TIDIGA EXPLOITED ELLER HUR JAG LÄRDE MIG ATT ÄLSKA PANDEMIN


Beställ boken »

Först av allt, lite fakta. Tidiga Exploited är skriven mellan vårarna 20-21. Under pandemin. Den är en direkt fortsättning på Med rätt att dö. Biografiskt är det ett faktum. Den är ett försök att vrida tillbaka en klocka, vrida om en kniv, vrida och vända teman, som en trasa. Vända den biografiska principen, liksom ställa den i en spegel. Ett försök att vända sig i sin egen grav utan att hamna i den. Tiden är ett ihopknölat papper som vecklas upp och ut. Och ingen förstår på vilken sida man befinner sig.

Böcker, när man skriver dem, man skickar in manus till förläggare och redaktör, tar deras skäll och i sällsynta fall beröm och skriver om och skriver om tills de tröttnar på en. Ungefär då är boken klar. Boken jag tänkte och syftade på var Med rätt att dö. Är, inte var, den finns ju fortfarande och jag tänker på den nu.

Och då händer det att en pandemi bryter ut och alla ens övriga åtaganden, t ex planerade turnéer, ställs in. Och då kanske man börjar skriva nytt direkt. T ex en ny skiva (Häxor) och/eller en ny bok (Tidiga Exploited).

Skivor går ju, bara man lägger manken till, fort som en blixt att göra. I alla fall om man gjort några innan. Det måste gå fort också, andras tid och pengar står på spel. Men man kan också bolla idéer med andra, inblandade i skivan eller ej.

Med böckerna är man ensam som Tom Hanks på en öde ö, men utan volleyboll. Men med tak över huvet, om man har tur. Om man inte föredrar himlen. Inte i motsats till helvetet alltså, utan till skillnad från inomhus.

Jag menar att innan skället och berömmet från förläggare och redaktörer börjar är det väldigt ensamt. Och det var väldigt länge sedan jag var ensam. Helt i fred. Till freds. Fast det har jag nog aldrig varit. Men på ett personligt plan var det alltså väldigt härligt med pandemin. Som jag absolut inte förringar allvaret i. Men det var skönt att alla andra var lika upptagna med sig själva som jag var. Förutom några skivinspelningar där i början, eller i slutet av början, av arbetet med Tidiga Exploited har jag verkligen varit ensam, ensammare än vanligt.

Helt ärligt, jag har skrivit så väldigt mycket om det här nu, hoppat mellan genitiv och tempus att jag på sätt och vis tappat förmågan att befinna mig i nuet. Eller om jag tappat förmågan att befinna mig någon annanstans än just där. Här. Just nu, i nuet.

Det enda verkligt biografiska är det. Att jag under det här arbetet nog formaterat om min hjärna. Och jag fortsätter med det. Resten, det jag skulle kunna säga om vad som finns i boken, finns i boken och det får man väl läsa sig till i boken, i Tidiga Exploited. Gör det, läs den, jag är upptagen med nästa gamla bok, med nästa gamla skiva. Vi hörs eftersom. Förr eller senare ses vi också. Eller innan. Vi ses för länge sen. Vi sågs sen.

Vänligen,

Mattias Alkberg

36 kommentarer

Skriv en kommentar
  1. stalle skriver:

    ❤️👊🏻

  2. G skriver:

    En fantastisk titel på diktsamlingen och sedan inlägget med Dr Merkwürdigliebe-parafras på det!

  3. tp skriver:

    Aha, dax att byta ut toalitten mao! Börjar ju ändå kunna Med rätt att dö efter drygt ett års användande.

  4. Anonym skriver:

    Tack Gud för männen från Norrbotten. Matti med sina böcker, Ingemar med sin gräsmatta. Orden och jorden!

    https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/se-ingemars-jattelika-grasmatta-i-vita-plojer-ner-tiotusentals-kronor

  5. Magnus skriver:

    Kul med Donda! Men himla tråkigt med Lee Perry. :(

  6. matti skriver:

    Har lyssnat på Donda i samnanlagt ungefär åtta timmar nu. Mitt betyg är fyra starka kringlor av fem möjliga. Men det kan ju ändras.

  7. H skriver:

    Snålt!

  8. matti skriver:

    Som sagt, det kan ju ändras. 😉

  9. Sue skriver:

    Det var som att känslorna kastade mig rakt in i väggen när jag hörde denna. Jag vill skriva om den men jag klarar det inte. Mina förklaringar skulle bara förstöra.

    https://open.spotify.com/track/6DZz58CbF0AKw5PCKqNKcM?si=y0goqoZOSiiuHCNOs5b1lA&dl_branch=1

  10. Sue skriver:

    The Guardian däremot har mål i mun:

    “He coasts by with gospel fragments that don’t really go anywhere, something particularly evident on Come to Life, with a piano line that pulls the heartstrings in the manner of a cancer charity TV commercial.”

  11. H skriver:

    Ja, han gör ju kristen musik numera, amerikansk evangelisk kristen till och med. Det måste man förstås inte tycka om, men det blir som att klaga på att Onkel Kånkel sjunger om snusk.

    Och att det hörs i musiken. Och märks i form av de på många sätt osmakliga featsen med Marilyn Manson, som jag tror härrör ur en genuin önskan från Kanye att vara kristuslik (samt hans kändisfixering) snarare än att provocera. Om man ser det ur sin egen logik tycker jag att det blir en annan sak. Jag har inte läst Guardian-recensionen, men jag tycker det blir märkligt att lyfta ut separata låtar ur en (härligt rörig) helhet. Jag tycker att skivan är helt fantastisk.

  12. H skriver:

    … och Chris Brown, skulle det stå, om pluralen före Marilyn Manson förvirrade läsaren.

  13. Sue skriver:

    H, vad menar du med kopplingen mellan Kanye, Chris Brown och Marilyn Manson? Hänger inte med, är nybörjare :)

  14. Sue skriver:

    En av anledningarna att jag har fallit så hårt för Kanye är det kristna (jag är nydöpt). Jag känner mig bekräftad när Kanye visar att det smutsiga och andliga kan finnas i samma människa. Det hör så klart samman med min egen strävan att skapa ett bättre liv ur ett destruktivt, som nykter alkoholist. Och det är så klart inte samma sak som att försöka vara ett helgon, tvärtom är det att ta ansvar för sin egen skit. Det är gudstro för mig.

    Om jag ska säga något generellt om skivan så är den det bästa jag hört.

  15. Sue skriver:

    Förlåt, nu kanske jag lät som att jag tror på en dömande Gud? Så är inte fallet, tvärtom. Det finaste min präst sagt till mig är att vi bär inte Gud genom våra andliga handlingar, utan vi är burna av Gud. Nåden är att vara älskad oavsett. FÖRLÅT igen för predikan men detta är extremt viktigt för mig, jag vill inte skriva nåt som kan uppfattas :)

  16. H skriver:

    Sue: Marilyn Manson och Chris Brown gästar båda på skivan. Samt Dababy, som nyligen blev så kallat cancelled för homofobiska uttalanden.

    Särskilt Marilyn Mansons medverkan är svår att uppfatta som något annat än ett ställningstagande från Kanye (”Tell me if you need someone that needs Jesus…”). Texten Manson sjunger, ”We’re all liars, guess who’s going to jail tonight? God’s gonna post my bail tonight” tolkar jag som att Manson erkänner sina synder (alltså sin skuld) och får syndernas förlåtelse – alltså att det är Kanyes avsikt med Mansons medverkan.

    Håller med om det smutsiga och det andliga som finns samtidigt hos Kanye.

  17. Sue skriver:

    H: Tack! Då förstår jag. Och i ärlighetens namn var det ju du som först satte mig på spåret andligt/smutsigt när jag bad dig om en första introduktion till Kanye.

  18. Sue skriver:

    Apropå saker som är svåra att tala om är det här ett utmanande poddavsnitt om #metoo. Så mycket sägs som jag tänkt och känt men inte orkat formulera pga samhällsklimatet.

    https://open.spotify.com/episode/5Vp5m7J9p7ZHna6oSH2GW6?si=AAZCfx5eTwW2qv1qSbZhkw&dl_branch=1

  19. matti skriver:

    Nya Abba

    HELT OK

  20. shredd skriver:

    Ye är geni. Kristen eller inte, han har haft det från första början. Tycker Donda är det bästa han gjort sedan Yeezus.

  21. shredd skriver:

    Abba däremot! Fakking gårdare!

  22. Sue skriver:

    Nu har jag hittat Kid Cudi genom Kanye ❤️❤️❤️

  23. matti skriver:

    Det finns ingen god kapitalism men det finns goda kapitalister såklart. Fast de är dumma, det är dem.

  24. matti skriver:

    Obs! Nya turnédatum här på sidan. Kan såklart komma nya igen. Och fler.

  25. gummo skriver:

    Throwback till det enda i mitt liv jag gjort som jag är stolt över (minus kanske barnen):

    ”Studerar man projektet lite närmre märker man att det mest verkar handla om en klubb för inbördes beundran. Vilket inte behöver vara fel om det kommer ut bra popmusik ur det. Det gör det på Money Talks ibland – men tyvärr alltför sällan.
    Laaksos inledande “Blizzard” är ett exempel, Andreas Mattsons (Sweet Chariots) och The Concretes bidrag är två andra. Men mestadels är tolkningarna sega och tråkiga. Och på den punkten skiljer sig inte denna hyllningsskiva från till exempel “Plura 50”.”

  26. matti skriver:

    gummo: ❤️🐻❤️🐻❤️🐻❤️❤️❤️❤️❤️

  27. G skriver:

    Passerar Älvsjö torg där Moderaterna står och kampanjar inför kyrkovalet, en stund senare kommer jag på mig själv nynnandes ”Hahaha så jävla ful, moderat…”

  28. matti skriver:

    G: ❤️

  29. matti skriver:

    Grymt! Aldrig hört talas om. Han har en likadan Sun Ra-tröja som mig!

  30. matti skriver:

    Har inte sett nya Dune men vill säga att David Lynchs film är en av filmhistoriens mest underskattade.

  31. stalle skriver:

    såg den nyligen. lynch version alltså. 5/5.

  32. Klaus D skriver:

    matti: Blir spelningarna med Jakob H i Oktober av?

  33. matti skriver:

    Klaus D: ja!

  34. matti skriver:

    Fast nu fick jag höra att Eskilstuna den 13 är inställt. Och att det blir en extraspelning i Uppsala den 20.

Skriv en kommentar

Din epostadress visas aldrig