Det är sällan man finner några poetiska kvaliteter i musik. Och det är ju bra, låt det ena vara det ena och det andra de andra och så vidare. Men sällan är inte aldrig och när det händer, jag talar nu om popmusik och i viss mån jazz, är det ändå rätt mäktigt. Vad som nu är ”poetiska kvaliteter”. Det insinuerar att det skulle finnas en, överlägsen, form av poesi lite. Om man talar om faktiskt språk, om texter och språkbruk, så kan jag tänka mig att en viss sorts respektlöshet är bättre än att bocka och buga. Exempelvis Håkan Hellström nosar vid det där ibland, vända på syntax, hoppa över grammatiska regler, böja språket till sitt eget. Eller Ghostface Killah (egentligen de flesta i Wu-Tang), hur han kan (kunde, kanske) skriva om exakt vad som helst, associera helt gränslöst.
Sedan finns ju den här andra sidan av ”poetisk kvalitet”, den musikaliska, allitterationen, det tonala. Det är lätt att det blir flum då.
Jag har tidigare pratat om konsten som det tredje sättet att förstå världen på. Sida vid sida med det vetenskapliga och det religiösa. Har inte sett så många andra prata om det. Så det är väl ren idioti från min sida: ett av mina problem på riktigt är att jag inte är så intelligent. Jag har verkligen problem med kausalitet. För mig är det ingen skillnad på Dune och Ann Jäderlund och kvantfysik, det är lika möjligt och omöjligt som något annat. Det mesta är för mig 50%. Antingen gör jag mig illa om jag öppnar den här dörren/ hoppar ut genom det här fönstret/ slänger mig framför den här bussen eller så gör jag det inte. Det gör mig både feg och modig men definitivt dum emellanåt.
Jag läste en gång om hur Bruno K Öijer hatade surrealismen, han menade att allt var verkligt och lika mycket värt, att allt var realism, även exempelvis drömmar och typ indianska andar. Verkar rimligt för mig. Obs, ingen ironi i det.
Jag kan nu inte nog mycket konsthistoria (eller litteratur-) för att verkligen debattera detta. Men, surrealismens motton eller vad man ska säga ligger ju rätt nära det här jag är inne på om konsten och det tredje sättet: ”En tankens diktamen, befriad från varje förnuftsmässig kontroll och från varje estetisk och moralisk beräkning”, bland annat.
Det här sätter ju en oerhörd press på såväl avsändare som mottagare. Men än sen. De som bara flummar på och här ur sig obegripligheter och de som glatt tuggar i sig dessa som haschmuffins kan ju dra ändå. Tycker jag. Pressen jag talar om består i att vara så uttömlig som möjligt. Att mottagarens uppfattning av det avsända ska vara så nära avsändarens intention som möjligt. Och att mottagaren i sin tur måste vara beredd på vad fan som helst. Det är ju inte lätt. Tänk på allt som är ”Lynchskt”, alltså som påminner om David Lynchs filmer och berättarteknik. Det är ju vedervärdigt. Det är lite eko på en gitarr och nån som sjunger med ljus röst. Eller nån som dansar lite crazy. Det är nån som gör kitsch av kitsch. Ironi på ironi. Inte postironi, det är nåt annat men det kan ni googla själva.
Lynch håller inte på med kitsch. Inte den sorten man vanligtvis menar i alla fall. Däremot har jag inga problem med om någon skulle kalla honom surrealist. Eller, enligt Öijer då, realist. Den musik Lynch gör är ju som hans filmer. Det är det som är borta som gör det, lite. Det man inte hör. Och visst det är eko på gitarrerna. Den här skivan som kom 2013 är ju rätt bra. Pga programmerade trummor så låter det ju lite modernt, lite Wu-Tang, faktiskt. Men det är ju inte superstor skillnad på Lady in the Radiator Song och The Big Dream, egentligen. På samma sätt som det inte är så stor skillnad på Eraserhead och Lost Highway. Det har bara gått en massa tid mellan dem. Han har sitt språk och de som försöker prata samma låter som att de härmar. Samma är det med Martin Rev. Han är också surrealist/realist. Men, och det var det här jag skulle skriva om egentligen, det biografiska ställer sig i vägen lite. Skrev en kommentar under förra inlägget om att jag tyckte hans sena skivor (länkade till en låt från den näst senaste) lät som skräck. Då opponerade sig Benny med en biografisk upplysning, om hans frus sjukdom (som hon dog av, under arbetet med senaste skivan Stigmata) och kallade den superfin. Och det är den förstås också, om man väljer att tänka på den på det viset.
Men det finns något här som jag inte riktigt kan bena ut, som har med det biografiska versus verket i sig att göra. Den biografiska tolkningen är ju låg och inte lika mycket värd som den mer vetenskapliga. Alltså, att man ska skilja verk från person och att det är verket som ska i första hand ska bedömas. Men det låter sig inte riktig göras när det kommer till popmusik och annan populärkultur, exempelvis deckare som kommenterar samtiden. Ens person är ofta det man går in med nämligen, det är upphovshen som är själva insatsen. Det är så sällan fiktion, om det inte är typ heavy metal och då är det ju till och med fantasy och det är ju ännu lägre. När det kommer till instrumental musik, viss jazz (Don Cherry, som jag lyssnar mycket på just den här sommaren exempelvis), men ännu mer techno och annat elektroniskt är det enklare, för så mycket ligger i mottagningen. Det som är skräck för mig kanske är frihet för någon annan. Och just ja, det är det jag menar är poetiska kvaliteter: att väcka de här starka känslorna, skruva på tårarna oavsett VAD en uppfattar i musiken, att den känslomässiga reaktionen hos mottagaren är överordnad den bokstavliga. Eller, egentligen, att som upphovshen uppnå en bokstavlig effekt. Att oavsett dröm eller dagdröm så känns det i kroppen. Och när upphovshen, jag kan ta på mig den rollen förresten, när jag gjort något som känns så mycket i mig att den borde kännas i andra så är jag klar, då är det presentabelt, liksom. När tycker jag att jag har lyckats med det? Tja, rätt mycket på Begravningsskivan: introt på Aldrig mera skog, outrot på Med Satan, hela Solljus/Gravljus. En del på RKST-skivan, Tjugonde (texten, faktiskt) och rätt mycket på Personer, men den har ju knappt nån hört än. Och självklart behöver ju inte musik ha de här poetiska kvaliteterna. Inte mycket sånt på Södra Sverige, eller med Dead Kennedys eller ens Smiths, och det är ju ändå svinbra ibland till och med bäst.
Jag har ju skrivit typ det här en triljard gånger tidigare. Vet egentligen inte varför jag skrivit det igen. För att det var skönt att skriva lite tror jag.
Jag lyssnade på fantastiska Bytes med Black Dog som så många nätter förut och började tänka på att Martin Revs skivor måste betytt mycket för dem. Sen satt jag och lyssnade på dem och idag skrev jag ned det. Bara för att. För att det är sommar tror jag. För att det aldrig bli varmt, för att jag ändå liksom kokar.
Bra jävla inlägg, är lite i samma tanke-modus för stunden. Men nu räcker inte orden längre, nu får vi ta och ses allihop och riktigt smocka på varandra.
Och myggen. Häääääärregud, Västerbotten.
jag måste fundera lite innan jag skriver en ursmart kommentar till resonemanget ovan. bidrar så länge med den här apropå Dead Kennedys och poetisk kvalitet
https://youtu.be/pwBGUQWHE20
tips från ledaren i senaste Wire.
Tja, man lallar på. Skriver grejer i väntan på att folks semestrar tar slut och man kan få sig retoriskt kring huvet igen.
Men FIFAN vad fett, skräddarn!
när BQ sjunger ”thief smoker” i Everybody gets to play, det är poetisk kvalitet för mig. sen kan ju populärmusik på språk man inte förstår få den statusen som tex den här
https://open.spotify.com/album/2tIJvGr3Q6uELEQnVk2P4j
man snappar upp nåt ord här och där och måste liksom bygga upp i sin egen bild.
Ja, jo. Det är ju därför Björks texter är så bra också, inte förstaspråk och ändå den där starka ambitionen att kommunicera över språkgränser, men jag vet inte om det är nödvändtigtvis poetiskt. Men jag håller med om att de är svinbra, Peters texter.
Menar alltså helt subjektivt, skräddarn. Vad som är poetiskt för en är kanske inte det för andra.
Jaså, är det här ni är!!!
Benny – jag har försökt träffa dig skitlänge, men du är bara i Pruppsala hela tiden. Och Matti och jag skulle lyssna på sju sorters Beatles, men han banga. Håhåjaja, värdelös sommar, igen.
Härligt med ny läsning när man tittar in här! Enda grejen jag vill flika in med innan jag återgår till mitt sommarsnickeri, är att jag tror din uppfattning om din egen intelligens är färgad av en omvänd Dunning-Kruger-effekt, om det nu är nånting som finns.
Seppuku Pistols: Härligt oljud, men den där militanta nationalismen kan de ta och köra upp. Det är väl ganska komplext det där, Japanernas syn på Japan, sig själva och omvärlden, särskilt efter andra världskriget, men jag gillar’t int. Jag tycker om mycket med Japan, men fler nationalistiska uttryck är inte direkt något de behöver om de ska kunna få bukt med de där urgamla idéerna om Japan som ett etniskt homogent, renare, ädlare land. Minoriteter och utlänningar har fått och får fortfarande lida för den där skiten. Sen kanske jag skäller upp i fel träd här, när jag kritiserar en punkkvartett (som dessutom spelar Dead Kennedys) för deras image, men i dessa dagar har jag jäääävligt låg tolerans för vilken sorts nationalism som helst.
har slagit på bastun. doppar grillad kyckling i bearnaise och dricker iskallt vitt vin. ja, jag är ensam hemma.
stalle: bara timmar kvar till gråtrunken.
haha you know me so well
Man känner andra genom sig själv. Poetisk kvalitet/verklighet.
Kboi: Jag är i Västernorrland, det ställe du hatar mest i hela världen. Uppsala lämnade jag för över en månad sedan.
Dieter Moebius har dött. Men åh.
Du borde inte be om ursäkt för dig själv som du gör i den här texten.
Inte ber jag om ursäkt, jag säger bara att jag är lite ointelligent. Jag har andra kvaliteter.
Men åh.
Äru inte. Men jag tycker det är på sin plats att du säger förlåt imorgon.
RIP Möbbe
hoppsan. wilco har släppt nytt. låter som wilco
Okej. Förlåt. Men kränkte jag de dumma eller de smarta?
Det är nog en genusgrej, tänkte jag på. En tjej skulle aldrig kunna skriva så om sig själv, hon skulle vara diskvalificerad forever. Men en kille som gör det, det kam t o m vara en fördel/vilsamt pga mansplaining och andra företeelser.
Jag känner mig dum i alla fall.
med barnen blir mina toabesök allt längre. en liten stund för mig själv. tänker att om jag hade varit med i första världskriget, i de där dikena ni minns, så hade jag också haft sjukt långa toabesök. för att slippa kaoset.
Nä, Broberg var inte en av vår tids största och mest egensinniga artister.
Ja jag tror iallafall att bara de riktigt bildade känner sig dumma.
All respekt till er med fler än ett barn, hur ni mäktar med kroniskt numerärt underläge är en gåta. Man-man svårt nog.
Fler än två om ni är ett par, menar jag.
shredd: Thaaaaaank you. Jag visste väl att man skulle kunna få se världen för vad den faktiskt e, här i gästisen.
Med det sagt, såklart tråkigt för alla fans och hanses familj.
Håller med Åsa om både genus och bildning. Jag är också dum, alla här är dumma. Kanske är Gästboken en dumskallarnas sammansvärjning mot samhället, kulturen, vetenskapen och Gud.
Håller med shredd också.
Gillar Benny kallfot 23:33.
Jag tycker det här med recaps är värdelöst, nästan lika sämst som liveraporteringar från t ex Allsång på Skansen. Jag saknar och efterlyser kritik. Recensioner. Det här kommer bli ett stort problem snart, om det inte redan är det.
Fattar inte varför man ska upplysa andra om hur smart eller dum man är, som om man hade koll det på det själv. Tycker inte att Mattis text handlar om det, tycker heller inte att han är det. Förutom om det här med ketchupen, det är förjävla korkat.
Förlåt hörni. Förlåt för att jag inte fattade vad poetisk kvalitet är. Förlåt Kina för min okänsliga länk ovan. Förlåt Robert Broberg för att jag smädade dig under en tid av sorg. Förlåt min dotter för att jag är i lekparken med dig men ändå sitter och skriver det här medan din fart på gungan tagit slut sen länge. Flåt.
Förlåt Benny för att vi skiter i hur du har det.
Varför är självinsikt/-förakt så jävla fult egentligen?
Och texten handlade inte om jag är dum eller ej. Men jag är det.
Nä texten handlade inte om det. Men jag reagerade starkt på hur du beskrev dig själv – det blev det viktiga för mig när jag läste. Möjligen för att jag själv har ett självförakt att arbeta med och bara erkänner det i texter som handlar om just det.
Tycker självtvivel mm är sympatiskt pga detta https://en.m.wikipedia.org/wiki/Illusory_superiority
Näe det fattar till och med jag. Försökte ju bara vara lite modern och recappa lite. Men det är uppenbarligen inte min grej. Jag har läst texten 4 ggr och behöver en femte och tycker det är en av de bättre texterna du skrivit matti, trots att jag inte håller med om allt. Eller kanske just därför.
Självinsikt och -förakt tillhör den tänkande människan. Är väl ett bevis på att det rör sig innan för pallet helt enkelt, om än ett jobbigt sådant bevis. När andra känner och uttrycker sitt självförakt reagerar jag instinktivt för, ja, jag tänker ibland och, ja, jag föraktar mig själv, känner mig ofta dum och vill ej bli påmind om den känslan.
Dumkänslan tror jag har inget med bildning att göra, snarare med generellt ifrågasättandet och funderande. Och det, jävlar i mig, är du grym på matti och det känner jag på mig att du vet i dina ljusa stunder.
Nej, såklart är det bra grejer när man klär det i såna ord. Självinsikt tänker jag är att man fattar sin roll i ett sammanhang och förhoppningsvis ordnar dom grejer manuppfattat som dåliga (vilket typ händer i en kvart, sen är det samma rövhåls-modus igen). Självförakt tänker jag är nåt i botten på en. Jag brukar – lite poetiskt – säga att jag är en maskin som drivs av skuld och ångest. Tänker att det är lite samma som självförakt, eller att man tar sig dit den sociala vägen av att man har en jävel till farsa eller så. Vet inte om jag tycker att det är fint eller fult, jag har däremot en dragning till det i kultur (där är jag och Jonathan Richman lika, lol).
Är bara lite tveksam till att fälla utlåtanden om mig själv eller mina karaktärsdrag, tvärsäkra eller räddhågsna. Det är det här glappet mellan ’är’ och ’gör’. Jag vet inte hur många människor jag träffat som har laddat på och berättat om hur de är och hur de brukar tänka i olika svåra situationer. Alla äter och skiter och är små ibland. Alla tänker för kort ibland. Det här inlägget är säkert för kort tänkt, till exempel. Tror inte man har så bra koll på hur man är, tänker att det är mer begripligt att ta sig an vad man gör. Så länge jag inte ska skriva ett CV eller nåt, undviker jag helst att berätta för min omgivning hur jag är. Det ser dom/ni bättre än jag, och förmodligen skulle jag bara köra missförstådd-kortet om alla fick skriva på en lapp hur jag är.
OBS! Med det sagt, inte sagt att det är fel att fälla utlåtanden om sig själv. Jag tycker bara att mina analyser av mig själv endera har blivit platta, eller att jag snörat in mig i karaktärsbrister som jag mått dåligt av. Det är ju ett klassiskt 03.45-samtal där man är sepefulla och sitter alldeles för nära varandra.
Jag skulle inte kalla ”Jag är dum p.g.a. A, B och C.” för självinsikt.
Det finns något som är individualiserat i det här också, som skaver på mig. Att säga hur jag är, vad som särskiljer mig och mina karaktärsdrag från resten av flocken. I kontrast gillar jag bättre när någon säger något träffande eller nytt om allmänmänskliga egenskaper, om hur vi är. Då är det wow på mig. Klart att egenskildring eller självkritik kan vara en farkost för det, men jag tycker inte farkosten är grejen i sig. Nu är det poesi och kognition i samma skål.
Hursom var det ju ett lite misslyckat inlägg när läsarfokus hamnade i det här snarare än i diskussioner om kvalitetsbegreppet eller vetenskap-religion-konst etc. Jag menar, det hade lika gärna kunnat vara jargong det där med att jag är så dum i huvet (fast det var inte det). Men jag fick googla ”kausalitet” och är fortfarande osäker på om jag använde det rätt. Och jag ville inte dra bildningskomplexkortet igen. Jag gick inte gymnasiet, knappt högstadiet. Tror inte jag hade klarat det heller. Buhubuhu, liksom.
Jag kan gå med på att jag är bildad ändå, ni som skriver här, mer än några andra, har hjälpt mig med det.
Men jag kan inte göra som andra säger. Jag ids inte bry mig om jag inte får upptäcka det själv. Det är ju korkat.
Sen tycker jag, tror jag, att kvinnor borde få vara/är lika dumma i huvet som män. Det är en mänsklig rättighet att tas på allvar ändå, tror jag.
Jag håller med TP om att just här kanske platsen (för mig iaf) där diskussioner bortom det dagsaktuella kan föras. En värld där man kan skita i världen. Där man kan vara lite dum i huvet.
Tack för grym länk gummo! Om en fick en spänn för varenda mansjävel (inkl mig själv) som slått sig för bröstet i töntigt mall hade en mången spänn.
Robert Broberg skrev i alla fall Medan årstider kommer och går. Den är fin. Annars var han väl mer som Povel Ramel, Owe Thörnqvist och Thore Skogman? En ordsmed. Just D, liksom. Inget vidare djup, men en relativt skicklig hantverkare. Ändå sjukt deppigt med döden.
Obs, menar inget illa med detta hantverksresonemang. Och somliga är/var ju båda. Olle Adolphson, Tage Danielsson etc. Nämner bara cis-män här. Undrar varför, om det har något med genren att göra kanske.
Nu ska jag göra Svartöstan med Hanet. Det ni.
Åh, hoppas ni hittar på nåt kul efter de tre minuterna!
F’låt.
Nämen ge’re shredd!
vinkade precis av jonathan l.
Alltså Richard D James, jag orkar inte.
Håller med. Det är för mycket.
Men, nog ska vi väl prata om det du ville prata om också, qualia d’poemetique?
Rocktips: Slum of Legs. Finns på bl a Bandcamp.
Men vänta nu, kan man inte lägga in egna spellistor i telefonen längre?
Är det en kobra-telefon? I sp fall tryck fyrkant och vänta.
Spotify verkar ha övergripande fel dom här dagarna, det är tok på alla mina enheter.
funkar för mig.
Det är för att du bara har en spellista med alla dina Neil Young-favoriter.
Jag menar de egna ituneslistorna. Det som heter Musik i telefonen. Om man har iphone alltså.
Kan jag inte använda telefonen som mp3-spelare längre blir jag galen.
Jag fick hänga med båda Hanet å Hellrönn igår. #winning
??? Backlund!
matti: Äre för all din ecm-jazz?
http://open.spotify.com/album/3DbKD9ujJJNZT39hQFJAEP
ecm-jazz. Tihi!
Åh. Jag vet inte om det är samma för nån annan. Men att vara i ett gäng, som en har längtat efter att vara. Och komma till Trädgården, eller nåt annat hippt ställe, och inse att det här är ju exakt samma som Båten i Luleå. Jag vill inte vara här, jag vill inte vara sån här, jag vill inte göra det här. Jag känner ingen och ingen ser mig, jag passar inte längre under flackande blickar och jag tänker inte försöka vinna nån. Jag är hellre ensam på kvällarna helgerna, jag är hellre själv än i det här. Frågan infinner ju sig: Vad gör en istället Kanske bara låter allt vara och låter det lösa sig. Längtar lite till jobbet på måndag.
Ja, det saknas ett ?
Offra. Offra tänder, blod, el en månad kanske fler. Offra internet. Kläder, schampo, tandkräm. Kom igen.
Ok, såg inte ditt Åsa. Men för moi gäller mitt. <3
Saxofonen: bästa emoien. Allt blir bra med den.
Menade: oj, i tnte ok!
Hahahaha. God morgon och solen skiner. Inte hade jag druckit när jag skrev i natt, nej nej.
Var du på den där hemliga klubben? Var det bra?
Ja och ja!
åsa, den texten borde nån skriva musik till. seriöst.
Stalle äsch ❤️
Ikväll har jag istället rensat garderoben och skänkt allt till loppisen på Stockholm Pride.
Nu kollar jag på Oceans Eleven. Den är bäst.
Uhhhh ujujuj
Dör på Slum of Legs. Helt hundra att namnet rullat förbi mina ögon, men jag har nog inte lyssnat pga blivit bränd för många gånger!!! av band som beskrivs ungefär sådär. ”Doll Like” kan mycket väl bli resten av årets mest spelade låt i mitt hem.
Medans ni ojar er här över dåliga ni är har jag storstädat lägenheten. Igår fann jag mig sittandes på huk i en halvtimme skurandes bruket mellan kakelplattorna i badrummet. Har krupit inne i ventiler med trasa. Slängt en hel bil med skräp. Underbara skitsommar!
Nå, jag tycker Åsas text om båten där hon inte ville vara är fantastiskt fin. Sen gillar jag texten matti egentligen ville skriva, om poesin och det. Men reagerade som Åsa lite på de privata delarna av texten. Nu tror ju jag att det är så du jobbar, matti, lite Kerouakskt i den meningen att du vill undvika eftertanke och censur, publicera så fort det bara går. En strävan efter att inte göra sig pretentiös. Men det lustiga är att resultatet kan bli tvärtom!!!
Säger som Åsa. Be inte om ursäkt! Det blir lite just pretentiöst när någon i en och samma text skriver att man är 1) dum i huvudet, 2) framför en egen konstsyn, samt slutligen 3) hyllar sina egna verk! Känner ju dig matti, vet hur du funkar, och håller med om allt, men det kanske också är underförstått, att texterna på den här sidan bara är för oss som känner dig. Eller va fan. tänker bara att för en utomstående trot jag inte det framgår hur och på vilket sätt du säger fig vara dum i huvudet. Det är problemet med texten. För jag vet ju att du menar fig dum lite som hälften på rikt, hälften som Sex Pistols skulle sagt det.
Trots större och större telefoner får Jah allt svårare att träffa tätt tangent.
Irie irie, yessayah
Jag ber om ursäkt för att jag bad om ursäkt. ???
Hahaha, kontenan blir ju att skriver en att en är dum i huvet så är en dum i huvet. Win win. Eller lose lose.
Inte för att jag är särskilt smart (höhö), men jag tror tror huvudsaken egentligen är det som ”jag är inte särskilt intelligent” pekar fram emot, nämligen: ”Jag har verkligen problem med kausalitet.” Alltså att Mattis självupplevda problem att ta till sig vetenskapliga sanningar gör konsten till en lika närliggande modell för att förstå verkligheten, därav det där med öppna dörren eller hoppa ut genom fönstret, där ju konsten har möjligheten att presentera andra svar på vad som kommer att hända än vad vetenskapen har (vilket Matti längre fram återkommer till när han skriver om surrealismen som en realism). Så egentligen tror jag mest att det är ett halvdant försök till snygg övergång som ställer till det. Att Matti tycker att han är ointelligent har bäring för det resonemang han för, tycker jag.
Men tack! (trots ”halvdant”)
Alltså, ni begriper vä att jag inte tar illa upp alls? Det gör jag inte. Plus att jag blir glad när ni inte tycker att jag är dum i huvet, fastän jag påstår mig vara det. Men det var verkligen inte fåfängt menat. Dock begriper jag att det läses så, och då är det ju lite dåligt skrivet. Halvdant.
Och en sak till, det här med att jag skryter med min musik men koketterar med min låga intelligens: jag får till det musikaliskt ibland men mer sällan när jag gör annat. När jag skriver eller läser exempelvis. Eller hänger med folk. Musik är ett språk kan jag både prata och förstå, liksom.
Och ja, det var oredigerat och lite pretentiöst skrivet och publicerat. Fick feeling bara, mellan alla öl och pizzor och punksinglar och deckare och skyfall etc. Känner mig väl läst, jag menar det. Tack.
man ska inte få feeling
Själv har jag absolut blivit segare i kolan sedan jag slutade skriva krönikor. Jag kan tänka på en enda text, som jag läst eller skrivit, i veckor numera. Det är som att tänka med rullator. Jag ser det som en gåva till världen med tanke på allt strunt jag hävt ur mig genom åren, hehe.
Fast jag saknar det också. Blottandet som en snabbt författad och publicerad text utgör. Numera är det ingen som får se råversionen av mig. Särskilt sen jag slutade skicka fylle-sms.
Fast helt nykter var jag inte lördag 01.45.
Jag känner att jag har lite svårt att engagera mig i lyssningen på Sleaford Mods nya. Nån annan som har nåt att säga om den?
Märker att mina inlägg bara är JAG JAG JAG. Har tydligen ett behov av att uttrycka mig själv, som den spökskrivare jag är. Förlåt.
Såna är vi ju allihop, Åsa. Jättefrustrerande för dem som bara läser här i väntan på att Matti ska avslöja ackorden till nån av sina låtar.
Det är nåt Am och sen ett G.
Han från Dodgeball är ju inte så bra i True Detective.
Har inte hört nya Sleaford Mods ännu. Tror på den ändå. Singeln är ju bra!
Vet ni vilken artistue som är den största datanörden?
LANA Del Ray!
Jag har möblerat om så det ska vara enklare att lyssna på LP och svårare med Spotify. Idag har Kiss Me Kiss Me Kiss Me gått varm. Det var den sista Cureplattan jag engagerade mig i. Jag och Peter åkte ned till Sthlm och såg dem, och i samma veva berättade jag för min pappa att han skulle bli farfar. Skivan är bättre nu än då, texterna är värdelösa, men jag gillar att den är så rå och monoton.
Men det är verkligen mycket rocksaxofon på skivan. Cures alltså.
Tänker lite på det som Conny skriver om att texterna här är för de som känner Matti. Vad det verkar så är det mest folk som känner Matti som skriver. Vet dock att det finns fler än jag som inte ens träffat Matti som läser här till och från. Så det är nog kanske inte helt sant. Men tror absolut att som Conny att merparten av läsarna är en ganska liten krets, och texterna kan ju så klart vara skrivna för de som känner Matti även om andra läser dem.
Jag och (kanske en del andra) läser här lite nu och då för att ta del av grymma spellistor. ett eller annat tips om tv-serier samt debattuer om Jan Gradvall. Och som bonus får man Bennys humor.
Jag skriver något litet ibland, delvis för att en lätt känsla av stalker infinner sig om jag bara läser. Lite svårt att förklara det där.
Men trots att jag alltså aldrig träffat Matti (men dock sett honom spela och så i cirka 20-25 år) tror jag att jag förstår hur han/du menar med ”inte så intelligent”. Men det kan jag ju så klart inte vara säker på. Uppfattade det inte som att du bad om ursäkt innan andra påtalade det men kan helt klart förstå att det läses så.
Gillade för övrigt texten, intelligent skribent eller inte.
Är förresten en fd rocksaxofonist och kan bara instämma i att det är ytterst tvivelaktigt med rocksax. Två låtar på Fun House men i övrigt hade rocken klarat sig bra utan saxofonen om ni frågar mig. Jag hade turen att hamna i ett band med vansinnigt begåvade personer vilket fick mig att ganska snabbt inse att jag var måttligt begåvad som musiker -en rocksaxens Salieri. Bra det då jag kunde ägna mig åt annat i livet.
Igår åkte jag från söder om hemstaden till hembyn norrom. Lyssnade först klart på Lou Reeds Berlin, efter det rotade jag i icakassen på passagerarsidan och fick upp Tunaskolan. Sen satt jag och skrek och grinade och hade mig i en och en halv timme. Det är den bästa skivan som gjorts på svenska. Först tror man inte att det är så, när den inte spelar. Men så fort Alkberg börja nysta i affären, så är det ju klappat och klart. Enda felet är att Med Spöken inte är 40 minuter lång, bökigt att trycka på repeat.
Nå, jag tar in alla argument. Kanske var det jag som inte kunde tänka så bra. H beskriver det bra i inlägget där han redogör för logiken i Mattis text och utfall.
Vet ni vad som är tvivelaktig sax? Techno-sax. Det är för mycket marint soldäck.
Rocksaxofonen har sin gjutna plats i 50-tals-rocken. De basiga riffen på baryton, som kommer från r&b.
Kan nån förklara för mig hur det kan finnas två helt olika musikstilar som heter r&b, förresten? Ray Charles rythm & blues, vad har det att göra med Rihanna? Alltså allvarligt? Reagerade på det där redan på 80-talet. Men då tyckte jag sök modern r&b var kass. Det tycker jag inte längre. Det är bara det att det hade varit konstigt om Black Metal hade döpts till Glamrock istället. Man hade undrat varför.
Sparka inte på den sax som ligger!
Vi borde försöka göra en gemensam spellista med 1 timme svinbra rocksax istället.
Går det att göra ett C-60 rocksax som inte får en att vilja öppna dörren och hoppa av i hög fart på motorvägen?
david: Hahahahahah
Conny: Rassist!
Nä, förresten! Nassist!
Den här Veckans lista som Spotify gör åt en är faktiskt en riktigt vettig funktion.
Så klart Conny! Tänkte inte alls på 50-talet, kanske för att jag själv aldrig lyssnar på det men två låtar på Fun House och 50-talet således.
Gör mig beredd att hoppa rätt ut på motorvägen, men blir gärna överbevisad.
Inget fel på marint soldäck Benny.
Öppen rocksaxlista! Lätt!
ÖPPEN ROCKSAX
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/4r8bfOSlQbhNTgAwl5DfQG
Jag tycker hur som helst att det var överdrivet av Benny att grina i en och en halv timme bara för att Matti nyste. Lär dig säga prosit, vuxna människa.
Gills verkligen Waiting on a friend? Tänker att det är ”Rockband gästas av Jazzlegendar” mer än Rocksax?
Ja. Du har rätt. Byter ut den!
en timme kommer ju inte räcka.
Drog mitt strå till stacken med rocksaxen, men nu måste jag äta frukost.
Mäktigt att Essential Logic finns på Spotify nu. Letade så mycket efter Aerosol Burns förut, men gav upp. Och nu pang bara!
Denna dag fortsätter med Joy Division, sådär perfekt som dagar fortsätter ibland.
Nåja. 1 timme sax ska räcka. Vi ska ju inte ha med varenda jävla tut-dåre som blåst i ett horn. Jag eftersöker någon slags stringens här. Blir listan full får vi diskutera vad som ska bort från den!
Skoja bara. Gråter blod för att jag inte går ha med typ låtar från Lou Reed – The Bells.
Det är för lite rocksax i heavy metal.
Listan blir jävligt konstig. Haha.
Men poängen här måste ju vara att inte ha med disco eller soul eller hip hop. För då finns det ju då mycket bra sax så listan blev meningslös.
Jävla tut-dårar!
Varför skulle viss musik inte gillas? Är det bra saxofon är det bra saxofon.
Om målet är som Conny skrev att man ska kunna lyssna på listan utan att vilja skada sig själv på en motorväg så vill jag nog mena att 60 minuter rocksax är absolut max för vad en människa kan förväntas uthärda. Tvivlar på att jag kommer klara ens 60 minuter, och då har jag som sagt ändå ett förflutet som tut-dåre (i Nymphet Noodlers från Karlstad).
Sjukt rolig lista det här!
Håller med Conny, rocksax ska det vara. Rock med saxofon i. Som Bruce Springsteen fast bra.
The Bells är ju hur bra som helst. Alla vet ju det iofs.
Napalm Death med John Zorn = som Springsteen fast bra? Jo, på ett sätt kanske.
Generellt så innehåller ju listan inte så mycket av den vanliga rocksaxen, den som återfinns i t ex Prove It All Night. Det här är ju faktiskt mer rock med sax än rocksax. Bra!
Sedan är det förstås rocken det är fel på, inte saxen. Som företeelse alltså.
Annars är det New Order i dag. Klassikerveckan är i full gång.
Slänger ur mig en rockfråga i samband med det ovan skrivna: innan Power Corruption and Lies, fanns det något som lät så innan? Tänker att det antagligen är första gången nån gör så ösig tvåackordspop med den där ljusa rösten, som liksom går ner i pratläge. Som i t ex The Village. Vilket prejudikat till låt!
Fö en rolig öppen lista till, det: prejudikat.
Hehehehe, kan inte sluta kommentera!
En annan grej med New Order (och i viss mån Joy Division) är hur de troligen är unika i det avseendet att även om de är ett ”albumband”, alltså de gjorde ju fyra-fem (sex-sju) perfekta album på raken, så skedde deras musikaliska utveckling utanför albumformatet, på EPs och samlingsskivor. Kommer inte på något motsvarande faktiskt. Happy Mondays kanske, men de kom ju senare (och på samma skivbolag, kan därför tänka mig att deras utveckling var liksom beställd av Tony Wilson et al, New Order hade redan krattat manegen eller hur man säger).
Vilken sjukt mörk version. https://www.youtube.com/watch?v=ZA1pw1VcBXs
Augusti och allt kan men kommer inte att hända.
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/5qYI7iGNCMqg8Gj8aTFTMt
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/5qYI7iGNCMqg8Gj8aTFTMt
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/5qYI7iGNCMqg8Gj8aTFTMt
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/5qYI7iGNCMqg8Gj8aTFTMt
vilken sjukt bra version
Kvällstidningarnas hela grahl, ”Jägaren blev den jagade”. Iofs i DN, same same but allt är skit.
HELIGA
Lägger till ett bidrag där både sax och sång låter sax och saxarna låter lite både och.
Grymt c-60!
Lärt mig i Bensbyn i veckan:
– hur har du enklast ihjäl en pitebo?
– schnör ut en palt på schvaagisen!
Livet, mitt liv, är cykliskt. I går gjorde jag en New Order C-60 för eget bruk. Upptäckte då att jag gjort redan gjort ett, den 2/8 förra året.
I dag öser jag Curtis Mayfield och Steel Pulse. Ser att jag gjorde exakt samma för ett år sedan. Vill inte säga nåt med det. Men om någon behöver någon att ställa klockan efter, look no further.
B-sidan på Sweet Exorcist, alltså så sjukt bra den är. Hur de spelar, hur Curtis spelar gitarr.
Ställde klockan tidigare i somras när du snackade om the Smiths o moz. Tror du har gjort det två somrar i rad. Dags att spåra ur.
Ian Curtis spelar fan inte gura på en funkplatta från ’74. Den får du dra nån annanstans.
Hahaha. En grej jag tycker är underskattat, såhär när jag bläddrar i LP-hyllorna: sena T Rex.
Jag blir gärna T Rex-skolad. Älskar Electric Warrior-skivan, men har jättedålig koll utanför den. Tycker diskografin är lite obegriplig när jag försökt osv.
Hos grannen och är full. Tänkte såhär, fattar man Mumin fattar man Norrland. Men så kom jag ju på, fan är Norrland Finland?!
Gjorde en hyfsat kronologisk Marc Bolan/T Rex-presentation. Lite snabbt bara. Två låtar per skiva typ, och lite lösa grejer, mest på slutet och det saknas en del versioner på Spotify.
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/2rm7qVufnqL8Gcnw4Ik7ab
Det jag menade med sena T Rex var föresten det han/de gjorde efter The Slider, som är bästa skivan. Han glöms ofta bort, men han var före Bowie med mycket. Och var på sätt och vis mer utmanande än exempelvis Roxy Music (Bolan var Ramones, om RM var Television). Liksom.
”The last I felt was rain”
Asså lugnt ska inte dö än, men förgängligheten och lipen. Alla borde få vara kvar, de flesta jag känner i alla fall.
Tack för T Rex! Och dö inte än, Benny.
Skrev jag ”utmanande” om musik i natt? Förlåt. Var säker på att min inre rockkritiker från Musikens makt (tidningen, inte festivalen) var på semester, men uppenbarligen stämplade han obemärkt in på redaktionen nån gång i går kväll. Jag ska avskeda honon nästa gång jag ser honom.
Det där med att Marc Bolan var före Bowie är en så kallad kontruktion. Vi har haft diskussionen förut. Jämför exempelvis Electric Warrior och Hunky Dory. Den förra är inspelad mars-juni 1971 och släppt 24 september. Den senare är inspelad juni till augusti samma år men släppt först i december. Klart är då att Bowie kopierade Bolan, trots att det endast är fysiskt/logiskt möjligt för en rockjournalist.
Hahaha, men nu var det inte just det jag menade. Jag menade soulinfluenserna. När Bowie gjorde Young Americand hade Bolan redan gjort sin soulskiva, Zinc Alloy […]. Mycket såmre visserligen, men före.
Hunky Dory är bättre än Electric Warrior.
Men frågan är vilken som var mest utmanande?
Inte för att det spelar någon roll. Men vem var populärast/störst av Bowie och Bolan? När det väl begav sig? Någon har sagt att Bolan var populärare när han väl levde. Men idag pratas det ju mer om Bowie än Bolan. Tänkte bara just det här med att dö ung och att det kanske inte alltid gör att musiken lever vidare. Nu gör väl iofs T-rex musik det. Men kanske inte som den förtjänar.
Bolan hade fler singelhits under ett kort tag, kring Electric Warrior och The Slider. Hot Love, Get it On, Ride White Swan, 20th Century Boy etc. Men han försökte slå i USA och då sket dig sig med England. Album efter album floppade. Sen fick han nån slags renässans med eget teveprogram och sista skivan fick bra recensioner. Men då pangade han rätt in ett träd i Hyde Park och dödde. Det går ju inte att jämföra honom med Bowie egentligen, mer än att de var samtida och var glamstjärnor. Och kan den ena hjälpa den andra till ny publik är det väl trevligt, pga är bra.
Helt annan grej: jag sökte upp det här av en anledning.
https://www.youtube.com/watch?v=rSU9dbsq6dI
Ett halvt decennium och ett helt knä sen. Och åtskilliga kilon. Men bra som innisjuttsingen.
Och, hahahaha, Hunky Dory var mer utmNÄNÄNÄNÄ DU NU GÅR DU HÄRIFRÅN!
hehe
Köpte förresten nya Sleaford Mods idag. Bra ju! Problemet är ju att man är för dålig på engelska och engelsk populärkultur för att fatta allt bara. MES är ju då enklare pga, för att knyta ihop säcken, poetisk kvalitet.
Inte helt säker på vad jag pratade om inatt, men tydligen hade jag en svårmodig stund.
Bra att det är bättre nu, båxarn.
Fan också, nu har jag lyssnat på MARCHROMT30A sen jag vaknade. Kommer ju bli helt fast i dom nya grejerna igen. Jävla Alkberg.
Shredd, hur var Räjä?
Det var faktiskt helt magiskt. Bland det bästa jag sett. Det är ju show på ett ganska härligt sett. Humor är ju ett väldigt effektivt grepp om man är rolig, vilket Räjä är.
Ajust, jag var bortrest. Blev det nå naket?
Bäst den här helgen är nog att jag satte dit den kboy-skojarn med mina överlägsna glamrockkunskaper.
Ja, jag känner mig nitad. Du har läst på sen sist vi pratade om Bolan & Bowie.
Japp. Full frontal. Sen köpte jag Liimanarina-samlingen av Jukka. Rätt mäktig och nytt för mig. Han berättade en rolig historia om att han åkt tåg bredvid den andra Jukka, Talonen alltså, mellan Tampere och Helsinki men inte vågat säga något. Poängen minns jag inte riktigt för kvällen var något blöt.
Kboi: <3 4vr
Jag tycker ju att Bowie gjort mer bra än T Rex. Men han är så hot love, Bolan. Och har så jääääävla cool röst.
Fast varken Bowie eller Bolan kan röra Richard D James. Fast vem kan det. Ingen är den enda som kan det.
Jag mötte skräddarn på stan, han hade Germs i pösen.
Alltså,
Joy Of A Toy
Shooting At The Moon
Whatevershebringswesing
Bananamour
The Confessions Of Dr Dream And Other Stories
för 99:- totalt ! på CDON just nu.
Som ett tips bara.
Är jag dyng eller åker jag färja? Trick question.
matti – pridemannen.
Jag vill också möta skräddarn på stan. Benny går också bra. Hur gör man?
Man byter stad, till Dockstad. Fast nu är jag påväg till Norge, så det blir ytterligare svårt.
Augusti:
https://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/7yfi4VKe7AJ7gaMsqnVUno
i morgon styr jag kosan mot luleå. fina grejer,
Det samma KBoi! Säkraste tipset att träffa mig är valfri lekplats i Hammarbyhöjden. H hittar man enklast på Riche.
Alltså, vid en snabb anblick ser ju mitt augusti ut som värsta härmapec60t. Men det var faktiskt jag som tipsade matti om Nozinga, även om han tipsade mig om Vince Staples och jag bara snodde Matchess från hans lista. Annars, Meridian Brothers är årets positiva chock! Beefheartsk genimusik. Modernt afrikanskt och hip hop är fortsättningsvis det jag fastnar för i år. Hit the Quan, Pacifier och I look fly – sjukt grymma hip hop-singlar.
Tunnelbanan till jobbet, på med rustningen: ”Angels on the balcony” med Blondie och ”Sluts in the city” med GG Allin & The Cedar Street Sluts.
Ha, typiskt H att ute kunna stava. ”Gick på i rusningen” heter det när det är mycket folk.
Conny, jag åkte alltså tunnelbana. Det tycker jag framgår tydligt. Jag var inte ute och motionerade med stavar. Men kul att höra att det var trångt i spåret!
Stavgång för illiterata – ett folkbildningsexperiment.
Ska gräva mer i Meridian Brothers.
Är du obducent?
Näe lite extraknäck så här på sommarn bara. Kul, minns när jag som 17-åring sommarjobbade på sjukhuset körde de döda till obducenten. Kände för att frääscha upp de gamla obducentvitsarna helt enkelt. Bröderna är intressanta, vill jag rapportera, men då återstår slutbesiktning och slutprotokoll.
TD2!
Group Inerane, finns inte på Spotify:
https://m.youtube.com/watch?v=LZTm5yDz1xI
Håller med, skräddarn. Gillar verkligen TD2. Får vibbar av så mycket annat. Idag, och förmodligen lite vrickat, av de sju samurajerna.
HaCF2!
Och framför allt: RECTIFY!
Matti tror att han hat blivit kemist. Det krävs mer än att blanda några groggar för att vara hemma i de domänerna, min bäste herre.
Hahahaha! Tssss, några groggar är allt en behöver 4 vrthng.
Om man bor i Sthlm och har barn, hur förhåller en sig rent allmänt till Grönan, Skansen etc? En gång per år, aldrig i livet, då och då?
Antar att frågan gäller er/oss som inte bor i Sthlm också.
Max 1ggr/år. Därmed basta.
Varför undrade du?
Har gjort detta i veckan (och Moderna och Aquarium iofs). Känns liksom begränsande. Men barn är ju barn och Stockholm är ju Stockholm.
Helt annan grej. Jag delar nästan aldrig nåt på Facebook om det inte helt säkert har med något helt annat än aktuell debatt att göra och jag har inte gjort det nu heller, men jag vill ändå understryka att jag hatar SD och självklart var det bra att den där vidriga, vidriga reklamkampanjen på Östermalmstorg revs ned. Så fruktansvärt oanständigt att den fick finnas öh. Och alla som pratar om ”demokrati” som någon slags försvar för SL/SD (eller säger att ”SD gynnas av att de plockas ned”: den kunde helt enkelt inte få hänga kvar, oavsett [påhittade/ponerade] konsekvenser) kan dra helt, helt åt helvete. Hoppas de drunknar i sina pooler i sina gated communitys. Eller sina egna spyor.
Detsamma gäller fö, om än en storm i en tesked i jämförelse, de som hoppar på Timbuktu för ”skatteplaneringen”. Hatar all rättrådig höger och deras krav på att lära som man lever. Det enda den retoriken funkar på är ju deras egna värdelösa livsval på andras bekostnad. Finns ingen ”pragmatism” i det, inget annan än ideologi som är helt fucked up och sämst.
Bästa jag läst hittills om SD-kampanjen, och reaktionerna på den.
http://www.aftonbladet.se/kultur/article21216929.ab
tänk om de övriga riksdagspartierna gått samman i den fetaste kampanjen nånsin, och på ett sakligt och humoristiskt vis knullat sönder SDs retorik istället?
Snart i Luleå Punk Rock City igen. Skönt.
Ska skriva krönika. Men kan bara tänka Fuck sd och Spela snabbare. Hade behövt drygt 2000 tecken till.
Lägg till några tankar om hur ofta stockholmsbarn är på Gröna Lund!
1 gång om året på Grönan blir det. Idag blev det Skansen, det var faktiskt grymt. Kommer sakna ihjäl mig efter ungarna nu, har härbärgerat dem nästan 3 veckor på raken.
Det enda en kan känna hopp om i dessa tider är antirasisterna och ens närmaste. Det gäller att hålla alla bra människor mycket nära hjärtat, att ta alla chanser till kärlek som finns. Dit har jag nu kommit i min pågående analys föranledd av djup politisk depression.
En kan även hämta hopp från den här gamla klassikern, Sverigedemokrat blir ägd av gammal tant: https://www.youtube.com/watch?v=MeVYuNppp0Q
Min dygn såhär långt: lyssna på From The Cradle to the Grave med Subhumans, nya Leviathan (som Rudimentary Peni, fast black metal) och Voivods första. Meck is king!
SD-asen och alla som ursäktar deras skit, eller förespråkar att låta dem hållas kan fara fullständigt åt helvete. Har inte mycket annat att komma med, och det är inte direkt något nytt, men jag har inte skrivit nånting här på ett tag så ni får ta vad ni får.
Annars har jag börjat söka mig till SFI. Ska förhoppningsvis börja undervisa på försök om nån vecka. Känns som en relativt bra grej att göra i dessa tider. Hoppas det är det i alla fall.
sover i en bil utanför Vida Arena, Växjö. Varför då undrar kanske ni? Kärleken såklart, dumskallar!
Ja, det här blev ju bara ett i raden av Costanza-moments. När jag vaknar naken i min sovsäck i öppen bil framkommer det att den till synes ödsliga parkeringen till idrottsarenan i själva verket ska hysa plats för en horseshow. Vaknade av att funktionärerna drog igång musikanläggningen, men vaknade till ordentligt när jag insåg att det var tjugotalet hästekipage bredvid min sovstuga.
Hästar och bilar och tonårstjejer överallt.
Viola Bao idag
Hahahaha! Benny.
Hahahahahahaha, Benny jag dör!!!
I Växjö för kärlekens skull
En smärtsam uppgörelse med samtiden. I hästmiljö.
Repa. Repareparepareparepa. Alltid repa.
lite avis på det där med band.
Ja, det är ju det bästa.
Ser skärgården. Det är en av Sveriges allra största.
Med Samuel Fröler?
Luleås skärgård. Nu läser jag Denise Mina och lyssnar på den störste. Alltså Curtis Mayfield.
Rafnaslakt i Ramsele. Det enda slakteri man behöver följa i samhällsdebatten.
https://www.facebook.com/pages/Rafnaslakt/230936026945473?fref=nf
Säg till när ni/vi kan/vill prata om TDII-finalen.
till sommaren 2016
Äh. Alla vet att Ramsele falukorv är bäst i landet. Har minst fem i frysen, efter konkursen. Baconet är fan inte fy skam det heller.
Läser om heroin på flashback och lyssnar på den största, alltså Nina Simone.
vill också prata teeedeee2
What Happened, Miss Simone. Vilken bra film! Hon var ju bäst. Dålig på livet, bäst på det andra. Ett av två är ju godkänt. Och ibland tänker jag att musiken är viktigare än livet.
Hela nya Leviathan är svinbra, men just nu är det framförallt en passage jag återkommer till: Wicked Fields of Calm låter som en önskedröm, en har hittat en glänta eller ännu hellre en myr där en ställer sig och skriker ut sitt världshat, all sin sorg, tills lungorna kollapsar inne i kroppen och en äntligen dör. Men det gör en ju inte. Efter ett tag hämtar en sig och nästa låt, Within Thrall, kickar in. Den låter som språngmarschen tillbaka till civilisationen, och hämnden en ska utkräva på dess innevånare när en kommer fram.
Här är den: http://open.spotify.com/album/4hnlvhL0RR3AH2YOVChSsh
Fantastisk skiva!
För svängigt! Funktrummor!
https://open.spotify.com/user/1112545332/playlist/7d3hYMH5c86cqjlCwrabHF
https://open.spotify.com/user/1112545332/playlist/7d3hYMH5c86cqjlCwrabHF
lite gubbigt kanske men betänk då att jag tagit bort en låt av gubbarnas övergubbe, robert zimmerman och en av archie shepp. sista låten tillägnas H.
”leech of leper lives…”. tung textrad för att vara en funklåt!
Du din!!!
Förresten finns det nog inget gubbigare än att kalla Bob Dylan för Robert Zimmerman. Jo – att bara kalla honom för Zimmerman. Med ett nöjt litet leende som liksom säger ”nu förstår bara de verkliga finsmakarna vem jag talar om”.
Det verkar inte utrett: Varför kan rasisterna/SD-arna inte stava och varför särskriver de typ allt, typ allihopa? Allvarlig fråga, alltså. Jag ser ingenting som bevisar att de inte skulle vara rena jävla idioter.
Mattias Alkberg ska ha skrattat så högt och gällt att en praktikant från Linnéuniversitetet fick problem med öronen. Nu har Kammarkollegiet beslutat att praktikanten får 55 000 kronor i ersättning av staten, rapporterar P4 Kronoberg.
Alkberg satt bredvid praktikanten och ska ha skrattat så högt att studenten störts av ständigt tjut i öronen efter händelsen.
Åh, den som ändå fick vara praktikant hos Matti. Det hade varit något att sätta upp på cv:t.
Ja, det du Cowboy.
Hela mitt mp3-”bibliotek” dök plötsligt upp i telefonen efter att ha varit försvunnet i en månad. Har ingen aning om hur det gick till, men jag tror det är Din förtjänst, Praktikant Boi. (Gud, Overlord, Kalif etc)
Töntigt gubb, btw: att kalla Bruce Springsteen för ”Bruce”. Värre än ”Bossen” är det.
Själv kallar jag bara tidiga Bruce Springsteen för Bruce. Bossen blev han först med 1980 års dubbelalbum The River. Det är i låtar som Hungry Heart, Cadillac Ranch och titellåten som han etablerar bilden av sig själv, den amerikanska drömmen och drömmen om friheten i att åka bil.
Jag kallar mig själv för Bruce för jag är dum i huvet.
Först Bolan och nu Bosse (som vi riktiga heads kallar honom). MarKus Boi Larsson och…ehhh….Mattikus Alarssonberg?
Jag brukar lite skämtsamt referera till ”de tre bockarna Bruce” när jag talar om mina husgudar Bruce Springsteen, Bruce Dickinson och Bruce Foxton.
Kalla Bob Dylan fär Joel Zimmerman? Snacka om rörigt i kolan.
Menar du sån kola man drar på Riche-toan?
Ånej nu är H på Riche med Joel Kinnaman igen..
Jag är Bruce Lee.
Jag är Bruce Loose.
Jag är Bruce Almighty.
Bruce Wayne.
Grattis på vänsterhäntas dag, kamrater!
Nä, seriöst. Nu måste det bli lite fart här. Har ni andra liv vid sidan av?
Kanske damma av nån klassiker som alltid brukar generera comments?
Stones vs. Beatles
Valfritt band från NYC 75-85
Sematik
Är Matti dum i huvet?
Can
Listor
Beatles
Voidoids
Ja tack
Ja
Bra ämne
Det här är en lista
Jag läste precis Äganderätten måste ständigt omförhandlas, har ni gjort det? Den är helt fantastiskt bra.
Annars är jag inne på såväl skräddarns och Hr KBois linje(r).
Är Can nåt å ha efter Bruce Suzuki? Hur långt fram i diskografin vågar man?
Mooney Suzuki!
Skivorna efter är skitbra, bara inte lika bra.
De är inte lika bra som Can, men de är lika bra som Talking Heads.
Sena Can är ganska långt från TT tycker jag, men håller med om det skitbraiga.
tH
Är i Visby. Inte fult den här gången heller.
Det stavas c’mantique.
Förresten, håller inte med mig själv angående Can. Sena Can är inte skitbra, men enstaka toppar finns på samtliga skivor, t o m på den dissade Out of reach-skivan (t ex, November).
Oh yeah.
Det går inte att fortsätta med Facebook, tänker jag. Så många (typ) moderater som aldrig, ALDRIG kommer bli nåt annat än möjligen fullt ut SDare eller rent av nazister. Som en inte kan plocka bort pga för stor inverkan på ens verkliga liv, t ex föräldramöten och annat. Men jag orkar fan inte se deras länkar och läsa vad de tycker längre. De kommer aldrig ändra sig och inte jag heller. Detta är källan till den o så populära pragmatismen i all ”debatt” numera. Det har aldrig gått att diskutera med dem och nu har de dessutom medvind, de jävla högersvinen: pratar oemotsagt och dövt om andras dubbelmoral i stumt försvar för sin egen brist på all moral bortom familj och nära vänner.
Just DET får man faktiskt inte säga i det landet. Att de är svin och idioter, nyliberalerna. Men de är det. De kommer aldrig lyssna.
Ibland vill jag, helt känslostyrt, att det ska bli inbördeskrig och att jag tvingades välja sida i stället för att långsamt gå fucking sönder av de här märkliga, men fysiska, lojaliteterna samtiden kräver.
Ja. Troende nyliberaler som vägrar tänka, vrida och vända, bara omedvetet, eller av dumhet medvetet, missförstå eller vägra förstå. Hur diskuterar en med sådana? Råkade läsa Tove L’s ledare i SvD idag.
En borde vara konstnär och skriva punklåtar istället, men så smart är jag inte.
jag döljer många av den typen på fb, man orkar inte jiddra hela jävla tiden.
Jag har dolt alla er på facebook, jag orkar inte ta fajten.
Eller dolt och dolt. Blockat, är väl den korrekta lingon.
”Sometimes something will change, and that change will change you”
Den här Kimya Dawson-skivan alltså. Nu kommer hösten.
Hösten. Den bästa årstiden. Allt bara lägger sig. Man accepterar att nu är det så här. Gillar det.
Vilken Kimya?
Rectify är nog DEN BÄSTA serien. Alla måste se den.
matti: Thunder Thighs, som du tipsade om på denna plats för ett par år sedan. Alla hennes skivor är ju svinbra, men jag har lyssnat så jääävla mycket på Thunder Thighs.
Snälla snälla snälla LÄS Helena Henschens romanbiografi över Signe Thiel, Hon älskade. Så bra att jag går av och VÄLDIGT relevant apropå nazister.
http://www.svd.se/befriande-historia-om-civilkurage
Att jag har fått sjunga på en Pascallåt, det är ju fan helt sjukt mäktigt.
Nu har jag lyssnat igenom Can-skivorna efter Soon Over Babaluma (som visserligen också är utan Damo Suzuki, men som jag redan hade koll på) och fram till och med åtminstone 1977 är det ju faktiskt i stora delar jättebra. Kan erkänna att jag på ett sätt nästan hade hoppats att det skulle vara sämre, sådär som man ibland kan önska för att kunna sortera undan musik (livet är för kort för att lyssna på all musik man gillar etc). Det är förstås ett sorgligt och idiotiskt förhållningssätt, men möjligen dras alla med det till eller från, önskan att kulturhistorien var möjlig att reducera till de delar man har möjlighet att ta till sig av. Blablabla. Men i alla fall, jag gillar det mesta på Landed och Flow Motion. Saw Delight, kanske beroende på humör. Och ibland är det ju det där att man behöver höra en skiva mer än en enda gång ääähuuum. Vet ibland inte om jag skulle gilla vissa grejer bättre eller sämre om det stod nåt annat än Can på omslaget. Det känns hur som helst som att jag berikat mitt liv på detta vis. Mer tveksamt om jag berikat läsaren av detta inlägg, du får väl kompensera på något sätt om du känner dig rånad på en halv minut av ditt liv, läs nya Eva-Stina Byggmästar kanske. Förlåt.
Nya Eva Stina Byggmästar är jättejättebra. Can med.
Sen tycker jag att Jonathan Strange & Mr. Norrell är en jätterolig tv-serie. Vet att den nämnts här för rätt länge sen, men jag har hunnit kolla först nu.
Vi ser om BSG. Fjärde gången för sonen, sjätte för mig. Börjar känna mig typ kristen.
Hjelle och Piffe från Bäddats nya band, om nån vill höra men inte hört: https://soundcloud.com/det-enda-alternativet
menade du hjalle och heavy? då blev det allt lite fel.
stalle och heavy? Matti har så många smeknamn.
Solen skiner, det är hur varmt som helst, det är ATARI TEENAGE RIOT-dagen. FUCK ALL! REVOLUTION ACTION!
SKRIKVÄNSTER!!
Låter ju exakt som BFT! Dvs väldigt bra.
Först kollar Matti helt fel i almanackan, sen drar skräddarn långsökta paralleller mellan Atari Teenage Riot och Bäddat för trubbel. Solsting på gång, killar?
Köpte precis there’s a riot going on. Den är ju som mardröm/frälsning på samma gång.
Fuck att man ska jobba i morgon, annars hade jag lyssnat hela natten.
Fight! war! fire! violence! death! police! TV! Fuck you!
Start the riot! start the riot! start the riot! start the riot now!
Måste verkligen sova men efter Sly så liksom var jag bara tvungen att slå på Psychic…powerless… another man’s sac.
and that, you know, children are the only that blush, and that life is just to die
BUT ANYONE WHO’S EVER HAD A HEART, THEY WOULDN’T TURN AROUND AND BREAK IT!
AND ANYONE WHO’S EVER PLAYED A PART, THEY WOULDN’T TURN AROUND AND HATE IT!
Ang BSG: Matti ber bordsbön citerandes Adama S01E07 och avslutar med ”…so say we all”. Sen äre tacos.
Hahahaha.
Den där texten jag citerade ovan, genial. Inte Fight war, utan Fight! War! Etc.
Jag hamnade på Atari Teenage Riot-spelningen på Debaser Slussen för 2? 3? 4? år sen (ja, hamnade på sådär som så sällan händer människor i min livsituation, eller åtminstone just mig). Det var så himla konstigt. Men ganska kul på nåt sätt.
Alltså, det konstiga var att Hanin Elias och Carl Crack var ersatta av kopior på sig själva, som jag uppfattade dem, och att Alec Empire inte såg ut att ha åldrats en dag på ett sätt som mer fick honom att också kännas som en skådis, och att all musik var helt playback vilket kanske inte är chockerande i sig men bidrog ytterligare till känslan av teater. Och samtidigt var det just därför som det faktiskt var ganska kul och lätt att släppa på de reservationer som annars vore så lätta att ha.
https://open.spotify.com/user/staffan.e.andersson/playlist/7wMoYVICpaaiqKd4eJq2Rg
Såg ATR på typ Lollipop, grymt bra. Men jag har inte lyssnat på dem sedan dess, innan igår alltså. Det är lätt att tänka på Refused i sammanhanget tycker jag. Och, typ, Crass.
Om man går in på ATRs hemsida är det en ny spelning där. Vet inte om det är playback, men det är bra. Jag hade lite glömt att de var sådär vansinnigt råa. För det måste man ju säga att de var. Omöjliga att spela högt om man inte är ensam hemma. Omöjliga att lyssna på om man inte spelar högt.
Men idag har jag lyssnat på det här, varv på varv: http://open.spotify.com/user/chops/playlist/0WOdkuZCrjpUGjRtPweJxZ
Jag tycker Herrens vägar är outgrundliga.
Åh, stalles lista är som ett perfekt radioprogram. Du borde spela skivor!
Såg Ex Machina. Bra!
Jag lyssnar i skrivande stund på första Atari Teenage Riot på ganska låg volym i hörlurar medan jag jobbar, kan intyga att det inte riktigt funkar. Det finns en bubbelgumfaktor hos ATR som den mesta anarkopunken saknar, men som jag tycker är ATR:s styrka. (Bristen på humor är ju Crass-kretsens styrka och svaghet, kan jag tycka) (Det är förresten inte helt sant att Crass skulle sakna humor, men ni fattar)
Var tvungen att dra på Dehumanization med Crucifix nu.
Bubbelgum-faktor, hahaha! Fast ja, det stämmer. Det är inte i melodierna som en ej initierad kan förledas tro. Det är något annat, men ni har ju öron.
Just nu: ”M: För dyrt att ta emot flyktingbarn”
Jag kan citera Crucifix: ”From dehumanization to arms production, for the benefit of a nation or its destruction, power is power; it’s the law of the land.
Those who live for death would die by their own hands.
Life is no ordeal if you can come to terms.
Reject the system which dictates the norm.
From dehumanization to arms production, for the benefit of a nation or its destruction –
It’s your choice: peace or annihilation!”
Men hur undviker man de sentimentala känslorna av dörrar som stängs, ljus som släcks?
Hur undviker jag känslan av att detta sker emot min vilja, men utanför min kontroll?
hörde i går om att räddningstjänsten har problem med folk som inte hjälper till vid olyckor, filmar olyckor etc. tänkte att det hör ihop med hela den här jävla sd-bajstårtan vi får uppkörd i ansiktet hela tiden nu. fan vad trött jag blir.
Det är vad utmärker vår samtid det. Bristande empati. Fuck allt.
Det, och felskrivna inlägg.
*vad som utmärker
Fuckityfuck.
Yes, fucketifuck ere som gäller, men jag kom på mig själv med att bli varm och glad när jag lyssnade på stalles c-60, speciellt när Night Nurse smektes igång. 4.48 senare blev jag fucketifuck igen när jag kom på att de där jävla gubbidioterna inte fattar att de måste gå ihop och göra en ny skiva. Jävla självgoa egopuckon, tänk på mänskligheten istället! Jamen göör nåt!
Ooooo ja. Skulle lipa som ett litet barn om det blev nytt. Det skulle vara en luftficka i denna lavin av bajs som heter livet.
Jag har repat i sju timmar med Conny och Ulf Stureson. Vi ska fan krossa SD och M och kapitalismen i morgon. Patriarkatet blir svårare: vi kommer vara sju herrbebisar på scen. Men ser vi minsta öppning krossar vi det med.
Jag är knäckt. Kollade flyg och boende innan, men döden kom emellan, så det är bara att glömma. Har haft en US-period i ett par veckor och vill så gärna se honom spela men det går väl fler tåg om nåt år eller så kan en tro. Suck.
mäktig konsert.
fan vad tidigt de spelade skräddarn
Hahaha.
Men åh! Jag menar att den ser mäktig ut i teorin. Själv ska man bara hem efter jobbet och känna tomhet. Tills man fyllnat till lite lagom.
jag åker till sthlm i morgon för lite drickning.
Tydligen har Matti, Conny och Ulf Sturesson ett band som kör digital hardcore. Kan det verkligen vara bra?
Hur skulle det kunna vara dåligt?
Dead Alkberg på Musikens Makt, makalöst bra spelning som slutade för en dryg timme sedan, Ulf Stureson-I Dåligt Skick, Imorron Börjar Livet, lycka! och så avslutas spelningen med Liket Lever´s Levande Begravd, Tack!
Hans: en triljard hjärtan för din recension!!!
ärlig fråga: finns det vanliga ”klassiska” skinheads nuförtiden?
Klassiska som i icket nazi? Man ser väl nån ibland ändå?
Skål förresten Stalle.
både nazi och icke.
Med tanke på vart vårt skitsamhälle är på väg kommer vi nog se fler skinheads inom en snar framtid. Nazi dårå.
På tal om inget: Alltid lika kul att höra min utlandsboende och numera nästan mestadels engelskspråkige släkting föra konversationer på svenska. Idag glömde hen bort uttrycket ’att få fnatt’, och förklarade för några stackare vad som gör att hens hund ’får fjong’.
det bara slog mig att man aldrig ser skinheads längre
Att män rakar skallen har väl blivit vanligare i takt med att vi kollektivt börjat se naturlig tonsur och Robin Hood-frisyr som mindre acceptabla sätt att tackla flintskallighet, så folk som förr rakade skallen som subkulturellt statement kanske har börjat försvinna i mängden? I och för sig glömmer jag klädkodsaspekterna nu. För skinheads på både nazi och oi-sidan borde nog fortfarande stå ut på grund av klädvalet. Om inte klädkoden för skallarna förändrats den med? Nassarna har ju bytt bombarjackan mot kostym, men de andra då?
Satans kul det var. Och bra. Ulfs låtar speciellt, tycker jag vi grisade på rätt sätt. Idag? Ujujujujujujujujujuj.
<3 Men nudå? Men hejdå.
Jag gillar Zara Larssons Lush Life, eller vad den heter.
Idag har alltså Fear the Walking Dead premiär. Så då kan vi prata om det sen.
Och när den är klar börjar säsong 6 av The Walking Dead! 11 oktober.
Oooh, jag är helt pirrig! Jag älskar alla trailers och teasers hittills.
Har ni fortsatt se mr. Robot? Såg avsnitt 2 och 3 igår. Irriterande med dexter-grejen de återanvänder så friskt. Men jag fortsätter att titta… Han är bra, han i huvudrollen.
Mr Robot, det fyller en annan funktion än i Dexter, serien blir bättre och bättre hela tiden, en av årets bästa. Av helt nya serier kanske den allra bästa. I år.
Många omotiverade kommateringar ovan och för lite punktation. Men det låter ändå rätt i mitt huvud. Denna kommentar är fö en version av Elliots monologiserande. Till skillnad från Dexters, som oftare var ett sätt att föra berättelsen framåt.
Men FTWD då? Har ni sett har ni sett har ni sett???
Neeeeeeeee. Ska se ikväll, om jag orkar. Men diskutera ni. Var det bra?
Ja, jo. jag tycker det i alla fall. Älskar outbreaks. I övrigt går det inte att säga så mycket. Det är karaktärer som ska etableras, premisser som ska presenteras etc. Några var väl mindre intressanta än andra. Men det kan ju förändras. Det är ju härligt att ingen fattar något ännu, alla ba va, reser hen sig igen??? Och så SMASK rätt i halsen.
Det var ju jättebra! Jag var lite orolig att det skulle kännas ganska mycket som en inför-serie i och med att den ligger precis före premiären av ordinarie TWD. Men det känns ju på vissa sätt mer spännande och nytt än en serie där man redan kan premisserna utan och innan. Och så alla LA-miljöerna, jag dör. Precis i början, han vaknar på en liten marknadsplats (om det var en spoiler så var det en bra liten en), i parken till höger i bild, man anar en liten fontän, där har jag suttit och druckit Olde English och varit lycklig.
Bra. Då fortsätter jag med Mr. Robot. Men tycker ändå just det är samma lika som Dexters inre monolog. ”Å nej, nu måste jag låta honom krama mig. Det här är normalt. Jag kanske kan lära mig att gilla det”. Men annat i serien gillar jag.
FTWD. Fleetwood Mac förkortas inte så, men kul för er att ni gillar dem.
Men nu ger jag mig. Avsnitt 4, nu blev det en högre nivå, även vad gällde inre monologen.
Tror ni verkligen den genomsnittlige SD-väljarn bryr sig? Om SD skulle få 3 % eller 50% i nästa val, tror ni de skulle göra en enda grej annorlunda än dagen innan? Bara mata hunden/äta sin kattmat/leta visdomsord på Facebook/ slökolla på Blocket som alla andra dagar.
Första. bra, och roligt att det blev en bra recension såklart men gud vad jag har börjat tycka det är jobbigt.
http://hymn.se/2015/08/25/mattias-alkberg-personer/
Peppen stiger.
Andra dagen som lärarpraktikant på SFI idag. Väldigt kul, men svårt! Jag önskar ofta att jag vore Benny. Ännu mer än vanligt, alltså.
Bra första recension! Blir riktigt nyfiken på plattan nu.
Du drömmer om att vara Benny Hill på SFI? Men skärp dig, människa!
Saxofononani för invandrare!
sjuka förväntningar nu matti, sjuka
http://pitchfork.com/features/staff-lists/9700-the-200-best-songs-of-the-1980s/
alltså, det är ju en bra lista. att man vill byta ut en del hör ju till sakens natur.
Grym första recension ju. Det blir bra det här matti, slappna av. Det sker som ska ske. Det är bara att flyta med nu.
Lyssnar på Rolling Stones. B-sidan på Tatoo You närmare bestämt. Jisses, vad bra de är där. Inte så sönderspelat heller.
Ja, ta det lugnt nu, Matti. Du var ju en hel plupp bättre än Backyard Babies!
Håller helt med Conny! Heaven är en av deras typ fem bästa låtar. Jagger spelar alla gitarrer på den.
Stones har ju helt sjukt bra b-sidor bitvis.
http://open.spotify.com/track/5CrKU5p8tj8BeymZWjAlms
Precis just ”Heaven” har gått varm här i lurarna. Wow, det visste jag inte, det där med gischorna!
Blev så zombiepepp efter FotWD att jag såg om Day of the Dead. Men alltså, Romero är väl egentligen vansinnigt överskattad. Filmen går ju knappt att se. Ska se om Dawn också innan jag skiljer hans huvud från kroppen, dock.
Skrädd: Bra lista i så mening att jag faktiskt upptäckte/återupptäckte en del (Orchestra Baobab/Frankie Knuckles etc) men i övrigt tycker jag ungefär såhär: http://www.collapseboard.com/music-blogs-3/considering-pitchforks-200-best-80s-songs/
Väl medveten om att den här sortens klagomål följer som en åska på en blixt. Gör den ju inte mindre legit bara för att den är uppenbar.
De här dängan; http://open.spotify.com/track/5HkIiInKOir51HsqABBSCx
gör Television och Funkadelic obsoleta.
En helt annan debut http://www.dagensarena.se/opinion/mattias-alkberg-jag-har-gett-upp/
Jag såg om Romeros tre första Dead-filmer för ett tag sen, och jag tyckte Day of the Dead hade åldrats bättre än Dawn. Night of the Living Dead är fortfarande överlägset bäst av de tre, och en av mina stora skräckfavvisar, men jag börjar tycka mer och mer om Day. Miljön, särskilt. Sen är ju filmen jävligt grovhuggen produktionsmässigt på sina ställen, och övertydlig med sina maktgalna militärer och halvgalna vetenskapsmän, men jag har börjat gilla det. Jag har liksom övertygat mig själv om att karaktärerna är menade att vara karikatyrer, att filmen är medvetet camp.
Sen började Romeros zombies kuka ur ordentligt i Diary of the Dead, och särskilt i Survival of the Dead. Herrejävlar vilken skitfilm den är.
”Det är skönt att ge upp”, som vp sa.
Ja, jo du har nog rätt. Jag är fö den enda jag vet som tycker att Land är bäst (efter Night såklart). Eller tyckte. Är ändå rätt länge sen jag såg den.
Det här är min bästa recension: http://www.djungeltrumman.se/storslaget/
Även om skivan i fråga inte höll lika länge som något jag jämförde den med.
Menar, som exempel på hur en kan ändra sig och hålla på.
Håller med om kritiken men är väl för cynisk för att ens höja på ögonbrynen pga av sponsrad av företag. Tycker listan var bra för att jag upptäckte en del, för mig, nya grejer. Mer än så kräver jag inte av pitchdork.
Sponsringen skiter jag lite i. Men Purple Rain och inge Go-Betweens, då kokade pisset mitt.
Mens jag ändå spekulerar i samtiden: Menar inte att snyta mig i någons liksvepning, men har inte David Lagerkrantz ändå skrivit en del läsvärt till skillnad från, ja, en avliden kollega. Innan en helt avfärdar Millennium 4 alltså.
och inget the Fall… ingen lista förutom ens egna duger ju.
Håller med om den bästa recensionen. Har läst den förr och läste om den nu med samma känsla av upplyst och upplyft lycka. Finns så mycket i den texten.
Jag försöker uppbåda några som helst känslor kring den där Pitchfork-listan för konversationens skull, men lyckas inte riktigt. Känner mig också blasé kring anklagelsen om textreklam (det fattar väl alla, och det var min första tanke utan djupare analys när jag klickade upp listan, att hoppsan hejsan vilken tydligt placerad länk till Apple music och här förväntas jag nog övertygas om hur mycket bra musik det finns där), men jag tycker nånstans att det är bra att nåt surkart fortfarande orkar påtala det även om det bara läses av andra surkart. Sen håller jag med skräddarn om att det inte finns några dåliga sätt att upptäcka musik man tycker om, men jag har svårt för den här idén om musik som gotteskål som jag tycker att sidor som Pitchfork saluför.
”You’re not obsessed with music, you’re obsessed with the idea of being obsessed with music”, som Sleaford Mods skaldade.
http://open.spotify.com/user/karlitos/playlist/2Wbi12CslGVWBRwpTQhFMb
Hail Sleaford Mods. Prick som jag känner.
Det går inte att försvara sig mot psykopater. Vis av nyanskaffad erfarenhet.
SD-relaterad erfarenhet?
Njaej. Relaterad dock. Inget farligt heller.
Bra det dårå.
ännu en klockren låt. herrejösses.
Gud vad trött jag är. Eller, typ, jag är snarare mer besatt av känslan av att vara trött än vad jag egentligen är trött.
Det är höstdepressionen, skräddarn. Fan vad den kommer nu.
gud vad besatt jag är. eller, typ, jag är snarare mer besatt av besattheten av att vara besatt än vad jag egentligen är besatt.