigher looove, aughaugh.

Bullis: känns inte som att jag ska skriva något om SATC om det är en favorit…

Det intressantaste med diskussionen om Girls tycker jag ändå är skillnaden mellan att beskriva en verklighet kontra att skapa en verklighet genom fiktion. Känns som att dagens kulturdebatt har varit väldigt lidande av att man inte redovisar vilket krav man har på konst. Frågan är dels: ska man avkräva författare (och andra kulturskapare) ett politiskt, moraliskt ansvar? Och, i så fall, hur gör man det? Räcker det med att skildra verkligheten eller måste fiktiva karaktärer agera i enlighet med den ideologi man förespråkar?

Har tänkt på det här mycket sedan jag läst Knausgård. Han har ju fått mkt kritik för att vara sexist. Vilket han (som fiktiv karaktär) också är i flera bemärkelser.
Men ett centralt tema för sviten är ju att beskriva konstruktionen av manlighet: hur hans pappas avsky för svaghet, hur han retades för att vara femi i skolan ledde till att blev hård och rädd för sina feminina drag. Jag tänker mig det mer som avskräckande litteratur, som en psykologisk studie, än som ett manifest. På samma sätt som att Flugornas herre inte förespråkar att döda gris och paja glasögon.

Äh, jag vet inte vad jag skulle säga om riot grrrl, vilken miss att avisera att jag skulle återkomma, som att jag skulle komma tillbaka med något vettigt. Bara att jag inte kunde skriva just då, men skrev ändå.

Problemet är att artikelförfattaren saknar diy-perspektivet, hon vet inte vad riot grrrl har inneburit för människor som sysslar med diy, och då drar hon istället till med några tjejer som tar plats. Riot grrrl var diy ut i fingerspetsarna, det var feministisk hardcore. Det innebär en hel generation punks (män och kvinnor) som har vuxit upp med feminism som en självklar del av punkscenen. Det vore inte möjligt för ett band att ha en ”no girls allowed”-skylt på replokalsdörren, som Minor Threat hade. Jag skulle börja leta där, och i förlängningen en generation konstnärer inom alla områden som har fått sin kreativa gnista tänd av riot grrrl.

Den mest intressanta karaktären i Girls är Shoshanna, tycker jag. Hon är den som är mest tydligt engagerad i att konstruera sig själv som kvinna, som kvinnlig stereotyp, i rädslan för att inte vara kvinna på ”rätt sätt”, därför blir hon paradoxalt nog mindre stereotyp än de andra karaktärerna, som fortfarande känns rätt mycket som pappdockor, upplever jag. Förlåt att jag bluddrar så mycket. Jag tycker att alla de här parallella diskussionerna är så intressanta, men att skriva något vettigt tar tid om man är så omständlig i huvudet som jag är.

Mörn: Jag vet inte om jag tycker att Girls skapar en verklighet eller beskriver en verklighet. Det viktiga för mig är att Girls får mig att reflektera över min egen verklighet. Min könsroll, mitt sammanhang, mina sexuella erfarenheter. Det är därför jag tänker på Girls dag och natt, i själva verket tänker jag på mig själv dag och natt.

Jag gillar Mörn och Bullis samtal. Jag vet inte ens vad Girls är, men ni säger bra grejer. Även om jag fortfarande inte riktigt förstår vad det har med Can att göra.

Men om jag ska säga nåt i det hela, så är det väl i så fall att jag inte är så postmodern att jag tycker att allt är perspektiv hela tiden. Jag har haft gurgel med Conny och Petter om det här förut. Jag tycker att verkligheten är verkligheten, vilken man har olika perspektiv på. Man kan ha olika perspektiv på annat än verkligheten också. Min ståndpunkt är dock att verkligheten är fast, den är inte föränderlig med perspektiven. Bara perspektiven och de som håller dem.

Hej hopp, gummisnopp.

Ja, alltså, hmmm, när ni börjar prata postmodernism och DIY blir jag superintresserad. Ska tänka på det ett tag nu. Har även en annan tanke, efter P3-debaclet i förmiddags: att ju mer man accepterar verkligheten som den är, desto svårare blir det att göra något som går stick i stäv med den. Eller snarare, som har ett egenvärde FAST man inte spelar på samma villkor. Svårt att förklara så här snabbt, men såväl DIY som det här med att definiera verkligheten dyker upp i huvet på mig.

LOL på ”Det är därför jag tänker på Girls dag och natt, i själva verket tänker jag på mig själv dag och natt.”

Ett komma i stället för ett ”men” där gjorde hela skillnaden. Stilistiskt överlägset formulerat. Det gör även att upprepningen får en språklig poäng, snarare än att vara en upprepning.

Bullis 1: Jag uppfattade fotnoten som ett lite klumpfotat försök att påpeka aktualitet. Men jag håller med. Och jag vill jättejättejättegärna läsa en BRA artikel om riot grrrl i Sverige, det är därför det känns frustrerande att det publiceras en dålig. Det behövs en bok om svensk diy-punk cirka 1992-2002. Jag hoppas att det inte kommer att vara en idiot som skriver den.

Benny: Vill inte hamna i det gurglet just nu, vill du ha ett kristet litet centrum i mitten av alltihop så var så god. Du pratar om metafysik, jag pratade om konst. Ingen gillar retoriska frågor, men visst kan vi ändå vara överens om att den där verkligheten åtminstone inte kan presenteras så att säga oförmedlat?

Bullis 2: Jag var slarvig + du har rätt och jag har fel + ja, det är olika sidor av samma mynt. Jag upplever det som att Shoshanna mycket tydligare än de andra arbetar med att konstruera sig själv som Kvinna. En jättebra scen var den där hon försöker övertyga de andra att ”We’re the ladies”. För de andra vill vara fria kvinnor i ett postpatriarkat, och får helt andra typer av problem med att förhålla sig till hela den där över-/underordningsgrejen som du och Mörn har diskuterat. Det ska bli jätteintressant att se hur Shoshanna utvecklas och fördjupas. Jag hoppas att serien gör något bra av det, för jag är mindre intresserad i sig av huruvida hon lyckas få ligga eller inte.

Matti: ”som har ett egenvärde FAST man inte spelar på samma villkor”. Utveckla gärna, jag kanske förstår vad du menar och håller i så fall med.

Mörn, jag är medveten om att jag skruvade upp det hela till något annat än det du skrev, delvis av slapphet för att inte gå bort mig alldeles. Förlåt. I bakhuvudet skallrade det här citatet ur DN:s intervju med Lena Dunham: ”?Jag ser Judds filmer som, tja, skildringar av hur killar är utan att han själv tar ställning.” För att jag stör mig på det, för att det är så oproblematiserande. Jag har inte sett filmerna det syftar på, utan just anspråken att skildra ”hur det är utan att ta ställning”. För mig framstår det som politisk extremism.

”som har ett egenvärde FAST man inte spelar på samma villkor”

Jag menar, lite hafsigt igen, att om man håller på med populärkultur så är man mer eller mindre fast i konventioner och förväntningar. Det gäller mig såväl som Darkthrone såväl som, jag vet inte, Odd Future, även om konventionerna och förväntningarna ser annorlunda ut beroende på vilken ”verklighet” man verkar i.
I mitt fall så är en av konventionerna, en av parametrarna för att kunna fortsätta göra skivor faktiskt, P3. Men om jag aldrig lyssnar på P3 så vet jag antagligen inte vad som gäller för att kunna accepteras av denna maktfaktor (och i förlängningen – särskilt som det är nuförtiden – smakpolisen [en grej jag skulle kunna utveckla ytterligare, men det är lite ytterligare en diskussion]), med mer än vad folk säger till mig: gör inte låten du hoppas få spelad i radio längre än fyra minuter, om du inte är Håkan Hellström eller Kent (och det är ju nästan ingen). Och redan där tycker jag att jag kompromissar ihjäl mig om jag följer det rådet.
Om Darkthrone plötsligt gjorde en skiva som Anarkist skulle de antagligen förlora merparten av sina lyssnare. Om Odd Future gjorde en skiva som Darkthrone skulle samma sak hända där.

Om man trots detta gör som man vill snarare än man borde och ändå behåller någon slags universell verkshöjd (finns det något som är objektivt bra? Objektivt dåligt? Ytterligare en diskussion) på det man gör OCH når ut till fler än farmor och tio till så är man ju bäst. Och det vill man ju vara.

Jag menar alltså att en del av egenvärdet i det man gör när man håller på med populärkultur är att det tilltalar någon annan. Mer än vad gäller finkulturen. Alltså att mottagandet av andra än experter faktiskt ingår i kvaliteten. Till skillnad från mycket (exempelvis) poesi teater och konst (kanske mer de gränsöverskridande yttringarna; performance art, videokonst etc, snarare än den på sätt och vis enklare mätbara: bildkonsten, prosan etc). Det låter kanske krasst och kompromissande men jag tror inte det är det.

När det kommer till DIY-kulturen så är det samma sak, jämförbar med allmogekonsten. Nästan mer till och med, det handlar om interaktion (politik) med mottagaren. Att denne/denna uppfattar och uppskattar avsändarens intention/ambition. Detta är självklart överordnat det tekniska framförandet och så vidare.
Riot Grrrl som musikalisk genre är antagligen märkvärdigare än HCn på så vis, då den inte är lika formaliserad. Kanske hann den aldrig bli det? Kanske dog den/gick helt under jorden innan?

Hursomhelst, jag vill gärna tillhöra de som står utanför och ändå accepteras av så många som möjligt. Fast det vill väl alla. Och jag gillar verkligen inte att lyssna på radio, eller jag gillar radio, men jag gillar inte hur P3 inte vet vilket ben kanalen ska stå på och ramlar på arsulhålan hela tiden.

H: Det skulle stå H: . Läste slarvigt nu igen. Inte vill jag ha nåt kristet centrum. Jag menar att världen är som den är, utan att människor tycker och klämmer och känner på den. Utan obduktioner, dikter och statstik skulle världen ändå ha samma innehåll. Det behövs ingen grammatik för dess existens, världen behöver inte formuleras eller förklaras för att existera. Och existens är som jag ser det både fullständig och sann. Man han ska bli riktigt jävla goa-trance om det.

”Det behövs en bok om svensk diy-punk cirka 1992-2002. ”

Ja, om man inte gör den så där
1. Som en jävla katalog över vilka skivor som kom och vilka som spelade på dem. Såna finns det för många av från alla tider.

2. Slappt exkluderande. Det vill säga att författarens definition av vad som är ”punk” styr innehållet och därigenom resonemanget.

Tycker nämligen det korsbefruktades på ett helt enormt sätt även i Sverige (för att det gick, för att det är litet) under den här tiden, och att det handlade om mycket mer än om hur fort och argt man spelade, eller om hruvida man åt kött eller inte. Tänker på band som Candysuck, Nooners, Cobolt, Stickboy, Fireside, Blissful, Nymphet Noodlers, Puffin, Blithe, Sindy Kills Me, Loosegoats, Starmarket, A Shrine, Bob Hund, Teddybears etc etc: band som definitivt inte spelade traditionell punk/HC, men som hade mer gemensamt med, säg, Refused, än This Perfect Day i alla fall. Just ja, BQ hör definitivt dit med.

H! Det är du som har rätt om Shoshanna och jag som har fel! För jag blandade nämligen ihop henne med hippietjejen som sitter barnvakt. Är inte så bra på namnen ännu och tänkte väl att Shoshanna var ett hippienamn.

Vad gäller den riktiga Shoshanna, som du skriver om, har jag mest sett henne som en osäkrare lillasyster till Charlotte i SATC (det är ju även hon som har en SATC-plansch på väggen i sin lägenhet). Nu när du skriver så här om henne måste jag börja tänka på henne i andra termer.

Otvivelaktigt är hon gjord som den mesta karikatyren av alla karaktärerna. Fast ändå inte. Hon är en late virgin som mest av allt vill knulla. Det har bara inte blivit så för henne. Där spårar jag lite av den radikalism du ser. Hon verkar även säkrast av allihop, som om hon är den som mest lever sitt eget liv. Att det pågår i rosa fluff-fluff är trots allt hennes eget val.

Så du är smart du.

Bra och förbannat sann.
”De fattiga barnen halkar efter, får känslomässiga bekymmer.

Fick jag det?

Ja.”

Starkt.

Så här skriver Socialstyrelsen själva i en kartläggning om hur kommunerna tolkar ”skälig levnadsnivå”:
”Barnperspektivet bör genomsyra styrdokumenten i större utsträckning än
vad det gör i dag. Även om det är omnämnt i de allra flesta kommuners
styrdokument är det endast i en fjärdedel av styrdokumenten som barnperspektivet beskrivs utförligt.”
…
”Barnperspektivet kan inte sägas genomsyra handläggningen av ekonomiskt bistånd i det allra flesta kommuner.”
Vidare konstateras att socialförvaltningarna har gjort Konsumentverkets riksnorm till, inte bara vägledande, utan helt styrande för vilket bidrag som skall betalas ut. Alla individuella behov hänvisas till normen. Så har det varit under lång tid. Så här skriver Socialstyrelsen i rapporten:
”Sammantaget motsvarar riksnormen enligt Socialstyrelsens syn därmed
inte vad som är att betrakta som en skälig levnadsnivå. Det är vidare ur ett
brukarperspektiv oroväckande eftersom försörjningsstödet och särskilt
riksnormens behovsposter är den form av ekonomiskt bistånd som i stort
sett alla enskilda mottagare erhåller och är beroende av.
Det är således inte korrekt, som anges i vissa kommuners styrdokument,
att riksnormen i sig anger en skälig levnadsnivå för de behovsposter som
ingår i den. Om det i ett enskilt fall finns särskilda skäl kan samtidigt försörjningsstöd beräknas till en högre eller lägre nivå av riksnormen. ”
Skulle man ha vetat när det var aktuellt… Men vaffan, ett, tu sitter man där igen.
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18574/2012-1-24.pdf

Meh. Louis.

Men det har att göra med det där som matti pratar om, att vilja stå utanför och bortanför medvetenheten om P3 för att kunna göra något annorlunda, om vi nu pratar musik.

http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/granne-med-ondskan

Mer om fattigdomen.

Skrev längre men tog bort det. Orkar inte vara offer.

Conny och Matti: Det är fullt möjligt att ha levt ett liv i utanförskap och ändå uppskatta en serie som SATC. Det ska ni ha jädrigt klart för er. Jag känner mig på ett personligt plan besudlad av att tvingas påpeka det och inser att jag kan ta mina politiska och kulturella värden och gå och diskutera nån annanstans.

Bullis: Hahaa, vad kul att du skrev om hippietjejen och jag ändå tyckte att du hade en djupare analys av Shoshanna än jag hade (kan erkänna att jag googlade upp vad hon hette för att jag inte visste vad jag skulle kalla henne annars). För jag tycker inte att det är så enkelt som att hon är en osäker och rosa tönt och de andra är coola frigjorda brudar. Att hon lever kvar i rosa fluff ger henne andra möjligheter till självständighet (riot grrrl, nördkultur), medan de andra behöver upprätta mer självförnekande och självförnedrande former av självbedrägeri. Men allt det här är skiss. Ska som sagt bli spännande att se hur serien utvecklas.

Matti: Det där med boken, det löser sig av att det inte ska vara en idiot som skriver den. Inget slappt exkluderande, men medvetna val om vad som hör till boken och inte. De band du nämner vidgar det hela till indiekultur (jag pratar inte om musikstil här), men för all del, det är också viktigt. Det viktiga för mig är att historien skrivs om scenen och subkulturen. Inte Cardigans och det svenska musikundret och tänk att Harri Mänty var med i Kent.

Tack Benny! Kanske klistrar in det senare.
H: Inte hela indiekulturen! En del av den som hade mer med DIY-rörelsen (en sorts DIY-rörelse i alla fall) än Skånegatan att göra, bara. Tyckte inte du var otydlig i din önskan om boken, gick bara igång på vad den borde och inte borde innehålla. Blev peppad av diin kommentar.

En bok som beskriver historien som den ser ut, inte mäter den i kommersiell eller kreddig framgång, det är den jag vill läsa. Menar Sverige är så litet, de här scenerna interagerade med varandra, det var så. Skulle den handla om endast Riot Grrrl i Sverige, eller HC så blir den exkluderande FÖR ATT det är ett litet land med ett begränsat antal aktörer, ’s all I’m sayin’.

Idag har jag lyssnat på Jäders och prkchps 100-listor sen jag klev upp. Fastnade något enormt för en låt, sedan också hela skivan. Red Harvest – Newrage World Music.

Kan någon säga nåt mer om det här bandet eller den här skivan? Den var rätt i krysset. Är den töntig bland metalfolk? Jag tänker att den är det.

Meh! Bullis, jag pratar bara om mitt personliga förhållande till SatC. Din och mörns analyser om serien tycker jag är jätteintrrssanta att läsa. Har heller ingenting emot att du gillar serien. Men vill du bli förbannad på mig för att jag inte går i taket av att se SatC så varsågod. För mig är det tragiskt att en så pass halvdan och amerikanskt konservativ serie var det enda feministiska hoppet bland TV-serier när det begav sig.

Eller, förtydligar: en tredjedel går till förlaget, resten får man i fickan och kan köpa julklappar för. Det är sällan mycket, men det är typ det enda man har.

Jag blir inte förbannad för att ni inte går i taket av SATC. Jag blev förbannad på det jag upplevde som exkluderande von oben-formuleringar om vem som gillar SATC och vem som inte gör det och vilka omständigheter man i sådana fall kommer ur. Men om det inte var så ni menade, ok.

Matti: Jag fattar det. Det var onödigt vevat mot dig. Men jag tyckte du gav Conny bifall. Och det är ju Conny i det här fallet, hans inlägg om besudling som jag gick i clinch med.

Det som komplicerar den här gästboken är att den inte bara diskuterar själva ämnena utan även debatterar själva debatterna. Godkänner och ibland underkänner dem.

Man får vara ganska modig om man kommer med andra perspektiv och andra erfarenheter än de gängse och ändå tar sig ton. Det är lätt att känna sig helt nersablad, inte minst för att man går in här utan några masker eller offentliga skyddsmekanismer.

Kanske något att tänka på för alla inblandade.

Här då. Ett skolarbete som utmynnade i ett C-60 (inte samma uppgift som Matti sabbade tidigare i veckan). Blev en rätt go blandning.

http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/3QmZOUWA9kLVoAEbgoaK2b

Den som knäcker koden får i vanlig ordning öl. Eftersom jag är skyldig shredd 1200 öl för dylika musikrebusar, tänker jag däremot inte säga hur många öl det rör sig om.

En halv öl, det är en jävligt enkel röd tråd. Den som kan förklara det någorlunda språkvetenskapligt får en hel.

Men stalle!

Ja, grät i natt när jag läste, samma med Kristian Lundbergs text i Sydsvenskan. Tänker att det mer än något annat definierar mig. Alltså, min självbild pratar jag om nu.

Vad jag skrev i morse, som jag plockade bort pga olust.

Jag, i likhet med Kristian Lundberg, må vara privilegierad i så mån att jag har språk och plattform att uttrycka mig på, men exakt de exemplen han använder sig av: busskort eller gympaskor, recept eller födelsedagstårta är verklighet för mig, bokstavligen. Därför blir jag så oändligt och personligt förnärmad när jag läser om semesterparadis och liknande. Det är absolut inget jag koketterar med, tvärtom ligger här en stor, stor skam av att vara otillräcklig. Som jag ibland använder mina privilegier till att uttrycka, jag har åtminstone det, ett utrymme. Men jag vågar aldrig ge mig in i den verkliga debatten, den på kultursidorna, på debattsidorna, för jag skulle inte palla att bli ifrågasatt i de här frågorna. Skammen är för stor. Mitt liv har inte plats för den sortens hat, jag har inte tid att bemöta det, jag måste leta rätt på extrapriskupongerna och panten, lite. Jag är 43 år och har egentligen aldrig haft det annorlunda. Det är som det är.
Usch, jag skakar lite när jag skriver det här.

Snälla, raljera inte kring det här är ni snälla, jag kan bli tvungen att sägs upp bekantskapen med er då, och jag behöver alla vänner jag kan få. Och ni med, antar jag.

Benny: jag tror att tråden är att du är kär så du sprängs. Hoppas det är besvarat.

Fan. Inte ens nära? Skit samma, Älskar Paul Simon-låten, den hade jag aldrig hört annars.

Annars kan temat kanske vara: Meta. Att det är sånger som är så att säga medvetna om sig själva.

Växte upp i en miljö där den första självklarheten var att alla människor är lika mycket värda. Rik som fattig, man som kvinna, svart som vit. Det fanns ingen homofobi, ingen rasism, och jämställdhet var en självklarhet. Viktigast tror jag nog ändå det var att det inte fanns något förakt för fattigdom (mina föräldrar kom från fattiga familjer), och heller ingen storögd beundran inför människor med makt, pengar eller framgång. Man bedömdes mest utifrån om man var reko eller ej. Är du schysst mot mig är jag schysst mot dig. Rik som fattig är samma skit. Värdena låg inte där. Pengar ville man jobba sig till för att försäkra sig från att slippa bli fattig igen, bara det. Inget självändamål, eller tävlan med andra med statusgrejer.

Väldigt mycket av 70-talet var ju så! Så jag kan inte relatera till 100 par skor, att det skulle betyda något om vem man är på en skala.

Och jag tror det är därför jag inte fattar storheten med SatC. Men jag skulle tycka det var kul om du, Bullis, berättade mer om vad du tycker är grymt med SatC. På vilket sätt du kan relatera till karaktärerna.

Kristian Lundberg är bäst. Ingen protest. Kände precis samma sak då jag läste Yarden. Så satans bra. Ska precis börja på hans senaste. Och allt ska vara kärlek.

Känner mig också jävligt avis på folk som växt upp i en sån miljö som den Conny beskriver.

Växte själv upp i en liknande miljö. Fast tvärtom.

skitsvårt ju!

matti: Jag med. Det var som att små brottstycken ur mitt ångestarkiv från då och även nu kom i meningsform då hon ställer frågor om det ska vara på det eller det viset eller när hon bara säger att det är så det är. Blev som helt blank på något vis. Just det med att cykeln går sönder samtidigt som man inte har råd att ta bussen till nåt viktigt. Bara det extremt lilla som raserar en dag eller en hel självbild. Det där tärande som till slut inte förvånar längre utan bara läggs på hög. Och det blir själviskt och gnälligt och man hatar sig själv för det och börjar typ hata hur man ser ut för att hatet inuti är för vidrigt att ens tänka på. Då pantar man panten man har och köper en påse chips och kollar på nånting på datorn för att man lärt sig att chips är tröst och tv-serier tar upp hjärnaktivitet.

ledtråd, pleeeaassee

matti: Ja. Hej gästboken vad allvarligt det blev.

Skrädd: Det har inte med innehållet i texterna att göra, alls. Det är en formsak.

Och då alltså brottstycken av texterna.

Bullis: Jag är lite arg på dig nu. Inte jätte, men litegrann.

http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/arga-snickaren-bygger-at-hemlosa

Åsikter?

Jag förstår mig inte på Saint Etienne.

Samtidigt hör jag ju kritikerna: Vad gör DU då? Och svarar med en lika standardmässig motfråga: Vad gör de folkvalda då? Svårt, principiellt svårt, alltså.

Och såhär vill jag ha min synth:

http://soundcloud.com/avant/war-somme-maggio

Någon mer som kommer till Spegeln, Gävle i kväll?
Jag kör bil hem, så jag kommer att vara helt asocial.

Jag dör, vilken sjukt mäktig cover!!!!

http://www.youtube.com/watch?v=bywocPVpTi8

http://soundcloud.com/hayvanlaralemi

Grymt band det där!

kilo: Betalar man med sin värdighet om man är med i teve?

Benny: svarar på frågan till kilo: ja, det är mycket möjligt.

Conny jag är inte arg på dig mer. Du är ju inte min motståndare. Återkommer kanske om SATC när jag har mer ord. Kram

Folk är så historielösa när det kommer till den sortens musik. ”Lyssna om du gillar Håkan Hellström och Vapnet” skriver de i sin ljumma recension på Kulturbloggens sida. Men det är ju fel! Absolut inget fel på Håkan eller Martinarna, men tänk Paddington DC, Fint tillsammans, Jonathan Richman, Pastels, första Pavement i stället. Ni fattar ju att det nåt annat, va?

Det är senaste skivan jag pratar om, den som kom i januari. Har nyss upptäckt den. Kan vara årets svenska album så här långt, i alla fall gjort av folk som jag inte känner eller som inte spelar i mina egna band…

Här är den: http://open.spotify.com/album/4zEV9ugEfWiSA3YHpFqKtX

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!!!!

Mitt favoritband just nu är Räjäyttäjät från Finland. De har släppt tre kassetter och en sjua som jag fick hem i förra veckan, blir lycklig som ett barn. Jag kräver varken mer eller mindre av musik än att folk kan göra det sitt eget, eller vad man ska säga.

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=yR1_QDWgDoc

Verkar asbra live också:
http://www.youtube.com/watch?v=4oAyYLMnvh0

Ujujujujuj nejnejnejnej. Ujujuj.

Det är MABD:s fel att krogshow är så roligt.

Benny: Googlar jag langustik så får jag mest upp en massa porr, är det en tillräckligt språkvetenskaplig term? Annars kommer jag nog inget närmare än Mattis teori om självsyftande.

SATC, menar ni gymkedjan så stavar ni fel.

Jag har sett båda långfilmerna, de var som sagt inte särskilt bra. Serien däremot har jag följt oslaviskt, men följt. Utom sista säsongen som jag sträcksåg på dvd.

Det enda som irriterar mig med SATC är egentligen att den tycktes försöka göda konsumtionshetsen och statushetsen. Läste några av krönikorna som föregick serien: http://observer.com/author/candace-bushnell/ och vad jag kan se duggar inte varumärkena så tätt däri, det är nog snarare varumärkesplacering som gjorde att Carrie kunde bära kreationer för hundratuseltals kronor per avsnitt.

Man ska väl inte glömma att det rörde sig om underhållning i halvtimmesformat, och för det så tyckte jag att de hann behandla många livsfrågor på ett bra sätt. Att deras liv sen på de flesta sätt är så långt från mitt att det närmast blir sci-fi gör liksom inte så mycket. Statusprylarnas symboliska värden förklarades ju hela tiden.

End of memory.

Hjon: hahaha. Roligaste om du menade-vitsuen på länge.

Vad lågt, Benny, lova en halv öl och sen bjuda på tåbira.

Hela långhelgen på landet låg jag ner i halsfluss, nu en vecka senare njuter jag av en vanlig snorförkylning. Frun och barnen är hos vänner och grillar mat och leker och har det mysigt, men jag ville inte sitta ute och må dåligt eller smitta nån så jag stannade hemma. Astråkigt. Har sett tre avsnitt till på andra Treme-säsongen och det är jävligt bra, men det är inte mysigt. Pappaledigheten snart slut och jag har varit trött och grinig nästan hela. Värdelöshetskänslorna är på ingång.

Note to self: Woe is me. (Engelska, coolt.) Åtta timmars sömn per natt är nödvändigt om man vill vara frisk och på gott humör.

Alla ljuger. Men inte om allt.

Asså som lekledarn skäms nu. Å som han ljuger å prempar å håller i.

Magnus+Stålet (+Masshysteri) var riktigt riktigt bra ikväll. Taco kitos.

Vatt i Finland. Gråter krokodiltårar över att jag missade Sturesson. Prempar i kapp, läser i kapp. Håller med Conny’s knivskarpe son.

Kboi ljuger. Om Elvis.

Och från 2011:

http://bit.ly/KeZWG5

Tror jämförelsen med Morrissey är prick rätt. Där är man ju medveten om allt slagget och alla dumma jävla grejer han sagt och gjort. Och så hör man, säg, A Swallow On My Neck eller Suffer Little Children och dör åt hur radikalt insiktsfull han är. i mig, i mitt inre. Men inte förstår någon annan det. Definitivt ingen som inte älskar honom.

Privata aktörer ska ge fullkomligt faan i allt som ska vara tillgängligt och lika för alla. Alltså allt, förslagsvis. Faråthelvitte.

jo men lättare hitta igen om man prempar. mina listor ska ni dock prempa på för mitt egos skull.

man ska prempa på listorna för att den som ägnat 50 timmar åt att göra dem blir uppmuntrad om han/hon ser att någon jävel lyssnar!

Det är nåt vaj med spotify f.n. Jag har fått massa (nåja) mail där det står att folk prempar på mitt juni C-60, men i programmet har jag fortfarande 0 prenumeranter.

Har fått fått fel-meddelandet ”failed to connect to spotify social” flera gånger senaste veckan. Vad bra, har jag tänkt. Men finns det något samband med detta och att jag inte ser vilka som prenumererar månne?

Känns lite krystat att lägga en arbetsvecka på en spellista. Sluta med det Conny, för guttskull.

Ja, Bergen vilken stad. Men Norge överlag är ju så jävla mäktigt.

WWZ, it begins!!!

http://www.dn.se/nyheter/varlden/naken-man-at-pa-en-annan-mans-ansikte–skots

ösig dag härå, närå.

surt med P3.

Den här sidan har gått från att vara gästbok till att vara något slags Spotify-sekt.

hjort: Ja, fan du har rätt. Usch.

Extremt blandade känslor inför nya Joey Ramone-skivan. Rättare sagt: den är helt olyssningsbar, och då menar jag verkligen att den är helt olyssningsbar. Men han sjunger som en gud, jag känner mig trygg och omhändertagen när jag hör hans röst igen. Jag tycker att det är lite jobbigt att den här skivan finns faktiskt.

Eller två för mig ohyggligt viktiga principer förresten. Gissa vilka, såhär en vanlig tissda.

Två finns på tre spår vardera och Davy får inte vara med alls. Så e’re.

Jag var precis på gång att göra samma utvikning, men hann inte. Typiskt.

Nå, kinkslåten är, liksom alla tidiga Kinks, helt underbar och finns med på min äldsta vinyl som jag snodde av mina storebröder i tonåren. Hela skivan (Well respected Kinks 1964-65) är helt underbart tjock, tung och gedigen i både utförande och innehåll.
Vicka grejjer.

Trevlig, bra C-60 förresten.

Vad tycker folk om Sator egentligen?

Jag gillade Sator när jag var liten. Sen blev jag stor och då gick gillandet över i förakt.

bukar spela stock rocker nuts ibland här hemma, och we’re right you´re wrong älskade jag som 13-åring.

De är löjligt trevliga, pojkarna i Sator. Nöjer mig med det konstaterandet, samt att ”Slammer” tillsammans med Union Carbide utgjorde allt hopp för svensk musik när det begav sig.

ÅH! den hade jag glömt. Guud! Ro hit med ett flak!
http://open.spotify.com/track/6SMl6vIDh4DZMYeubMmGFQ

tom scharpling körde en rolig rant om ccr vs. the band igår.

https://twitter.com/#!/scharpling

Såg Girls nu. VANSINNIGT JÄVLA BRA. Jag tänker åka till Brooklyn och dansa hela natten som en galning. Hejdå, vi ses.

Vår värld=Norrland. Och som sågning betraktad är den ju närmast perfekt. Formmässigt.

Ja, då har vi ju hens egen ”Stockholm”, t.ex. Har den på repeat här nu, där jag går mellan datorn och balkongrökningen allt medan det ljusnar på himlen. Den är numera den mest spelade av de 10 000 låtarna jag har i mitt itunes-bibliotek. (Hen har gjort 36 av de 50 mest spelade). Hela den jävla skivan… Sinnessjukt.

Conny: ”Hela den jävla skivan” är svårfångad, slut överallt. Värsta bästsäljern, verkar det som.

Men den finns väl på Södermalm, antar jag.
Ser också att Stig Vig får en hyllningskväll på Södra Teatern 20:e Juni.

Kapuscinski var journalist.

H: Ja, det var lite skruv på det utlåtandet.

Jag gnyr av välbehag.

http://pitchfork.com/reviews/tracks/13673-common-species/

skräddarn: Scharpling. HAHAHAHA!!!

http://www.umeahardcorearkiv.se/

Via han1 via nån annan via facebook.

När jag talar om vår värld, alltså vi som bor i Norrland så gör jag det för att jag har ett hum om vad Pos bok innehåller. jag tror det är en sammanställning av hans reportageresor runt om i Norrland; i städet och byar och spökbyar. Tror jag. Teg ger väl ut den, har jag för mig, och det var det jag hörde senast i alla fall. Men det var ett tag sedan.

Avstånden, men ännu mer vintern, ger oss en gemensam erfarenhet som norrlänningar: ensamheten. Sedan att jag ofta pratar om Umeå vs Luleå vs Östersund etc, det är mer en diskussion på ett annat plan, som handlar om vad som skiljer städer åt, rent kulturellt. Som kulturbärande/formande av individer som växer upp/arbetar/befinner sig i kulturella sammanhang. Om vad som gör att somligt blir som det blir.

På tal om ensamhet, det här är den finaste recensionen jag läst på hur länge som helst: http://www.expressen.se/kultur/pappa-kom-hem-1/

Har inget med det här att göra egentligen. Bara en fin, fin text som har ett egenvärde långt bortom det det avhandlar. Och som säkert också är skitbra.

Varje gång jag passerar Dalälven stannar jag och gräver lite i strandkanten. Sakta men säkert skiljer jag norrland från övriga Sverige. Jag skrattar gott inombords när jag tänker på hur ni ska klara er däruppe när älven till slut är bredare än Atlanten.

kukdag, dra åt helvete.

Men var det inte nån studio som bl a Penny Century spelade in i, som var lite samma grej som BD Pop? Och Corazon, vi har inget liknande i Luleå. Som livestad är Luleå fan sämst.
Det finns plats för finska punkband som kommer för en kasse bärs och vindskydd, typ. Och jättebokningar som Christer Sjögren och Veronica Maggio, men allt mellan det får man stirra sig blind efter. Det finns scener, men de är så svindyra/ knepiga att ha grejer på att ingen kommer, alternativt inte pallar boka.
Nu när det går bra för Magnus kommer livescenen i Luleå att urholkas totalt, är jag rädd. Det är alltid upphängt på en eller två eldsjälar. Och jag gläds förstås 200% med Magnus och att det går bra, det är inte det. Men jag vet inte vad som ska hända med stan nu.

jag vaknade.

Ha ha.

Vet inte riktigt. Men det finns ingen motsvarande organisation som går in med pengar. Och BD Pop verkar ju ha lite känsla för vad de ska satsa på. Och hade inte Westside någon grej, för länge sedan, att de kunde anställa sina artister under perioder med hjälp av bidrag? Det låter ju fantastiskt.

Det som är bra med Östersund är väl att Tingshuset har varit en väldigt bra scen för små band. Och nu finns det väl ännu fler ställen att spela på. När jag var yngre var det ju iofs nästan bara punk och hårdrock, men det är inget att gnälla över känner jag i efterhand. Där gäller faktiskt ”ordna något själv”-regeln.

Ha ha, man har varslat om strejk på mitt jobb. Känns som man flyttats tillbaka till 30-talet. Blir spännande att följa utvecklingen framöver.

Magnus: jo, men det är väl akustiskt? Som alltid? De lär ju inte boka Nord & Syd, liksom. Eller har jag fel? Jag har ju gärna fel.

Letar info om en Sun Ra-skiva: Peace On Earth: http://open.spotify.com/album/7wmy9QWIIPtS3yI7egS0q5

Den är väldigt orkestrerad och traddig och helt underbar, men den verkar inte vara en riktig skiva. Om nån kan mycket om honom, kan ni inte meddela mig från vilken tid/vilka skivor låtarna är hämtade? Schyrra?

Tack. Det var det jag ville höra. Det firar vi. Sambatrumma. Visselpipa. Klart.

Rent allmänt: tipsa igång mig på Sun Ra. Kan ta in typ all musik, men börjar gärna någonstans, gärna en period typ ”sent 60-tidigt 70”.

Återkommer, måste natta. Så länge, lyssna på
Watusa. Herre gud vilken låt.

eller vad ska jag återkomma till förresten? jag har verkligen ingen doktorshatt i sun ra. allt jag vet är att allt jag hört är bra, sjukt bra tom, så jag har svårt att välja en period. men space is the place är väl en bra början?

http://open.spotify.com/album/4KsD7TdYrEd1NX0q5GMHNt

både marshall allen och john gilmore är ju sjukt underskattade! hade dom haft egna band hade dom säkert varit mycket mer kända idag.

är man sugen på disco kan man ju slänga på den här:

http://open.spotify.com/album/4KLF9GT7MERHi19ThfZy4t

lyssna på UFO!

gillar man inte gilmore av någon anledning kan man ju fördjupa sig i hur arkestran låter med pharoah sanders istället:

http://www.youtube.com/watch?v=GYjQOUGTy7k

Luddigt område det där i svenska, adverbial som talar om mängd, storlek och frekvens. Som med ’Det borde alla fundera på MER’ kontra ’Det borde alla fundera på OFTARE’ kontra ’Det borde alla fundera på *STÖRRE’. Vissa språk har värsta nassereglerna för mängd, vi har inte det.

Dessutom är det lite virrigt med var adverbet ska ta vägen när det finns en verbpartikel: ’Det borde alla fundera på MER’ kontra ’Det borde alla fundera MER på’. Ska det stå före eller efter partikeln? Vi är rätt fria i vår adverbialplacering. (Conny är en riktig adverbialspoet, han kan sätta dem nästan var som helst i satser. Flink.)

Vet inte vad SAG säger, men jag skulle säga att din fundering Mörn, beror på att kombinationen ’adverb + verb med partikel’ inte är så vanligt i svenska, och att din magkänsla av den anledningen inte ger någon vidare vägledning. Jag själv gillar inte preskriptiv grammatik, i alla fall inte på den när man är på den här super deluxe-nivån. Jag skulle säga ’anything goes’

förstod det. nu känns det bättre, efter hundprompa i skogen och sen egenhändigt snickrad rabarberpaj. lite sprit skulle göra mig till 100% mensch.

Stalle: Supernytt har alla TT-telegram. Superpraktiskt.

Ok, Benny nu fattar jag!

Skoja bara.

Supernytt, det är sådant namn vi kommer att tycka är supergulligt om tjugo år. Som femtitalister känner inför Raket-ost eller Rekord-magasinet.

Jag har som sagt gärna fel om Bistron, Bullis.

Har ni förresten sett att Chad VanGaalens Soft Aeroplane finns på Spotify nu. http://open.spotify.com/album/1kveCGYrWOiKoDulP3jB7P

Lika femstjärnig nu som nånsin

Tänkte på det HJon eller Hjort skrev om att det här håller på att utvecklas till en Spotify-sekt. Det är sant. Men vad ska man göra då? Länka till YouTube, det är ju ännu värre. Om fler hade Wimp kunde vi hänga där med. Att sluta tipsa om och skriva om musik vägrar jag göra. Det är ju meningen med mitt ruttna liv.

Nu tillexempel, håller jag på att göra ett sånt där förfest C-60. Låtar som bara är på pepp, lite. Inför sommaren,

Jag har ett förslag: vi gör en Sommartoppen, som jag gjorde när jag var yngre. Jag har berättat om hur jag gjorde tvåhundra gånger, men jag gör det igen.
Det vill säga, jag hade ett C-90 som jag spelade in låtar på innan jag skulle ut eller när jag kom hem efter att ha varit ute. Enda kriteriet jag hade var att jag inte fick vara helt nykter, och att jag skulle älska låten jag lade till just då: med adrenalinet på topp eller kört helt i botten. Ni vet, utan skämskudde liksom. Sådär på fyllan litegrann. Sen lyssnade jag igenom det i augusti när folk började sina plugg igen eller nåt.

Själva konceptet kan förstås utvecklas, man kan göra den oändligt lång, eller tidsbestämma den. Roligast är nog att göra den lång (fast, man kan kanske begränsa sig lite, att man får lägga upp högst tre låtar per tillfälle eller nåt. Annars är det ju en 1000-lista innan midsommar). Och man får INTE göra den vid andra tillfällen än innan eller efter fest. OK?

Jag ska på herrmiddag ikväll. Kan tänka mig att lägga upp en och annan bit i samband med det, men än så länge är den tom. Jag är inget fyllo, va.

Vet inte om jag gör rätt: är denna lista öppen?
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/7ft2gqogwuAb5N5N906upt

Jag är aldrig full. Fråga vem som helst, fråga Jonas.

Paddan och Hunden!

Så där ja. Nu var varma maten slut också på det 40 minuter försenade 1000-kronors-tåget.

Har de bärs på tåget Conny? Ta en. Lägg till nån låt på listan!

matti: Det var jag som skrev det där om sekten, men när jag skrev det var det mest tänkt som en skämtsam respons till ditt föregående inlägg. Det där om att skita i allt och alla och bara lyssna på musik. Men, det förstås, det ligger något i det, även om jag inte har någon rätt att gnälla, så lite som jag hänger här nuförtiden.

När jag började hänga i BQ-gästisen för hur många år sen det nu kan vara, så kändes det som en plats där lite vad som helst kunde hända, diskussionsmässigt. Nuförtiden är allt bara Spotify-listor och diskussionen ligger långt bortom min egen kompetensnivå; det är ett forum där musiker diskuterar musik, genom att länka till spellistor.

Det behöver inte vara något negativt, och jag tycker inte du eller någon annan behöver försöka stajla om diskussionen, särskilt inte som det var jag som pep. Rimligtvis borde det väl ligga på mig att komma på något bättre, men det gjorde jag ju inte.

Klart det ska diskuteras och delas musik, och så länge ingen annan ser något problem med hur det görs är det bara att fortsätta, och sen får väl vi andra som inte kan bidra hitta andra ställen att hänga på.

länge sen vi pratade mat. i går gjorde jag en rabarberpaj som avnjöts m vaniljglass när ongarna sussat in.

Lika att ongan inte fick. Barn HATAR ju sött.

TVÅ TOMATER SKULLE GÅ ÖVER EN VÄG OCH SÅ HÄNDE EN GREJ OK BENNY

HAHAHAHAA! Jag tar tillbaka det där om att det inte styrs någon diskussion på det här bygget!

Nån ordning får det ju vara.

Har 22 plus frilans nu under sommarn. Annars lever ju jag av en fond från en gammal död gubbe. Plus frilans. Imorgon får jag 2000 för att spela Supernova på repeat för studenter.

Benny du är ett pain in the ass men du är fan roligast i Sverige.

Förresten tjänar denne enkle brevbärare 21500 kr i månaden när han jobbar. Som pappaledig plockar han ut knappt åtta lök inklusive jämställdhetsbonus.

Nu blev ju det ena före stöld och det andra efter. Uschäkta.

hojn: Men det var inte det skämtet, det var ett ännu bättre. Det gör inget. Kan skriva om såsen rakt upp i Mattis telefon istället.

Plockar ni ut 7 pappadagar i veckan då eller? Funderar på att ta ut lite mindre. Typ 4 dagar i veckan och på så sätt skjuta det här med ”jobbet” på framtiden. Kanske har jag ”knäckt” systemet och aldrig mer behöver jobba?! Kommer väl få typ 3000 i månaden iof. Men det kan det ju vara värt.

Snickarn/drängen har en månadslön på 22 långsjalar. Men man är ju rätt bekväm av sig och jobbar på sin höjd 75%. Vintertid är det ju mycket tvserier man måste hinna med, kallt, mörkt och djäfligt. Så då brukar det få räcka med 50%. Så månadsdollarens brukar väl bli typ 12-13 efter skatt. Räcker ju gott o väl för att leva som en greve.

Ketchup, ketchup, ketchup

Gör en rabarberpaj. Direkt från landet. Mmmm

2 dl socker o 2 ägg. Vispas till schmeet.
2 dl mjöl
1,5 tsk bakpulver
2 tsk vaniljpulver
50 gram smält smör

rör ihop och häll upp i en bröad och smord form.

Dekorera med rabarber och brassa på lite mer socker.

in i ugnen 30 min 175 grader celcius

servera med svart kaffe. I kopp. Ett järn vid sidan om.

kanske vaniljglass eller vaniljsås.

se till att ingen lägger rabarber på den.

mmmmm

usch vad osvenska ni är!

Om jag sa va jag tjäna sku ni trilla av stoln. Men jag bjur gärna på ett järn vid tillfälle. Ok. Kboi.

Oj, det slank med ett obetydligt litet faktafel.

Tjänar mellan 1000-100000000000000000000000 kr i månaden. EFTER skatt och itrum justitia, så att säga.

På tal om lipa

http://www.youtube.com/watch?v=kK9Yc0FNfIY&feature=youtube_gdata_player

Herr Boi, det är en av mina bästa skivor det där! jag hade glömt det!

Såg Stiftelsens premiärvideo. Blev oändligt mycket sjukare.

Det här med Norrland och det. Hahahahahahaha.

http://www.expressen.se/tv/noje/musikvideos/kolla-in-premiaren-har-stiftelsen-vart-jag-an-gar/

Får läskiga frikyrkovibbar av Stiftelsen. som en reklamfilm för hur härligt man har det i Livets Ord.

Nya PiL är fan bra, så där som New York med Lou Reed fan är bra. Lydon gör upp med sig själv och sin bakgrund, liksom förklarar sig. Det är första gången sedan debutsingeln, vad jag kan påminna mig iaf.

Dessutom, som på New York, är det grymt gitarrspel, gränsande till genialiskt.

He he!
Hardcorekristna porrsamlare med gevär. Apokalyps.

Stalle: Hahahahaha! Båda gångerna!

H: Läste Expressen, bara. Sådär som man gör i bland annat Norrland.

– När Robert tog i från tårna på svenska fick jag gåshud. Det fanns ett allvar i det där vibratot, säger Micke Eriksson.

HAHAHAHAHAHA!

Det är ju skitroligt att läsa Expressen.

Tycker också den är skitbra efter en genomlyssning. Han sjunger helt stört bra. Tonläget och svajet att man tänker på Jeffrey Lee Pierce, men det finns fler anledningar att tänka på Wildweed-skivan, tycker jag. Jag gillar att den låter mjukt, John Lydon hamnar i centrum maximalt.

matti: Magsjuk pga fylla, du har ju addat på festlistan elva på förmiddan? Bra låtar iofs. Krya på dig.

Bullis: Jag förstår inte riktigt hur det känns, men jag vet hur det uttrycker sig. Krya på dig också, eller vad man ska säga.

Benny: Jag vet inget om nåt på VOLT, jag tänkte mer gå dit och bli upplyst för jag har noll koll. Och med upplyst menar jag full.

Hehehe. Jag trodde det först, men så är det inte. Blev sjuk i natt. Blir aldrig fyllsjuk, på riktigt. Låtarna tänkte jag lägga till i natt, innan jag fick annat att göra… Det är helt sanningsenligt. Skäms lite för att de är så förutsägbara till och med. För att vara mig i alla fall.

Benny: Du hade mig på hej.

Greven: Från barnet fyller ett år måste föräldern ta ut 5 dagar per vecka om hen inte vill sänka sin SGI (sjukpenningsgrundande inkomst), så jag tar ut tre ”vanliga” dagar och två med lägstaersättning (180kr/dag). Lägstaersättningsdagarna får hen inte ta ut förrän efter ett visst antal dagar heller, minns dock inte när.

Grattis Kboi för fanken!!!

Grattis Kboi!
Startar festen här med att dunka (ja faktiskt) ned en gammeldansk och sedan öppna en ljummen öl. Familjen kommer snart, fläskfillen ska fixas och sås (hihi) som sig bör laddas första låten in på listan.

Ingen överraskning, men ska det verkligen behövas? Egot behöver kända låtar att ladda till.

Alltså vad händer om man sänker SGI:n, får man mindre pengar månaden efter då eller är det nästa år eller är det om man blir sjuk i framtiden?

Vänligen,
Oviss

KBOI OCH IDA OK!!!!!!!!!!!

molly och calle!!!!!!!

Sen jag såg att Matti hade med Phil Ochs på en lista har jag försökt komma på några relevanta diskussionsfrågor rörande det hela. Sen kom jag på att jag nog bara vill konstatera att Pleasures of the Harbor är en makalös skiva trots allt. Egentligen inget att diskutera, eller hur? Den finns inte på Spotify och bara det är skäl nog att hata. Folk blir så bekväma, lyssnar plötsligt på sämre skivor istället för på bättre. P.g.a. urvalet.

Jaha, så var man gift då. Rock on.

Jo Matti (antar att du vände dig till mig) det som låter som nedvärderande omdömen är beundran, filtrerat genom mitt lite skakiga tillstånd. Tack.

Klassikern i ”Ring så spelar vi” (tror jag): Vad ger brudgummen bruden dagen efter bröllopet? Ordet är också namnet på ett samhälle i Sverige.

Trosa.

Kanske har med huruvida man har Premium eller inte att göra? Jag har Premium, alltså betalar 99 spänn (eller vad det är) i månaden.

Angående Ring så spelar vi: Finns det en ort som heter: Ångest? Huvudvärk? Vårtor?

Skämtet går att dra så sexistiskt långt att det inte ens behövs. Ett uns fantasi är allt man behöver.

Har också premium, men får inte heller upp skivan, tyvärr. Står bara att den inte är tillgänglig i Sverige, även på Internet finns det tydligen gränser. Jävla piss.

Men något roligare är detta: http://www.tram7.se/2012/06/01/martin-luuk-a-gentlemans-story/

Förtydligar att länken jag länkade till går till Martin Luuks discolåt.

matti: gud vad jag är spänd på The Cherry Thing, din recension stillade inte direkt suget

Grattis KBoi!

På resande fot med bara mobil, men i natt ska jag ha sommartoppen i åtanke när jag kommer hem.

PiL! Vad grymt! Var jävligt skeptisk innan jag lyssnade, i min mening har Lydon enbart varit en komiker sen ”Flowers of Romance”. Inget fel på det, men när han spänner sin båge på detta sätt, herregud vad jag älskar det. Det är hans första artistiska risktagande på 30 år, och jag baxnar över hur mycket jag har saknat innebörden i hans röst när den är så här engagerad.

Men produktionen, stundtals tveksamma gitarr-ljud och ljudbilder. Som att man själv hade velat vara med och ratta vid inspelningen.

KALE OCH IDA OK!

HELLO BOYS!

Men alla arbetsgivare gör inte det och det har inget med sänkt sgi att göra. Ursäkta, svårt att vara tydlig på telefonen.

TP: Morgongåva. Där Adlibris har sitt lager.

KBoi: Grattis!

SÄTT IN RIHANNA WHOS THAT CHICK PÅ SOMMARLISTAN OK BULLIS

Borde det inte vara Stålet istället för Malm?

Ja, ni kan ju se på listan hur mitt festhumör landade ikväll…

DET E EN ÖPPEN LISTA BULLIS DU KAN LÄGGA TILL SJÄLV JU OK MATTI

Den här skulle jag kunnat tänka mig på vilken sommarlista som helst, om den fanns, men det gör den inte… Kanske en av de bästa låtarna jag vet:
http://soundcloud.com/tranfers/the-whispers-knowin

TACKAR BULLIS

Kanske kan det bli en liten Norén av det hela. Skönt trendbrott Bullis.

Ja har lingonvecka så de e ok hehe

Frak it!

Snitsigt

http://www.youtube.com/watch?v=nIwrgAnx6Q8&feature=player_embedded

OBS Monica Z skulle älskat det skämtet.

Det där var dom jag festade med i fredags i alla fall. I en bil. Från en förlustmatch i Månkarbo. Till att spela skivor på stan. Jag drack öl.

Benny: Du hade ju kunnat haft fest på Månkarbokjorren. Saknar den när E4 drogs om.

Hur stavas det förresten? Tjorren, kiorren, kjorren, schårren?

Det går junte att stava.

TP: Inte ett ord, du får freebejsa.

Mojjen är f.ö. jävla skit numera, p.g.a. stor annan E4.

Whenever I feel blue, I tune in to a new episode of Downs Elvis.

Bee: man får lägga till tre åt gången, sen får man vänta tills någon annan lagt. Det måste vara minst tre låtar emellan. Mitt förslag iaf.

Eftersom jag är feminist har jag bytt namn till Regeringen.

Regeringen? Är det långt för härmapa?

Då kände jag mig som en nucka och kastade en av mina exklusiva parfymflaskor rakt i badrumsspegeln. Obs skämt.

Ja, själv flyr jag från allt med Buddy Holly och Richie Valens. Hade Big Bopper varit bättre hade jag uppfattat ironin.

Naturligtvis missade inte ni den när den kom, men den tål att lyssnas på nu också:
Lime Green DeLorean 22-Pp

Jag flyr från 5 dygns vansinnesarbete och allmänt bergochdalbanesnurr.
Ordning snart.

Sista Mad Men-säsongen: den bästa. 4/5. Gråtläge i sista avsnittet, så brukar jag inte känna för den serien. Modigt att göra en serie som bygger på att tittarna hänger kvar i så många säsonger: det är nu som första säsongen börjar att bli relevant. Och vinjetten.

Vad man flyr från är mindre intressant. Det intressanta är vad man flyr med hjälp av. Själv har jag precis märkt att shopping inte hjälper längre. Bara eurodisco.

Jobb är alltid en bra flyktväg! Samla all ångest i nästa text.

Hm. Hur många gånger har ni pratat här att Lee Adama är så otroligt lik Jocke Åhlund?

nejnejnej. *… pratat här om att…

Läser på Alan Sepinwalls ställe att det antagligen är skitsvårt att hänga med i GoT om man inte läst böckerna (Alan har inte läst), och det stämmer nog. Men det är inte helt lätt ändå kan jag meddela. Jävla oskick att kondensera (och dessutom göra om) handlingen så till den milda grad att viktiga story arcs blir helt obegripliga. Alltså VARFÖR folk gör som de gör. Dessutom svårt att bli känslomässigt engagerad i somliga karaktärer, när de framställs som alltför endimensionella. Tänker särskilt på Jon Snow, Sansa Stark, Theon Greyjoy och Danerys Stormborn. Ska inte spoila för de som inte läst. Bara svära lite åt att säsongerna är typ 50% för korta. Hade de varit 25% för korta hade det mesta funkat ändå. Fattar ju om budgeten inte räcker till 22 avsnitt, men 12? 14? Kom igen HBO, föfan!

Ok. Den nördigaste kommentaren jag skrivit hittills. Vassego.

BSG rules OK!

Matti: Helt överens. Nog hänger man med, men det börjar bli lite jäktigt att plotta allt, märks att bakgrunden blir lidande av det. Själva poängen är ju att hela tiden förstå varför den och den förråder den och den. Ytterst lite sånt i de sista avsnitten. Grinade en skvätt över ’you have a shit memory’-scenen dock.

Hahaha!!! Orvillecopter!

Ändå har du med den på sommarlistan. (svag argumentation)

Nutid har gjort en av de finaste svenska i år. Jo, det tror jag nog. Passar finfint på en playlist med ex.vis Norra Kust och Björn Olsson.

Benny: http://www.buzzfeed.com/catesish/leaked-battlestar-galactica-blood-and-chrome-tr
!!!!!!!

Ja, tyvärr. Har du sett Caprica, btw?

Nej. Ligger back en webbserie också.

SPOILER HÄR MED!
Matti: Jag har läst alla böcker nu. Men det är det jag menar, hela Reek-grejen drar ju igång på Winterfell, även om man får fördjupningen först senare i böckerna. Jag tyckte det var synd att de plockade bort Ramsay där.

Hemskaste karaktären i boken, Ramsay. Och hemskaste ödet också med R.

Men ååh

Antingen pratar ni om obsyr musik eller obskyr scifi

Jag känner mig alltid helt dum i huvet

går och sorterar mina skor

En fin grej med Buddy Holly och Richie Valens är att man kan fly med den, men man kan också komma tillbaks med dem.

Påminner om den här finingen om någon glömt:

http://open.spotify.com/user/chops/playlist/0Dstif6XCEl2Z1hN9ISHmA

Idag ska jag möta Hinden, från en av Upplands SD-tätaste orter. Gissa om jag har blosmaken.

I eftermiddag ska vi repa in ett 20 låtar långt rockabillyset, jag, Kalle Nyman och Mats Lundstedt. Vi ska spela lite som trio i sommar, mest i Luleå. På lördag har vi exempelvis tre spelningar i Svartöstan (om vädret är ok), och nästa lördag spelar vi på Luleå Pride. plus en handfull till, allt eftersom.

Läget i övrigt är att min terapeut säger att jag måste öppna mig för möjligheterna :)

Det är nu du måste se möjligheterna Mattan.

Men Matti, det jag försökte säga lite subtilt är ju att det är Ramsay som hetsar Theon i bok två till att begå otäckheterna på Winterfell. Nu har de flyttat över rollen som uppviglare till den där smilande Iron Mannen som dunkade Theon i skallen. För det här är väldigt viktigt!

Senaste Girls var faktiskt bra! Det blev något slags människa av han aset, det trodde man inte skulle hända.

Ah, ok mörn. Då missuppfattade jag. Men ja, det stämmer ju.

Hur var det på Bobban igår då? Vill ha såväl första- som andrahandsrapporter, tack.

Alakoski skriver skiten ur Berg

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/susanna-alakoski-aase-berg-reducerar-fattigdomen-till-en-estetisk-fraga

Bergs artikel: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/medelklassens-skrack–hotet-fran-de-fortryckta

Jag hade inte ens läst Berg när jag länkade Alakoski.

Jag gillar den här sortens kulturdebatt för att den är så satans välskriven. Det är som stilistiska tornerspel. Jag kan inte skriva så själv men jag kan får för mig att hålla med om alla möjliga tokerier som liberaler och vänsterut skriver, bara det skrivs nog bra. Kulturhögern kan inte skriva.

OBS jag håller inte med Åsa Linderborg när hon hyllar Lenin, oavsett hur stor stilist hon är. Det finns gränser och min gräns går ungefär vid Jan Myrdal.

Fast, fan, det är svårt med ”Stilismen”. Gillade alltid Annette Kullenberg tills jag, bakom språket, upptäckte värsta borgerliga grogghaggan.

Men jag håller med om det njutbara i själva stilistiken. Antagligen jobbskada.

Jag syftade på att Åsa Linderborg lyfter in Jan Myrdal i debatten. Det är också ett statement.

Om du inte har skärpan och bara vill bli omtyckt Matti, så måste jag vara… Herregud så menlös.

”Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell” är en av mina favoritböcker överhuvudtaget. Så även Myrdal är mer än vad man kanske vill att han ska vara. Han är ju annars lätt att karrikera, menar jag. Som liggandes läsandes i badkaret, och mullra över nåt borgerligt, Eller humma gillande över hur en tanke på knulla glider över i en om proletariets diktatur. Exempelvis.

Han är gubbe, han är vänster så formellt har du helt rätt. Min gubbvänster är annars mycket sossigare. Och lite yngre, konstigt nog.

Jag veet. Det är inte som att jag inte har varit ihop med gubbvänstern. Och jag snackar inte främst politiska åsikter här. Jag snackar synen på världen och kvinnorna. Inte minst den uppblåsta självbilden.

Förklara! Jag fattar inte skämtet.

Länkade till fel krönikör, fel krönika allting. Min hjärna är gjord av glass. menade ju: http://www.dn.se/blogg/pa-stan/2012/05/04/hanna-nara-till-eld-och-langt-till-konsekvenstankande/

Fast Hanna Fahls text var ju också bra!

Hanna (rätt Hanna), vilken dröm.

Får jag äta din hjärna Matti. Jag vill ha glass.

Jag delar inte ideologi med Åsa Linderborg och Jan Myrdal. Jag håller helt enkelt inte med dem. Sedan tycker jag ändå att Åsa Linderborg är en grym stilist och hennes bok är fortfarande en av de bästa jag läst. Plus att jag uppskattar henne som person, vi har jobbat tillsammans.

Över huvud taget skiter jag ganska mycket i ideologier. Jag tycker det är viktigt med rättvisa och att människor får vara sig själva. Från var och en efter förmåga, åt var och en efter behov, kombinerat med stor individuell frihet.

Det är i den kombinationen som jag tycker att gammelvänstern har så enormt stora problem. De underkänner all frihetskamp som inte har med deras strängt definierande klasskamp att göra.

Jag står inte ut med det, jag kvävs. Inte minst för att den kampen så ofta både börjar och slutar med en vit och straight man. Att Håkan Juholt var gammelvänsterns stora hjälte säger ju en del.

Och hur fan kan man hylla Lenin. Han förtryckte och mördade sin egen befolkning.

Jahaja. Så det här är vad ni har gjort idag. En får tacke.

Men Jan Myrdal och Åsa Linderborg är väl ändå rätt olika varandra? Jag skulle inte sortera in Linderborg under gubbvänstern. Myrdal är ju inte ens gubbvänster, han är ju både för värdekonservativt och för radikal för dem. Löfven är väl ganska så mycket gubbvänster han med.

Man kan väl gilla vissa delar med Lenin utan att köpa allt? Ryska revolutionen var ju nödvändig och hade nog stor betydelse för reformer i länder som klarade sig undan våldsamheter. Revolutionen visade att det var nödvändigt med sociala reformer om det inte skulle braka loss. Svårt att tänka sig en socialdemokrati utan den att förhålla sig till.

Men det borde ju inte varit mer kontroversiellt än att gilla ärkeaset Churchill, som var rasist, imperialist, krigsälskare och inte drog sig för att använde vapen mot både sin egna och sina andra.

Nu är det ju ingen tävling, men jag fattar inte varför det skulle vara bättre att döda människor i andra länder än i sitt eget? Det är ett konstigt argument. Jag tycker man ska komma ihåg internationalens bortglömda vers som avslutas med: ”vi skjuter våra generaler / och sjunger broderskapets fred”.

Tycker med andra ord att de som försvarar Lenin är lika fel ute som de försvarar Pinochet. Båda grupperna gör det nämligen av politiska/ideologiska skäl.

Men menar du att det inte spelar någon som helst roll under vilka förutsättningar personer verkar? Lenin växte ju upp under terrorliknande förhållanden: hans brorsa blev ju hängd pga fel åsikter och Lennart själv satt i Sibirien. Det var ju inte en demokrati i Ryssland innan revolutionen. Att man möter våld med våld är ju inte rätt, men ganska förståeligt. Vi kan ju inte döma Lenin efter hur det skulle sett ut om han tog makten i Sverige idag. Det var ju helt andra spelregler.

Är det förresen allmänt betraktat att Lenin begick folkmord? Känns som att det är mest Johan Hakelius och Holstein som brukar gaffla om det. Jag är inte säker på vad som definierar ett folkmord, men trodde att det var när man riktar in sig på en viss folkgrupp. Lenin var väl mer inne på att förfölja meningsmotståndare? Det är ju lite skillnad. Obs! tycker så klart båda är fel. Men det känns som att begreppet folkmord börjar bli politiserat, på samma sätt som terorrist.

Det var alltså de tre principerna jag frångick på mitt senaste C-60, tackar som frågar.

Bullis: Pyttsan. Mattias skulle bli chefsideolog, Kboi legislative branch, du och stalle hade skött medierna.

Jag är inte ens säker på att krig är principiellt fel. Eller, nä jag tycker inte att krig är principiellt fel. Många krig är det, men inte alla.

Bara så ni vet, undertecknad brevbärare sitter gärna och ångar upp kuvert eller dylikt när ni tar makten, så länge det inte är Postkodslotteriet eller andra massutskick.

Svenning säger det så otroligt mkt bättre än jag:

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/olle-svenning-linderborg-valjer-hellre-lenin

Ja, in i Syrien för helvete! Nu! Inga brasklappar.

Jag sätter inga likhetstecken mellan Lenin och Pinochet. Jag noterar att deras försvarare resonerar exakt likadant från varsitt ideologiskt perspektiv.

Jaja. Mot lunch för en tia nånstans.

Precis, inte glömma. Jag hade glömt.

Och det är inte intressant att höra nån försvara Pinochet, det är bara läskigt, man gråter av frustration. Och det är lika vanligt att folk på högerkanten försvarar Pinochet som att folk på vänsterkanten försvarar Lenin. Alltså, ni kan inte missat att Pinochetvännen Margret Thatcher är en ikon i högerkretsar?

”Sommaren med Monica…. Och THOR”

Har skrattat åt den filmen i en halvtimme nu.

Tja, man behöver inte springa över ån till Thatcher, det är bara att fiska i Alliansens grumliga vatten.

– Är bilden av Pinochet för ensidig?
– Några ville att det skulle gå dåligt ekonomiskt för Chile under diktaturen, så att man kunde fördöma och säga att allt bara var elände. Så var det inte. Pinochet lämnade Chile med tio procent i tillväxt.
– Menar du att svenskchilenarna inte vill se det positiva med Pinochet?
– De har inte mognat. Inte minst erkänner de inte den egna skulden till det som hände, de vill vara offer. Exilchilenarna är kvar i det som hände 1973. Jag brukar säga att de flesta alternativen var värre.
Mauricio Rojas (fp) intervjuad 2004

Tänker på det jag skrev om 1900 en gång (filmen) och diskussionen som följde. Hävdar fortfarande att vinnaren skriver historien och att just nu är kommunismen förloraren. Och att det kan ändras.

OBS! säger inte att den bör ändras, lägger överhuvudtaget inga värderingar i det.

Men precis som med science fiction så är historien i högsta grad en spegel av nutiden, snarare än av verkligheten. Den är inte unik, bara dess uttolkare.

Tänk typ alla Bergmanfilmer med THOR.

Scener från ett äktenskap (Erland Josephsson har vänstrat med en stor, blond snubbe)
Persona (det är delad sal, i sängen mitt emot ligger en lätt skadad blond jätte)
Smultronstället (THOR liftar på vägen, innan katoliken)

Rival Sons, trodde först det var titeln på den nyupptäckta låt med Led Zeppelin jag hörde. Förstod sedan att jag fattat fel. Men det är ju bra på sätt och vis.

I dag vet man ju vad Matti gör. Grinar åt x antal skolavslutningar. Måste ju vara ett av highlightsen som förälder.
Själv sitter jag inne och hör studenter ösa omkring på flak utanför balkongendörren. Gillar inte när det är livat på stan i Luleå. Det är fel.

Stålet: Stämmer, men det var än värre igår.

Gillar debatten om vänstern, klasshatet som fan. Råbra, nödvändig. Bäst är Alakoski. Punkigast är Linderborg.

men om debatten här. Bullis, jag tycker du gör det enkelt för dig i inlägget 13:48. Av det jag läst så är det bara Linderborg och Svenning som sansat kan diskutera socialdemokratins historia. Liberalierna blir galna direkt det står Lenin i en text och ställer sig och skriker och slår sig samtidigt på öronen. Ni vet hur. Tycker att det finns socialdemokrater som gör lite samma.

För att förstå historien så har jag hellre diskussion a’la Mörn än tabubeläggandet.

En annan sak: Jag kanske är dum i huvet, men jag läser inte Linderborg som kommunistkramare. Hon är vänster, hon är historiker, hon är totalt orädd. Tycker hon folkmord är typ OK för att hon utifrån sin kunskap analyserar vad som var klok realpolitik 1914 och några år framåt, utifrån verkligheten då? (och, faktiskt, vad som räddade liv?)

Nä, jag tycker inte det. Tycker att hon är modigast. Hon tänker själv och tar aldrig slentrianmässigt parti för makten på det sätt som liberaler alltid gör och socialdemokrater tyvärr alltför ofta gör.

Intressant, förresten. Första gången jag möts av enkel/naiv-argument i det här forumet. Brukar annars vara vanligt förekommande i kommentarsfälten under mina texter.

De blir ju helt sönderdömda grekerna!

Hehehe.

Men tippa då! Även om det är för sent egentligen.

Hela mästerskapet eller den här matchen?

Jag tror judarna vinner den här. P.g.a. historisk kontext och finans.

Inte alls. Jag vill tippa. Tippa du nu då, också, nu, du å.

Ingen av oss blir vinnare.

Missad straff och ett bortdömt. Jag var fan nära!

Javisst, lekman. (vill bråka)

Du är Jens Lekman.

Jag ändrar mig. 4-0 till Ryssland.