Raincoats. Fan vad de var bra. De var på sätt och vis flaggbärare, det första postpunkbandet, de första som gjorde några skivor som inte lät punk på något sätt alls, som inte hade någon egentlig musikalisk bakgrund i punken. Även om det förstås var (och är) rätt punk att inte ha musikalisk bakgrund överhuvudtaget.
De gjorde grym musik utan att kunna spela särskilt bra, och de var möjligen samtida med de allra Första No Wave-banden från New York, speciellt Teenage Jesus and the Jerks, men de hade en slags engelsk känslighet som gjorde dem alldeles unika. Man kan förstås jämföra dem med Slits, men Ari Up och hennes kompisar var några år äldre, eller hade i alla fall varit med ett tag: de spelade med Pistols och på Raincoats första spelade Palmolive från Slits trummor.
Jaja, rockhistoria schmockhistoria. Raincoats lät verkligen inte som några andra. Det berodde delvis på att de hade fiol i sättningen, men mer låter det som att de är helt och hållet självlärda på sina instrument och gjorde låtar i enlighet med detta. Arrangemangen och spelet är väldigt okonventionellt. Det är tempoväxlingar som verkar kommit till av såna där amatöranledningar: det här är för svårt att spela fort, vi kör just det lite långsammare. Och: fan vad länge vi har spelat så här. Vi gör så här i stället. Om jag sjunger så här, så sjunger du så här. Om ni fattar.
Det är några grejer som sticker ut i allt det här, att greppa i allt kaos om man tycker det verkar knepigt, som knepig musik: En slags medfödd funkighet i gitarrspelet, basgångar som är roligare och bättre än (den samtida) Peter Hook, stämsången (eller vad man ska kalla det: de sjunger olika grejer, texter och melodier simultant Ana De Silva och Gina Birch), och melodierna. För mitt i den här röran är det fantastiska melodier. Och deras cover på Kinks Lola är en postpunkklassiker och minst lika bra som originalet. Det är sant, och jag ä l s k a r verkligen Kinks.
Mästerverket är ändå andra skivan, Odyshape från 1981. Det är någon slags postfolk, snarare än –punk. Om det överhuvudtaget går att kategorisera så enkelt. Än en gång, det går att jämföra med ungefär samtida New York-rock. Talking Heads Remain in Light kom året före och påminner litegrann om Odyshape, även om Talking Heads var mer Afrika än Europa vid tidpunkten. Raincoats använder fiol på samma sätt som Velvet Underground gjorde. Och John Cale kommer ju från Wales, och Raincoats är alltså lite folkiga och, ja, ni fattar.
Fast själva poängen med skivan är att den är så tom, i bemärkelsen minimalistisk. Det är repetitiva melodislingor i det höga registret. På gitarr, fiol, piano och bas. Och den där veka sången som sedan renodlades, vill inte riktigt påstå att den utvecklades, av Bilinda Butcher och blev till ett skämt i och med alla shoegazerband några år senare. På samma sätt som Ian Curtis kan sägas vara ansvarig för en hel massa galenskaper som exempelvis Rose of Avalanche, The Sisterhood med mera. Hade han vetat om det hade han antagligen tagit sitt, nä, just det, det var inget. Men alltså, jag tycker Odyshape är bättre än exempelvis Closer med Joy Division som ju generellt anses vara True Postpunk.
I rakt nedstigande led finner man förstås Electralane och innan dem Moonshake, men inte Stereolab, för det är liksom andra sidan av det myntet, det som utformades av Neu.
Det jag ändå tänker mest på när jag lyssnar på Raincoats ( och en del andra band från den här tiden, framförallt Slits, även om de inte är så värst lika musikaliskt: Raincoats är mer psykologi och Slits mer, eh, gymnastik kanske) är Stephen Frears tidiga filmer: My Beautiful Launderette och Sammy and Rosie Get Laid, Och Zadie Smiths White Teeth och uppföljaren, jag minns inte vad den heter just nu, Autografjägaren eller nåt. Och förstås på Hanif Kureishis Black Album och Buddah of Suburbia. Kureishi skrev för övrigt både My Beautiful Launderette och Sammy and Rosie. Och om det är svårt att föreställa sig böckerna om man inte har läst dem så finns det miniserier för brittisk teve som är baserade på såväl White Teeth som Buddah of Suburbia. Det är liksom London och den där tiden, det de pratade om, deras relationer, sex och upplopp och ett evigt regnande.
Raincoats lade av efter tredje skivan Moving, men återbildades tack vare Kurt Cobain och gav ut en sista skiva, Looking in the Shadows och den är förvånansvärt bra. De finns, eller mer semi-finns, fortfarande. Grymt band.
För övrigt har mitt musikgeekeri nått nya höjder. Jag gjorde en ett dygn lång playlist häromnatten. Den består av skivor som bara har bra låtar, som man alltid kan tänka sig att lyssna på utan att behöva varap å något speciellt humör. Det är inte världens bästa skivor, men några av dem, jag har andra kriterier med när jag lyssnar på musik. Till exempel tycker jag att Throbbing Gristles 20 Jazz Funk Greats är en helt fullkomlig skiva, samma med en del Neubauten-skivor. Ja, eller Mayhem, Emperor, Disorder, Napalm Death, Swans etc etc. Men de passar inte närsomhelst.
Grejen med de här skivorna på playlisten är att jag teoretiskt i alla fall skulle kunna shuffla låtar i 24 timmar utan att någonsin behöva byta låt.
Det är ju helt sjukt, jag märker ju det. Nu när jag för första gången formulerar det.
Anyway, snart kommer jag att uppdatera den här sidan med något märkvärdigare. För mig i alla fall.
Check this Space
Matti
Ha ha ha. Krogshowarna lever. Kanske inte frodas. Men lever.
Vauxhall and I och Where You Been är två fullkomliga skivor. Kanske också Boatmans call.
Men i detta sammanhang känns det som om man är svennig när man droppar mozzer, dinosaur och nick cave, när matti kör låss med Throbbing Gristles, Mayhem och Raincoats. Jag är som en vänsterpartist som blir kallad borgare av stalinistiska (r)-are. Fuck. Medelålders, medelklass medelmåtta.
Svennigt eller ej. Vafan ska man göra, man gillar ju den skit man gillar? Håller med om Vauxhall&I. Lägger gärna till Ramones första eller It´s Alive (svennigt) samt kanske Automatic For The People (ännu mer svennigt) eller Lifes Rich Pageant. LRP är nog bättre än AFTP, vid eftertanke, AFTP innehåller faktiskt en halvkass låt. Nån Smiths? The Queen Is Dead är ju den man spontant tänker på, fast mjaaa….
matti: bättre än closer må vara hänt, men tamefan inte bättre än unknown pleasures som ju är den bästa jd-skivan.
24-timmars playlist. Det kan inte vara riktigt friskt. Det är i varje fall nördigt så inuttabarahelvitte. Men det är kul när det nördas här, det måste jag säga.
Jag funderar nog inte hälften så mycket på det tekniska och vad ska man säga, kronologiska eller utvecklingsmässiga, när det kommer till musik som många av er andra här. Så det är kul att få i sig lite sånt en gång ibland.
På tal om något annat: om nån sitter på ett bra get-rich-quick-scheme så får ni gärna dela med er. Måste ju fan åka på Way Out West i år.
hjort: börja sälj kanderade nötter på stan. enkelt och förtjänsten är 300% om du köper nötterna från rätt ställe. hittade en bra instruktionsvideo på youtube för hur man kanderar mandlar: http://www.youtube.com/watch?v=K5le9sYdYkM
jag och jonas började ju en starta eget kurs på priorum en gång i tiden för att starta den här verksamheten, men han svek mig för att starta något slags diycommunity på nätet. jag stod ute kylan, funderade på att fortsätta, men nä: jag lade ner projektet.
w: Hohohohoho! Här sitter jag i min ensamhet och skrattar åt den där jevvla länken.
Ni har dåligt inflytande över mig allihop! Nu är det väl bara en tidsfråga innan jag gör egna 24-timmars låtlistor också. Lås in mig, någon.
hjort: det trodde jag var fixat redan.
Ja, kanske det ja. På sätt och vis.
Pagan Rituals under a Midnight Sun är nog min rakt igenom bästa platta.
krogshow är fan min bästa kompis. här är förresten en video när de dansar en galen jig: http://www.youtube.com/watch?v=K5le9sYdYkM
Playlisten ifråga ser ut så här.
Buddy Holly – Buddy Holly
Beatles – A Hard Days Night
Beach Boys – Pet Sounds
Kinks – Village Green Preservation Society
Velvet Underground – And Nico
Simon and Garfunkel – Parsley, Sage, Rosemary and Thyme
Bob Dylan – John Wesley Harding
Jimi Hendrix – Are You Experienced?
Sly and the Family Stone – Stand!
Elvis Presley – Elvis in Memphis
Stooges – Raw Power
Can – Ege Bamyasi
Rolling Stones – Sticky Fingers
Funkadelic – Maggot Brain
Kraftwerk – Radio Activity
Van Morrison – Astral Weeks
Bob Marley – Rastaman Vibration
Television – Marquee Moon
Ramones – Ramones
Sex Pistols – Never Mind the Bollocks
Slits – Cut
Clash – London Calling
Black Flag – Damaged
Smiths – The Queen is Dead
Husker Du – Flip Your Wig
Mary Margaret O’Hara – Miss America
Sonic Youth – Sister
Jonathan Richman – Rockin’ and Romance
Stone Roses – Stone Roses
Happy Mondays – Pills N Thrills N Bellyaches
Talk Talk – Laughing Stock
Aphex Twin – Richard D James Album
Libertines – Up the Bracket
Joanna Newsom – Y’s
Jag tog till och med bort alla bonusspår. Rätt ska vara rätt. Och igen: det finns lika bra och bättre skivor. T ex tycker jag att Drukqs med Aphex Twin är bättre än RDJA men den är lite jobbigare. Jimi Hendrix, Dylan, Kraftwerk och Beatles har alla gjort bättre skivor egentligen. Det här är alltså som muzak för mig. Easy Listening.
Det var faktiskt en jävligt bra playlist får jag lov att erkänna, min taskiga attityd till trots. Att du hade den goda smaken att ha med Parsley, Sage, Rosemary and Thyme var roligt att se.
Tycker de flesta jag snackat med om Simon and Garfunkel verkar se den som en ganska omärkvärdig platta, bara för att den inte innehåller de ”rätta” hitsen. Sicket trams. Bättre låtar än The Dangling Conversation och framför allt Flowers Never Bend With the Rainfall får man banne mig leta länge efter. Det är mycket möjligt att många av artisterna på listan gjort bättre plattor än de som representar dem just där, men Simon and Garfunkel var nog aldrig bättre än just på Parsley, Sage, Rosemary and Thyme, om man frågar mig. Och det har ju ingen gjort, men jag säger det ändå.
Det vore grymt om Simon Andrén och Jonas Teglund startade en singer-songwriterduo. Då kunde de heta Simon and Dårfinkel.
Nu när jag tänker på det, det värsta/bästa är ju inte listan i sig, det är ju att Matti snöar in på såna här kanoniserade skivor som alla hört en miljard gånger redan. Nörderiet går liksom inte hand i hand med det han väljer att lyssna på.
Det hade varit långt mycket mer begripligt om han bara tagit upp svinjobbig musik för de som lyssnar på sånt är ju så ändå. Liksom: ”Ööööh, Jag har suttit vaken i en kokvrå i en månad och kört onanistisk sexmagi med Keiji Haino och Thurston Moores metallsvarv.”
Nu är det ju som En annan del av Köping. Det är stört, jag håller helt med. Ändå modigt att skriva en sån lista. Respect. För lite rap bara. Men du är väl för vit, Alkman.
Jag gillar Keiji Haino, fast jag har bara hört en skiva med blueslåtar där han skriker. Men den är helt ok.
Det här då. Rolf är fan bäst emellanåt: http://www.kuriren.nu/noje/artikel.aspx?articleid=3545155
Jag får värsta mindervärdeskomplexet när jag läser dina nörderier matti, därmed inte sagt att jag inte uppskattar dem. Inte alls, tvärt om, det är väldigt intressant.
Jag är inne på gummos linje, lite som en andra generationens invandrare kanske: Borta på hemmaplan.
…eller vänta, det där skulle kunna tolkas fel, som att man var korkad. Nej, det menade jag inte. Mer som hemma, men ändå borta, ja ni fattar.
Rolf är bäst emellanåt, precis så är det.
gummo: du är inte svennig, du har bra smak.
Det vore grymt om Gummo och Gummo startade en singer-songwriterduo. Då kunde de heta Gummo and Fartfunkel.
det vore grymt om gummo spelade in en independentfilm. då kunde den heta gummo.
här är förresten ett klipp från trailern: http://www.youtube.com/watch?v=K5le9sYdYkM
tre miljarder hade inte räckt för att kompensera detta trauma : http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=764108
Men.. Wires Chairs missing och 154 då? Det är löjligt bra skivor. Raincoats är också svinbra, kanske på rakt motsatt sätt.
saknar mkt svenskt på listan; john holm till exempel.
Matti, det är fortfarande samma gummo som du mejlar demos till och skriver ”Du som gillar Lasse Lindh och Patrik Isaksson, tror du detta skulle funka på P3?”.
Det stavas s v e n n i g t.
Det vore grymt om Jonas Teglund startade ett singer songwriterband. Det skulle kunna heta ”Anal Cunt”.
Nå, vem ska vara admin för Norén-bokcirkeln? Jag föreslår någon läskunnig.
Pink Flag är ju också grym. Wires alltså. Fast Raincoats är ett bättre band tycker jag.
Och jag tycker nog att JD rent allmänt är lite överskattade. Blasphemy kanske, men ändå. Closer är ojämn och UP är det med, särskilt låtordningen. Har faktiskt lyssnat mycket mer på Still och det är ju ingen riktig skiva. Och New Order är jämnare fast de gjorde så mycket mer.
Dock, en sisådär tio låtar med JD slår ju allt med alla andra nästan. Fast albumen håller inte riktigt.
Ja, men då är inte metamorfosen färdig, Pink Flag är väl vad man kallar ’punk’?
Förvisso. det finns dock de som påstår att Pink Flag är den första postpunk-plattan i det att den är musikaliskt konceptuell på ett sätt som punkskivorna inte var. Alltså, låtarna var korta av en anledning, allt gjorde av en anledning. Punkens grundläggande ambition var ju i mångt och mycket att alla kunde spela och därför gjorde det. I vidare bemärkelse har ju exempelvis Chrissie Hynde rätt när hon säger att så fort de ursprungliga punkbanden lärt sig spela upphörde de vara punk. Det stämmer ju om man betänker att Pistols, Damned, Clash, Lurkers, Siouxsie, Buzzcocks etc faktiskt lät helt annorlunda jämfört med varandra. Den andra vågen, alltså det som utvecklades och blev/var Hardcore och käng (och som den första vågen mangrant tog avstånd ifrån) var ju långt mer formalistisk. Jag lägger inga värderingar i det alltså, jag älskar ju de banden med. Att Wire alltså hade ambitioner överhuvudtaget och genomförde det gör dem kanske till ett postpunkband per definition. Jag vill också slå ett slag för PiL, och påstå att deras betydelse och plats i postpunkhistorien är lite negligerad, bara för att det var Lydons och hans gamla punkpolares band.
Samtidigt faller ju mitt resonemang om att Raincoats var först och så kan vi ju inte ha det. Jag offrar Wire där. Pink Flag är punk.
Grym lista! Är helt såld på Joanna Newsom just nu. Kul också att du väljer Sister med SY istället för Daydream Nation som dem flesta nog skulle välja. Däremot skulle jag ha valt Blood on the Tracks med Dylan, My War med Black Flag och kanske Moondance med Van Morrison. Håller även med Nick the Stripper om att du borde slängt in något klassiskt hiphop album på listan också.. Varför inte Paul’s Boutique med Beastie Boys eller Low End Theory med ATCQ kanske.
Nähä, om man skulle ta helg snart då. Och en blodrunk på det.
Mattis lista är svennig som fan. Can är svennebandet nummer ett.
Jag valde Easy Listening. Bob Marley och inte Lady Saw exempelvis. Rap, då lyssnar jag mer medvetet. Samma om de sjunger på svenska. Jag kan inte låta bli att koncentrera mig lite mer. Och lite mer är för mycket ibland.
Att jag lyssnar mer medvetet på hip hop. Hahahahahaha. Jag menar inte så, inte sådär ryggsäck. Hahahahaha.
Måste bara säga att det där med ”Thurston Moores metallsvarv” är det roligaste jag läst for fucking ever.
hört rykten om bear quartet till trästocksfestivalen.. stämmer detta?
Egentligen skiter jag all musik, utom postdisco.
norén, ska man ens idas följa med striden på kultursidorna, än mindre läsa skiten? jag menar, 1600 bibeltunna sidor med mestadels gubbens vardagspyssel + lite personangrepp inklämt här och där?
För övrigt skulle jag nog lägga in Family Affair med BQ om jag skulle göra en sån där lista. Kanske inte deras bästa, kanske inte ens ett regelrätt album (?), men satiken vad jag lyssnat på den skivan.
Jag håller med, Family Affair är den BQ-skiva jag oftast lyssnat på från A till O.
på min easylisteningplaylist skulle nog If I Should Fall From Grace With God med Pogues platsa. kanske även willy & the poorboys med ccr.
Jag hade nog slängt in Personality crisis på listan. Kanske My war, men jag är inte så svag för de två sista låtarna. Kul att rätt Sonic Youth-skiva kom med. Den där Daydream Nation är överskattad. Washing machine kommer på andra plats.
de två senaste SY-skivorna är fasen underskattade.
Så vad jag förstår leder Stalle dom första 400 sidorna av Norén-boken. Kul! Det här ska bli intressant, och förhoppningsvis många givande diskussioner. Välkomna!
Gay Icon, anyone?
varför snackar ingen om televison personalities.??.’
konstig att ni akademiker verkar ha missat det bandet totalt. bsidan på all the young children on crack är världens finaste låt.” any love is good love”. konstigt ., men ni är ju akademiker oxå världens avskum..
helt rätt …, avskum är vi. men vi tjänar feta pengar, och det är ju ändå det viktigaste, eller hur?
dålig dag igår, …?
Haha, sickna prac-jokers:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1180671.svd
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1353&a=764258
Jag är på något sätt intresserad av var den här litteraturslitteraturdebattsdebattdebatten ska landa. har författarna idag blivit så bakvänt intresserade av sig själv utifrån andras ögon, att det är därför man dagtingar om sin egen roll, sitt eget författarskap, sitt stoff och sitt präck?
Säg en svensk författare idag som INTE har bedyrat sin distinktion mellan verklighet och fiktion i typ Babel eller P1 – Själ och Världen . Kom igen, I dare you. Norén är ju som kronan på värken, när han knullar ut 1800 sidor BARA om sin egen självbild och hur jobbigt det är att inte vara jude/utanför. Varför är det bara den biografiska skildringen av litteraturen kvar? Den är helt ointressant, bara ett avel av författaryrket, om den inte bistår själva innehållsdiskussionen. Och när väl författarna ägnar sigåt just detta, biografi och sentimentalitet, så blir samtalet kring just dessa böcker bara fortsättningen av det. Som en indikationspil ämnad för mottagandet av boken. ”Jag är livrädd och skäms för att jag skrivit kontrakt på den här boken.”. Håll käften!
Jag hoppar av bokcirkeln nu, jag har läst ut boken. Den handlar om hur svårt det är att bråka med sin mamma och sura över att hon inte ens till en sextondel är jude.
Word, Benny.
Bra och användbart ord i Zerntexten som Benny länkar till ovan: autenticitetsfetischism. Svårt också. Att stava.
Jag säger som gummo, Word.
Ordvits:
-”Vet ni vad man kallar den läggning då folk masturberar till att se två tjockisar bråka med varandra så in i helvete?”
– ”Nej.”
– ”Fettoschism.”
-”Vet ni vad man kallar den läggning då folk masturberar till att se fyra tjockisar springa en löpsträcka vardera i tur och ordning?”
– “Nej.”
– “Stafettoschism.”
De måste bråka också, Hjort, så du får in ”schism”-biten. Så det ska vara fyra tjockisar som springer en löpsträcka vardera i tur och ordning och gnabbas vid varje växling!!!
Stafettischism, det var väl ändå så Hjort menade?
//Glädjedödaren
Fan, så akademiker är jordens avskum. Jag som hade lite andra idéer som rör basister som… äh, jag släpper det. Lite hyfs för fan. Din farsa är väl akademiker. Bete dig.
Nej, Petters fassa är aantröprenööör.
http://www.stockholmsfria.nu/artikel/21385
ännu mer: http://www.kuriren.nu/nyheter/artikel.aspx?articleid=3556407
Hur kunde du struntai France Gall???
Apropå autenticitetsfetischism, kan man inte säga att det är ett litet tema i Göta Kanal (Diktboken alltså, inte Loffes grej)? Eller i alla fall att det leks lite med det?
Det är tyvärr lätt att glömma när man håller på att bli förti. Men Sveriges, kanske världens, bästa rockband.
http://www.youtube.com/watch?v=9J_BwTk6hSk&feature=related
Har aldrig gett Fireside en ärlig chans men det där var ju faktiskt jävligt bra…ganska mycket Soundtrack i refrängen, dvs. bra!
Benny, Stalle:
http://www.ystadsallehanda.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080425/NOJE/330463636/2015
Särskilt den här formuleringen är bra: ”Att läsa En dramatikers dagbok känns ungefär som att få en kraftig lokalbedövning i hjärnan.”
Jag tycker lite olika om Enander, men han är alltid up for a fight, och det respekterar jag.
Och den här: ”Detta är inte Davids dagbok. Det är Goliats.”
Säger nog rätt mycket.
När får man läsa din dagbok, Matti? Jag skulle lätt köpa.
12.30
vaknade motvilligt. Åt ett ton gris. Somnade om.
19.00
Ett ton fläsk. Diktade. Lyssnade på 200 skivor.
19.07
Kollade på allt som sänds på tv.
03.00
ett ton fläsk. la mig. Sov oroligt.
osv osv osv osv.
gummo, matti: Näe, jag menade faktiskt stafettoschism. När tjocka människor springer stafett måste det ju heta stafetto. Men jag missade schism-biten! Faen.
Nej, det heter staccato. Om tjockisarna är Sven Melander och Åke Cato alltså.
Följande är skandalöst: Att Park Hotells skiva inte kommer någon gång. Den är så inihelvete bra. Och var tog Convojs skiva vägen? Också otroligt bra.
Och varför lyssnar vi inte mer på Norrlåtar? Så grymma de var ändå.
jag håller med. park hotell måste komma snart. här är f ö ett klipp från deras juldagsspelning i östersund:
http://www.youtube.com/watch?v=K5le9sYdYkM
så jävla bra det var.
park hotell skivan kommer efter sommaren. finns ett intressant klipp på hur det gick till i studion, hur jari räddade hela situation:
http://www.youtube.com/watch?v=K5le9sYdYkM
convoj har också planer. vi ger aldrig upp!
”Convoj – bandet som aldrig gav upp”
Tror bara jag har hört Karin och Kalle med Norrlåtar. Den var visst på nån MNW-samling som jag fick avspelad av brorsan en gång. Var fortsätter man?
Jag har nästan allt, du vet var.
Vad lustigt. Jag lyssnade på Norrbottens Järn och just Norrlåtar idag. Kan det vara p.g.a. nått i luften? Våren? Kärleken?
Eller är det för att vi blivit buttfuckade av högern återigen (vi kommer tillbaka likt misshandlade fruar), nu när skattesänkningen vi skulle fått i handen istället gick till företagen då allting blev dyrare? Bravo, M FP C KD S MP, well played. Ständigt stigande börskurs.
F.ö. har jag nu mer mp3 än porr på min dator. Bra så, men kan det vara åldersrelaterat? I så fall, dåligt.
Jag röstar mot ålder. Veto, veto I say! (Al Bundy i familjerådet) Att fylla år har blivit lite som att betala räkningarna, eller snarare att inte betala.
…sen måste jag bara säga. Världens bästa text. Nu får ni garva hur mycket ni vill, jag bjuder på det. Men jag är ärlig likafullt: Idas sommarvisa. Sista versen, och särskilt sista raden. Barnen fulla av sommar. Nä, det tåras för mig varje gång (nu krävs det ju inte så mycket för det, men ändå).
Och smultron det gör jag åt barna
för det tycker jag dom ska få
och andra små roliga saker
som passar när barna är små.
Och jag gör så roliga ställen
där barna kan springa omkring,
då blir barna fulla med sommar
och bena blir fulla med spring
Kärleken är alltså INTE i luften, för alla er jävla idioter som trodde det. Som simporna säger, ’fucking rock bottom’. Nu blir det båtfylla och BQ.
Uj uj uj!
http://allehanda.se/avdelning/harnosand/25458
Annars längtar jag till Steve Ignorants nya diktsamlingar, ”Separerade skägg”, ”Göda hjärnan”, ”Jag var en av fler” och ”Sköta anal”
”- Han har gjort precis som han velat. Han har kränkt vissa personer här, säger Bo Ek.”
Så sa jag inte. Det rätta citatet är ”Han har gjort precis som han velat. Han har krängt vissa personer här, säger Bo Ek.”
Shit Bo! Vi får höras om det här.
Sköta anal? Hahahaha.
Jahaja, då har man fått stipendium för att åka till Köpendanmark. Gummo, har du adressen till restaurant Baron von Due? Jag känner att det rycker lite i fondue-tarmen.
Bo, du vet ju var jag finns. västra flygeln är disponibel för en disponent som du. och en flaska pommery ligger alltid på kylning.
fan va ni är goa. härom natten drömde jag fram titeln till nya bear quartet skivan; ’misty florida’ ska den heta. jag vet att ingen har bett mig och jag vet att namnet suger, men take it or leave it suckas.
Nej. lovely nånting ska den heta. föresen s¨är mitt i veckanfyllor underskattade, eller skattade är de ju redanför, men underskattade non the less, jag skulle betala mer än så för dem.Tidigare, när jag durschade (också p fyllan) tänkte jag ut en jävla massa kula saker att skriva, men dem söp jag bort. Skrattade gott åt dem i duschen though. Tror att det hade mycket att göra med Hellström. Som jag tykcer är bäst, men var bäst först och mindre bra nu, jämfört med då. Men ändå bra nu, jämfört med andra.
å sen tänkte jag mycket på en sak jag såg idag på jobbet, en mamma som lekte med sitt barn (i barnvagn, max ett år), hon kittlade hon/han och hon/han skrattade så…vackert. Jag vet inte om jag skrattade så jag grät, eller grät så jag skrattade, men jag kände att jag bara måste skaffa fler barn… så är det. Jag är ingen håkan, så liknelsen blir minst sagt knapphändig, men, jag menar, det är då man fattar att inget annat spelar någor roll. Att det var därför jag hade glömt mina egna barns barndom. Det är liksom meningen. Jag ska göra det igen, och igen. I jakt på känslan. Åååh, vad vacker han/hon var… ni fattar inte. Det är max några år, men ändå indå ingen tid alls. Låter konstigt men så är det.
Whiskey är balsam för själven
Lorentz I love you. Jag fattar precis. Fint skrivet.
prkchps, I love you to, ses vi i en stad nära dig?
COnvoj, bandet som var bäst, visste om det, men sket i det.
aldrig mer….
någon som vill följa med och se vapnet ikväll på medis? gummo, du bor väl i trakterna ändå?
man kanske skulle masa sig ner till sthlm endera dan. gummer din dummer, vet du av nån bra konsert man kanske kan ha som svepskäl? isåfall kanske vi kan hålla handen den kvällen?
gummo är ju här hos mig i spenaten och dricker champange och äter delikatesser. vi lyssnar på håkan och skrattar åt samma skämt som för 12 år sedan.
här är förresten ett klipp från vapnets senaste videos: http://www.youtube.com/watch?v=K5le9sYdYkM
Denna afton blir det inget annat än New Order. Grodorna som kväker i slutet på The Perfect Kiss kallar mig hem, jag är inte en av dem, jag ser bara ut som en.
Rockpoetri.
Gott nytt år
Äter femrätters och dricker champagne. Har inte tid med något Vapen. Jag är på kryss med vp.
Fan, bröderna lindgren, två paver rött, en pava sampangnj, två damer, ett litet barn, en massa mat… fan att vara en fluga på väggen i kvärlöf en kväll som denna är värt pengarna.
fiii fan
Torsk är en sak, men att torska mot Niggers United är fan piss och ingenting.
benny: va?
Chelsea vann mot Liverpool igår. Det gör fortfarande ont när jag tänker på det.
Vapnet’s nya skiva är grym!
men håkans då! håkans!
såhär såg det ut när gummo och jag åkte till flinkmans café igår. det var ett litet äventyr, men det slutade lyckligt.
http://www.youtube.com/watch?v=K5le9sYdYkM
vp: vad söta ni var.
men papers då! papers!
Öl och jazz, är det en bra kombination?
Jag lyssnar inte vanligtvis på jazz men en polare tipsade mig om Giant Steps med John Coltrane..grymt som få! Har ni några tips på andra grymma jazzplattor? ..Och Matti, hur går det med nya BQ plattan? Ser fram emot den som fasen! :)
öl och jazz fungerar, men inte mer. nä det ska va kaffe.
Magnus – några omistliga jazzskivor.
John Coltrane – A love supreme
Alice Coltrane – Ptah, the El Daoud
Pharoah Sanders – Thembi
Miles Davis – Milestones
Elvin Jones & Richard Davis – Heavy Sounds
finns ju svenska jazz i värdsklass också, lars gullin, jan johansson, est, monika z exempelvis.
miles – on th the corner
pharoah sanders – izipho zam
sonny sharrock – black woman
peter brötzman – machine gun
Ja fi fan, Jazz på Svenska med Jan Johansson får man inte glömma att nämna. Nog för att Visa från Utanmyra har spelats i tid och otid och näst intill tjatats ut, men låten i sig är inte sämre för det, och den är ju inte direkt ensam om att vara en fantastisk melodi på den plattan. Visa från Rättvik är ju en precis lika grym uppvisning i allmoge-vemod (eller vad man ska kalla det), till exempel.
gullin skulle fyllt 80 i år tror jag. gillar du giant steps är det väl bara att ånga på i samma anda; shepp, sanders, ayler, cherry, dolphy och sen ta europa med icp och allt det där. eller varför inte börja med last exit så får du sharrock och brötzmann på en och samma gång. vill du vara modern kan du ju lyssna på rock out.
Är det någon av er vänliga själar som sitter på Björn Olssons UPA/Räkan? Den fattas mig.
Varför gillar jag inte Duffy-skivan när jag gillar Amy Whinehouse? Det finns en förklaring, jag vet det, jag kan inte formulera det riktigt bara. Nåt med att Duffyskivan är gjorde av Bernard Butler och jag irriterar mig på på den här post-britpop-retron. Vad fan ska man göra gammal musik för? Och varför är det inte lika irriterande när exempelvis Hellacopters gör det?
Det är väl inget fel med att göra gammal musik. Bara för att den var hipp och ny ett annat årtionde behöver väl inte betyda att den inte har mer att ge eller är omöjlig att bygga vidare på. Om sen Winehouse eller Duffy gör just det låter jag vara osagt, för jag har dålig koll på båda.
Visst är det intressantare när någon eller några försöker bygga något nytt från grunden eller förvandlar olika typer av gammal skåpmat till en ny och lyxig femrätters, men retro kan väl också ha sin egen charm och funktion. Så länge det inte rör sig om rena stilplagiat eller resulterar i rena klichéer åtminstone.
Nä, du har rätt. Men jag blir irriterad på Duffy av samma anledningar som jag gillar Hellacopters. Jag störs av att det är bra låtar på ett sånt där klassiskt sätt. Winehouse är objektivt sämre egentligen (undantaget Rehab och kanske två låtar till) och jag fattar inte varför jag tycker som jag tycker. Jag är inte emot ny musik som låter gammal, inte av princip alltså. Det känns bara, jag vet inte, onödigt. Sådär som när gamla band gör konserter med sina gamla skivor. Dinosaur spelar hela You’re Living All Over Me. Sonic Youth spelar Daydream Nation. Jag tycker det är provocerande, jag blir lite förbannad och jag kan inte sätta fingret på varför egentligen. Kanske för att det slöseri på resurser eller nåt. Jag menar, jag gör själv rätt gammal musik, rock eller vad det är, för gitarr, bas och trummor med verser och refränger och allt, väldigt traditionsbundet, men det är i alla fall nya låtar. Eller, jag tycker det i alla fall, och jag tycker det är mer värdefullt. Duffy känns bara som någons våta dröm, någons föreställning om bra musik. Och det är kanske därför det inte är bra musik.
Jag har en liknande teori om varför soul är bra och country dåligt. Men jag hinner inte dra den nu.
Göra gammal musik, identiskt med hur det lät förr, känns ju sådär. Då ska den göras med glimten i ögat, eller åtminstone som nån sorts tribute. En, två låtar på en skiva, eller tydliga influenser funkar. Annars blir det som att autocredda sin skiva på andras meriter, trots att man inte producerat något nytt.
Sa inte Jari en gång (nått i stil med) att tråkiga människor konsumerar, intressanta människor producerar?
Jag tänker ofta på det. Särskilt när jag känner mig lite Fly. Tar ner mig direkt. För han har ju rätt.
Det lilla jag har hört av Duffy och Winehouse (läs Rehab och Mercy), låter det som att Winhouse har lånat den äldre stilen för att berätta en modern historia, medan Duffy mer eller mindre plagierat allt rätt av.
Vet inte om jag fattar hur Jari menar där, förutsatt att han sa ungefär sådär. Jag kanske behöver höra det i sin kontext, för jag tycker det låter lite illa på nåt sätt. Lite elitistiskt, kanske.
I övrigt håller jag med om det du säger om Winehouse och Duffy, men så har jag ju också bara hört samma två låtar.
Jag såg när Sebadoh spelade en massa gamla låtar på kb i går. Det kändes lite sorligt. De verkade inte intresserade av att göra det och verkade förakta publiken (som ville höra låtar från deras mellanperiod). Dessutom lät det för jävligt.
i det här fallet handlar det mycket om att soul är dåligt och country är bra. men det ids jag inte dra heller.
nu är det ju iofs så att soul är bra och country är bra (medan t ex r&b är dåligt). men det ids jag inte dra.
Skamsen: Sorligt eller sorgligt?
Är Witch bra? Jag är lite småsugen på gitarrknull, men Mascis små avstickare har jag aldrig tagit till mig.
Var i Stockholm i helgen och drack öl varje kväll. Bjöd in Matti varje gång. Tror ni han kom då? Nä. Fyfan säger jag.
Vilka jävla svin det finns…
Boek 747
Nä jag ville ju öla med andra. I Luleå, där jag var i helgen och alla andra helger.
RnB är också bra. Jag ids dra, men jag hinner inte. Eller om det var vill.
det heter r&b. precis som det heter rock&roll.
vp: Fast det skriver man ju ut ”rock och roll”.
Intressant hur vissa ord kan sägas och skrivas på många olika sätt egentligen. Ta inuiterna; de har 63 olika ord för snö, men bara åtta för Jacob Hård.
du har rätt såklart. hjort är hjort.
Benny: Publikens sorl försvann eftersom de spelade så högt. Så det var sorgligt jag menade.
Fast R&B, det är väl sånt dom Dr Feelgood spelar och RnB sånt som Mary J Blige? Eller är det tvärtom? Jag bryr mig allt mindre och mindre. Jag är på väg in i en helskön tårtkoma.
Mary J Blige spelar hip-hop-soul.
Äntligen tog dom sitt förnuft till fånga och insåg att musiken, det är någonting man känner, och möbler, det är någonting man tjänar på. Soffan ”Mom and Dad” är en personlig favorit, jävulskt skön!
http://www.bqofsweden.com/
Jag har mycket från deras kollektion. Mest ur Revisited-serien då. Barnstolen ”I am in the way”, ni vet den som man slår tån i hela tiden. Soffborden ”Gay Icon” är snyggt, vilket man inte kan säga om de omatchande pinnstolarna ”Broke”. Till det har vi matbordet ”Less a lover, more a friend”. Samtliga i familjens kläder samlar vi i den lilla garderoben ”Headacher”, där vi även finner hyllplanen ”Gone Gone”. I sovrummet har vi valt två olika sängar för två olika typer, en ”Let’s love” (finns även hård: ”Go to bed, head”) och en ”I can wait” (också som hård: ”Bastard”). Sen har vi duschblandaren ”Cold death”, dammsugaren ”Lude”, micron ”I’m slow” och hinken ”I don’t wanna”
Jag har en rar pinnstol som mest liknar en trumpinne. Sticky Bomb heter den.
peter moren på pitchfork:
Park Hotell: ”Low on Resistance”
On more Swedish song. I guess we’re good. From their first EP that came last year. The best indie band in Sweden ever is called the Bear Quartet. Park Hotell comes from the same northern town, Luleå, and takes that Bear Quartet feel and updates it with a dancier 1980s New Order-vibe.
skriver peter moren för pitchfork?
http://www.youtube.com/watch?v=PdjcSGo1hJg&feature=related
DJ Sydney, Sveriges första DJ, visar var skåpet ska stå redan 1979.
Länk till pitchfork-grejen:
http://www.pitchforkmedia.com/article/feature/49705-guest-list-peter-morn
Har matti möjligtvis hört Dan Berglunds pärla till album från fjolåret? Om svaret är ja skulle jag vara nyfiken på en kommentar.
Albin: jag har letat den, men inte hittat den. Så svaret är nej, tyvärr.
helvete vad jag tycker om hamburgare. med extra drella!
och öl.
Jag behöver få tag på Simon. Någon?
Helvete vad jag tycker om Roy Harper’s Stormcock från 1971. Trevlig skiva!
simon har gått under jorden. här är senaste livstecknet: http://hem.crossnet.se/handren/foto_simondop/foto_simondop.htm
Nå. Roa oss med något. Vem som helst.
på begäran: http://www.youtube.com/watch?v=K5le9sYdYkM
Men lägg ned det där någon gång. Det här, t.ex., är mycket roligare:
http://www.youtube.com/watch?v=NdvO0tmNjGo&feature=related
bwahahahaHAAAA!!
Ganska roligt…
http://www.youtube.com/watch?v=bMdXi6f5KRg
Synd med Berglund-skivan, den är fantastisk. Jag tycker också att det är synd att inte Townes van Zandt får vara med på playlisten.
Det här tycker jag är festligt!. Skulle vilja leva i slowmotionfart en dag och se hur saker och ting ter sig på riktigt.
http://www.idiot.se/2008/04/12/slow-motion/
Men House, följer någon med? Det är seriernas serie.
klart man ser House
David Morse är riktigt bra som dryga Tritter f.ö. (om vi nu får se mer av honom)
Jo. Men jag menar, ser någon de nya avsnitten? Det är ju en hel del som hänt sedan säsongen med Morse, och jag känner ingen som följer med, förutom Mike då, men han har säkert sett alla avsnitt som kommer att göras också… Och läser han detta så är det en komplimang, jag vet ingen som har sån koll.
Det är hursomhelst svinigt bra nu, bättre än någonsin. Bästa säsongen hittills.
Och ett tips: Johnny Burnette – Rockabilly Boogie. Vilket ös. Lika bra som Eddie Cochran och Gene Vincent. Nämner dessa för att det är samma sorts. Elvis var/är ju som Bob Marley där, man måste liksom låta bli att låtsas om honom för att öh kunna uppfatta annan musik från samma tid. Och Buddy Holly körde en annan grej. Och Chucken en annan. Och Little Richard ytterligare en annan.
Fan, visst är det äckligt att jag hela tiden måste uppfostra så här? Jag vill ju bara skriva typ Rock On. Men det verkar ju vara omöjligt.
Och det är tveksamt om något är bättre än Gene Vincent överhuvudtaget, men ändå. Johnny Burnette är suverän..
Linda Skugge slutar på Expressen: ”Jag har aldrig varit ledig, utan kört en eller två krönikor i veckan, också på sommaren, julen och med nyfödda barn.”
Då fattar man att det är jobbigt. Två krönikor i veckan! 45 minuters slit framför datorn. Man hinner äta och skita också på den tiden.
Bwahahahaha.
Ska upp tidigt imorrn och sätta mig på en buss som går till Hufvudstan. Problemet är bara att jag klivit upp runt elva – halv tolv senaste veckan. Jag kommer aldrig orka upp klockan sex på morgonen om jag inte kommer i säng tidigt. Men hur lyckas man med det? Nån som har några tips? Som inte innefattar alkohol, narkotiska substanser eller trubbiga föremål, alltså.
Använd mobilen som väckarklocka (har någon något annat nuförtiden?), använd samma signal till väckning som du har till inkommande samtal. Hög volym, gärna vibrator också. Ställ mobilen på en hård yta tio meter från sängen.
Har ni hört Johnny Tourette då? Apkuk-mathafacka-fittafitta-bra.
Jag har mobilen och två väckarklockor. Får köra på alla tre och den hårda ytan tio meter ifrån.
hjort: ge bara fan i att gå och lägga dig.
Där har du en poäng, stalle. Har funkat förr. Men då var jag ju ung och stark…
http://www.eurosport.se/snooker/world-championship/2007-2008/sport_sto1564003.shtml
För er som vill veta mer om den obestridde kung av rock’n’roll, ring mig.
Inga planer på Trästock i år?
Jo. Men det är annat som måste redas ut innan dess.
jag låter någon annan sköta grammatikfredagen idag:
http://www.inslag.se
Norrland – Lite sämre
Umgås som folk då.
Fredagkväll! Medelhavsvärme!
På jobbet.
Bo Grek: Kom hit nästa helg och omvärdera. Jag bjuder på belgiskt i stora glas, grillen är alltid på. Jag har också försökt snärja ett och annat weirdo att komma hit nästa helg. Han verkar inte alls svårtrugad.
Hela det här projektet att ha spelning på Skuleberget till sommaren gick i sjön i förrgår. Googla på ’Docksta Bordtennisklubb’ och ’maffia’. Helt sjukt ibland.
Nog för att det är bra att Skugge lägger av, men om man – som någon här – tror att en krönika skrivs på 45 minuter så vet man helt enkelt ingenting om att skriva journalistiskt.
Journalistiskt? Betyder det att man skriver med tårna eller att man har gjort det svårt för sig att nå tangentbordet på något annat sätt?
Herr, fru eller fröken¤: Alltså, det kanske var raljant det där som den där porky skrev, men sitter man mycket längre än 45 minuter, särskilt om man gjort detta varje vecka (och speciellt med tanke på hur hennes texter faktiskt ser ut) i flera års tid så borde mängden text man producerar: subjektiva åsikter om helt valfritt ämne snarare resultera i tio krönikor.
Fast det kanske är det du menar? Du säger inget om det egentligen.
Är inte en av journalistikens poänger att kunna bajsa ur sig hur mycket text som helst på kort tid?
Att då dessutom ha en stil som innebär att man med till synes minimal research blandar såväl tal- som skriftspråk, svenska och engelska och sedan färgar så gott som hela texterna med egna åsikter och invektiv om samma ämnen vecka in och ut.
Well, tar det mycket längre än trekvart att få ur sig de tretusen tecknen tycker jag det är konstigare att hon fått publicera sig i journalistiska organ överhuvudtaget.
Och jag dömer inte ut Skugges stilistik här (däremot gillar jag inte hennes åsikter, radikalkonservativa och icke-empatiska skulle jag kalla dem), jag finner det dock anmärkningsvärt att fler redaktörer inte gjort det genom åren. Beröm till Expressen i sådana fall.
Och det sista var förstås ironiskt. Klart jag fattar att de sålde bra tack vare henne och att det var därför hon fick stanna.
Att skriva krönikor är inte journalistik. Jag skriver krönikor. De tar mig ungefär en timme, en och en halv på sin höjd.
Och cheezus. Alla bakfyllors moder.
orkar inte leta efter det där tecknet på tangentbordet, det tar mig säkert 45 minuter.
Jag läser krönikor, FAST jag inte är journalistisk. det tar mig ungefär i timme, en och halv på sin höjd.
Jag läste Skräddarns inlägg på under en timme, kanske en halv.
Man U! Hahahahahahahaha!!!
Man C! Hahahahahahahaha!!!
Jag är skräddare. Det tar mig en och en halv timme att runka upp ett journaliststånd. På sin höjd.
Morrissey på Later på nian nyss. Alltså, vad bra det var. Bra nya låtar. Jag är förvånad.
jag hittade på att jag läser krönikor. jag har hittat på allting jag skriver här. allt är lögn.
Men jag då, jag finns ju inte ens!
Men jag då???
fuckin amuse me
det var alltså svd som betalade mer än expressen: Linda Skugge blir ny krönikör varannan vecka i SvD Näringslivs söndagsbilaga N. ”Jag har alltid känt att jag vill mer och kan mer men inte blivit tillfrågad”, säger hon till SvD.se.
eller så kanske en krönika för svd bara tar 20 minuter?
men för helvete, hjälp till lite här nu. ska jag sitta och skriva åt mig själv bara?
Men vad i helvete?
Sitter och försöker tipsa dig om en grej stalle, men det går inte. http://music.guardian.co.uk/rock/story/0,,2279170,00.html
kanske nu.
stalle: sitter och försöker tipsa dig om en jd-artikel i the guardian men det går inte. nåt jävla spam-skydd eller skit.
controlled chaos?
Control-Alt-Chaos.
Var det någon som la märke till att AIK vann 2-0 över MFF? Om inte, så, ja, de vann 2-0 över MFF.
Ja, vp, uppfattade du det? 2-0 till AIK. Mot MFF.
Jag tycker jag har väntat en evighet på en ny bq-skiva nu. Och mabd. Vad händer? Jag börjar bli riktigt ledsen.
jag undrar om peter nuottaniemi verkligen finns.
fått för mig att han är bq’s motsvarighet till simpsons john swartzwelder.
det gjorde de inte alls. i n t e a l l s.
(f ö så trodde jag att matti fortfarande var en anhängare av hif)
fyra dagars pappaledigt och så tillbaka på jobbet. det var som jag mindes det.
vad ÄR det för sjuka själar som sitter å skriver här?
som på fullaste allvar lyssnar på den hissmusik som brukar benämnas ”soul” och på lika fullt allvar jämför den med riktig musik(läs:country)
dessutom inte förstå journalister ett slags lyxprostituerade gnällspikar.sjukt.sjukt.
Som ett svar på det där, mullvaden, vill jag citera en kille ni känner från en text på ett annat ställe:
”Det är så uppenbart nuförtiden att man säger emot det mest för att ha något att göra, men det går ju inte att bete sig så längre. Man kan inte gilla bara punk, bara rap, bara soul och så vidare. Den som inte har en eklektisk smak är dum och dömd, det är ju så, det finns inget att säga om det.”
var det hif-aren som sa det?
Det händer/har hänt/kommer att hända grejer med såväl BD som BQ. Återkommer när jag pallar, med helt inlägg om båda grejerna.
en av de roligaste sakerna jag läst på länge läste jag idag på park hotells hemsida. http://www.parkhotell.net
Matti: Det låter bra.
Är det fler än jag som känner att väntan på favoriternas nya skivor blir kortare ju äldre man blir?
Jag hinner ju knappt lyssna in mig på en skiva innan artisten släpper en ny numera. När jag var yngre kändes det som en evighet när en artist tog två år på sig att släppa en ny skiva.
Kanske bara bra att bq låter en hållas lite. Vi kanske ska tvingas att lyssna på Eternity now lite mer. Var inte så förtjust i den. Saturday night var bättre.
em-truppen. *gäsp*.
Skamsen: Föredrar också Saturday Night framför Eternity Now, men den senare är ändå skitbra. Utnyttja tiden till att lyssna in dig på den, det låter som en bra idé.
Jag saknade texter på EN. Det fanns ju inte sång på så många spår, så även om det som fanns var bra så kände jag mig inte riktigt mätt när skivan var över. Och sen gillar jag nog SN mer på grund av själva melodierna också förstås. Jag föredrar när låtarna är söndertrasade poplåtar i grunden. Söndertrasade är nog inte ett särskilt bra ord i sammanhanget, men jag vet inte vad jag ska kalla det. Kontrasterna i ljudbilden, liksom. Både vasst och mjukt på samma gång på nåt sätt. Det elektroniska på EN kändes mer enhetligt i mina öron, och jag tyckte inte det blev lika spännande. Vet inte om nån fattar hur jag menar, eller om nån bryr sig, men so fucking what.
Satt på tal om BQ och lyssnade på Holy Holy i bussen till Stockholm i fredags. Och sen på hemvägen igår också. Tycker det är en underskattad skiva. Många grymma spår där; Same Spell on Everyone, Tugboat, Hawser, Ghosts For Laundry, Second Halley, och…tja, allihop egentligen. Brukar bli glad av att lyssna på den, särskilt på vårkanten. Och så är tågbilden på baksidan fin med.
Och ja, just det ja, väntan på nya skivor känns faktiskt kortare ju äldre man blir. Jag håller med. Men det är väl för att man får annat att tänka på antar jag.
Jag tycker Eternity Now är BQ:s bästa, och väntan på en ny skiva känns typ som en evighet.
Holy holy är skitbra. Precis som Hjort säger så passar den utmärkt på våren/sommaren. Precis som Moby dick.
Jag störde mig mest på att Eternity now kändes som en upprepning av Saturday night. Men där SN var galen, störig och lekfull var EN mer kontrollerad och kändes utstuderad. Men jag har svårt för instrumental musik som det inte är Sonic Youth.
Men å andra sidan är The lost kid office det vackraste sen Portrait painter. Battle hymn är också bra.
I absolutely love your blog.. Excellent colors & theme.
Did you develop this web site yourself? Please reply back as I’m attempting to create my own site and want to find out where you got this from or exactly what the theme is named. Appreciate it!