Det finns något slags grundläge: missförstådd, kanske. Eller mindre värd. Ibland tänker jag att det beror på klass och ibland tror jag det beror på varifrån en kommer, exempelvis Norrbotten, Luleå, Tuna. Som om det inte i sig skulle vara klassmarkörer.
Hursomhelst så påverkar det det jag gör, orsaken är kanske inte så intressant. Eller så är den det. Det går såklart att säga att det ändå är resultatet som räknas. Lite sådär i linje med det akademiska och objektiv sanning. Man bör bedöma verk och ej verkställare. Men ärligt, hur är det ens möjligt? För mig bryts det ned i två delar. Är man intresserad vill man veta mer. Då sipprar så småningom information om upphovshen in i verket. Alltså, fördjupad kunskap omöjliggör objektivitet. Men objektivitet är absolut nödvändigt när det kommer till att avgöra verkets värde. Fast vad är värdet då? Vad är mer värt än annat? Finns det fasta parametrar att ta ställning till? En kravlista, liksom. Och ju fler och mer trovärdigt verket uppfyller dessa krav, desto bättre är verket.
Kraven är kanske; originalitet, uppriktighet, mod. Men vad betyder de orden egentligen?
Eller så är de: allmängiltighet, förmågan att beröra och förmågan att stå på egna ben utan ekonomiskt stöd. Det låter ju såklart flummigt. Borgerligt, rentav ekonomistiskt och höger.
Även om jag kanske tycker att det senare är fel så är det antagligen den vanligaste synen på kultur. Och det är ju fullt möjligt att byta orden så de passar bättre ihop med den politiska åskådning en vill associeras med. För det är ju oundvikligt, särskilt i dessa tider. Allt har politiska konnotationer och undertoner. Till och med Lotta Engberg är politisk. Till och med Gladiatorerna och nyfödda barn har en politisk dimension. Det där med ”att stå på egna ben utan ekonomiskt stöd” tillexempel. Om jag skrev autonom i stället så blev det ju direkt en annan ton. Och om jag med allmängiltighet menade ”alla i exempelvis punkscenen” och med förmågan att beröra inte särskilt menade hjärta och smärta och svensktopp utan kanske lika gärna att gå rakt igenom den högst individanpassade, smala rutan som heter youtube, som Huggy Bear live i Skottland 1992, eller Good Throb live i London 2014, eller Current 93 live i Halifax 2013. Et cetera.
Så vad vill jag säga egentligen, jag vet inte. Min avsikt var egentligen den att jag skulle påminna om spelningarna här till höger, höstturnén. Samt att skriva lite mer personligt om vad jag håller på med nuförtiden. Vilket är att jag jobbar oavbrutet utan att hittills tjänat nästan något alls. Det var antagligen Begmanstipendiet som försatte mig i den situationen: två och en halv vecka utan inkomst, utan att hålla på med flera saker samtidigt, sätter sina spår.
Den var mäktig, Fårövistelsen. Och den fick mig att fatta något slags beslut. ”Något slags”, för jag har inte riktigt kunnat formulera det ännu. Eller så formulerade jag det för en sisådär 30 år sedan. Men det går lite ut på att inte vila förrän jag fått sagt det jag vill få sagt. Med den oundvikliga följden att ju mer jag försöker ju mer förändras det jag verkligen vill säga, lite som här ovan. Lite att frågorna har inga svar, de får egna liv och ställer egna frågor. Men rent faktiskt så gjorde jag och Petter Granberg nästan en hel skiva på Fårö. Vi skrev och spelade in ett femtontal låtar och fortsatte sedan i Luleå och det är kanske inte klart ännu, men det är långt gånget. Det är försent för abort.
En måhända morbid liknelse, men jag tänker någonstans att skivor, för mig, är som barn. Att alla skivor, all konstnärlig verksamhet, är samma barn, kommer ur samma genbank liksom. Och kom jag fram till något specifikt på just Fårö, vad gäller mig själv som förälder till skivor, så är det nog att jag aldrig tänker backa från dem på grund av rädsla för pretentioner, av rädsla för hur jag kanske framstår i andras ögon, av rädsla för att visa hur jag känner för mina barn, min totala kärlek och hängivelse till dem. Och om det inte framgått innan så gjorde Bergmanstipendiet underverk för min hybris. All Time High, som ni märker.
I november släpper Wahlström & Widstrand en samlingsvolym med mina diktsamlingar, alla i en. Den heter: ”Vart ska vi det vet jag men när är vi framme”.
Sent i januari kommer skivan jag gjorde tillsammans med Råd Kjetil Senza Testa släppas, ”Levande död i Norra Norrland” heter den, bolaget som ger ut det mästerverket heter Lamour. Ja, det är ett mästerverk.
Innan dess kommer det nog en EP med Södra Sverige, vi ska spela in den om någon vecka, bara nya låtar (om någon fått för sig att det var ett ”projekt”, alltså).
Och jag har fortfarande en massa låtar som inte kommer med på min och Petters helt elektroniska skiva, och jag har för avsikt att spela in dem med, men den inspelningen är just nu ett embryo som ligger och skvalpar skönt och oskuldsfullt i mig.
Men för att återknyta så vill jag säga att det där grundläget är oförändrat, oavsett vad det beror på. Jag kan tänka mig att Håkan Hellström efter publikrekordet på Ullevi i somras mest av allt tänker på de eventuellt sura miner den spelning gav upphov till. Att visst gödde den hans ego på ett skönt sätt, men ändå. Att oron, olustighetskänslan dominerar. Tanken på att ju fler som älskar en också innebär att fler inte gör det är den som dominerar. Det går inte, jag kan inte, säga varför det är så. Men varje gång är en ny gång, alla barn är olika, trots att vi är samma gamla neurotiska personer som vi var innan. Livet, levandet, är ju minimalistiskt på det viset. En drone. Ett ljud som förändras, inte på grund av dess källa, utan på grund av exakt allt det kommer i kontakt med.
Men hej då,
Matti
PS. Här är höstens alla turnédatum:
Mattias Alkberg solo
24/10 – Föreningsgatan 7, Luleå (akustiskt)
31/10 – Stensökrogen, Kalmar (akustiskt + läser dikter)
01/11 – Blå båten, Malmö (akustiskt + läser dikter)
02/12 – Väven, Umeå (akustiskt + samtal med Annika Norlin, Athena Farrokhzad, Sebbe Staxx och Po Tidholm)
Mattias Alkberg/Södra Sverige
08/11 – L’Orient, Linköping
21/11 – Storsjöteatern, Östersund
22/11 – Scharinska, Umeå
27/11 – Debaser Medis, Stockholm (med Hurula)
28/11 – The Tivoli, Helsingborg
29/11 – Babel, Malmö
05/12 – Satin, Örebro
06/12 – Söders källa, Gävle
